Henkkalexi skrev:Nä, vet nån vad, Calima och Tiblan... Vi kan ju inte börja dekapitera varandra, hur ska vi aspiesar då kunna ta makten om vi börjar utarma våra egna led?!

Tror nog man kan verka ganska bra från "andra sidan"

Generellt sett är jag för praktik. Även om det inte leder till jobb på just den arbetsplatsen har man papper på att man vill jobba, kan jobba och fungerar på arbetsmarknaden.
Har man varit arbetslös väldigt länge är ett intyg guld värt.

Tror dessvärre att raphic har rätt vad det gäller sk "påhittejobb" och har en situation där det är lämpligt att hålla sig därifrån. Det går ju att skriva CV:n så att "överhoppade perioder" inte blir så uppenbara. Det går till och med att hitta på saker för att fylla luckor. Allt det där är i normalfallet bättre för en vanlig arbetsmarknad än att låta sig sysselsättas på sysselsättningsanstalter.

Min erfarenhet när det gäller att läsa CV'n inför en anställning är att det inte går att dölja "överhoppade perioder" speciellt bra. Och lögner uppenbaras ganska snabbt.

I nuläget översvämmas arbetsgivare av ansökningar. De som sållas bort först är de med långa "tomma" perioder där ingen förklaring ges.
Intyg på praktik eller åtgärdsprogram med referens är vad man skall satsa på om man inte haft vanligt jobb under en tid.
Arbetsgivare vet att det finns åtgärdsprogram för långtidsarbetslösa, det är inte negativt att visa att man ingått i någon aktivitet.

Det absolut mest negativa är att ha "överhoppade perioder", arbetsgivarna tror då bara att man är arbetsskygg.

Det beror på vad man skriver om de överhoppade perioderna, hur många och långa de är, hur länge sen och hur gammal man är och hur man ställer upp sitt CV samt vad man har för erfarenheter i övrigt. En tid i åtgärd kan "dra ner" ett i övrigt ganska hyfsat CV rätt snabb. Dessutom är det viktigt att tänka på sig själv och sitt eget mentala tillstånd och hur personen upplever att han/hon använder sin tid bäst samt den känsla av förnedring som den som hamnar i en dålig åtgärd kan uppleva. Trådstartarens alternativ var ju dessutom ingalunda att gå hemma utan att försöka få praktik på annat håll i stället för att placeras i en färdig sysselsättningsåtgärd. Det tyder väl på eget initiativ och kan ingalunda vara en nackdel...

Bjäbbmonstret skrev: Det går ju att skriva CV:n så att "överhoppade perioder" inte blir så uppenbara. Det går till och med att hitta på saker för att fylla luckor.

Jag uppfattade det som att du menade att man kan "mörka" perioderna på något sätt, att du med "hitta på saker" menade att helt enkelt ljuga om vad man sysslat med.
Ber om ursäkt för missuppfattningen.

Jag menar som du, att man måste förklara perioderna utan arbete/sysselsättning.

En tid i åtgärd drar ett CV på samma sätt som helt tomma perioder. I princip är vad som helst bättre än luckor.

Bjäbbmonstret skrev:Dessutom är det viktigt att tänka på sig själv och sitt eget mentala tillstånd och hur personen upplever att han/hon använder sin tid bäst samt den känsla av förnedring som den som hamnar i en dålig åtgärd kan uppleva. Trådstartarens alternativ var ju dessutom ingalunda att gå hemma utan att försöka få praktik på annat håll i stället för att placeras i en färdig sysselsättningsåtgärd. Det tyder väl på eget initiativ och kan ingalunda vara en nackdel...

Naturligtvis är alla egna initiativ till sysselsättning bättre är "påtvingad" åtgärd, att själv välja är det ultimata.
Men jag diskuterade enbart åtgärd kontra tomma perioder.

Nej jag menar faktiskt att det ibland kan vara försvarligt att ljuga. Jag har en bekant som hade varit sjukskriven en längre tid för depressioner och inte gjort särskilt mycket. Han drog till med att han hade varit ute och rest. Jag säger inte att man ska göra det men faktum är att de gånger han var på anställningsintervju och var ärlig om saken så fick han inte jobbet. När han hade hittat på en historia så fick han det. Och detta trots en färsk utbildning som precis motsvarade det område han sökte jobb inom. Men i första hand så handlar det förstås om att man inte behöver redovisa varje vecka eller månad man har varit utan jobb. Det kanske räcker att skriva att man jobbat med X hösten 2009 fastän detta jobb bara varade i en månad eller dylikt.

Bjäbbmonstret skrev:Nej jag menar faktiskt att det ibland kan vara försvarligt att ljuga.

Själv tycker jag varken det är försvarligt eller speciellt sympatiskt att ljuga för en ev blivande arbetsgivare.

Jag har själv varit med och gjort misstaget att anställa en lögnare. Lögner kommer fram, förr eller senare. Om inte annat när den anställde trivs, skäms över sin lögn och nödvändigtvis känner att hen måste lätta sitt hjärta på första personalfesten.
Och att ljuga om att man rest kan vara väldigt vanskligt. Folk pratar gärna om resor och frågar en hel del. Och alltid är det någon som varit där lögnaren säger sig varit.

Att man ljuger sig till ett jobb går aldrig att reparera. Hur trevlig och kompetent personen än är kommer aldrig en chef att lita till 100% på den anställde.

calima skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Nej jag menar faktiskt att det ibland kan vara försvarligt att ljuga.

Själv tycker jag varken det är försvarligt eller speciellt sympatiskt att ljuga för en ev blivande arbetsgivare.

Jag har själv varit med och gjort misstaget att anställa en lögnare. Lögner kommer fram, förr eller senare. Om inte annat när den anställde trivs, skäms över sin lögn och nödvändigtvis känner att hen måste lätta sitt hjärta på första personalfesten.
Och att ljuga om att man rest kan vara väldigt vanskligt. Folk pratar gärna om resor och frågar en hel del. Och alltid är det någon som varit där lögnaren säger sig varit.

Att man ljuger sig till ett jobb går aldrig att reparera. Hur trevlig och kompetent personen än är kommer aldrig en chef att lita till 100% på den anställde.

Jag håller med där, men man kan ju förstås beskriva en "åtgärd" på ett bra sätt.

Ex. Arbetsträning = praktik. Man behöver ju inte skriva att man har arbetstränat pga. utmattningsdepression, utan att man haft praktik.

Henkkalexi skrev:Ex. Arbetsträning = praktik. Man behöver ju inte skriva att man har arbetstränat pga. utmattningsdepression, utan att man haft praktik.

Givetvis! Man väljer ju sina ord och behöver inte gå in på detaljer.

Henkkalexi skrev:Praktik är för övrigt väldigt bra när den är ordentligt utformad och har ett tydligt mål. Min praktik gjorde att både jag och min arbetsgivare visste vart vi hade varandra när min anställning väl började, så att vi visste att personkemin och arbetsuppgifterna stämde.

Om praktik ska vara en början till jobb kan man väl hellre få en provanställning så man får ordentlig lön Praktik är nog mest för att arbetsgivaren ska slippa betala lön. *lite ilsken*

Zima33 skrev:

Henkkalexi skrev:Praktik är för övrigt väldigt bra när den är ordentligt utformad och har ett tydligt mål. Min praktik gjorde att både jag och min arbetsgivare visste vart vi hade varandra när min anställning väl började, så att vi visste att personkemin och arbetsuppgifterna stämde.

Om praktik ska vara en början till jobb kan man väl hellre få en provanställning så man får ordentlig lön Praktik är nog mest för att arbetsgivaren ska slippa betala lön. *lite ilsken*

Jag har då hellre en praktikplats än en DV i alla fsll. Som Henkkalexi säger kan ju praktiken leda till jobb,det gör inte DV. Sen spelar det ingen roll för min del om FK får stå för min inkomst under själva praktiken.

Med risk för att bli totalmobbad nu, men påhitts jobb är ju till för er som inte har något att göra på dagarna, sjukpensionärer, att ni inte bara ska gå och dra. Att ni ska få en struktur i vardagen.
Själv har jag ett normalt jobb, som jag vantrivs på.
Men påhitts jobben är bra, då kommer ni ut och träffar lite folk, sitter inte hemma och funderar. Min kompis gillar inte heller att jobba gratis, han är förtidspensionerad och har en svår asperger.
Jag har märkt när han jobbar att han blir gladare, tröttare får struktur, regelbundenhet i sitt liv.

tottis1234 skrev:Med risk för att bli totalmobbad nu, men påhitts jobb är ju till för er som inte har något att göra på dagarna, sjukpensionärer, att ni inte bara ska gå och dra. Att ni ska få en struktur i vardagen.
Själv har jag ett normalt jobb, som jag vantrivs på.
Men påhitts jobben är bra, då kommer ni ut och träffar lite folk, sitter inte hemma och funderar. Min kompis gillar inte heller att jobba gratis, han är förtidspensionerad och har en svår asperger.
Jag har märkt när han jobbar att han blir gladare, tröttare får struktur, regelbundenhet i sitt liv.

Ja men då vill jag ha sysselsättning som ger mig någonting. dom flesta sysselsättningarna är ju totalt värdelösa. Jag var på ett ställe där min dagliga verksamhet gick ut på att surfa på nätet. Alltså detsamma som jag gör nu hemma. Gav mig ingenting. Helt meningslöst. det fanns inget annat att välja på heller. Då hoppade jag av.

tottis1234 skrev:Med risk för att bli totalmobbad nu, men påhitts jobb är ju till för er som inte har något att göra på dagarna, sjukpensionärer, att ni inte bara ska gå och dra. Att ni ska få en struktur i vardagen.
Själv har jag ett normalt jobb, som jag vantrivs på.
Men påhitts jobben är bra, då kommer ni ut och träffar lite folk, sitter inte hemma och funderar. Min kompis gillar inte heller att jobba gratis, han är förtidspensionerad och har en svår asperger.
Jag har märkt när han jobbar att han blir gladare, tröttare får struktur, regelbundenhet i sitt liv.

Det stavas "påhittsjobb", inte "påhitts jobb". (Språkfascist...)
Jag var noga med att be om en praktik som innebar att jag fick lära mig något nytt. Jag vägrade jobba för praktikpeng som undersköterska, eftersom jag redan var utbildad till det. Däremot kunde jag lugnt tänka mig ett arbete jag inte var formellt utbildad eller kvalificerad för, och jobba för praktikpeng.

Det jag gillade med det var att jag inte behövde bekymra mig om att göra ett perfekt jobb, att jag fick lära mig mängder av nya grejor och att både jag och min arbetsgivare kunde lära känna varandra och se att vi kunde trivas ihop.

Jag vet förstås att alla inte har samma tur som jag - min sambo hade ett helvete på sitt senaste, riktiga jobb - men jag menar att för oss som kanske har en smula dåligt självförtroende, är rädda att misslyckas eller rätt och slätt har svårt att avgöra hur mycket vi kan/orkar, så kan en praktik eller en arbetsträning vara en väg framåt.

kullan skrev:

tottis1234 skrev:Med risk för att bli totalmobbad nu, men påhitts jobb är ju till för er som inte har något att göra på dagarna, sjukpensionärer, att ni inte bara ska gå och dra. Att ni ska få en struktur i vardagen.
Själv har jag ett normalt jobb, som jag vantrivs på.
Men påhitts jobben är bra, då kommer ni ut och träffar lite folk, sitter inte hemma och funderar. Min kompis gillar inte heller att jobba gratis, han är förtidspensionerad och har en svår asperger.
Jag har märkt när han jobbar att han blir gladare, tröttare får struktur, regelbundenhet i sitt liv.

Ja men då vill jag ha sysselsättning som ger mig någonting. dom flesta sysselsättningarna är ju totalt värdelösa. Jag var på ett ställe där min dagliga verksamhet gick ut på att surfa på nätet. Alltså detsamma som jag gör nu hemma. Gav mig ingenting. Helt meningslöst. det fanns inget annat att välja på heller. Då hoppade jag av.

Man måste ta initiativ själv, trist nog för oss som kanske har svårt för det, men det är så det är. Jag träffade på förra praktikanten på mitt jobb för en vecka sedan och hon går bara och drar. Hon vill inget, gör inget och ville inte ens jobba på timmar.

Vi lever ju knappast i den bästa av världar, så man får bita i det sura ollonet, svälja lite förtret och tänka att man ska bli så pass självständig att man kan hånle åt sin arbetsförmedlare en vacker dag.

Henkkalexi skrev:Vi lever ju knappast i den bästa av världar, så man får bita i det sura ollonet, svälja lite förtret och tänka att man ska bli så pass självständig att man kan hånle åt sin arbetsförmedlare en vacker dag.

Henkkalexi skrev:

kullan skrev:

tottis1234 skrev:Med risk för att bli totalmobbad nu, men påhitts jobb är ju till för er som inte har något att göra på dagarna, sjukpensionärer, att ni inte bara ska gå och dra. Att ni ska få en struktur i vardagen.
Själv har jag ett normalt jobb, som jag vantrivs på.
Men påhitts jobben är bra, då kommer ni ut och träffar lite folk, sitter inte hemma och funderar. Min kompis gillar inte heller att jobba gratis, han är förtidspensionerad och har en svår asperger.
Jag har märkt när han jobbar att han blir gladare, tröttare får struktur, regelbundenhet i sitt liv.

Ja men då vill jag ha sysselsättning som ger mig någonting. dom flesta sysselsättningarna är ju totalt värdelösa. Jag var på ett ställe där min dagliga verksamhet gick ut på att surfa på nätet. Alltså detsamma som jag gör nu hemma. Gav mig ingenting. Helt meningslöst. det fanns inget annat att välja på heller. Då hoppade jag av.

Man måste ta initiativ själv, trist nog för oss som kanske har svårt för det, men det är så det är. Jag träffade på förra praktikanten på mitt jobb för en vecka sedan och hon går bara och drar. Hon vill inget, gör inget och ville inte ens jobba på timmar.

Vi lever ju knappast i den bästa av världar, så man får bita i det sura ollonet, svälja lite förtret och tänka att man ska bli så pass självständig att man kan hånle åt sin arbetsförmedlare en vacker dag.

Ja nu väntar jag på att få besked vad som händer med Norrköping. där tänker jag begära DV och där nere har man just Praktik som DV istället för anstalter som någon uttryckte det. Innan jag flyttar lär jag nog behöva jobba med det som tillhör själva flytten under dagarna.

kullan skrev:Ja nu väntar jag på att få besked vad som händer med Norrköping. där tänker jag begära DV och där nere har man just Praktik som DV istället för anstalter som någon uttryckte det. Innan jag flyttar lär jag nog behöva jobba med det som tillhör själva flytten under dagarna.

Att komma ut ur lägenheten och göra någonting mer strukturerat brukar vara väldigt bra om man har depression eller ångestproblem.

Att göra okvalificerade arbetsuppgifter kan också vara bra för att stärka självförtroendet, om man som jag ex. är lättdistraherad, glömsk och lär mig vissa saker ganska långsamt. Praktiken gjorde att jag kunde stressa av och lära mig saker i min takt, istället för att ha ångest över att inte leva upp till förväntningarna.

Henkkalexi skrev:

kullan skrev:Ja nu väntar jag på att få besked vad som händer med Norrköping. där tänker jag begära DV och där nere har man just Praktik som DV istället för anstalter som någon uttryckte det. Innan jag flyttar lär jag nog behöva jobba med det som tillhör själva flytten under dagarna.

Att komma ut ur lägenheten och göra någonting mer strukturerat brukar vara väldigt bra om man har depression eller ångestproblem.

Ja fast jag blev ju deppig av att sitta där oxå. Det hjälpte inte mig. Nä jag gav upp. Sista tiden var jag mest hemma ändå. Mora kommun har inget att erbjuda. Det har tom LSS-Handläggaren erkänt för mig.

kullan skrev:

Henkkalexi skrev:

kullan skrev:Ja nu väntar jag på att få besked vad som händer med Norrköping. där tänker jag begära DV och där nere har man just Praktik som DV istället för anstalter som någon uttryckte det. Innan jag flyttar lär jag nog behöva jobba med det som tillhör själva flytten under dagarna.

Att komma ut ur lägenheten och göra någonting mer strukturerat brukar vara väldigt bra om man har depression eller ångestproblem.

Ja fast jag blev ju deppig av att sitta där oxå. Det hjälpte inte mig. Nä jag gav upp. Sista tiden var jag mest hemma ändå. Mora kommun har inget att erbjuda. Det har tom LSS-Handläggaren erkänt för mig.

Det sade de till mig också, om min kommun. Jag blev asförbannad och skällde tills jag fick min praktik.

Henkkalexi skrev:Det sade de till mig också, om min kommun. Jag blev asförbannad och skällde tills jag fick min praktik.

Där är vi olika. Jag är ingen som skäller ut nån. Jag är sån att jag accepterar läget helt enkelt. Jag har varken ork eller mod till att bråka om detta. Har väl tappat lusten oxå saka jag va ärlig.

kullan skrev:

Henkkalexi skrev:Det sade de till mig också, om min kommun. Jag blev asförbannad och skällde tills jag fick min praktik.

Där är vi olika. Jag är ingen som skäller ut nån. Jag är sån att jag accepterar läget helt enkelt. Jag har varken ork eller mod till att bråka om detta. Har väl tappat lusten oxå saka jag va ärlig.

Det går i perioder. Ibland orkar man mer och ibland mindre. Jag mår själv oerhört dåligt om jag inte får "göra rätt för mig". Det är väl något arv från min strikt religiösa gammelmormor, eller nåt... Jag gillar känslan av att arbeta, även med riktigt okvalificerade grejor, så länge de är till nytta för någon.

Jag tillbringade x antal skollov i kloster och skalade potatis. Bästa terapin jag kunde fått.

Det knepiga i det är är ju att det är svårt att generalisera om vad som är en lämplig sysselsättning för en stor grupp sinsemellan olika personen, och även en dålig verksamhet kan i en del fall vara bättre än ingen verksamhet alls - så långt är jag med. Däremot så är det fel när människor utnyttjas som gratis arbetskraft och det är fel när människor sätts i åtgärder som är förnedrande långt under deras vanliga förmåga för att NÅGON ANNAN har bestämt att det är överordnat att de har en viss tidsstruktur över dagen när det kanske är något helt annat som behövs för att personen ska må bra eller eventuellt bibehålla en arbetsförmåga.

Vad det gäller lögner för arbetsgivare som annars inte kan lita på en ...nja. Jag skulle nog bli oroad av en chef som krävde fullständig ärlighet av mig. Det tyder nämligen på en bristande känsla för proportioner och bristande respekt för andras integritetsgränser. En anställning är trots allt inte som ett förhållande. Det är sin arbetskraft man säljer på bestämda tider inte hela sitt liv. Alldeles bortsett från det så handlar det om vad man har för val och för situation vilken typ man jobb man söker och vad man vill med sin anställning. Det är normalt att man vid en anställningsintervju döljer eller tonar ner mindre problem som man har och en lucka i ett CV behöver ju inte ens vara ett reellt problem utan bara en fråga om hur det framstår vid sållningen. Detta blir bara relevant om det man döljer senare visar sig ha betydelse för ens förmåga att klara jobbet eller om chefen kommer på en under pinsamma omständigheter. I min bekants fall tyckte jag att hans döljande av fakta var fullt försvarligt. Han var diskriminerad på arbetsmarknaden till följd av människors fördomar mot psykisk ohälsa och det visade sig att han var tvungen att ta hänsyn till detta för att ha en rimlig chans att ta sig in på en arbetsplats.