Riktlinjer för personal som ger insatser till personer
Aspergers syndrom

http://www.autismforum.se/gn/export/dow ... yndrom.pdf

Man behöver även använda kroppsspråk, gester, minspel och ögonkontakt för att
förstärka det man vill säga.

Redan här (sidan 8, under dokumentets första riktiga rubrik) ringer varningsklockorna. En sån här formulering gör att tanterna överdriver rörelserna och gör det totalt obegripligt för den som ska ta till sig budskapet!

Vid en snabb genomläsning av rubriker mm så tycker jag inte att det dokumentet är speciellt bra, det verkar vända sig till de som ska utbilda de med Asperger så att de blir lite mer socialt slipade, men ändå inte.

Vad är egentligen syftet med dokumentet? Vem är målgruppen? Det borde vara personalen, men samtidigt står det inte något vettigt hur de ska bemöta, utan bara vilka svårigheter som kan finnas.

Ingen med Asperger verkar haft möjlighet att bidra till dokumentet (bara enhetschefer) och det skulle setts över 2010, har det gjorts?

Miche skrev:

Man behöver även använda kroppsspråk, gester, minspel och ögonkontakt för att
förstärka det man vill säga.

Redan här (sidan 8, under dokumentets första riktiga rubrik) ringer varningsklockorna. En sån här formulering gör att tanterna överdriver rörelserna och gör det totalt obegripligt för den som ska ta till sig budskapet!

Jag fick samma varningsklockor särskilt efter att ha läst det som följer strax efter:

Det är också nödvändigt att kunna uttrycka och hantera sina
tankar, känslor och reaktioner på ett socialt lämpligt sätt.

och:

Det krävs ofta övning för att klara av att umgås med andra, exempelvis i hur man tar och
upprätthåller kontakt och följer sociala umgängesregler.

Man känner sig som en apa som ska lära sig att efterlikna en människa... Jag är kanske överkänslig...

Och ett humoristiskt inslag:

B. AKTIVITET OCH ELAKTIGHET/Delaktighetsutredning

Jag måste vara rätt dum för jag fattar inte riktigt allt de menar i den där texten av det jag läste Iof är jag rätt trött i huvudet nu.

Tråden hör ihop med texten: Vägledningsdokumentet.

Ska läsa igenom det här och ge mina synpunkter. Återkommer.
Fast jag har en känsla av att jag kommer uppfatta dem som Joakoni gjort och har lika lite lust att bli bemött som en apa som ska på dressyr.

Jag märker direkt om någon tant läst såna eller dylika dokument. Man blir väldigt märkligt bemött och liksom studerad. De tittar på en på ett misstänkt, avvaktande sätt och talar ofta extra tydligt. Eller så ler de väldigt mycket, vilket alltid är en varningssignal i såna här sammanhang.

Överhuvudtaget gillar jag inte att man går över huvudet på oss och utfärdar dokument om oss och hur vi ska bemötas.
Det finns någonting väldigt respektlöst och avhumaniserande i det här, att dra alla över en kam, att skriva en manual om hur man talar med oss, som om vi vore en annan art. Man skapar ett avstånd, ett vi och dom.


Sunt förnuft och vanlig hederlig respekt funkar alldeles utmärkt, använd det istället. Vi är ta mig fan inga ufon som skall dechiffreras!

Tydligen används uttrycket "nollställa sig" bland tanter när de ska kommunicera med oss vilket innebär att de försöker "sudda ut" kroppspråket vilket bara får konstiga effekter.

Fan, att de inte fattar att de kan bete sig ganska normalt, bara de uttrycker sig klart utan en massa underliggande betydelser och inte utelämnar information som man måste gissa sig till. Det borde väl räcka som information till dem, eller ska vi behandla dem som utvecklingsstörda för att de ska fatta det (dvs på samma sätt som de behandlar oss)?

Alltså, jag vill inte heller bli behandlad som en mindre vetande och allt det där. Och det har jag blivit, så nedanstående är inte skrivet från en räkmacka.

Men samtidigt finns det knappt två av oss som har exakt samma nedsättningar i förmågan att förstå outtalade budskap. Vi har rykt ihop härinne därför att vissa inte har kunnat läsa mellan raderna saker som andra aspergare blir bokstavligen oförmögna att skriva om de ska tvingas tänka på – och ingendera sidan har förstått att det är det den har sett; det har till och med framkastats att motparten trollar eller att den inte kan vara aspergare.

Och samma sak med annat.

Om det är så svårt för oss kan vi inte inbilla oss att det ska vara lättare för enter. (I den mån vi nu ska använda den indelningen där det i själva verket är en helt knippe av olika glidande skalor.) Likväl måste det på något sätt beskrivas för folk som är helt främmande för det. Och det måste beskrivas så att det inte framstår som en ogenomtränglig soppa av individuella variationer för dem, samtidigt som man om möjligt måste förmedla att det naturligtvis är det det är.

Försök själva. I bästa fall kanske någon får något som går att publicera.

Det värsta är att många "tanter" behandlar oss som mindre vetande, de pratar extremt artikulerat med enkla ord (som om de vore en "Lättläst bok") för att de verkar tro att vi är efterblivna idioter, om vi i det läget använder ett språk som ligger bortom deras fattningsförmåga så blir de helt ställda och gör situationen totalt absurd.

De fattar inte heller att vi i ett läge kan ha en fullständigt normal (eller över normal) funktion men i ett annat kan vara totalt handlingsförlamad, så den information de ska ha (och måste lära sig att förstå) är att begåvningsprofilen och förmågan att utföra uppgifter är ojämn.

Det finns Aspisar som är extremt kunniga inom ex.vis inom de lagar som reglerar våra rättigheter, men samtidigt inte klarar av att sköta primära uppgifter i ett hem.

Tanterna måste helt enkelt lära sig att ta reda på hur varje "klient" (eller brukare) fungerar och hjälpa till med svagheterna (och gärna förstå att utnyttja styrkorna till klientens fördel).

Ägnat att göra vem som helst förvirrad, som sagt. Säg sedan att man är skolad i en vårdtradition som sedan urminnes tid bara har varit inriktad på förståndshandikappade eller att man möter sådana dagligen.

Att vi klarar det såpass bra som vi gör här beror nog inte bara på inifrånförståelse, utan också på att det i stort sett bara är ett rätt smalt urval aspergare som söker sig hit. Ofta när någon mer bokstavstolkande, overbal, "brutalt ärlig", känslomässigt överkänslig, "absurt" övertolkande, extremt svartvittänkande, ovanligt självrättfärdig eller allmänt obalanserad person har försökt ta sig in eller hålla sig kvar här har det ju blivit konflikter, och de har sällan utmärkts av någon förståelse från dem som har varit etablerade här.

Miche skrev:Tydligen används uttrycket "nollställa sig" bland tanter när de ska kommunicera med oss vilket innebär att de försöker "sudda ut" kroppspråket vilket bara får konstiga effekter.

Jag har träffat på ett par sådana, på arbetsförmedlingen, och det enda som hände var att jag blev totalförvirrad och förbannad.

Miche skrev:Fan, att de inte fattar att de kan bete sig ganska normalt, bara de uttrycker sig klart utan en massa underliggande betydelser och inte utelämnar information som man måste gissa sig till. Det borde väl räcka som information till dem, eller ska vi behandla dem som utvecklingsstörda för att de ska fatta det (dvs på samma sätt som de behandlar oss)?

Exakt! Jag brukar bli oändligt spydig mot sådana människor - oftast kvinnor - som börjar "mamma mig", som om jag var deras son. Att de dessutom tror att jag är 20 istället för nästan 30 gör ju inte saken bättre, precis.

"Men OJ, du ser inte SÅÅÅ gammal ut! Tänk så FEEEL man kan ta."

Det är bara för att de själva är rynkiga gamla spöken i grav medelålder..

Henkkalexi skrev:
Exakt! Jag brukar bli oändligt spydig mot sådana människor -

Brukar det hjälpa att göra så? Underlättar det att nå det du vill ha ut av kontakten?

Ärligt talat förstår inte jag riktigt mig på folk som alltid bråkar och blir ovänner med myndighetsfolk. Känner några irl med som alltid kommer ihop sig med folk på AF för att dom upplever att dom inte blir bemötta på rätt sätt och det är några som inte har Aspergers så det här handlar inte bara om det.

Om det var nåt jag lärde mig när jag jobbade med arbetsuppgifter där jag så att säga såg andra sidan av sånt här, där folk tog kontakt med mig för att dom behövde hjälp och den hjälp jag kunde ge inte var helt regelstyrd så var det att sura och vrånga kunder som kräver massa saker inte får det där lilla extra som kan erbjudas när man ska göra nåt för en kund. Man gör det man ska men en sån kund men man blir irriterad och man har ingen lust att anstränga sig. En sån kund blir även känd bland de som jobbar med kunderna.

Är kunden vänlig och visar förståelse för att man kanske inte alltid att ge exakt rätt svar eller lägga sig på exakt rätt nivå så löser det sig ofta ändå just för att man gärna ger det här lilla extra till en trevlig kund.

Det jag jobbade med var iofs lite annorlunda än det Fk, AF, sjukvård jobbar med men jag tror det funkar på ungefär samma sätt. Är man en vänlig kund som samarbetar så blir man bemött efter det. Det tycker jag mig ha personlig erfarenhet av i bemötande, då det ofta funkat rätt bra i såna kontakter.


Om det sen är så att dom innan besök kollar i sina papper och ser att det kommer en med AS och att det leder till att dom lägger sig på en viss nivå som kan upplevas som "mammig", vad spelar det för roll? Då får man väl visa att man är intelligent, att man förstår och vet vad man vill men man kan var vänlig. Det vinner man själv på. Börjar man tjura och bråka så kommer man bara ses som en tjurig asperare och med största säkerhet bekräfta en fördom hos dom.

Miche skrev:
Fan, att de inte fattar att de kan bete sig ganska normalt, bara de uttrycker sig klart utan en massa underliggande betydelser och inte utelämnar information som man måste gissa sig till. Det borde väl räcka som information till dem, eller ska vi behandla dem som utvecklingsstörda för att de ska fatta det (dvs på samma sätt som de behandlar oss)?

Grejen är att det inte finns nåt sånt sätt att uttrycka sig. Det är inte så att "NT-språket" innehåller massa onödigheter som alla med AS tvättat bort och därmed uttrycker sig helt klart och logiskt. Som Zombie säger så är det ju mycket missförstånd här med.

Även om jag inte har haft något tjänstejobb har jag dragit liknande slutsatser som Moggy.

Sedan finns det alltid några som är oförbätterliga, eller hela arbetsplatser med en destruktiv anda, men jag tvivlar på att det är så många som man får intryck av på det här forumet. Man får inte glömma att det också finns brukare, kunder och så vidare som är oförbätterliga.

Jag får intrycket att många av oss inte försöker förstå, vara vänliga och lära ut, utan hellre tycker myndighetsfolket borde läsa våra "outtalade budskap" och tillåter oss att bli vrånga om de inte gör det.

Och därmed bekräftar deras eventuella fördomar om aspergare. Sedan kan det väl hända att många även bland enter föredrar att köra med "empatin" avkopplad och vara otrevliga; men om folk i allmänhet har byråkraterna inga gruppfördomar som kan bekräftas. Orättvist, men så fungerar vi själva också: dem vi känner samhörighet med bedömer vi som personer, övriga bedömer vi som representanter för sina grupper. Ända tills vi medvetet anstränger oss för något annat.

Zombie skrev:dem vi känner samhörighet med bedömer vi som personer, övriga bedömer vi som representanter för sina grupper. Ända tills vi medvetet anstränger oss för något annat.

... vilket jag tycker det här klagandet på vård- och myndighetspersoner är ett utmärkt exempel på. Bäst att skriva det rent ut, annars kopplar man kanske inte.

Sedan kan man ju behöva klaga och ventilera som säkerhetsventil och revansch; men efter det stadiet är det lätt att man fortsätter som bara en dålig vana, och jag tror det har blivit så i det här fallet härinne.

Jag å andra sidan ställer mig helt på aspergarnas sida här, det är inte ett dugg synd om välbetalda tjänstemän.
Vi har rätt till stöd från samhället och att bli mötta som fullvärdiga medborgare - vi ska inte behöva ta skit från myndigheter & birgittor i den offentliga sektorn.

Zombie skrev:Jag får intrycket att många av oss inte försöker förstå, vara vänliga och lära ut, utan hellre tycker myndighetsfolket borde läsa våra "outtalade budskap" och tillåter oss att bli vrånga om de inte gör det.

Jag får samma intryck.

Vi vill inte bedömas efter den fyrkantiga mall som finns gällande aspies, vi vill att folk skall se oss som individer med individuella svårigheter.
Hur kan vi begära något sådant utan att ge information, förklara och berätta?
Jag ser entingar och deras beteende som ett enda stor mysterium och får nog faktiskt acceptera att jag är lika konstig i deras ögon.

Visst har jag mött ett antal myndighetspersoner som gärna talar högt, välartikulerat och med ett mycket enkelt språk när vi pratar. Men jag ser det inte som att de behandlar mig som utvecklingsstörd.
I stället ser jag en väldigt osäker människa som inte vet hur hen skall bemöta mig, en person som till varje pris inte vill tala "myndighetsspråk" med rädslan för missförstånd.
Hen vill verkligen se till att jag förstår och inte känner mig överkörd.
Och hur skall denne "myndighetsperson" annars bete sig? Det vore fan så mycket värre om hen använde kanslisvenska.

Så länge jag inte klargjort mina problem, funktionshinder och förmåga att förstå får jag acceptera att myndighetspersoner lägger sin information på lägsta möjliga nivå. Annat vore en katastrof eftersom det finns människor som behöver enkel info.

Det ska gå ganska långt innan jag blir spydig. Sist jag var det, var det när en slags aktiveringsledare av något slag avslutade varannan mening med ett "aaaw".

Henkkalexi, visst är det möjligt att både du, jag och andra har råkat ut för ett och annat rötägg. Jag tror dock inte det gäller allt det klagande på tanter och andra enskilda myndighetspersoner jag har sett här genom åren.

************************

För min del tror jag alla enbart förlorar på att låta det här urarta till ett ställningskrig med "aspergarnas sida" och "myndigheternas sida" eller något sådant. Det vill jag inte ha intolkat i det jag har skrivit tack. På det viset får vi våra rättigheter sämre tillgodosedda och myndighetspersonerna mindre både lust och kompetens att tillgodose dem.

I frågan om personligt bemötande är det inte så mycket märkvärdigare än vanlig enkel mänsklighet till att börja med. Enkelt, men har man inte börjat med det så har man inte försökt. calima pekar på en del väldigt viktiga saker där, som både enter och aspergare lätt missar eftersom det är så svårt för "båda sorterna" att ta andras perspektiv eller se vidare än till sin egen situation.