Personligen anser jag att hela den politiska skalan ingår i "systemet", Vildsvin, tillsammans med hela förvaltningssidan med dess traditioner (som ofta är äldre än parlamentarismen). Om "vänstern", eller i varje fall sossarna, håller jag med dig, men även det är bara en del av bilden (vilket du kanske håller med om). En annan del, som inte heller är så vacker, är att vida kretsar vanliga knegare, däribland sossar, aldrig har varit särskilt förtjusta i löskefolk.

Men här använde jag medvetet ordet "systemet" så att var och en kunde lägga in sin egen mening i det. Poängen var: rikta er utåt och försök förbättra era villkor, och gör det utan att lämna "systemet" ifred genom att ta ut er på att bekämpa en annan del av underklassen!

************************

Henkkalexi får jag se om jag har mera svar till när jag är vaknare, men det verkar vara som jag misstänkte, mera språkförbistring än oenighet i sak.

Parvlon skrev:

Debbido skrev:Den fattige kan välja mellan att ta ut sin medicin eller att köpa mat, köpa annat nödvändigt eller mat.

Om vi tar bort "köpa annat nödvändigt" så inser du nog själv att den meningen inte stämmer.



Lite tragisk att du ser din son som en slav men det är gissningsvis dina mamma-hormoner som spelar in.

Parvlon: Absolut fattigdom: Afrikas horn: Människor svälter ihjäl

Europa: Relativ fattigdom: Exempel: Människor har inte råd att både äta näringsriktig föda OCH skaffa glasögon till sig själv och sitt barn, kan inte klara rotfyllning med krona, att operera ut en infekterad tand kan kosta nära 2000 kr och att inte bli av med infektionen kan leda till döden, kan inte ge julklappar till barnen, barn kan inte vara med på klassutflyker eller få något meningsfullt att göra, inte råd med dator o internet (Utanförskap), aldrig semester, inte råd av värma upp huset (frysa och bli sjuk), inte råd ta ut mediciener eller gå till läkare osv.

Utförsäkrade kan inte få socialbidrag för att de levt något över existensminimum och har ingen inkomst på t ex 2 månader. Mina vänner har inte råd med bussbiljetter så att de kan hälsa på mig. De kan inte ringa upp mig på mobilen, inte råd att ladda kortet, inte råd att fika på sta'n. Man kan betala för läkare och medicin och inte få annan mat än den som serveras på soppkök ett par veckor.

Beträffande slavarbete: Min son maldes ned i sådana och blev deprimerad. Utbildning till riktigt yrke med riktig lön gav honom den psykiska hälsan tillbaks, dessvärre har autister ofta talang för att bli allerigska eller snabbare förgiftade. Målet är ett nytt riktigt arbete med lön runt 20 000 + normalt liv. Dit ska vi nå. Jag bistår honom där dyslexin stoppar upp, annars får han kämpa själv. Jag har inga särskilda mammahormoner men tar ansvar för att ha satt ett funktionshindrat barn till världen. Det jag (men inte AF) vill lyfta fram är hans och andra autisters enorma FUNKTIONSTILLGÅNGAR.

Vilken verkligehet lever DU i?

@Henkkalexi jag tycker inte att den erfarenhet av arbetslivet och den livserfarenhet som du beskriver är rimliga erfarenheter att få och att bära med sig. Du är ännu ganska ung. Att leva så där orkar man inte med hur länge som helst och det skrämmer mig att tvångsarbetssystemet har permanentats såpass så att vi fått en generation som det verkar helt normalt för.

Henkkalexi skrev:Jag är 80-talist och jag och mina vänner brukar hånskratta åt vår föräldragenerations naiva tro på att arbetslöshet och fattigdom hörde 30-talet till, för många med mig har inte haft några andra trygghetsnät än våra familjers välvilja och socialen, eftersom vi inte släppts in på arbetsmarknaden i tid.

För många med mig har åren från studenten - nio år för mig - varit en enda lång sträcka av timvikariat, psykisk ohälsa utan rätt till sjukpenning, arbetslöshet utan rätt till A-kassa, studier som misslyckats och ett otal AMS-åtgärder och praktiker, för att inte tala om total sysslolöshet, isolering och känsla av att vara fullkomligt överflödig.

Jag har aldrig haft semester, har jobbat som timstädare fast jag var sjuk, gått med sönderskurna armar när jag skötte gamlingar och praktiserat för mellan 15 och 35 kronor i timmen - sämre än jag tjänade på mitt första sommarjobb, och det enda jag har blivit förbannad över är alla de som är inne i systemet och klagar över hur hemskt de har det...

Tack för din delning! Du beskriver hur fruktansvärt ungdomen av idag har det och givetvis särskilt den som har det allra minsta funktionshinder. Man ska ju vara supersocial ovanpå alla andra krav.

Jag är sjuk sedan ungdomen och tillhör inte de oförstående eller de som "är inne". Min son är som du, 80-talist. Har har plågats ungefär som du och jag med honom. Jag funkar som inofficiell god man och jag orkar inte se honom malas sönder en gång till. Det är hemskt att tvingas ge upp ett yrke vi kämpat så hårt för att han skulle uppnå och slippa fortsatt slaveri, återvända till fattigdom.

Vi hoppas på hans kompis försök att starta eget. Att starta eget ser jag nästan som enda vägen ut ur massarbetslösheten och enda sättet att få bibehålla lite självrespekt. De två ska stötta varandra i att bygga upp ett scerviceföretag. Målgrupp antar jag i viss mån är rika turister som bor på kusten. Nysverige består ju av fattiga och rika. De vill säkert ha maxservice.

Bjäbbmonstret skrev:@Henkkalexi jag tycker inte att den erfarenhet av arbetslivet och den livserfarenhet som du beskriver är rimliga erfarenheter att få och att bära med sig. Du är ännu ganska ung. Att leva så där orkar man inte med hur länge som helst och det skrämmer mig att tvångsarbetssystemet har permanentats såpass så att vi fått en generation som det verkar helt normalt för.

Exakt! Det är också MIN reaktion. Att slaveriarbeten blir accepterade av den yngre generationen som normalitet. Ingen bostad, jobb med socialbidrag, utnyttjande, förnedring.
Hur hade de gamla slavarna det? Vad är skillnaden mot de nya? Att de inte blir piskade av en synlig piska? Det finns mer raffinerade piskor idag.

Debbido skrev:

Bjäbbmonstret skrev:@Henkkalexi jag tycker inte att den erfarenhet av arbetslivet och den livserfarenhet som du beskriver är rimliga erfarenheter att få och att bära med sig. Du är ännu ganska ung. Att leva så där orkar man inte med hur länge som helst och det skrämmer mig att tvångsarbetssystemet har permanentats såpass så att vi fått en generation som det verkar helt normalt för.

Exakt! Det är också MIN reaktion. Att slaveriarbeten blir accepterade av den yngre generationen som normalitet. Ingen bostad, jobb med socialbidrag, utnyttjande, förnedring.
Hur hade de gamla slavarna det? Vad är skillnaden mot de nya? Att de inte blir piskade av en synlig piska? Det finns mer raffinerade piskor idag.

Ja, det skrämmer vettet ur mig också. En av de saker jag inte orkade formulera förut. Alla nittonhundratalets socialmentala framsteg omintetgjorda på något årtionde, kan det komma att visa sig.

Sedan, förutom att bli bitter på folk som aningslöst har det bättre eller som man uppfattar så, kan det väl också hända att man behöver en föreställning om att ens situation är normal för att kunna stå ut med den. Jag antar att det till stor del är så en väldig massa slavar, kvinnor och liknande har stått ut historien igenom och att det är en av orsakerna till den konservatism hos förtryckta man kan se ibland...

Zombie skrev:Sedan, förutom att bli bitter på folk som aningslöst har det bättre eller som man uppfattar så, kan det väl också hända att man behöver en föreställning om att ens situation är normal för att kunna stå ut med den. Jag antar att det till stor del är så en väldig massa slavar, kvinnor och liknande har stått ut historien igenom och att det är en av orsakerna till den konservatism hos förtryckta man kan se ibland...

Ja, din analys är säkert riktig! Att normalisera det onormala = överlevnadsdrift.
Slav = en person som arbetar gratis, men får förstås mat, kläder och bostad, annars kan den ju inte arbeta.
Slav = är ägd och kan säljas.

Så, om man arbetar med socialbidrag eller liknande med annat namn så räcker det till det som slaven ovan hade men inte mer. Nu-Slaven är ägd av stat eller kommun.
Den nutida slaven kan ju inte säljas men inte heller bli fri såvida han/hon inte kan leva av luft eller tiggeri.

Min son bröts ned av skitjobben och dök ned i djup depression. Jag ryckte ut och fixade sjukskrivning via psyk samt en egentillverkad "rehabiliteringsplan": en liten resa med rehabiliterande inslag. Vad gjorde då "slavägaren"? Jo, han gick i taket av ilska, åkte hem till psykiaterns villa på kvällen och krävde att få sjukskrivningen upphävd!!! Detta verkställdes. Jag fick veta detta, ringde upp psykiatern och meddelade att hon blivit lurad. Den semester som skulle ersätta sjukskrivningen skulle han få först till sommaren, men han hade ju panikångest NU. Psykiatern insåg att hon blivit lurad av slavägaren och skrev ett nytt sjukskrivningspapper.

Medan jag bråkade på åkte sonen iväg till sin pappa. Han LÄMNADE det territorium inom vilket han var slav. FY! Slaven rymde! Shit! Vad skulle slavägaren då göra mer än riva sitt hår och lägga ned sitt företag? Inget. Hans företag byggde på slavhandel, funktionshindrade med låg lön och 80-100 % lönebidrag, dvs gratis arbetskraft. En slav satt där alltid sysslolös. Företagaren hade nog betalt för att ha honom sittandes där, men han fick aldrig jobba.(Psykisk misshandel) Min dyslektiker som har hantverksanlagen i sig var en väldigt attraktiv slav som ingen arbetsgivare ville släppa ifrån sig. Det var därför min hobby började bli att lägga ned företag och motarbeta dem som förmedlade slaveriet i stället för att tillhandahålla UTBILDNING och en lön så att sonen kunde köpa ett sånt där kort som har en flygande duva på sig. Om man har ett sådant och en riktig lön så kan man förflytta sig både inom och utom landet! Köpa en MC och fara omkring med bubblande glädje i maggropen. Det är skönt att vara fri! Fy sjutton för slaveri!

Bjäbbmonstret skrev:@Henkkalexi jag tycker inte att den erfarenhet av arbetslivet och den livserfarenhet som du beskriver är rimliga erfarenheter att få och att bära med sig. Du är ännu ganska ung. Att leva så där orkar man inte med hur länge som helst och det skrämmer mig att tvångsarbetssystemet har permanentats såpass så att vi fått en generation som det verkar helt normalt för.

Jämfört med en vanlig Svenssons arbetsliv år 1700, 1800 eller 1900 är det rena lyxen.

Zombie skrev:Ja, det skrämmer vettet ur mig också. En av de saker jag inte orkade formulera förut. Alla nittonhundratalets socialmentala framsteg omintetgjorda på något årtionde, kan det komma att visa sig.

Se det positiva i det hela, nu är det inte 1900-talet längre där den vite mannen kunde vräka i sig godis, chips och läsk framför TV:n och zappa förbi nyheter om svältande barn i U-världen. Kineser och indier ligger inte på latsidan och kommer snart att vara de nya herrarna.

Debbido skrev:inte råd med dator o internet (Utanförskap), aldrig semester

Vill man kolla nåt på nätet är det väl bara att låna bibliotekets eller arbetsförmedlingens dator? När jag växte upp var Internet reserverat för amerikanska militärer, allmänheten hade icke tillträde. Semester med lön är också ett modernt påfund, det fanns inte när min farmor och farfar började jobba och jag har inte haft det heller.

Debbido skrev:De kan inte ringa upp mig på mobilen, inte råd att ladda kortet, inte råd att fika på sta'n. Man kan betala för läkare och medicin och inte få annan mat än den som serveras på soppkök ett par veckor.

Köp ett årsabonemang mobilsurf, så ringer man fritt till alla mobiltelefoner som har Skype. Kostade mig 450 kr hos Comviq (Telia lär dock ha en spärr mot det).

Soppkök är väl en form av fika på stan?

Jag förstår vad ni syftar på, men tycker inte om att begreppen slav och slaveri används som det görs i den här tråden. Att beskriva ett beroende av någon/något som "att vara slav under …" är en sak, men att kalla avlönat arbete för slaveri – även om det innebär låg lön och pissiga arbetsuppgifter – är att devalvera begreppets innebörd.

Vi har riktiga slavar i Sverige, kvinnor och barn (pojkar och flickor) som har lurats/tvingats hit och bjuds ut till prostitution av skrupelfria människor. De har inga rättigheter, får ingen lön, de misshandlas (t.o.m. dödas) och är totalt utlämnade till sin "ägares" välvilja.

Vad man än tycker om dagens arbetsmarknadspolitik, så kan också de fattigaste och sjukaste bland oss på forumet fortfarande kalla oss mer eller mindre fria. Kämpa för bättre villkor, rösta och basunera ut ert missnöje – det är banne mig varje medborgares förbannade plikt i demokratiska länder. Men att likna situationen vid slaveri är att förminska lidandet för alla verkliga slavar i Sverige och utomlands.

@Vildsvin, soppkök är inget man går till om man inte måste för att överleva!

Ok Lakrits, visst är riktigt slaveri värre, men inte så mycket värre. Det man lyckats med nu är att införa lagar som kan tvinga folk i arbete till svältlön (en del förlorar t.o.m. ekonomsiskt på arbetet jämfört med att vara helt arbetslös, det är väl vad alliansen kallar för incitament för att få människor i arbete...)

Miche skrev:Ok Lakrits, visst är riktigt slaveri värre, men inte så mycket värre. Det man lyckats med nu är att införa lagar som kan tvinga folk i arbete till svältlön (en del förlorar t.o.m. ekonomiskt på arbetet jämfört med att vara helt arbetslös, det är väl vad alliansen kallar för incitament för att få människor i arbete...)

Jag har förlorat pengar varje månad sedan jag blev sjukskriven, men inte fan kan jag beskriva mig själv som förslavad. Som ni klämmer i kunde man tro att ni var livegna ryska bönder. Ert klagande saknar all känsla för proportioner. Ja, det är illa nu, det håller jag med om, men det är långt ifrån helvetiskt och vi har en möjlighet att ändra på saken genom röstsedeln.

Tillägg: För att visa lite medkänsla med alla er stackare, så har ni mina djupaste kondoleanser vad gäller er nuvarande belägenhet. Och ni är naturligtvis välkomna att hälsa på mig, så bjuder jag på kaffe, två öron och en axel att gråta ut mot.

Miche skrev:Ok Lakrits, visst är riktigt slaveri värre, men inte så mycket värre.

Det där tycker jag var osmakligt. Då har man verkligen inte satt sig in i att vara en ukrainsk flicka utan pass eller någonting helt isolerad i ett gäng totalt samvetslösa vettvillingars våld. Eller en filippinsk städhjälp i liknande situation i en rikemansvillas garderob.

Annars är det väl litet av de vanliga slitningarna om ifall ett rum är mörkt jämfört med solskenet utanför eller ljust jämfört med källaren nedanför och ifall man ska anses bortskämd som klagar över att inte få vara ute i solen, där de bättre beställda håller till, när man ändå slapp ur källaren för ett tag sedan och inte är helt tillbakaskuffad än, eller om man har rätt att ändå insistera på en plats i solen man själv också. Eller om man har rätt att klaga fast man har det bättre än de har i Zimbabwe (och så vidare).

Vilket är en haltande jämförelse också därför att man inte kan jämföra resten av samhället heller mellan artonhundratalets Ryssland eller nutidens Zimbabwe och nutidens Sverige – det som funkade eller funkar där funkar kanske inte i ett samhälle som i sin helhet är uppbyggt på förutsättningen att folk har helt andra materiella och demokratiska resurser.

Så har vi ju det där med tillvänjning, som är mänskligt, men tyvärr även omfattar demokratin. Å andra sidan tendenserna till tvåtredjedelssamhälle, som gör demokratin begränsat användbar för dem som skulle behöva den bäst – och vad gör vi då?

Men litet perspektiv och omsorg med begreppen kan ju aldrig skada.

Så en slav som behandlas "väl" har inte rätt att kalla sig för slav därför att andra slavar inte får en lika bra behandling? Är det ett rimligt resonemang?

De som hamnar i FAS3 är närapå slavar, den behandling de utsätts för är inte långt ifrån de slavar som behandlas väl (dock långt ifrån de slavar som misshandlas osv).

Slavar som "behandlas väl" i ekonomiskt och därmed sammanhängande avseenden, men vi har fortfarande möjligheten att protestera på olika sätt. Det har inte någon som av hävd kallas slav. Och vem vet hur länge vi får ha den rätten kvar, och vem vet hur långt man kommer med den i ett tvåtredjedelssamhälle eller om nu krävs nya metoder, som kan bli svåra att både välja, införa och få moralisk respekt för, men än så länge är det en skillnad.

Parvlon skrev:"slaverisamhälle".. Jävla gnällande.

Vill se den som inte har pengar att betala för mat i Sverige. Var nog hundra ggr resor värre för bara ett tiotal år sedan.

Det här låter som något endast en fulltids anställd skulle säga.

Vad spelar det för j**la roll om folk svälter eller inte!? Det handlar om att de tvingar folk som förtjänar vanliga jobb till att arbeta full tid med en ersättning som motsvarar hälften av det man får som städerska. Medan chefen som redan har råd att fara utomlands två ggr per år nu kan göra det en extra gång för att HAN eller hon får pengarna som rent generellt borde gå till den anställda.

Detta kombinerat med att sjukvården blir allt sämre, vissa snart inte längre ens har RÄTT till sjukvård. Sjukpenningen slutar existera för att det tydligen anses helt rimligt att kunna jobba full tid när man har nack och ryggskador som gör att man inte kan lyfta mer än tio kilo Eller är manodepressiv och egentligen bara behöver psykvård. Kombinerat med att alla sorters bidrag ska sänkas och sänkas tills de inte finns längre för att mindre än en procent av de som har det fuskar med det och resten anses "lata" för att STATEN FUNKAR SÅ ATT MAN INTE KAN FÅ ETT JOBB ENS OM MAN VILL HA ETT.

Så det är väl klart att folk inte svälter. VI bor i ett i-land! Frågan ska inte vara om folk svälter eller inte man kan faktiskt ha det dåligt ställt ändå.

För tio år sedan var jag åtta. Då hade mamma barnbidrag och jobb med lön och vi hade, utöver mat och hushållskostnader. Råd att åka ned till Stockholm och hälsa på familjen en gång varje år.
Nu har staten bestämt att mamma inte ska få ha jobb med lön utan istället jobba fas-3 vilket hon trots allt är glad för eftersom alternativet är att sitta hemma vilket hon inte vill. Bör tilläggas att hon av whiplash och inte orkar ta sig ur sängen vissa dagar pga fruktansvärd migrän vilket hon har ofta.

Nuförtiden får jag studiebidrag. Men pengarna räckte inte för att jag skulle kunna bo hemma ens med det så vi var tvungna och ansöka om ett extra bidrag för att ha råd.

Nu måste vi välja mellan att skaffa väl behövda nya glasögon (vilket jag var tvungen att önska mig i födelsedagspresent och mormor betala en bit av för att vi skulle ha råd) eller om mamma ska kunna gå till tandläkaren i år eller inte trots att hon har hål och ont.
Att åka till Stockholm har vi inte haft råd med på åtta år och det är inte ens något man kan hoppas på längre.

Så svälter det gör vi inte. Men att påstå att vi har det bra med tanke på vilket land vi bor i skulle jag inte påstå.

Klart jag inte tycker att det "borde" ha varit som varit för mig, eller för andra, men å andra sidan så "borde" inte folk svälta ihjäl heller, och jag har funnit det vara en mycket god väg att helt enkelt acceptera att livet i grunden är orättvist och försöka åstadkomma förändringar från det perspektivet istället.

Jag ska förklara hur jag menar: När jag accepterade det orättvisa i att jag har två rätt jobbiga funktionshinder och att jag trist nog inte kunde anklaga någon för det, så fick jag en smula mer förståelse för att alla orättvisor i världen inte går att göra något åt. Den acceptansen gjorde att jag:

1. Började se mig själv med snällare ögon. Dvs. jag slutade pressa mig själv till att göra/orka sådant som "alla andra" orkade och gjorde. Klart det känns orättvist att jag inte fungerar så bra som jag skulle vilja, men det är ju varken mitt eller någon annan människas fel.

2. Insåg att eftersom jag inte funkar som majoriteten, så gäller vissa av deras höga funktioner - och vissa av deras låga funktioner! - inte mig, och därför blir jämförelse i orättvisetermer ologiska.

3. Började leta efter mina styrkor hos mig själv, istället för att hela tiden titta på vad andra klarade av och jämföra mig med dem.

4. Erkände både det jag sög på, och det jag verkligen är bra på och utifrån det började jag försöka sålla bland yrken/jobb/sysselsättningar som jag kunde tänka mig.

5. Jag upptäckte att jag kunde ta andra vägar än majoriteten, dvs. bortse från hur "det borde vara" och det gjorde mig de facto starkare och friare.

6. Jag lärde mig att koppla isär mitt värde som person och mitt värde som "arbetare" genom att verkligen nörda ner mig i mina intressen och tillåta mig att ha roligt när jag kunde. Det gjorde att mina återkommande depressioner lättade.

Jag vet om det här klargör min syn på saken bättre, men jag vill mena att mitt värde som person inte har ett skit med principer om hur "det borde vara" att göra. Visst, jag har förlorat åtta år, nästan hela min "vuxna ungdomstid", men jag vägrar låta det definiera mig som misslyckad för är det något jag inte tål så är det vuxna människor som inte vet hur det känns att lida och/eller kämpa. De har ingenting att komma med, ingen förståelse för andras problem eller olikheter och deras förmåga till problemlösning suger den dag de verkligen får det jobbigt.

Sedan ska fanimej ingen människa vare sig behöva svälta, stå utan bostad, mediciner och annat nödvändigt. Detta borde vi alla hjälpas åt med via skattsedeln och ju mer man själv fått till skänks i form av god hälsa, tryggt arbete och kärlek, desto större skyldighet har man att rannsaka sig själv och inte vara så förbaskat ha-galen! (Läs: folk som gnäller över högt skattetryck och ändå har råd med utlandssemestrar flera gånger om året.)

Klart man alltid ska sträva efter att så många som möjligt ska få det så bra som möjligt, och en väldigt god början är att vi som har/har haft svårt att se vart våra styrkor ligger, ska få hjälp att hitta dem och få möjlighet att utveckla dem och vara delaktiga i samhället.

Jag tror verkligen att vi har så mycket mer att komma med än vi själva, och samhället, många gånger tror. Mitt "slavjobb" hjälpte mig att hitta styrkor jag inte hade en aning om att jag besatt, och det gjorde mig mer självständig än någonsin. Om jag hade sagt nej till detta med motivationen att det började med gratisarbete, så hade jag varit dum i huvudet.

I nordligaste Sverige verkar det som att det inte ser alltför mörkt ut på jobbfronten. Förutom den arbetskraft som behövs till gruvorna behövs arbetskraft för de delar av Kiruna som ska flyttas och för att bygga bostäder. I Luleå ska Facebooks serverhall och en ny stor vindkraftpark byggas och det råder högkonjunktur inom både bygg- och transportsektorn:

Norrbotten skriker efter arbetskraft
Publicerad 2011-12-29 07:40

Kinas och Indiens sug efter järn- och kopparmalm har fått arbetsmarknaden i nordligaste Sverige att hetta till ordentligt. I Kiruna är arbetslösheten bland de lägsta i landet och den tidigare avfolkningskommunen Pajala skriker efter kunnigt folk till den nya gruvan.

Arbetsförmedlingen har flera utbildningar, till exempel av chaufförer. För jobb som kräver gymnasieutbildning finns det goda förutsättningar att hitta folk inom regionen eller åtminstone i Norrbotten, även om det kan krävas en hel del utbildning. Enligt Grete Solvang Stoltz, personalchef på LKAB, är det främst folk från länet som söker sig till företaget.

Expansionen i norr kommer att hålla i sig ett bra tag framåt. Det är de flesta överens om. Niclas Dahlström på Northland Resources tillhör dem som ser riktigt långt.

– Mycket talar för att Norrbotten kommer att vara en het och expansiv region de närmaste tio, tjugo och kanske trettio åren, hoppas han.

http://www.dn.se/ekonomi/blomstrande-no ... rbetskraft

Wine skrev:I nordligaste Sverige verkar det som att det inte ser alltför mörkt ut på jobbfronten. Förutom den arbetskraft som behövs till gruvorna behövs arbetskraft för de delar av Kiruna som ska flyttas och för att bygga bostäder. I Luleå ska Facebooks serverhall och en ny stor vindkraftpark byggas och det råder högkonjunktur inom både bygg- och transportsektorn:

Dom gjorde nog rätt för 40 år sen när dom sa "vi flytt int" eller det blev rätt för deras barnbarn eller nått.

TechnoDrop skrev:För tio år sedan var jag åtta. Då hade mamma barnbidrag och jobb med lön och vi hade, utöver mat och hushållskostnader. Råd att åka ned till Stockholm och hälsa på familjen en gång varje år.
Nu har staten bestämt att mamma inte ska få ha jobb med lön utan istället jobba fas-3 vilket hon trots allt är glad för eftersom alternativet är att sitta hemma vilket hon inte vill. .

Det är inget staten har bestämt nu, det föreslogs redan för tio år sen av vår dåvarande landsfader, men det har förstås tagit ett tag att genomföra projektet:

Göran Persson skrev:Regeringen föreslår bl.a. att ett mål sätts upp som innebär att frånvaron från arbetslivet på grund av sjukskrivningar – exklusive sjuklöneperioden – skall halveras fram till 2008.

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.a ... 9&typ=prop


Jag gick förbi den nationella läkarkongressen senare det året. Vid ingången låg det en kille på en spikmatta och ovanför honom hängde en stor skylt. Minns inte exakt vad som stod på den men det var ungefär: "SJUKSKRIVNING KAN SKADA DINA PATIENTER" och så Försäkringskassans logga. Tyckte det såg rätt extremt ut men tänkte inte mer på det. Detta var ju långt innan media började prata om jakten på sjukskrivna.

Sätten att minska antalet sjukskrivna kan uppnås på flera sätt, antingen gör man som alliansen, man tvingar folk ut i arbete, oavsett hur sjuka de är genom ekonomiska incitament, dvs "gör du inte som vi får du inga pengar" eller så väljer man att ordna arbetsmiljön och minska stressen så att människor inte lika lätt blir sjuka och en fungernade rehabilitering.

Jag vet vilken av metoderna jag föredrar!

Vildsvin skrev:

TechnoDrop skrev:För tio år sedan var jag åtta. Då hade mamma barnbidrag och jobb med lön och vi hade, utöver mat och hushållskostnader. Råd att åka ned till Stockholm och hälsa på familjen en gång varje år.
Nu har staten bestämt att mamma inte ska få ha jobb med lön utan istället jobba fas-3 vilket hon trots allt är glad för eftersom alternativet är att sitta hemma vilket hon inte vill. .

Det är inget staten har bestämt nu, det föreslogs redan för tio år sen av vår dåvarande landsfader, men det har förstås tagit ett tag att genomföra projektet:

Mycket möjligt men det är ändå ganska nyligen det tagit effekt. Vilket är varför jag nämnde det på det sättet.

Vilken lag är det som gör det omöjligt för din mamma att få ett lönearbete?

Alltså, det behöver inte vara en enstaka lag. Det behöver inte vara lagar alls. Det behöver inte ens vara medveten ond avsikt. Det finns saker som kallas samverkande faktorer, det finns oavsedda effekter, klass- och annan blindhet och så vidare.

Henkka, bra sammanfattning med många kloka poänger av ett ämne som är svårt även om man bara håller sig till sig själv. Det gav ungefär den bild jag hade anat också. Likväl tror jag (kanske som du) att det också ligger något i det Debbi, Bjäbbis och jag skrev. Saker har många plan.

Zombie skrev:Alltså, det behöver inte vara en enstaka lag. Det behöver inte vara lagar alls. Det behöver inte ens vara medveten ond avsikt. Det finns saker som kallas samverkande faktorer, det finns oavsedda effekter, klass- och annan blindhet och så vidare.

Och det finns något som kallas FLUM. Han skrev att "staten har bestämt". Bestämmande är en medveten handling.

Debbido: jag lever i min lilla bubbla där ingen svälter och de (som är inne i systemet med personnumer osv.) inte arbetar för slavlöner i detta land. Tvärtom är det faktiskt så att de med lägre inkomster oftare är feta än andra. Det tyder på att det är bra, eftersom människan i sin natur är väldigt lat. Helst vill vi bara sitta uppe i ett träd och äta frukterna av det (om den mänskliga viljan är bra i sin natur går att diskutera dock).