Jag har varit arbetslös sedan Maj 2011 och får socialbidrag sedan augusti månad.
Inledningsvis så var det en jävla massa krav, med jobbtorg och andra skitaktiviteter. Gick på jobbtorg i en månad innan dom där försökte tvinga mig till att fixa en praktikplats någonstans.
Efter att en kurator på habiliteringen snackat med min sochandläggare om vad fan det innebär att ha en autismspektrumstörning så behöver jag inte längre gå på nått dumt jobbtorg (som bara förmedlar lågstatusjobb ändå - jag har 6 års eftergymnasial utbildning bakom mig). Inget fel på sådana jobb, bara det att de ej passar mig av olika skäl.

Så istället var det tänkt att arbetsförmedlingen, och då mer specifikt en SIUS-konsulent, skulle hjälpa mig att "hitta jobb". Och sen i November eller något, så går jag även hos en grupp som denna SIUS har på arbetsförmedlingen: en grupp som är till för personer med NPF. Den gruppen består nästan uteslutande av folk med ADHD eller ADD. Det är möjligen en annan kvinna - under utredning - som också har asperger liksom jag.

Hur som helst så känner jag att jag inte kommer någonstans alls. Mitt jobbsökande har sjunkit ju mer tiden har gått. Jag fattar inte vad jag gör fel. Jag har en bra portfolio, professionella CV'n (PDF och DOC, både på engelska och svenska), skriver alltid unika ansökningsbrev och har även en bra profil på LinkedIn. Jag har sökt jobb som spelutvecklare/3D-grafiker, 2D-grafiker, webdesigner, webadmin, webredaktör, skribent, grafisk designer, formgivare, originalare, och ja - andra yrken relaterade till webutveckling och grafisk design. Utav detta har jag fått två jobbintervjuer hos en rekryterar firma och det var typ allt... av 100 ansökningar så har jag fått två jobbintervjuer.

Deprimerad som jag är så börjar jag märka av mönstret av vad som inom psykologin kallas för "inlärd hjälplöshet". Dvs när ett subjekt - djur eller människa - trots kamp märker att inget hjälper för att lindra ett lidande, så försätts det subjektet i ett passivt tillstånd av hjälplöshet. Eller med andra ord uttryckt: Ger upp helt enkelt.
Jag har varit deprimerad och nedstämd i tja, majoriteten av den senare halvan av mitt liv så det är inte en liten sexmånaders -kamp jag talar om här. (Lite bakgrund om mitt senaste nederlag där jag blev rånad på mitt drömjobb och då ljuset i andra änden av tunneln visade sig vara ett tåg: jag-hatar-att-vara-vuxen-t20278.html )

Till saken:
Jag har tappat hoppet om att jag kommer få ett jobb som jag först och främst klarar av (inga stora sociala krav) och som är någolunda intressant och inom områdena för det jag är utbildad inom (spelutveckling, 3D, grafisk formgivning, webutveckling). Jag tror inte denna NPF-grupp (eller vad man kan kalla den) på arbetsförmedlingen kommer leda till något. Alla där verkar liksom ha helt andra problem än mig: alla ADHD:are tjatar om stress så himla mycket och jag kan inte riktigt relatera till samma arbetsrelaterade stress som pratar om. För mig är andra faktorer viktiga. Arbetsrelaterad stress påverkar mig inte så mycket om det inte är stress som kommer ifrån överflödig social interaktion (jag kan liksom inte jobba med serviceyrken eller annat där jag måste ha hand om folk 8 timmar om dagen - då bryts jag ner!)

Soc brukar ju vara jävliga men har varit schyssta ända sedan min kurator på habiliteringen typ skällde ut min socialsekreterare och fick bort mig från jobbtorget. Men jag undrar hur länge dom kommer acceptera att jag går på bidrag egentligen. Jag vill verkligen inte gå på bidrag hela livet utan jag vill verkligen jobba - mer än något annat - men jag vill inte att det ska vara på bekostnad av att må ännu värre än jag gör nu. Sjukskrivning är HELT uteslutet av den enkla anledningen att jag ej kommer få mer pengar från det då jag bara har rätt till grundbeloppet. Det är dessutom en dålig idé eftersom jag kan jobba. Visst jag är deprimerad, orkelös, har asperger, har inget eget boende och jävligt lite pengar, men får jag sitta och pyssla med något kreativt och/eller tekniskt arbete vid en dator bara så jobbar jag arslet av mig och mycket elände kommer "fixa sig" i mitt liv. Men som sagt: hoppet om jobb är nästan helt borta. Jag får ångest över hur lite jobb jag söker, och jag får ångest över att söka jobb överhuvudtaget, och jag får ångest över att nästan aldrig få svar. Klart som fan att den sk "inlärda hjälplösheten" kommer krypande då.

Alltså... jag blir så sjukt frustrerad över hur talang slängs bort i samhället. Inte bara min egen talang utan jag blir också frustrerad när jag hör andras historier. Varenda jobbannons har sjuka krav likt följande:
"Vårt team söker dig som är lite sociopat och kan jobba dygnet runt. Fri bil +sterilisering ingår."

TLDR (too long, didnt read):
Hur länge kan jag gå på arbetsförmedlingens få-mig-i-jobb-program och samtidigt få socialbidrag innan socialen börjar gnälla över att jag aldrig kommer i arbete trots bra kompetens/CV?

Bra fråga men vet ej svaret. Tänker dock samma sak om min situation. Soc är lugna och fina just nu tack vare utredningen, så jag får äntligen ta den tiden jag behöver utan tjat om allt jag ska prestera för att vara kvar hos dem.

Har dom försökt tvinga dig till jobbtorg också eller är du sjukskriven?
Vad har du för utbildning och vad vill du jobba med?

Sjukskriven utan sjukpenning fram till dec, därav soc. Ja de har försökt tvinga mig fram till utredningen, men nu när den är avklarad så är det annat ljud i skällan. Helt plötsligt mycket tillmötesgående. Vilket är skönt. Jag vill också jobba såklart med det jag är utbildad till (dekoratör) men det måste gå till på rätt sätt den här gången. Jag vet nu vad jag klarar och inte klarar av och det får inte gå åt skogen med min psykiska hälsa en gång till. Nu ska allt ta den tiden det tar så blir det rätt till slut, det är jag övertygad om. Jag litar på min förmåga att se möjligheter när de kommer min väg, då kommer jag hoppa på tåget igen. Var inte orolig, din tur kommer, du har viljan och rätt attityd. Kram!

Deadly_Nightshade skrev:Hur länge kan jag gå på arbetsförmedlingens få-mig-i-jobb-program och samtidigt få socialbidrag innan socialen börjar gnälla över att jag aldrig kommer i arbete trots bra kompetens/CV?

Jag har inte sett några tidsbegränsningar på det, själv har jag lyckats avböja, av socialen påtvingad praktik (med syfte att höja min kompetens, vilket de inte har förmågan till) samt slipper jobbtorg (det finns inte i min kommun eller de kommuner jag bott tidigare i).

Jag uppvisar den aktivitet de kräver (söker 20 jobb i månaden) samt har en aktivitet (planerat ett möte à 1 timme i veckan) med syfte att få mig ut i arbete (den aktiviteten har faktiskt minskat min depression), vilket troligen beror på bra personkemi.

Varför är en anställning lösningen, kan du inte frilansa? Med dina kunskaper borde du kunna få utföra arbeten mot faktura.

Soc kan förvisso vara otåliga men så länge du uppfyller kravet och är jobbsökande så tycker jag du ska ta det lugnt. De kan inte göra något åt att du inte får jobb och du lär inte vara ensam om den situationen. Om de tillämpar att man ska ha praktik så har du ju papper på att du inte klarar av vad som helst så stå på dig och försök bortse från dem när det gäller din oro för att inte få jobb. Det du betraktar som inlärd hjälplöshet är ofrånkomligt och drabbar i stort sett alla. Jag tror att det är jätteviktigt att skapa rutiner som gör att man regelbundet försöker göra någonting åt sin situation och att lika regelbundet avleda sig själv så man inte tänker på problemen hela tiden. Det kan kanske den där terapeuten hjälpa dig något med om du fortfarande går hos någon sådan - för jag har för mig att du skrev om det?

Miche skrev:Varför är en anställning lösningen, kan du inte frilansa? Med dina kunskaper borde du kunna få utföra arbeten mot faktura.

Dels för att det håller mig aktiv (är inte lika olycklig när jag jobbar heltid med något jag gillar) men också för att det "låser upp" så mycket annat i livet. Just nu har jag väldigt ont om pengar (får bara soc) och har inte ens ett eget hem: är inneboende hos min far och dessutom bor min bror där. Det är jävligt jobbigt att aldrig (ja, aldrig!) få någon tid att vara ensam, inget privatliv ingen avkoppling alls. Stör min sömn gör det också eftersom min bror är uppe sent och går uppe tidigt (klarar sig liksom på 6 timmars sömn när jag behöver 8-9 timmar).

KBT/ACT talar om att man ska "aktivera" sig och detta är något jag varken har ork eller pengar att göra. Det enda jag egentligen gör om dagarna är att sitta vid datorn och ta en promenad då och då. Jag fattar alla teorier och allt tänk bakom det som jag "lär" mig inom denna terapi men jag känner inte att jag har de resurser som krävs för att utföra detta korrekt.

Hah... frilansa. En god tanke är det men det är ingen lösning. Dels måste man genomgå allt jävla byråkratiskt tjaffs, skaffa en sån där skatte-sedel samt registrera sig som företag, redovisa inkomster för året innan man ens vet hur det kommer gå med mera.
Sen vet jag inte hur fan det skulle gå till heller. Jag vet inte vart man skaffar kunder, eller hur jag ska skaffa kunder när jag inte har något rykte, kontaktnät eller något egentligen. Frilansar man måste man vara socialt kompetent, ha ett stort kontaktnät, bra rykte. Jag har försökt fixa lite projektjobb via Freelancer.com vilket är nästan helt omöjligt med alla jävla pakistanier och deras slaverilöner som det ej går att konkurrera med. De jobb jag har fått hittils var som skribent på en website där jag får ca 300kr per artikel. Utöver det så är det bara ett webprojekt som jag har arbetat med för en slaverilön: och det jobbet fick jag via en bekant - eller rättare sagt hennes farsa.

Nej frilans och projektarbete passar inte mig för jag klarar inte av att hitta kunder: det är väl det största problemet egentligen.

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror att det är jätteviktigt att skapa rutiner som gör att man regelbundet försöker göra någonting åt sin situation och att lika regelbundet avleda sig själv så man inte tänker på problemen hela tiden. Det kan kanske den där terapeuten hjälpa dig något med om du fortfarande går hos någon sådan - för jag har för mig att du skrev om det?

Ja det känner vi båda till redan och saken är den att jag är fruktansvärt dålig på att skapa egna rutiner. Det fungerar bäst med rutiner när andra skapar dom åt mig: dvs när jag har förpliktelser som jobb eller skola som jag måste vara vid 8 timmar om dagen - då flyter mina rutiner på av sig självt och alla pusselbitar faller på plats. Men när det inte är så, så hamnar jag i ett passivt tillstånd för att jag inte kan ta vara på all fritid eller motivera mig till att göra saker jag behöver/måste göra: som att söka jobb. Och alla "måsten" i sin tur gör bara att jag får mer ångest och blir ännu mer olycklig och tappar ännu mer energi. En ond cirkel är det.

Hade sjukskrivning varit en lösning så hade jag sjukskrivit mig för länge sedan. Men eftersom jag bara har rätt till grundbeloppet så kommer jag då få mindre pengar än jag får av soc; inget av mina problem kommer lösa sig. Och pengar är det som är jobbigast just nu för mig för utan pengar = inget eget boende. Andrahandskontrakt kan jag GLÖMMA här i Stockholm eftersom man då tvingas betala flera hyror i förskott till den som äger förstahandskontraktet. Och det är idealscenariot eftersom de flesta kräver att man har en vettig inkomst - och dit hör ej socialbidrag.

Deadly_Nightshade skrev:Hah... frilansa. En god tanke är det men det är ingen lösning. Dels måste man genomgå allt jävla byråkratiskt tjaffs, skaffa en sån där skatte-sedel samt registrera sig som företag, redovisa inkomster för året innan man ens vet hur det kommer gå med mera.

En variant kan vara att skriva en app till mobiltelefoner, det finns gratis verktyg, det är inte dyrt att regga sig och man kan sälja appen för en skitpeng, vilket ofta gör att många köper och det ramlar in en hyfsad peng på kort tid.

Det krävs inga komplicerade registreringar, bokföringar eller så för det!

Enligt en bekants exempel kan jag säga att de börjar ge upp efter mer än fem år så du har lite tid på dig (om du inte försöker bli sjukskriven dvs för då är du körd). . . men med den nya moderatregeringen finns det en god chans att du hamnar på fas-3 snabbare än kvickt och får stå ut med de sjuka kraven utan lön som kompensation.

Allt som allt så ger jag dig rådet att söka jobb utanför dina egentliga kunskaper, det bästa är om du tar dig ut överhuvudtaget.

Miche skrev:En variant kan vara att skriva en app till mobiltelefoner, det finns gratis verktyg, det är inte dyrt att regga sig och man kan sälja appen för en skitpeng, vilket ofta gör att många köper och det ramlar in en hyfsad peng på kort tid.

Det krävs inga komplicerade registreringar, bokföringar eller så för det!

Det är en god tanke och ett bra förslag. Synd att jag inte är någon programmerare bara - har alltid tyckt illa om programmering ända sedan jag försökte mig på C i gymnasiet (och senare java på universitetsnivå - failade den kursen). På sin höjd kan jag göra saker i PHP och AJAX men där går gränsen.

Önskar jag tidigare ryckt upp mig och lärt mig att programmera ändå. Alla mina fd klasskamrater som studerade programmering (vid skolan för spelutveckling där jag studerade) har inte haft några problem att hitta jobb. Grafiker är inte intressanta - verkar inte finnas mycket till marknad för oss; och ändå ser jag så jävla mycket ful grafik och design överallt både på nätet och IRL.

Tyvärr har jag "slängt bort" för mycket tid på studier och får inte ta några mer studielån (har tagit CSN i 6 år). Jag säger "slängt bort" för det känns mycket som att jag slängt bort 4 års av dessa på universitetsstudier (enbart A och B-kurser) som inte har gett mig några egentliga fördelar på arbetsmarknaden. Hade jag möjligheten att studera så hade jag kanske tagit och lärt mig programmera - och då öppna upp möjligheten att utvecklas till en technical artist som är rätt efterfrågansvärda inom spelutvecklarindustrin. Mycket av mina "misslyckade universitetsstudier" beror på mitt handikapp, har jag insett nu i efterhand.

Jag kan liksom inte sluta grubbla över alla jävla misstag i livet, och kan inte sluta fantisera om vart jag hade varit idag om jag fått en diagnos tidigare.

Med de verktyg som finns idag behöver du inte skriva en enda programrad för att kunna skapa en fungerande app, du kan lägga allt krut på grafiken!

Jag har inte följt debatten så noga men jag känner igen det där med sjuka krav. Någon sa det på en "introduktion" på arbetsförmedlingen, dels det där med att allting ska vara tillgängligt precis nu och inte sen (vilket får arbetstider att skjuta i höjden till vansinniga kvälls och nattpass), och dels det med att en stor del av många företag är för lata eller snåla att internutbilda eller anpassa sina nya rekryter till verksamheten så det är mer lönsamt, tänker de, att ta in någon som kan köra igång 100 % på dag ett. Iofs var det lite så där jag började, två dagars intro sen var jag helt själv i en bil att hitta till och ta hand om dussintal olika gamlingar jag aldrig träffat.

Om inte soc har sagt något specifikt för att pressa dig till jobb/praktik/dyl så borde det väl inte vara några bekymmer än. Jag förstår din frustration i att söka hundratals jobb utan respons. Det är väl för många som väntar sig att stålmannens jobbansökan ska trilla in i inkorgen, eller så är det tyvärr det fenomen att det är för många sökande, inte helt oväntat med halvdana standardiserade ansökningar som skickas till varenda jobb som hittas.

Jag hoppas iallafall du kan få något jobb som känns bra för din del.

vad jag vet så har soc inget med AF att göra. Den som ansöker om pengar och inte har några ska få det.

Jag skulle också rekommendera att börja med något eget projekt. Behöver inte vara något
jätte seriöst utan mer ett sett att sysselsätta sig med, skapa motivation och lära sig ny saker.

Jag fick själv jobb några veckor efter jag började på mitt projekt efter varit sysslolös i över 4 månader.

Annars AF borde kunna ge dig särskilt stöd i form av lönebidrag och liknande. Men själva Arbetsplatsen är bäst att hitta själv .

Torsdag skrev:vad jag vet så har soc inget med AF att göra.

Soc kan ställa krav på att man ska gå på de möten som AF beslutar om samt att man ska vara aktivt arbetssökande.

Miche skrev:

Torsdag skrev:vad jag vet så har soc inget med AF att göra.

Soc kan ställa krav på att man ska gå på de möten som AF beslutar om samt att man ska vara aktivt arbetssökande.

Ja precis! Så som det ser ut nu så är soc enda krav att jag följer AF's planer, söker jobb samt skickar in AF's handingsplan/planering lite då och då - ca var 3e vecka.
Men jag undrar hur länge dom egentligen går med på det.

Jag har levt så de senaste 4-5 åren...

De har försökt att sätta in mig i av soc "kompetenshöjande verksamhet" men då de inte kan anordna något som höjer min kompetens har jag lyckats avböja det. Jag vägrar slavarbete...

Okej
Det där med kompetenshöjande verksamhet är ju direkt utformat för de som inte har några meriter, har ett tunnt CV och noll arbetslivserfarenhet (uppfattar jag det som iaf).
Vad har du för utbildning?

Knappt någon, har gymnasiekompetens men jag har drygt 30 års erfarenhet av IT-branschen...

Deadly_Nightshade skrev:Ja precis! Så som det ser ut nu så är soc enda krav att jag följer AF's planer, söker jobb samt skickar in AF's handingsplan/planering lite då och då - ca var 3e vecka.
Men jag undrar hur länge dom egentligen går med på det.

Vad jag har hört så säger de inget så länge man aktivt söker jobb, vilket då krävde att man dels hade kontakt med AF och dels lämnade in en lista på jobb då och då som sökts (hur i hela friden de nu kontrollerar det är en annan femma). Något du fått göra?

Miche skrev:Knappt någon, har gymnasiekompetens men jag har drygt 30 års erfarenhet av IT-branschen...

Det går inte att använda det som reell kompetens? Jag menar, de söker ju helst de med erfarenhet, så du borde väl slå rätt högt på arbetsmarknaden?

Mirai skrev:

Miche skrev:Knappt någon, har gymnasiekompetens men jag har drygt 30 års erfarenhet av IT-branschen...

Det går inte att använda det som reell kompetens? Jag menar, de söker ju helst de med erfarenhet, så du borde väl slå rätt högt på arbetsmarknaden?

Jo, jag har fått en del positiva svar och varit på intervjuer så vilken dag som helst borde jag väl få en anställning...

Mirai skrev:Vad jag har hört så säger de inget så länge man aktivt söker jobb, vilket då krävde att man dels hade kontakt med AF och dels lämnade in en lista på jobb då och då som sökts (hur i hela friden de nu kontrollerar det är en annan femma). Något du fått göra?

Okej.
Jag fick lämna in en sådan lista när jag började söka för ca ett halvår sedan.
Men efter det så har dom inte krävt något sånt alls.

Jag tror inte de kommer o börja klaga någonsin för som verifierad aspergare kan man begära DV bara för o ha något o göra som är vettigt, sedan blir vad jag förstår komunen tvungna att ordna något som är meningsfullt åt dig.
Fast kanske inte så kul o traska iväg till en DV lokal men å andra sidan har jag hört om andra som fått DV hemma, fast personligen tycker jag det vore jobbigt att inte ha kollegor inärheten även om jag inte pratar så mycket med dem.
Fast jag gillar ju att prata.

Det där med företag, jag har ibland använt tex bolagsbolaget för att kunna frilansa utan att ha eget företag.
Då tar de hand om allt ansvar när det gäller att betala in skatter o avgifter och de pengar du tar ut är då skattade som lön.
En fördel är att du tex kan köpa kurser för oskattade pengar precis som om du hade företag eftersom du inte behöver ta ut pengarna som lön först, men det måste vara relaterat till din verksamhet, det kan inte vara tex en fjällvandringsresa såvida inte det är det du sysslar med.
Du får däremot säga till bolagsbolaget vad som ska faktureras och när de ska göra det,de brukar vilja ha 3 dagars framförhållning, helst en vecka om det går.

Tror Torsdag är inne på något bra, tänker mig att du kanske kunde erbjuda något opensource spel grafik, inbillar mig att det bara är att gå in på relaterat forum och fråga, det brukar väl på aktiva spel finnas en bunt kodare som vill ha grafikhjälp.
Jag vet att det finns en hel del som vill ha grafikhjälp på mitt favoritspel Openttd.
Det finns en massa Openttd människor på http://www.tt-forums.net/
Klart bra att kunna referera till, detta spel är iofs mestadels inställt på grafik i isometrisk vy och finns i 32 och 8 bitars färg, personligen gillar jag orginalets 8 bitarsfärg men man är olika.

Jag förstår inte riktigt det du skriver om att du som sjukskriven skulle få mindre pengar än socialbidrag ?

Borde du inte vara berättigad till aktivitetsersättning (vilket iofs förutsätter att du beräknas vara dålig i minst ett år ). Får man aktivitetsersättning så får man även bostadstillägg.

När jag gick från socialbidrag till aktivitetsersättning så fick jag mer pengar över.

Måste man inte ha sk SGI (tror det betyder Sjukpenning Grundande Inkokmst) för att få något av försäkringskassan.
Dast å andra sidan så har jag för mig att det finns något som heter antagandeinkomst som de beräknar efter om man beräknas inte kunna jobba på ett normalt jobb och då får man någonsorts lönesimulering typ, finns kanske ett namn för det hela, osäker på hur det funkar.

Fast så är det ju det att TS vill jobba med det han utbildat sig för, frågan är hur ett sätt att hitta jobb är.
Är ju knappast kul heller att behöva gå på bidrag någon längre period.