Parvlon skrev:Nej, jag tror det är lite för tidigt isf. Som 16 är man fortfarande ett barn. Man kan låta det vara och ta tag i det senare också. Jag är långt ifrån en expert och det bör ju inte skada om du tar kontakt med nån sån (igen?).

Jag håller på att gå igenom mit liv...tar sin tid. Men jag mår bättre idag så jag tror det lugnat sig lite i mitt huvud nu...

Barajag skrev:Jag håller på att gå igenom mit liv...tar sin tid. Men jag mår bättre idag så jag tror det lugnat sig lite i mitt huvud nu...

Vad skönt att du mår bättre! Hoppas att det håller i sig och att du får en riktigt God Jul!

En sak är säker, jag tänker inte göra om detta igen. Jag ska fan i mig lägga min kraft på att ta mig ur denna skiten istället. Någon har fan fått det varmt om öronen idag.

Det är nu julafton och jag tror alla känner lite mer idag, ja nu ska jag inte säga alla, jag gör det i alla fall. Jag känner mer och jag känner var jag är och vem man vill vara med en dag som denna. Jag vill vara med de människor jag älskar. Och det är hårt att känna efter, man kanske inte kan göra det när man jobbar och går på men när man väl sitter här för mig en varm och mysig högtid som man satt högt upp på underbara minnen i från barndomen.
Idag firade vi lillejulafton fy fan säger jag, vi satt tysta i bilen dit tysta i bilen hem, en jobbig tystnad för att ingen vågade säga något för att inte starta något bråk.

Nu har jag bestämt mig, nu är det nog jag tänker inte ta mer skit alltså, jag ska vara handlingskraftig, satsa på MIG själv och barnen och min hund!
Jag ska inte göra något mot mig eller de jag älskar. Och vet ni en sak, jag har inga tabletter i mig nu!!!!! Så jag är inte hög! Jag är Jag!

Barajag skrev:Nu har jag bestämt mig, nu är det nog jag tänker inte ta mer skit alltså, jag ska vara handlingskraftig, satsa på MIG själv och barnen och min hund!
Jag ska inte göra något mot mig eller de jag älskar. Och vet ni en sak, jag har inga tabletter i mig nu!!!!! Så jag är inte hög! Jag är Jag!

God Jul på dig Barajag!

Barajag skrev:En sak är säker, jag tänker inte göra om detta igen. Jag ska fan i mig lägga min kraft på att ta mig ur denna skiten istället. Någon har fan fått det varmt om öronen idag.

Det är nu julafton och jag tror alla känner lite mer idag, ja nu ska jag inte säga alla, jag gör det i alla fall. Jag känner mer och jag känner var jag är och vem man vill vara med en dag som denna. Jag vill vara med de människor jag älskar. Och det är hårt att känna efter, man kanske inte kan göra det när man jobbar och går på men när man väl sitter här för mig en varm och mysig högtid som man satt högt upp på underbara minnen i från barndomen.
Idag firade vi lillejulafton fy fan säger jag, vi satt tysta i bilen dit tysta i bilen hem, en jobbig tystnad för att ingen vågade säga något för att inte starta något bråk.

Nu har jag bestämt mig, nu är det nog jag tänker inte ta mer skit alltså, jag ska vara handlingskraftig, satsa på MIG själv och barnen och min hund!
Jag ska inte göra något mot mig eller de jag älskar. Och vet ni en sak, jag har inga tabletter i mig nu!!!!! Så jag är inte hög! Jag är Jag!

God Jul. Men framför allt vill jag säga: Jag hoppas innerligt du klarar av att hålla detta.
Ta hand om Dig och kämpa emot destruktiva tendenser och beteenden.Hoppas du hittar andra vägar att styra upp känslorna som är tuffa att handskas med-att du hittar en väg att använda energi och känslor mer konstruktivt, om du förstår vad jag menar.

Med önskan om en god fortsättning på julen och ett gott nytt år 2012.

Fantasy

Barajag skrev:En sak är säker, jag tänker inte göra om detta igen. Jag ska fan i mig lägga min kraft på att ta mig ur denna skiten istället. Någon har fan fått det varmt om öronen idag.

Det är nu julafton och jag tror alla känner lite mer idag, ja nu ska jag inte säga alla, jag gör det i alla fall. Jag känner mer och jag känner var jag är och vem man vill vara med en dag som denna. Jag vill vara med de människor jag älskar. Och det är hårt att känna efter, man kanske inte kan göra det när man jobbar och går på men när man väl sitter här för mig en varm och mysig högtid som man satt högt upp på underbara minnen i från barndomen.
Idag firade vi lillejulafton fy fan säger jag, vi satt tysta i bilen dit tysta i bilen hem, en jobbig tystnad för att ingen vågade säga något för att inte starta något bråk.

Nu har jag bestämt mig, nu är det nog jag tänker inte ta mer skit alltså, jag ska vara handlingskraftig, satsa på MIG själv och barnen och min hund!
Jag ska inte göra något mot mig eller de jag älskar. Och vet ni en sak, jag har inga tabletter i mig nu!!!!! Så jag är inte hög! Jag är Jag!

bra för dig att du kan utrycka dig utan sinnesförändrande droger. själv kan jag det inte o är inte helt nyckter så kan låta saker komma ut om mig som i normala fall inte skulle berätta men det verkar vara min säkerhetsventil när det lätar lite på det det hela när jag är bedruken. o tja lite ventill lyft har jag skrivit om i aggro tråden får se om jag blir bannad eller ej från denna plats nu är jag har lyft lite på ventilen.

Självskadebeteende...ja jag har detta av mer subtil karaktär. Från början var det självsvält när jag misslyckades med saker jag föresatt mig. När jag sen, som äldre, kom att få ordning på den delen har det ersatts av riskabelt beteende sexuellt (en och samma man dock - som börjat fundera själv över varför jag tillåter att han gör mig illa vilket tydligen skrämmer honom nu...) samt att jag chansar alldeles för mycket med ämnen jag är allergisk mot -riskerar alltså allergichocker och liknande.

Jag har ganska nyligen kommit det hela på spåren, vad det beror på så jag ska försöka få hjälp i det fortsatta arbetet med detta så att jag inte riskerar allt jag har och är på väg att bygga upp i livet. Har för övrigt asliknande diagnos där tvångsbeteende räknades in i diagnosen.

Jag är självskadare jag med. Skar mig första gången 2005 men det började på allvar när jag fick Cipralex för 8 månader sedan. Då skar jag mig för att jag ville lätta på ångesten eller för att jag ville dö. Sedan jag släppte självmordstankarna skar jag mig för att jag ville göra mig själv illa. Som ett belöningssystem fast tvärt om. Numer har anledningen jag skär mig muterat så jag skär mig som ett sätt att bli lugn om jag har meltdown eller shutdown (vad är det svenska ordet?) Så det har mer och mer blivit som ett sätt att ta kontroll över situationen. Vrickat...I know. Är jag bland folk så brukar jag hitta andra sätt att skada mig själv.

Jag intervjuad av SVT Värmlandsnytt:

http://svt.se/2.126550/1.2209113/fler_u ... t1851484=0

Jag har fortf problem med självskadande...
Skär mig inte eller sånt utan river på sår så det blir fula ärr.
Allt för att släppa på ångesten som nästan alltid finns inom mig.
Önskar så att jag sluppit vänta i snart 32 år på att få rätt hjälp!
Har trots allt varit i psykiatrin sedan jag var 16!!

För mig förvsann det med medicin. Jag hade även fruktansvärda aggressioner, det var då jag skadade mig. Har mindre ångest nu, blir inte alls lika arg längre.

Två videos upplagda av NAS:
Self-harm in women and girls with autism
Autism and self-harm - a personal perspective

vallesmamma skrev:För mig förvsann det med medicin. Jag hade även fruktansvärda aggressioner, det var då jag skadade mig. Har mindre ångest nu, blir inte alls lika arg längre.

Vilken medicin är det?

Alyana skrev:

vallesmamma skrev:För mig förvsann det med medicin. Jag hade även fruktansvärda aggressioner, det var då jag skadade mig. Har mindre ångest nu, blir inte alls lika arg längre.

Vilken medicin är det?

Det är Zyprexa, tar 10+15 mg varje kväll.

25mg?? Det är ju jättemycket!

Just nu slår jag mig mest bara för jag vågar inte skära för då blir min pojkvän så ledsen.
Men jag känner behovet av det och jag vet att allt bara byggs upp om jag inte får tillräckligt med utlopp för det.
Så vet inte riktigt vad jag ska göra.
Största skälet till att jag skadar mig är när jag måste straffas och får jag inte ett tillräckligt straff så byggs det bara upp.

KaosPrinsessa skrev:Största skälet till att jag skadar mig är när jag måste straffas och får jag inte ett tillräckligt straff så byggs det bara upp.

Du måste inte straffas, det är någonting som pågår i din hjärna som du inte kan kontrollera men som du givetvis behöver hjälp med.

Jag önskar jag kunde hjälpa dig, men tyvärr har jag inte de resurser som behövs.

Miche skrev:Du måste inte straffas, det är någonting som pågår i din hjärna som du inte kan kontrollera men som du givetvis behöver hjälp med.

Jag önskar jag kunde hjälpa dig, men tyvärr har jag inte de resurser som behövs.

Gör man fel så ska man ju straffas. Varför finnas annars uppfostran och fängelser?

Psyk har försökt hjälpa mig men det har inte lyckats. Gick DBT men jag förstod inte hur det skulle hjälpa nått.

KaosPrinsessa skrev:Gör man fel så ska man ju straffas.

Feltänk igen, ett fel behöver inte vara något som bryter mot lagar och förordningar, det kan vara ett fel för dig, men det finns miljader människor där ute som inte öht märker av det fel du gör (det är nog bara du själv som gör i 9 fall av 10, om inte mer).

För att citera Adam Savage i Mythbusters, Failure is always an option men inte blir han straffad för att han gör fel eller misslyckas, han tar det med en klackspark och försöker göra rätt nästa gång, vilket det inte heller alltid blir.

Skulle jag skurit mig i armen eller slagit mig själv varje gång jag gjorde fel skulle även mina armar vara sönderskurna och jag vara helt blåslagen, men det skulle knappast ha hjälpt mig att undvika nästa misstag, ingen människa är perfekt, allra minst jag.

Miche skrev:miljader

Se där, redan ett misstag (som jag annars skulle rättat, men bara för att visa att man kan göra fel utan att det blir något allvarligt av det)!

KaosPrinsessa skrev:Gör man fel så ska man ju straffas. Varför finnas annars uppfostran och fängelser?

Tror inte min uppfostran innehöll någon bestraffning; och fängelse ser jag mer som avskräckande än man "förtjänar det".

Nej mina föräldrar har aldrig bestraffat mig men jag måste ju göra nått för att minnas att jag gjort fel (och menar inte saker som att stava fel utan mer göra fel, säga fel, skada folk etc.) eftersom jag annars glömmer att jag gjort fel och typ aldrig lär mig av de.

@KP, en del fel gör jag jämt och ständigt, andra fel gör att jag lär mig av misstagen, ett skärsår eller ett slag förändrar knappast möjligheten att minnas att jag gjort ett fel så att jag undviker just det felet nästa gång.

KaosPrinsessa skrev:Just nu slår jag mig mest bara för jag vågar inte skära för då blir min pojkvän så ledsen.
Men jag känner behovet av det och jag vet att allt bara byggs upp om jag inte får tillräckligt med utlopp för det.
Så vet inte riktigt vad jag ska göra.
Största skälet till att jag skadar mig är när jag måste straffas och får jag inte ett tillräckligt straff så byggs det bara upp.

Klart du inte behöver straffas för att du råkar göra (eller tror) något fel... Men jag tror jag känner igen det där omedvetet nånstans att det är den där j-a ångesten, den där gnagande störande känslan som måste ut och bort - och då hjälper det verkligen för stunden att göra illa sig och få endorfiner.
Men det MÅSTE gå att hitta andra sätt eller det viktigaste: ta bort ångesten!
Du rår inte för att du råkar såra eller något annat. Du har ju ett funktionshinder som gör att det är svårare för dig än de flesta andra att förutse och automatsikt förstå att det blivit lite tokigt. Men det är väl inte hela världen heller!!