"slaverisamhälle".. Jävla gnällande.

Vill se den som inte har pengar att betala för mat i Sverige. Var nog hundra ggr resor värre för bara ett tiotal år sedan.

Parvlon skrev:Var nog hundra ggr resor värre för bara ett tiotal år sedan.

Före kriget möjligtvis, du kanske ska läsa svensk historia innan du kommer med liknande påståenden igen!

Jo, den historialektionen missade jag. Du som vet kanske kan upplysa oss hur många som svälter p.ga att de inte får tillräcklgt med pengar?

Parvlon skrev:Jo, den historialektionen missade jag. Du som vet kanske kan upplysa oss hur många som svälter p.ga att de inte får tillräcklgt med pengar?

Vågar jag gissa på att din favoritlektyr är Reinfeldts "Det sovande folket" ?

Kanske finnes det tom en inramad idolbild på vår kära statsminister i det Parvlonska hemmet...

snuggelhund skrev:Vågar jag gissa på att din favoritlektyr är Reinfeldts "Det sovande folket" ? Kanske finnes det tom en inramad idolbild på vår kära statsminister i det Parvlonska hemmet...

Inte för att jag förstår vad du menar men nej, någon levande politiker är inte av idolvirke hos mig. Faktum är att jag skiter i politik så mycket som möjligt.

Parvlon skrev:"slaverisamhälle".. Jävla gnällande.

Vill se den som inte har pengar att betala för mat i Sverige. Var nog hundra ggr resor värre för bara ett tiotal år sedan.

Folk som inte får ut sjukpenning och inte är berättigade till försörjningsstöd för de har "kapital" som inte går att avyttra kan hamna i den situationen....

Frågan var inte om man kan utan hur många som svälter för att de inte har tillräckligt med pengar. Är siffran noll (som jag misstänker) så räcker det med en för ett tiotal år sedan för att göra det oändligt ggr värre då än nu.

Om du tittar i vilken svensk stad som helst så finns det flera tiggare, en företeelse som inte existerade för tio år sedan.

Det räcker för mig för att veta att du är ute och cyklar i den frågan.

I Stockholm började väl tiggare dyka upp redan på åttiotalet, om jag inte minns fel på några år, men effekterna av en högervåg slår väl också snabbare igenom i en kroniskt överhettad storstad där redan "vanliga" människor lättare får det kärvt.

Några enstaka möjligen, men nu ser man dem jämt!

Jag har aldrig kommit in i systemet ordentligt, med a-kassa, sjukersättning osv, så jag har så otroligt svårt att sätta mig in i hur det är att jobba med a-kassa. I mina öron låter det som rena lyxen, eftersom den högsta ersättning jag fått legat på max 4000 i månaden för en heltidspraktik.

Sedan tillhör jag den sortens människor som trist nog blir illa deprimerade och blir passiva vid för lång arbetslöshet, så i mitt fall är så kallade "gratisjobb" en ren hälsomässig vinst eftersom jag mår så dåligt av att gå sysslolös.

Jag avskyr att känna att jag inte är i position att välja, att jag inte har kontroll. Med praktiken så ställde jag krav, och det var en otroligt bra chans för min nuvarande arbetsgivare att lära känna mig och mitt sätt att fungera. Vi fick helt enkelt en prövotid utan att jag, som är extremt känslig för stress emellanåt, behövde känna mig pressad att prestera som en löntagare.

Jag kunde helt enkelt slappna av när jag visste att min arbetsgivare inte betalade något för mig, och då de visade uppskattning, vänlighet och verklig förståelse för hur jag funkade, så drev det mig till att vilja satsa mer. På så vis kunde jag träna upp mig, bli socialt trygg och så småningom få en helt och hållet statssubventionerad anställning som:

1. Ger mig samma lön oavsett min arbetstakt/arbetstimmar.
2. Är ett år lång.
3. Ger mig rätt att gå med i a-kassan.
4. Ger mig rätt till utbildning under arbetstid.
5. Tar hänsyn till mina funktionshinder.

Utan mitt "gratisjobb" hade jag aldrig fått det så bra som nu.

Miche skrev:Om du tittar i vilken svensk stad som helst så finns det flera tiggare, en företeelse som inte existerade för tio år sedan.Det räcker för mig för att veta att du är ute och cyklar i den frågan.

Att det finns tiggare säger inget om vad de får i inkomst eller (mer relevant) om de svälter. Att det finns folk som inte kan hålla i pengarna säger sig självt däremot. Och tror du har hört talas om "illegala flyktingar" som tigger pengar. Fanns knappast färre såna förr heller. Sen är det ju inte helt omöjligt att det blivit mer socialt eller legalt accepterat att tigga i städerna.

Visa mig den i Sverige som svälter och jag kommer ge den personen så mycket mat att kläderna inte längre passar. Det har nog aldrig varit så enkelt att bli fet utan att arbeta, rent generellt. Och så kommer folk och gnäller om svält. Snacka om att urvattna begreppet. Vad har du själv för BMI förresten?

Henkkalexi skrev:Jag har aldrig kommit in i systemet ordentligt, med a-kassa, sjukersättning osv, så jag har så otroligt svårt att sätta mig in i hur det är att jobba med a-kassa. I mina öron låter det som rena lyxen, eftersom den högsta ersättning jag fått legat på max 4000 i månaden för en heltidspraktik.

]På så vis kunde jag träna upp mig, bli socialt trygg och så småningom få en helt och hållet statssubventionerad anställning[/b] som:

1. Ger mig samma lön oavsett min arbetstakt/arbetstimmar.
2. Är ett år lång.
3. Ger mig rätt att gå med i a-kassan.
4. Ger mig rätt till utbildning under arbetstid.
5. Tar hänsyn till mina funktionshinder.

Utan mitt "gratisjobb" hade jag aldrig fått det så bra som nu.

Min sons A-kassa är ca 12-13 000. Han är arbetsskadad och pga att man skiter i att kontrollera billackeringsfirmor och annat farligt. Han kan inte få sjukskrivning, inte arbetsskadeersättning, inte ens diagnos. SHR - det vet inte Sverige vad det är. Så han behööver verkligen få ta det lugnt ett tag. Han har jobbat 40-60 timmar i veckan i 7 år. Han är helt slut och vet inte ens om skadorna kan gå över. I det här lägt vill man slänga in honom omedelbart på en biltvätt med avfettningsmedel och andra gifter.

Två människor som kommer från helt olika håll in i obetalt arbete. Jag förstår att den som inte tagit sig in i arbetslivet, är osäker, behöver få växa in i det kan uppleva systemet som positivt, särskilt om man inte betalt in något eller litet till A-kassan.

Vana yrkesmänniskor (med eller utan autism) uppskattar inte att ta okvalificerade, obetalda arbeten.

Grabben sa något som fick mig att tänka till: De där enkla jobben som inte alls finns på AMS.se de utförs väl nu allt mer av obetald arbetskraft? Så de som vill ha normalt betalt för jobb om diskare t ex de har inga jobb att söka? Blir inte detta lönedumpning och slutet för "arbetarklassen", dvs de som tar tyngre, enklare jobb? Arbetare blir slavar. Allt fler företag har enbart praktikanter som de får betalt för att ha. Efter några månader ersätts de med nya slavar men något "jobb" med lön får de inte.

De enda anställningar som finns i i platsjournalen här är olika typer av lärare, läkare, överläkare, psykologer, projektledare men inte ett enda "jobb".

Undrar om SAAB-arbetarna vill arbeta med A-kassa och torka golv?

Parvlon skrev:"slaverisamhälle".. Jävla gnällande.

Vill se den som inte har pengar att betala för mat i Sverige. Var nog hundra ggr resor värre för bara ett tiotal år sedan.

När jag var ung tog jag några arbeten med full lön. Om det gått bra efter 3 månader så blev jag fast anställd med full lön.

I Sverige har vi inte absolut fattigdom men relativ fattigdom med stora inkomstklyftor. Den fattige kan välja mellan att ta ut sin medicin eller att köpa mat, köpa annat nödvändigt eller mat. Visst finns det de som går hungriga, de som driver omkring mellan olika soppkök och kyrkocaféer för att pengarna inte räckte till både el och mat. Fattigdomen acceplererar. Nu ska ju sjukvård och medicin gå upp rejält i kostnad.

Debbido skrev:Den fattige kan välja mellan att ta ut sin medicin eller att köpa mat, köpa annat nödvändigt eller mat.

Om vi tar bort "köpa annat nödvändigt" så inser du nog själv att den meningen inte stämmer. För vad som är nödvändigt har du inte specificerat närmare, t.ex en knarkare tycker knark är nödvändigt osv.. Det ska till något extremt för att en person inte har råd med mat för att medicinerna är för dyra i vårat samhälle.

Debbido skrev:När jag var ung tog jag några arbeten med full lön. Om det gått bra efter 3 månader så blev jag fast anställd med full lön. I Sverige har vi inte absolut fattigdom men relativ fattigdom med stora inkomstklyftor. Den fattige kan välja mellan att ta ut sin medicin eller att köpa mat, köpa annat nödvändigt eller mat. Visst finns det de som går hungriga, de som driver omkring mellan olika soppkök och kyrkocaféer för att pengarna inte räckte till både el och mat. Fattigdomen acceplererar. Nu ska ju sjukvård och medicin gå upp rejält i kostnad.

Har vi nån som svälter eller inte?

Lite tragisk att du ser din son som en slav men det är gissningsvis dina mamma-hormoner som spelar in.

Debbido skrev:

Henkkalexi skrev:Jag har aldrig kommit in i systemet ordentligt, med a-kassa, sjukersättning osv, så jag har så otroligt svårt att sätta mig in i hur det är att jobba med a-kassa. I mina öron låter det som rena lyxen, eftersom den högsta ersättning jag fått legat på max 4000 i månaden för en heltidspraktik.

]På så vis kunde jag träna upp mig, bli socialt trygg och så småningom få en helt och hållet statssubventionerad anställning[/b] som:

1. Ger mig samma lön oavsett min arbetstakt/arbetstimmar.
2. Är ett år lång.
3. Ger mig rätt att gå med i a-kassan.
4. Ger mig rätt till utbildning under arbetstid.
5. Tar hänsyn till mina funktionshinder.

Utan mitt "gratisjobb" hade jag aldrig fått det så bra som nu.

Min sons A-kassa är ca 12-13 000. Han är arbetsskadad och pga att man skiter i att kontrollera billackeringsfirmor och annat farligt. Han kan inte få sjukskrivning, inte arbetsskadeersättning, inte ens diagnos. SHR - det vet inte Sverige vad det är. Så han behööver verkligen få ta det lugnt ett tag. Han har jobbat 40-60 timmar i veckan i 7 år. Han är helt slut och vet inte ens om skadorna kan gå över. I det här lägt vill man slänga in honom omedelbart på en biltvätt med avfettningsmedel och andra gifter.

Två människor som kommer från helt olika håll in i obetalt arbete. Jag förstår att den som inte tagit sig in i arbetslivet, är osäker, behöver få växa in i det kan uppleva systemet som positivt, särskilt om man inte betalt in något eller litet till A-kassan.

Vana yrkesmänniskor (med eller utan autism) uppskattar inte att ta okvalificerade, obetalda arbeten.

Jag ÄR en van yrkesmänniska, fast i ett yrke som inte alls passade mig. Min LÖN är LÄGRE än din sons A-kassa och jag har inte ens kunnat GÅ MED i A-kassan tidigare, trots åratals slit med timanställningar i vård och städ, samt studier.

Jag säger inte att en person som fått arbetsskador eller liknande ska slängas på sophögen eller tvingas att ta vad som helst, men någonstans måste man anpassa sig efter situationen och därifrån försöka se vägar ut.

Världen kryllar av människor som aldrig någonsin får nyttja sin fulla kapacitet, eller får lön för mödan, och sett i det perspektivet har väl ändå din son, liksom jag, också möjlighet att kunna söka en annan praktik som de facto kan ge honom något?

Debbido skrev:När jag var ung tog jag några arbeten med full lön. Om det gått bra efter 3 månader så blev jag fast anställd med full lön.

I Sverige har vi inte absolut fattigdom men relativ fattigdom med stora inkomstklyftor. Den fattige kan välja mellan att ta ut sin medicin eller att köpa mat, köpa annat nödvändigt eller mat. Visst finns det de som går hungriga, de som driver omkring mellan olika soppkök och kyrkocaféer för att pengarna inte räckte till både el och mat. Fattigdomen acceplererar. Nu ska ju sjukvård och medicin gå upp rejält i kostnad.

Jag är 80-talist och jag och mina vänner brukar hånskratta åt vår föräldragenerations naiva tro på att arbetslöshet och fattigdom hörde 30-talet till, för många med mig har inte haft några andra trygghetsnät än våra familjers välvilja och socialen, eftersom vi inte släppts in på arbetsmarknaden i tid.

För många med mig har åren från studenten - nio år för mig - varit en enda lång sträcka av timvikariat, psykisk ohälsa utan rätt till sjukpenning, arbetslöshet utan rätt till A-kassa, studier som misslyckats och ett otal AMS-åtgärder och praktiker, för att inte tala om total sysslolöshet, isolering och känsla av att vara fullkomligt överflödig.

Jag har aldrig haft semester, har jobbat som timstädare fast jag var sjuk, gått med sönderskurna armar när jag skötte gamlingar och praktiserat för mellan 15 och 35 kronor i timmen - sämre än jag tjänade på mitt första sommarjobb, och det enda jag har blivit förbannad över är alla de som är inne i systemet och klagar över hur hemskt de har det...

Henkkalexi skrev:[...]

Jag har aldrig haft semester, har jobbat som timstädare fast jag var sjuk, gått med sönderskurna armar när jag skötte gamlingar och praktiserat för mellan 15 och 35 kronor i timmen - sämre än jag tjänade på mitt första sommarjobb, och det enda jag har blivit förbannad över är alla de som är inne i systemet och klagar över hur hemskt de har det...

Då kan man väl fråga sig varför du (och så många generationskamrater, vad det verkar) inte också blir förbannade på dem som står för systemet.

Och försöker kanalisera även det någonstans. (I förekommande fall, jag vet att det inte gäller dig, åt något konstruktivare håll än mot invandrarna.) För man kan också undra hur mycket ni kommer att orka om tio eller tjugo år med ett så slitsamt liv nu – åtminstone ni som redan har NPF eller annat som ofta sätter ner energi och återhämtningsförmåga.

Till det sista hör också att folk orkar olika mycket från början. Om man själv är av robust virke och inte vet av något annat har man ändå inte rätt att moraliskt döma ut någon som helt enkelt är av svagare virke – till exempel måste ha en viss stimulans i arbetet för att kunna arbeta alls, som det är för många NPF:are. Eller någon som helt enkelt är äldre och har börjat bli trött, kanske i förtid, precis som man själv kanske kommer att bli, vilket man som ung aldrig kan tänka sig. Att försöka förklara sådant är tyvärr helt kört i många fall. (Tror inte heller det gäller just dig, Henkka; men tyvärr hör det till saken.)

Hur otroligt det än låter så finns det dom som mår bäst av att gå just hemma. Själva transporten till platsen praktiken är kan va nog så krävande så man är helt slut innan dagen börjat.Så alla mår inte bra av att gratisjobba.

kullan skrev:Hur otroligt det än låter så finns det dom som mår bäst av att gå just hemma. Själva transporten till platsen praktiken är kan va nog så krävande så man är helt slut innan dagen börjat.Så alla mår inte bra av att gratisjobba.

Jag tycker inte att de verkar må så bra alla de som "går hemma".

Zombie skrev:

Henkkalexi skrev:[...]

Jag har aldrig haft semester, har jobbat som timstädare fast jag var sjuk, gått med sönderskurna armar när jag skötte gamlingar och praktiserat för mellan 15 och 35 kronor i timmen - sämre än jag tjänade på mitt första sommarjobb, och det enda jag har blivit förbannad över är alla de som är inne i systemet och klagar över hur hemskt de har det...

Då kan man väl fråga sig varför du (och så många generationskamrater, vad det verkar) inte också blir förbannade på dem som står för systemet.

Och försöker kanalisera även det någonstans. (I förekommande fall, jag vet att det inte gäller dig, åt något konstruktivare håll än mot invandrarna.) För man kan också undra hur mycket ni kommer att orka om tio eller tjugo år med ett så slitsamt liv nu – åtminstone ni som redan har NPF eller annat som ofta sätter ner energi och återhämtningsförmåga.

Till det sista hör också att folk orkar olika mycket från början. Om man själv är av robust virke och inte vet av något annat har man ändå inte rätt att moraliskt döma ut någon som helt enkelt är av svagare virke – till exempel måste ha en viss stimulans i arbetet för att kunna arbeta alls, som det är för många NPF:are. Eller någon som helt enkelt är äldre och har börjat bli trött, kanske i förtid, precis som man själv kanske kommer att bli, vilket man som ung aldrig kan tänka sig. Att försöka förklara sådant är tyvärr helt kört i många fall. (Tror inte heller det gäller just dig, Henkka; men tyvärr hör det till saken.)

Jag svarade kanske på en del av vad jag tycker i tråden om hittepåjobb nyss, men jag kan lova dig att, javisst, vi blir förbannade och uppgivna och ledsna, men vi har fortfarande räkningar att betala och får lov att förödmjuka oss emellanåt, hur mycket det än tar emot.

Visst, det kanske inte "borde" vara så, men nu är det så, och oavsett om jag gillar systemet eller inte, så måste jag leva i det och då får jag göra det bästa av det.

För min del har förödmjukelsen i ett hittepåjobb varit vägen till det riktiga jobb jag har idag, och det är så jag har stått ut med det, genom att tänka framåt och - vilket inte är minst viktigt - se mig själv som något mer än bara en arbetare.

Men bara för att det var bra för dig så är det ju (som jag har för mig att vi redan konstaterat) inte nödvändigtvis bra för alla.

Håller med Kullan i det här fallet. Det finns de som mår bäst om de bara får vara ifred. Och om de ändå inte mår bra så är det inte alls säkert att de skulle må bättre av ett låtsasjobb, det kanske är något helt annat de behöver.

Iridia skrev:Men bara för att det var bra för dig så är det ju (som jag har för mig att vi redan konstaterat) inte nödvändigtvis bra för alla.

Håller med Kullan i det här fallet. Det finns de som mår bäst om de bara får vara ifred. Och om de ändå inte mår bra så är det inte alls säkert att de skulle må bättre av ett låtsasjobb, det kanske är något helt annat de behöver.

Jag har inte påstått att exakt samma sak som är bra för mig, är bra för alla andra. Jag menar bara att man kanske kan prova, om man nu ändå är missnöjd med den situation man befinner sig i.

Parvlon skrev:Vill se den som inte har pengar att betala för mat i Sverige.

Det enklaste sättet att få se dem är att bli volontär på närmaste soppkök, då gör du lite nytta istället för att klaga på oss...

Miche skrev:

Parvlon skrev:Var nog hundra ggr resor värre för bara ett tiotal år sedan.

Före kriget möjligtvis, du kanske ska läsa svensk historia innan du kommer med liknande påståenden igen!

Ska man gå så långt bak i tiden får man ta hänsyn till att Sverige tjänade storkovan på att bygga upp ett sönderbombat Europa. Våra rikedom byggde alltså på andras fattigdom.

Parvlon skrev:Och tror du har hört talas om "illegala flyktingar" som tigger pengar. Fanns knappast färre såna förr heller. Sen är det ju inte helt omöjligt att det blivit mer socialt eller legalt accepterat att tigga i städerna.

Jag tvivlar på att de illegala invandrarna är särskillt många, dessutom är det numera vanligt att polisen kollar ID på icke svensktalande tiggare och gatumusikanter. Många av dessa kommer från de fattigare delarna av EU (Rumänien mm) och får vistas här fritt.

Selma skrev:Jag tycker inte att de verkar må så bra alla de som "går hemma".

Jämför med vanliga fobier, undviker man en aktivitet man har ångest för kan det kännas bra för stunden. Men på längre sikt riskerar det att begränsa ens liv.

Sen är ju de som går hemma förmodligen de som är allra sjukast också.

Zombie skrev:

Henkkalexi skrev:[...]

Jag har aldrig haft semester, har jobbat som timstädare fast jag var sjuk, gått med sönderskurna armar när jag skötte gamlingar och praktiserat för mellan 15 och 35 kronor i timmen - sämre än jag tjänade på mitt första sommarjobb, och det enda jag har blivit förbannad över är alla de som är inne i systemet och klagar över hur hemskt de har det...

Då kan man väl fråga sig varför du (och så många generationskamrater, vad det verkar) inte också blir förbannade på dem som står för systemet.

Och försöker kanalisera även det någonstans. (I förekommande fall, jag vet att det inte gäller dig, åt något konstruktivare håll än mot invandrarna.)

Och vilka är det som står för systemet? Skulle gissa på att de flesta skulle svara Alliansen, men jag anser att det handlar om att vänstern frångått sina ursprungliga ideal och låtit den "riktiga" arbetarklassen (de med fast jobb) bli en klass över underklassen (de med osäkra anställningar/långtidsarbetslösa). Nu när ribban för att komma in i systemet höjs känner sig många ungdomar inte hemma nånstans bland de etablerade partierna och flyr därför till Sverigedemokraterna