En del personer med AS har svårt att se att det är ostädat och en del kan tom bli handfallna eftersom de inte vet var de ska börja.

Därför är Henkkalexis tips om noggranna listor alldeles utmärkt. Lista upp vad det betyder att "städa köket" tex. Briljant. Som du själv märker är det en icke optimal miljö för sönerna att växa upp i om de ska bli självständiga och klara av egen matlagning, disk och tvätt.

För som Miche skriver:

Miche skrev:För mig är det väldigt skönt att kunna pricka av avklarade punkter på en lista (jag är 50+), jag känner mig stolt att lyckas klara av punkt efter punkt, ibland tar jag lättare punkter före svårare, ibland de svårare före, beroende på hur jag mår.

Även detta som Henkkalexi tar upp är otroligt viktigt och det var det jag snuddade vid förut:

Henkkalexi skrev:Alltså, samtal är allt när det gäller sånt här! Utgå inte ifrån varför han gör som man gör, utan fråga alltid och försök att låta så neutral som möjligt.

Ex. "Känner du dig extra trött idag? Jag behöver veta det, så att jag inte ställer krav på dig som du inte orkar med."

Lika viktigt är att du själv är tydlig, och alltid ger en "logisk" förklaring till varför du mår som du mår.

Ex. "Idag känner jag mig väldigt trött, för jag har nämligen inte sovit bra i natt. Jag kommer inte att orka ta hand om matlagningen, så jag vill att du gör det."

Det kan vara oerhört nyttigt att på det här viset verkligen sätta ord på sina känslor, även för dej som är en helt vanlig människa utan misstanke om AS. Det är dock möjligt att din man, särskilt i början, kan ha väldigt svårt att hitta orden direkt.
För mej har det alltid varit så. Jag måste ha betänketid, fundera på VAD är det jag känner? vilka ord hör ihop med den här känslan? hur ska jag uttrycka det? Om någon står bredvid och pockar kan jag bli jättestressad och då går det bara runt i skallen. Jag vet inte om din man funkar så, men det är ju något du kan ha i bakhuvudet. Det räcker med att fråga "behöver du lite betänketid innan du svarar?" för att undvika skallkollaps. Jag har lärt mej att säga ifrån också, typ "jag vet inte riktigt nu, ska be att få återkomma".

En sak om tydlighet: Även om man är så tydlig man tror man kan vara så kan det ändå bli missförstånd. Idag använde jag ordet "borde" med undermeningen "det är föga troligt" medan min karl tolkade "borde" som "du [=karln] har underlåtit att utföra". Diskussionen startade när jag sade att "jag tror att det borde inte vara därför jag känner såhär". Något att tänka på inför kommande diskussioner!

Jag tror att min man kan bli handfallen för att det är så stökigt också! Han vet inte var han ska börja och så blir han nog trött av oredan. Och så blir inget gjort, jag blir grinig för att jag upplever att jag får göra allt själv och så blir det dålig stämning hemma.

Jag är dålig på att ge logiska förklaringar på varför jag mår som jag mår. Min terapeut säger att eftersom mina föräldrar aldrig såg mina behov hoppas jag att min man ska se dem utan att jag behöver tala om dom, och att han på så sätt ska fylla behoven av att bli omhändertagen. Snacka om att jag valt fel partner utifrån det!! Men jag går ju i terapi så det är något jag jobbar på.

Jag tror inte att jag ger min man tillräckligt med tid när jag avkräver honom svar eller frågar honom hur han mår. Hans familj pratar aldrig om känslor och jag misstänker att såväl hans mamma som hans syster har AS. Jag är rädd att jag orsakar skallkollaps varje gång jag vill ha ett svar.....

Det vanliga "bråket" hos oss ser vanligtvis ut såhär:
Jag säger på ett argt sätt "jag får göra det mesta här hemma!". Min man svarar "du har fel, jag gör hälften". Han kan aldrig precisera vad han gör som är hälften men håller benhårt fast vid att så är fallet. Han har än aldrig gjort hälften av hushållsarbetet här hemma. Inte ens när jag hade misstänkt diskbråck och inte kunde göra särskilt mycket gjorde han hälften.

Jag börjar dra upp allt jag samlat på mej under lång tid, saker han missat görar, saker han aldrig gör som han lovat, att jag är missnöjd med vårt förhållande utifrån olika aspekter, hur han aldrig försvarar mej mot de ständiga påhoppen från hans syster, min oro för barnen och hur de har det utifrån att jag är deprimerad etc.

Från att ha handlat om städning blir min monolog stor och jag kräver svar, åsikter etc i ett rasande tempo och orsakar honom nog en skallkollaps. Och varje diskussion avslutas med att han går undan och somnar. Och nu har jag ju börjat förstå varför!!!

Med hälften kanske han menar att han lägger lika mycket tid på det som du gör, vilket i arbetsinsats knappast är hälften. Väldigt många Aspergare är extremt ineffektiva på att göra saker så länge som de inte vet hur de ska göra, enkla sysslor kan ta en 'halv evighet', men om de lyckas lära sig hur man gör kan de å andra sidan ibland bli extremt effektiva och göra det på halva tiden jämfört med entisar.

Igångsättningssvårigheterna och obeslutsamhet förvärrar situationen men om man kan ge dem 'en spark i röven' (ett uttryck jag ofta använder om mig själv) kan de komma igång och saker händer.

Villemo skrev:Jag tror att min man kan bli handfallen för att det är så stökigt också! Han vet inte var han ska börja och så blir han nog trött av oredan. Och så blir inget gjort, jag blir grinig för att jag upplever att jag får göra allt själv och så blir det dålig stämning hemma.

Det där känner jag själv igen väldigt väl. Jag har svårt att få en överblick över hemmet och i vilken ordning saker och ting ska göras. Jag behöver också hjälp ibland med att komma igång, dvs. att min sambo hjälper mig och visar vart jag ska börja.

Det roliga är att jag också känner igen mig i din irritation. Min sambo har varit trött ett tag, och jag arbetar, så jag upplever att alltför mycket krav ligger på mig just nu. Det är väldigt frustrerande, men inget som inte går att lösa - vi har levt ihop i snart sju år.

Villemo skrev:Jag är dålig på att ge logiska förklaringar på varför jag mår som jag mår. Min terapeut säger att eftersom mina föräldrar aldrig såg mina behov hoppas jag att min man ska se dem utan att jag behöver tala om dom, och att han på så sätt ska fylla behoven av att bli omhändertagen. Snacka om att jag valt fel partner utifrån det!! Men jag går ju i terapi så det är något jag jobbar på.

Tror snarare att du har valt fel terapeut... Låter som en med psykodynamisk inriktning, och de brukar inte ta NPF-diagnoser på allvar. Hursomhelst så är det ett grundkrav i en relation med en AS-person, att NT-partnern är tydlig med sina behov. Oavsett hur mycket terapi du går i, så kommer din man aldrig att kunna känna av dina behov intuitivt utan att du talar om dem.

Jag vet inte om det är enklare för mig och min sambo, eftersom vi båda är män, men jag uppfattar det ofta som att det är svårare för NT-kvinnor som är tillsammans med AS-män. Jag tror inte alls att din man är ointresserad av dina känslor, men han behöver få dem förklarade för sig, och det är nyttigt för er båda:

1. Han vinner på det, för att han lär sig att förstå dig och dina känslor.
2. Du vinner på det, eftersom du lär dig att sätta ord på det du känner.

Villemo skrev:Jag tror inte att jag ger min man tillräckligt med tid när jag avkräver honom svar eller frågar honom hur han mår. Hans familj pratar aldrig om känslor och jag misstänker att såväl hans mamma som hans syster har AS. Jag är rädd att jag orsakar skallkollaps varje gång jag vill ha ett svar.....

Det ska du inte lasta dig själv för. Du gör ju inte så för att medvetet plåga honom. Jag är hyfsat tränad i att prata om känslor, men bara i form av problemlösning, och jag kan tänka mig att det är otroligt svårt för honom att prata om sådant som han aldrig pratat om förut.

Tänk dig att det är som att tvingas prata ett språk man inte behärskar, utan att ha en ordbok eller tolk att tillgå.

Villemo skrev:Det vanliga "bråket" hos oss ser vanligtvis ut såhär:
Jag säger på ett argt sätt "jag får göra det mesta här hemma!". Min man svarar "du har fel, jag gör hälften". Han kan aldrig precisera vad han gör som är hälften men håller benhårt fast vid att så är fallet. Han har än aldrig gjort hälften av hushållsarbetet här hemma. Inte ens när jag hade misstänkt diskbråck och inte kunde göra särskilt mycket gjorde han hälften.

Här är det nog bara kalla fakta som hjälper. Gör en lista där du skriver datum, dag, klockslag, syssla och tidsåtgång. Ex:

17/12 Lördag
12:00-12:30 Lagade lunch
13:00-13:30 Diskade
14:00-15:00 Sorterade tvätt

På så sätt får du mer kontroll över vad du gör, och har som konkret "bevis". Han kan mycket väl förstå saken bättre om han faktiskt ser en konkret lista.

Villemo skrev:Jag börjar dra upp allt jag samlat på mej under lång tid, saker han missat görar, saker han aldrig gör som han lovat, att jag är missnöjd med vårt förhållande utifrån olika aspekter, hur han aldrig försvarar mej mot de ständiga påhoppen från hans syster, min oro för barnen och hur de har det utifrån att jag är deprimerad etc.

Det där kan vara en av de mest felaktiga taktiker man kan använda mot en aspie, även om det säkert kan kännas befogat, för du känner ju som du gör. Men problemet här blir att du går från ett konkret klagomål till en diffus massa av jobbigheter som inte alls har med städningen att göra.

Att byta spår tvärt är oerhört förvirrande för oss med AS. Om min sambo gjorde så, så skulle jag nog tänka såhär:

"Men vad fan är det med honom? Vad har disken med min syster att göra? Varför skriker han på mig istället för att tala om vad som behöver göras? Vad förväntar han sig av mig?"

Villemo skrev:Från att ha handlat om städning blir min monolog stor och jag kräver svar, åsikter etc i ett rasande tempo och orsakar honom nog en skallkollaps. Och varje diskussion avslutas med att han går undan och somnar. Och nu har jag ju börjat förstå varför!!!

Att han somnar är med all säkerhet för att han blir helt dränerad av krav, kaos osv. Det betyder inte att dina behov är oviktiga eller att dina krav på förändring är orimliga.

Det han verkar behöva är logik och konkreta orsaker, för att kompensera sin bristande intuition. Jag har mycket svårt att förstå vissa känslomässiga aspekter, ex. varför jag inte bör stöta bort min sambo om han kramar mig spontant. Jag vet ju att han gör så för att visa att han tycker om mig, och jag reagerar numera med att kompensera att jag drar mig undan, genom att själv ta initiativet och krama honom, eller liknande.

Jag läser "skallkalops" hela tiden...

Miche skrev:Igångsättningssvårigheterna och obeslutsamhet förvärrar situationen men om man kan ge dem 'en spark i röven' (ett uttryck jag ofta använder om mig själv) kan de komma igång och saker händer.

Jag kan inte svara för någon annan, men en "spark i röven" är något som uppskattas från min sida om det kommer från rätt person d.v.s., misstänker att i ert fall Villemo, så är du rätt person dock.

Lycka till med utredningen och förhållandet!

@Banzai, du beskrev det rätt! Om det kommer från fel person eller ibland vid fel tillfälle är det lätt hänt att bli motvalls! En spark i röven får definitivt inte vara mästrande, då tar det tvärstopp.

Villemo skrev: Jag är rädd att jag orsakar skallkollaps varje gång jag vill ha ett svar.

Pröva att inflika frågan om betänketid. Berätta hur du känner och fråga honom vad han tycker, men var NOGA med att påpeka att han får fundera på saken lite så kan han berätta sedan vad han tycker. För om han funkar som jag så blir det lite som Henkkalexi beskriver. Man börjar fundera vilt på vad det är man förväntas säga och i den villheten försvinner orden och det kan tom sluta med att jag börjar grubbla på andra saker medan motparten surar på mej, just för jag blir så stressad av att behöva leverera ett svar jag inte har. Sen måste du ju naturligtvis lära honom att det är HELT OK att han säger "du jag måste fundera på det här en stund".
För MEJ personligen kan "en stund" betyda allt från tre minuter till någon vecka. Så ibland kan det krävas tålamod. Tröst: Oftast är det bara tre-tio minuter ifred som gör att saker faller på plats och jag hittar orden. Det är bara i väldiga undantagsfall det tar så lång tid som någon vecka!

Villemo skrev:Jag säger på ett argt sätt "jag får göra det mesta här hemma!". Min man svarar "du har fel, jag gör hälften". Han kan aldrig precisera vad han gör som är hälften men håller benhårt fast vid att så är fallet.

Återigen vill jag påpeka vikten av listor. Har han en konkret lista av den typ Henkkalexi beskriver så har ni bägge koll på vad som är gjort och inte.

Här får du en lista till:

TVÄTTA:
- Sortera kläderna efter färgnyanser. Blå-grön-grå går bra att tvätta ihop, röd-gul-orange, en hög för "ljust men inte vitt (beige-ljusgul-ljusgråvitrandigt etc)" en hög för vitt och en för svart-mörkblå-mörkgrå.

- Varje färgnyans tvättas för sej.

- Se till att tvättmaskinen är avstängd (= INTE stänga av den på strömbrytaren, bara kolla så ingen lampa lyser och alla rattar och vred står på noll) och öppna sedan luckan.

- Lägg i en av högarna med kläder i tvättmaskinen. Allt utom vitt går utmärkt att tvätta i 40 grader. Så ställ nu in tvättmaskinens temperaturväljare på 40 grader.

- Mät upp erfoderlig mängd tvättmedel (här kanske du får vara lite specifik eftersom det är olika beroende på vattnets hårdhet etc eller om man har flytande eller pulvertvättmedel) och tillsätt detta på erfoderligt sätt i tvättmaskinen.

- Stäng luckan.

- Tryck på Start. (Här kan det diffa lite mellan olika fabrikat. Använd det som är tillämpligt för just er tvättmaskin!)

Henkkalexi hade en utmärkt lista på vad det innebär att "Städa Köket". Se om du kan använda dem på din man, ni får ju diskutera lite kring de här listorna.

Kom ihåg att Rom inte byggdes på en dag. Men det här är iaf en möjlig stadsplanering... ;-D

Tack så mycket för att ni förklarar och kommer med exempel och tips! Det känns som att jag kommer kunna undvika mycket av den irritation jag känner bara genom att förstå lite mer hur jag ska göra... Snacka om att jag kan spara energi åt mej själv!

Valet av terapeut är nog helt rätt, jag kanske inte var tydlig i min beskrivning. Det jag menar är att jag inte kan förvänta mig att min man ska läsa mina tankar och uppfylla mina behov när jag inte själv talar om dem för honom. Och jag talar inte om dom för honom, eftersom jag inte är van att ha rätt till känslor och behov sedan barndomen (pappa psykopat, mamma borderline). Om han nu är en aspie är det ju dubbelt svårt. Han är inte tankeläsare (doh!) och han förstår inte hur jag känner om jag inte talar om det för honom....och ibland vet jag ju inte själv vad jag behöver. Nu vet jag ju att jag måste tala om för honom hur jag mår och logiskt förklara varför.

När jag läste eran respons på mina beskrivningar av våra argumentationer fick jag le flera gånger. Snacka om att vi tagit alla omvägar som har gått i diskussionerna. Ingen av oss har ju förstått eller kunnat förmedla vilka behov vi har eller hur vi fungerar. Och mitt agerande har förvirrat honom och dränerat honom, och hans agerande har gjort mej ledsen, arg, frustrerad.....

Har börjat skriva en lista för vad som ska göras i köket. Det hjälps inte. Jag känner mej taskig när jag ska ge den åt honom. Även om han kanske välkomnar den.... Men åter igen. Det är mitt problem.

Nu ska jag göra mej klar och sen blir det fest! Kanske ska ta och supa mej snygg ikväll!

Villemo skrev:Har börjat skriva en lista för vad som ska göras i köket. Det hjälps inte. Jag känner mej taskig när jag ska ge den åt honom. Även om han kanske välkomnar den.... Men åter igen. Det är mitt problem.

Jag vill nog sträcka på mej här och hävda att det är ERT problem. Jag hoppas du förankrar de här nya tankarna hos din make. Även om du inte explicit använder dej av termen AS så kan du fråga honom ex:

- "Jag tänkte skriva en lista på vad som ska göras när köket ska städas. Vad tror du om det, skulle det underlätta för dej när jag ber dej städa köket? Vi kanske kan prova en stund. Det blir väl bra om den sitter på [väl synligt ställe i köket] så den är lätt att hitta?"

Det är möjligt att han har blivit behandlad som ett barn av sin mor och det är troligt att han blir glad över en lista men jag tror det är bra om han får vara delaktig i utformandet av den. Många frågor kan säkert dyka upp som du inte tänker på. Tex hur mycket vatten ska blommorna ha? Vilken trasa torkas diskbänken med och vilken trasa används till spisen? Vad betyder det egentligen att torka diskbänken - ska man använda glasputs eller räcker det med rätt trasa och lite vatten? Vilka saker ska stå framme på diskbänken och ska man isf lyfta på dem när man torkar?

Jag tror du fattar lite var jag vill komma...

Varför inte göra den tillsammans?

Exv: "Jag vill att vi sätter oss ner och tillsammans gör en lista på vad som behöver göras så vi båda har koll på vad som är gjort. Då blir det inga missar och inte något som görs dubbelt"

eller ngt liknande.

Jag gjorde/gör så med mina söner. Vi gör listor tillsammans så alla vet vad som skall göras och när.
Det är alltid mycket enklare om folk är med från början och känner sig delaktiga, ingen känner sig överkörd, idiotförklarad eller får en känsla av "ordergivning".

Men med tonårssöner får man gå igenom dessa listor ganska ofta ...

Lägg pengar på städerska/hemhjälp. Mycket billigare än en ev skilsmässa. Då har ni ett bekymmer mindre som verkar ta väldigt mycket av bådas er energi. Varför göra sånt som andra gärna gör utan tjafs? Lägg tid och energi på barnen och kärleken istället.

HappyChic skrev:Lägg pengar på städerska/hemhjälp. Mycket billigare än en ev skilsmässa. Då har ni ett bekymmer mindre som verkar ta väldigt mycket av bådas er energi. Varför göra sånt som andra gärna gör utan tjafs? Lägg tid och energi på barnen och kärleken istället.

Jag har jobbat som städare i privathem, och jag kan garantera att den tjänsten inte är billig...

Man (eller rättare sagt kvinnor) brukar väl tjäna på skilsmässa dessutom.

Men vilket är viktigast? Pengarna eller en bättre relation? Tänk vad mycket tid som frigörs när någon annan tar över detta ständiga bekymmer i svenska hem. Man kan ju t.ex. jobba med det man själv tycker är roligt och är bra på och få ihop pengarna till det man inte tycker är roligt och energikrävande och tär på förhållandet. Detta måste vara svenskars största problem, städning i hemmet och dess ständiga tjafs. Att det ska vara så svårt som egentligen är så enkelt.

HappyChic skrev:Men vilket är viktigast? Pengarna eller en bättre relation? Tänk vad mycket tid som frigörs när någon annan tar över detta ständiga bekymmer i svenska hem. Man kan ju t.ex. jobba med det man själv tycker är roligt och är bra på och få ihop pengarna till det man inte tycker är roligt och energikrävande och tär på förhållandet. Detta måste vara svenskars största problem, städning i hemmet och dess ständiga tjafs. Att det ska vara så svårt som egentligen är så enkelt.

Du har en poäng.Dock så har långt ifrån alla den möjligheten att ens ha råd med denna tjänst.

HappyChic skrev:Men vilket är viktigast? Pengarna eller en bättre relation? Tänk vad mycket tid som frigörs när någon annan tar över detta ständiga bekymmer i svenska hem. Man kan ju t.ex. jobba med det man själv tycker är roligt och är bra på och få ihop pengarna till det man inte tycker är roligt och energikrävande och tär på förhållandet. Detta måste vara svenskars största problem, städning i hemmet och dess ständiga tjafs. Att det ska vara så svårt som egentligen är så enkelt.

En stabil ekonomi är ett måste för att man ska orka med en långvarig relation, och det ÄR jävligt dyrt med städhjälp. Min morsa lägger pengar på det, men hon har en månadslön på 40.000 och bor ensam.

Jag kan garantera att de personer jag städade åt definitivt inte var låginkomsttagare, för de hade helt enkelt inte råd.

Jag säger bara: RUT!

HappyChic skrev:Jag säger bara: RUT!

Jag säger bara: FÖR DYRT FÖR PERSONER MED LÅGA INKOMSTER!

Henkkalexi skrev:

HappyChic skrev:Jag säger bara: RUT!

Jag säger bara: FÖR DYRT FÖR PERSONER MED LÅGA INKOMSTER!

Jaha, men detta handlade ju om det här paret och vad jag förstod så har de jobb x 2 = pengar.

HappyChic skrev:Man kan ju t.ex. jobba med det man själv tycker är roligt och är bra på och få ihop pengarna till det man inte tycker är roligt och energikrävande och tär på förhållandet.

Det är få förunnat att jobba med det man tycker är roligt.
Och det är definitivt väldigt få som har råd med hemhjälp, även om båda jobbar.

calima skrev:Och det är definitivt väldigt få som har råd med hemhjälp, även om båda jobbar.

Vad kostar det?

Ett par tusen brukar inte vara så svårt att hosta fram när det gäller viktiga saker. Dvs. om det rör sig på kontot lite. Brukar vara en fördel om man arbetar med det man tycker är kul.

En städfirma tar dessutom oftast inte hand om smutstvätt, disk, handling och sådant. Man dammar, dammsuger, torkar golv, putsar fönster och städar badrum/toaletter.

Ytrengöring är bara en del av hushållsarbetet.

Jag googlade lite.

Det billigaste jag hittade kostar ca 2250 i månaden, efter RUT- avdrag, för två timmar städning i veckan. Då gäller det veckostädning, strykning och tvätt. Vill man ha annat kostar det mer. Och om man abonnerar ett år.

Engångskostnad för städning av lägenhet 60- 100 kvadrat kostar 2400.

Firman verkar enbart finnas i större städer.

De här priserna har man inte råd med utan en riktigt tät ekonomi:
http://www.hemfrid.se/Priser/Privatkunder/