Ganesh skrev:Den här tråden generar så mycket avundsjuka över hur duktiga ni är och hur mycket ni kan om musik att jag snart exploderar. Brevbomber väntar.

. Jag antar att du skämtar. Trådens syfte var att inspirera och uppmuntra musikaliskt utbyte och intressen...för mig att dela med mig av ett intresse som annars är alltför asocialt mot vad det kanske borde vara...

Ingen orsak till ånger. Ingen njuter mer av musik än jag. Jag tycvker mycket om piano-musik också.

Men jag kan inte spela.

Och jag kan ingen (eller väldigt litet snarare) av musik teori.

Om man stoppar in människor i en isotop-röntgen maskin så händer skojiga och intressanta saker. Det lyser upp i vackra färger på olika ställen beroende på och man kan eller inte kan musik. Ni som kan spela och kan teorin och kan läsa noter lyser annorlunda än oss som bara njuter. Think about it.

Om det gör saken bättre så slutar jag genast posta mina musiklänkar...
Jag skyller på hypomanisk rastlöshet..

Ganesh
Något kanske du kan skriva om du vill? Musikupplevelse(r) är alltid intressant(a), tycker jag. Och detta ska ju vara ett forum för funktionshindrade. Dit måste väl räknas sådana som inte känner sig som experter nog i ett trådämne som intresserar dem.

Jag hänger inte heller med här. Jag spelar piano och kan väl en del musikteori; men jag har just aldrig spelat med några, kan knappt spela när någon hör, har inga inspelningsgrejor, vet inte hur man lägger upp musik på någon elektronisk mackapär, har inga skivor, har knappt gått på konsert och har inga konversationskunskaper som härrör från sådant. Funktionshinder (kalla det lättja den som har haft det förspänt). Vi har alla rumpan bak. En upptill, en annan nertill.

De där isotopröntgenrönen blir jag nyfiken på!

Unique
Jag hoppas du skämtar när du hotar (?) sluta ge oss vacker musik, om du annars vill det?

hot?! nej förtusan. Det var inget hot. Jag är bara lite less på mig själv. Jag tar en paus. Har massa andra idéer jag vill testa nu. Ska dessutom beräkna hilbert serier och deras ideal över olika vektorrum om jag ska ha en chans att koppla av. Det var kul ..men nu måste jag skärpa mig och fokusera på lite annat..

OK. Tack för tråd och musik och välkommen åter!

uniqueNr5 skrev:Möjligt att det blir jobbigt om man inte har omfånget. Jag greppar en undecima, dvs oktav+kvart. Mitt problem är väl mest att jag började öva ordentligt "för sent" alltså ingen teknik förrän jag gick på gymnasiet.
Då är det nästan lite kört om man ska blir "fulländad" tekniskt och få en brilliant ton på Liszt. Men utmaningen är ju lite häftig ändå :) .

Ja, jag har varken omfånget eller handstorleken. Som sagt lyckas jag med massor av möda greppa över nio vita tangenter - men inte en chans att jag skulle kunna klämma in en enda liten ton däremellan!
Kolla partituret till Sonata Opus 35 av Chopin så ser ni snabbt vad jag menar med "händer som dasslock".... Vid ett ställe ska du slå ner tonerna F + dess + ass till ett ackord. Det krävde lite kreativ omskrivning för att jag skulle få det någotsånär likt originalet... Något av det värsta var dock att försöka få till gess + ass + c + f + ass. Skulle någon av er klara det? Jag gjorde det inte. Det är många strukna noter och arpeggion i det stycket.

Känner igen det där med att inte få några vettiga teknikövningar förrän i gymnasiet. Det är surt som fan. Jag tror dock inte att några som helst teknikövningar nånsin skulle kunna få mej att greppa Chopins enorma omfång!

uniqueNr5 skrev:Du har rätt om Rachmaninoff. Han var har jag för mig uppemot 2 m lång och hade ett gigantiskt omfång som han utnyttjade naturligt.
Scriabin däremot var typ 1.55 cm har jag för mig (de var förövrigt klasskompisar under konservatorietiden) men envisades med att komponera piano musik som var ännu mer "ogreppbar". För mig känns det trots min ojämna teknik fint i händerna med Chopin,Liszt och Rachmaninoff. Speciellt Chopin väljer oftar passager som på något
(om jag får missbruka ordet) "logiskt" i mina händer.
När jag väl övade blev tonen mer brilliant. Det hände aldrig med Scrjabin tolkningarna för mig, av en slump lirade ingen av mina piano kompisar på musikhögskolan jag studerade på scrjabin.

Rachmaninoff har jag inte klonkat så mycket, det var för många toner på en gång, för mycket ljud, för bullrig ljudbild. Har inte spelat mycket ryskt öht, ryska kompositörer verkar gilla det storslagna på ett annat sätt än de västeuropeiska. Ibland känns det som om R. försöker spela puka på pianot.

Det du säger om Chopin kan jag dock instämma i. De stycken med lite med wessla-anpassat partitur är väldigt roliga att spela och går att variera beroende på humör så man får samma melodi men i olika stämningar.

uniqueNr5 skrev:Jag tycker finmotoriken i Mozart kan vara knepig. Superlätt att memorera Mozart tycker jag, men det är inte lika förlåtande, inte lika lätt att "svepa ut" långa passager med pedal osv..

Jeppjepp! Det är så otroligt lätt att höra om det är ett Mozartstycke tycker jag! Hans musik präglas av en ekvilibristisk lätthet av sällan skådat slag. En fantastisk människa! Skulle jag kunna åka tillbaka i tiden och få träffa en person skulle det nog vara Mozart.

Hans musik har alltid varit väldigt lättspelad för mej, med några undantag! Jag har usel koordination i vänsterhanden, den är flera tiopotenser långsammare än högerhanden! Det finns vissa Mozart-sonater jag bara kan spela delar av, eftersom vissa passusar inbegriper en snabb vänsterhandsdrill.

Haydn och Beethoven har däremot väldigt mycket musik som passar för mej. Inte så mycket vänsterhandsdrillar och ganska avskalade ackord.

Hörrni, kan vi inte ha en pianospelarkväll? Jag ska försöka släpa hit mitt piano.

Apropå det; jag måste outa mej som varande pianofascist. Jag VÄGRAR spela på några som helst pianoliknande instrument som kräver stickkontakt eller batterier. Dessutom är jag svår motståndare till alla billiga pianon i plywood och plast! Det ska vara gjutjärn och elfenben, allrahelst Östlind och Almquist gjorda innan 40-talet. Efter det ändrades tillverkningsprocessen och de låter inte alls lika bra längre!

uniqueNr5 skrev:Memory (Webber)? Jag borde kanske känna till namnet? Men ibland är det bara musiken jag minns..

midnight
all alone on the pavement
has the moon lost her mem'ry
she is smiling alone

in the lamplight
the withered leaves collect at my feet
and the wind
begins to moan

weasley skrev:Apropå det; jag måste outa mej som varande pianofascist. Jag VÄGRAR spela på några som helst pianoliknande instrument som kräver stickkontakt eller batterier. Dessutom är jag svår motståndare till alla billiga pianon i plywood och plast! Det ska vara gjutjärn och elfenben, allrahelst Östlind och Almquist gjorda innan 40-talet. Efter det ändrades tillverkningsprocessen och de låter inte alls lika bra längre!

Du kan inte tänka dig ett Steinway eller Bösendorffer i nödfall?

Kvasir skrev:

weasley skrev:Apropå det; jag måste outa mej som varande pianofascist. Jag VÄGRAR spela på några som helst pianoliknande instrument som kräver stickkontakt eller batterier. Dessutom är jag svår motståndare till alla billiga pianon i plywood och plast! Det ska vara gjutjärn och elfenben, allrahelst Östlind och Almquist gjorda innan 40-talet. Efter det ändrades tillverkningsprocessen och de låter inte alls lika bra längre!

Du kan inte tänka dig ett Steinway eller Bösendorffer i nödfall?

Ok, jag pratade pianon därovan, men över till flyglar!

De nyare Steinway är jag inte ett dugg imponerad av. Då spelar jag hellre på Yamaha. De har ett mjukare ljud än Steinway. Däremot de "äkta" Steinway är väldigt mysiga att spela på. Tyvärr är de väldigt sällsynta.

De nyare, amerikanska, Steinway är så okänsliga för anslaget. Jag tycker inte jag får ut pp på det delikata vis jag vill att det ska bli - det händer alltför ofta att tangenten trycks ner utan att den skapar ljud. Yamaha har lyckats bättre med det på senare år. Dessutom är klangen väldigt vass och metallisk och påminner mina öron alltför mycket om att spela på en cembalo.

Kommer du någon gång i kontakt med en flygel av Ö&A så tror jag du kan tänkas hålla med mej angående Ö&A:s förträfflighet. De har en oöverträffad känslighet i anslaget och en mjuk och fyllig klang. Skulle jag dra paralleller till vin, skulle ett Ö&A ha en varm karaktär av ekfat, en Yamaha lite mer touch av mandel och en nyare Steinway skulle komma sist, med sin torra smak av citrusessens.

Det där Bödenstjomojset har jag dock aldrig spelat på.

Oj då, det där med Ö&A var visst allvarligare än jag trodde. Anser du att de faktiskt är i klass med Steinway så böjer jag mig förstås för expertisen. Du kan ju mycket väl ha rätt där.

Nu tänkte jag onekligen i första hand på flyglar, men Steinway för faktiskt pianon också. En kompis som är väldigt duktig pianist köpte ett begagnat Steinwaypiano, och det måste jag nog säga var det bästa piano jag har hört (flyglar alltså undantagna).

Om isotopröntgen.

Teorin verkar vara att "vanligt folk" lyssnar och njuter och att det då aktiverar vissa delar av hjärnan.
Och att "experter" lyssnar analytiskt.

Man kan ju tänka att detta är ett generellt fenomen. Ta litterarur tex. Eller arkitektur. Olika typer av bilder.

Minns inte så noga.

weasley skrev:var dock att försöka få till gess + ass + c + f + ass. Skulle någon av er klara det? Jag gjorde det inte. Det är många strukna noter och arpeggion i det stycket.

Jag ursäktar att jag bara väljer ut detta. Har bara sovit 2 timmar och har vart i farten hela dagen men jag ville ändå svara litegrann.
gess+ass+c+f+ass? Jättelätt! Jag lägger tummen på gess och ass samtidigt och resten faller hur fint som helst i min högerhand.
fingersättning som funkar för mig 1-(gess+ass),2-(c),3-(f),5-(ass).
Det kan ju hända att har väldigt flexibel? Jag vet inte.. har inte jämfört mig med andra... Jag tar en nona utan svårigheter mellan tummen(1) och pekfinget(2). En undecima med problem klarar jag också mellan dessa. Är detta normalt?

Jag kan tänka mig att ditt omfång skulle vara en fördel att spela typ J.S. Bach? Där ska man ha typ motsatt teknik mot de stora omgången ala Rachmaninoff, gissar jag. Jag upplever själv att jag försöker "tänka" minatyriskt, kirurgiskt, mikroskopiskt. Små nyanser i olika stämmer som ligger tätt intill varandra och korsar varandra. Nu vill jag inte direkt påstå att jag alltid lyckas få igenom detta tänkande i mitt spel. Men det är min utgångspunkt i Bach när jag är vaken...

uniqueNr5 skrev:En undecima med problem klarar jag också mellan dessa.

Självrättelse. undecima ska det inte vara decima menar jag...

Dags att vandra iväg i fantasin. Hör hur Richter fullständigt leker med det som Schubert svor över att han inte själv klarade av att spela
http://www.youtube.com/watch?v=bCulI6Y18ys

Kvasir skrev:Dags att vandra iväg i fantasin. Hör hur Richter fullständigt leker med det som Schubert svor över att han inte själv klarade av att spela
http://www.youtube.com/watch?v=bCulI6Y18ys

Det är den distinkta skillnaden mellan en tonsättare med piano förmåga och en virtuos pianist galning. De är maskiner (men själfulla) som kan spela de där absurda sakerna som tonsättarna inte orkar öva på.
Jag har en komposition med ett kosmiskt namn som jag vet att jag aldrig kommer kunna spela om jag inte ger upp allt annat och övar piano teknik varje dag. Pianisten älskar pianot för mycket. T.o.m. mer än musiken.
Om det inte är så, kommer det förr eller senare ett pianitiskt nemesis ...

uniqueNr5 skrev:Det är den distinkta skillnaden mellan en tonsättare med piano förmåga och en virtuos pianist galning. De är maskiner (men själfulla) som kan spela de där absurda sakerna som tonsättarna inte orkar öva på.
Jag har en komposition med ett kosmiskt namn som jag vet att jag aldrig kommer kunna spela om jag inte ger upp allt annat och övar piano teknik varje dag. Pianisten älskar pianot för mycket. T.o.m. mer än musiken.
Om det inte är så, kommer det förr eller senare ett pianitiskt nemesis ...

Jo, och så ska man kanske inte heller glömma att Schubert jobbade som skollärare för att försörja sig, och trots det torde han vara en av de mest produktiva tonsättarna någonsin, även om man inte tar hänsyn tills hans mycket korta liv.

Bjäbbmonstret skrev:

Helena skrev:. Flummeliflumm flumm på er också...

Flummeliflumm tillbaka Mer piano! Mera instrument! Mera musik! Mera eget skapande och framförande och mindre jävla konsumtion hela tiden.

Tack, Bjäbbis! Du har fattat att det är hög tid att rädda världen innan det är för sent! Läs Andreas Malm!

/Barracuber

weasley skrev:Ja, jag har varken omfånget eller handstorleken. Som sagt lyckas jag med massor av möda greppa över nio vita tangenter

???
Det är nog precis vad jag också klarar och jag har alltid tyckt att jag har ganska bra pianofingrar! Man kan väl inte hoppas på särskilt mycket mer om man är tjej och lite drygt medellängd?

Bara upplysningsvis: en flygel är ett piano. Vet inte om ni använder det vardagligt vårdslöst för "pianino"/"upprätt piano" el.likn., men många tror faktiskt att en flygel inte är ett piano.

(Weasley)
Var får du tag i alla pianon att provspela?

Chopin kunde inte själv ta alla sina ackord rakt. I b-mollsonaten finns det många som han också måste ha brutit.

(Ganesh)
Jaja, det där analytiska elementet i upplevelsen hos skolerat folk. Det har jag också läst (för litet) om någonstans någon gång...

weasley skrev:Kolla partituret till Sonata Opus 35 av Chopin så ser ni snabbt vad jag menar med "händer som dasslock".... Vid ett ställe ska du slå ner tonerna F + dess + ass till ett ackord. Det krävde lite kreativ omskrivning för att jag skulle få det någotsånär likt originalet... Något av det värsta var dock att försöka få till gess + ass + c + f + ass. Skulle någon av er klara det? Jag gjorde det inte. Det är många strukna noter och arpeggion i det stycket.

Jag har inte partituret men minns den ungefär...spelade den avista någon gång, för många år sedan hos mormor. Om det nu är denna du menar? http://boomp3.com/m/79fafa1bb4b4/chopin-sonatabbminor
..kunde inte låta bli att spela lite på den..

Zombie skrev:Bara upplysningsvis: en flygel är ett piano. Vet inte om ni använder det vardagligt vårdslöst för "pianino"/"upprätt piano" el.likn., men många tror faktiskt att en flygel inte är ett piano.

Naturligtvis. Det blir väldigt otympligt att skriva upprättstående piano hela tiden. Nämner man både flygel och piano i samma kontext som om de var olika instrument så syftar det senare förstås på just upprättstående piano.

Detta torde stödjas av följande exempel i SAOB:

Be­g(agnat) piano el. flygel köpes kontant. LD 1948, nr 47, s. 7 (i annons).

Zombie skrev:Bara upplysningsvis: en flygel är ett piano. Vet inte om ni använder det vardagligt vårdslöst för "pianino"/"upprätt piano" el.likn., men många tror faktiskt att en flygel inte är ett piano.

Jodå, var bara lugn! Jag vet jag vet. En flygel är dock annorlunda byggd än ett piano, och jag använder ordet flygel på det vis Kvasir beskriver. Jag kan däremot tycka att det är en väldigt stor skillnad att spela på en flygel jmf m ett piano. Ljudbilden är större på flygeln. Mäktigare. Det kräver en lite annan anslagsteknik på en flygel för att det ska låta bra.

Zombie skrev:(Weasley)
Var får du tag i alla pianon att provspela?

Tja, jag sätter mej och klonkar så fort jag ser ett piano. Tror det är därför jag har en hel massa märken i huvudet på pianon som inte kommer över min tröskel. Nylund & Son (Uppsalaföretag) skulle jag aldrig tillåta. Inte heller Jahn-pianon: de är fasiken gjorda i papier maché och nylonsträngar. (Ok, inte bokstavligt dårå, men känslan är sådan när jag spelar på dem..) Faktum är att jag brukar använda stämpeln "jahn-piano" när jag råkar klonka på något som låter och känns riktigt illa.

Sen har jag ju spelat en del på uppvisningar och konserter och så, och då får man vackert spela på det som står uppställt. Det är ju inte så att man tar med sej sitt eget instrument när man har piano som specialité...

Zombie skrev:Chopin kunde inte själv ta alla sina ackord rakt. I b-mollsonaten finns det många som han också måste ha brutit.

Haha! Det förvånar mej inte.

Apropå Steinway. Det är från början ett tyskt företag som köptes upp av jänkarna och döptes om från Steinweg till Steinway.

Steinweg är sällsynta men riktigt bra. Steinway är jänkarnas stolthet men väldigt Liberace. Då föredrar jag som sagt Yamaha - de har bättre anslagskänslighet.

weasley skrev:

Zombie skrev:Bara upplysningsvis: en flygel är ett piano. Vet inte om ni använder det vardagligt vårdslöst för "pianino"/"upprätt piano" el.likn., men många tror faktiskt att en flygel inte är ett piano.

Jodå, var bara lugn! Jag vet jag vet. En flygel är dock annorlunda byggd än ett piano, och jag använder ordet flygel på det vis Kvasir beskriver.

Som jag trodde - då är jag med. (Blev rädd i efterhand att jag kanske kunde uppfattas förolämpande, språk är något som engagerar mig kanske litet för mycket och så därtill risken för en svenska där "piano" bara betyder "pianino"... men det verkar ha gått bra )

weasley skrev:Jag kan däremot tycka att det är en väldigt stor skillnad att spela på en flygel jmf m ett piano. Ljudbilden är större på flygeln. Mäktigare. Det kräver en lite annan anslagsteknik på en flygel för att det ska låta bra.

Ja, den som hade en flygel hemma och kunde få öva musikgestaltning på riktigt...

weasley skrev:

Zombie skrev:(Weasley)
Var får du tag i alla pianon att provspela?

Tja, jag sätter mej och klonkar så fort jag ser ett piano. Tror det är därför jag har en hel massa märken i huvudet på pianon som inte kommer över min tröskel. Nylund & Son (Uppsalaföretag) skulle jag aldrig tillåta. Inte heller Jahn-pianon: de är fasiken gjorda i papier maché och nylonsträngar. (Ok, inte bokstavligt dårå, men känslan är sådan när jag spelar på dem..) Faktum är att jag brukar använda stämpeln "jahn-piano" när jag råkar klonka på något som låter och känns riktigt illa.

Aha. Jag dömer efter min egen skygghet jag. Vad roligt det skulle vara att hitta den frimodige som bor därinne...

weasley skrev:Sen har jag ju spelat en del på uppvisningar och konserter och så, och då får man vackert spela på det som står uppställt. Det är ju inte så att man tar med sej sitt eget instrument när man har piano som specialité...

Men under vilken sten har du levat då? Har du inte sett dessa pianister med sina flygelfodral på ryggen? Kan kontrabasisterna så kan väl de, det är ju ändå inte orgel de spelar...
Allvarligt talat, jag har hört ryktas att någon pianobyggare (rentav Steinway?) ska ha ställt som villkor på pristagarna i någon tävling de sponsrar, att de sedan ska framträda på bara ett av deras instrument i ett år framåt. Fraktfritt, gudskelov... Och att bl.a. Per Tengstrand ska ha utsatts för det. Ett av dessa nya feodalkapitalistiska hypervansinnen, förmodar jag.
Undrar hurpass vanligt, hur de räknar med att den reklamen lönar sig, vad pianisterna tycker om det som de inte får säga, Med mera...

weasley skrev:Steinweg är sällsynta men riktigt bra. Steinway är jänkarnas stolthet men väldigt Liberace. Då föredrar jag som sagt Yamaha - de har bättre anslagskänslighet.

Har ingen koll på Liberace; men har hört ryktas att han kunde spela alldeles utmärkt "seriöst" när han ville. Undrar hur han lät då.

Zombie skrev:Aha. :idea: Jag dömer efter min egen skygghet jag. Vad roligt det skulle vara att hitta den frimodige som bor därinne...

Tja, jag kan inte låta bli att dunka lite på det piano som är närmast. Det är så otroligt fantastiskt roligt att spela och låta fingrarna dansa över tangenterna och höra resultatet av dansandet. Ibland spelar jag naturligtvis fel eller kommer av mej men så länge det inte sker på nån sorts uppspelning så bryr jag mej inte. De som hänger i lokalen brukar oftast bli så glada över att någon öht spelar lite att de har massor av överseende med eventuella (dunder) misstag.

Zombie skrev:Allvarligt talat, jag har hört ryktas att någon pianobyggare (rentav Steinway?) ska ha ställt som villkor på pristagarna i någon tävling de sponsrar, att de sedan ska framträda på bara ett av deras instrument i ett år framåt. Fraktfritt, gudskelov...

Kan tänka mej att Robert Wells är sponsrad på det viset...

Zombie skrev:Har ingen koll på Liberace; men har hört ryktas att han kunde spela alldeles utmärkt "seriöst" när han ville. Undrar hur han lät då.

Jo, han var ju inte BARA glitter och blingbling, han kunde ju spela trots allt... men det jag främst tänkte på var allt grandiost, det skulle inte bara vara LITE glitter; det skulle vara MASSOR, och ÖVERALLT. Lite så uppfattar jag Steinway. Det ska vara glansigt och pompöst och stora yviga gester - spelar någon på en vit flygel ska man se upp! Jag kan tänka mej att Steinway gör många vita flyglar...... förstår du ungefär vad jag menar då? Det var inte bara Liberace som pianospelare jag tänkte på, utan Liberace som pompös grandios storsvulenhet med extra glitter.