Jag jobbar på ett ganska litet företag (vi är 10 stycken på kontoret) där "alla känner alla" således. Varje år har vi julfest, vi brukar äta julbord på kontoret och sedan drar de som vill vidare ner på stan (läs: inte jag!). Jag brukar vara med på middagen, men inte dricka och gå hem tidigast.

Detta år ska vi dock åka ut i skärgården och äta julbord. Vi kommer åka från jobbet vid 15 och vara inne i stan igen vid 21. Känns såååå jobbigt (jag tycker att det är jobbigt att det är en after-work aktivitet till att börja med, än värre att vi ska åka iväg någonstans)! Det är på torsdag och jag känner redan nu att jag får kryp av oro i kroppen, vet ju att det närmar sig. Kommer antagligen bli värre ju närmare det blir.

Min magkänsla säger till mig att bara inte gå, men det känns inte riktigt OK. Vet att de andra vill att jag ska gå och skulle sakna mig (säger de i alla fall ). Väl där så funkar det säkert OK, men det är inför som jag får sådan stark ångest så jag blir som förlamad.

Jag vet att om jag hade tackat nej, så skulle ångesten bara släppa och ersättas av lättnad. Jag skulle inte ha några egentliga problem med att inte följa med, det är väl främst dagen efter när alla pratar om vad som hänt som jag kan känna mig lite utanför, men inte värre än så. De gånger jag inte varit med på olika aktiviteter har jag inte ångrat mig efteråt.

Om jag går så slipper jag visserligen alla frågor/kliringar/sura miner, men jag känner att all ångest inför det inte riktigt är värt det.

Vad ska jag göra? Hittills har jag varit med på festerna, men då har det varit på kontoret och jag har kunnat åka hem när jag velat, nu kommer jag vara fast tills båten går hem...

Hatar dessa situationer då jag inte kan "dölja" mina problem och bara vara som andra!

Fråga dig själv om det är värt att du mår så dåligt för att gå på denna julfest. Ger det mer än det kostar så att säga, eller är det så att du kommer må väldigt dåligt inför detta, gå på festen men inte ha särskilt roligt? Vad tror du? Kostar det mer än det smakar? Jag hoppas du förstår alla mina metaforer, kan inte förklara på ett begripligt sätt känner jag.

Själv skulle jag inte ha gått om det var så sent, men jag är inte du.

Jag ska eventuellt på julbord till veckan, men det är kl 14 vilket jag känner är helt okej. Får dock se om jag orkar gå, börjar känna nervositet inför det redan.

Jag förstår precis hur du menar. Det är nog det som jag försöker klura ut.

Det hade varit "lättare" att bestämma mig om jag väl på festen hade mått dåligt, men ofta funkar det rätt bra när jag väl är där. Men all ångest innan...ska fundera en vända till.

Om alla bara hade accepterat det och det vore lika normalt att inte gå som att gå, då hade jag aldrig ens fundera på att gå, för även om det funkar så kan jag inte säga att det typet av umgänge ger mig någonting. Jag trivs med mina kollegor, men ser ingen anledning till att umgås med de utanför jobbet.

Hoppas att du slipper onödig oro inför ditt julbord!

Jag är likadan. Oroar mig och bekymrar mig, men när jag väl är där så brukar det släppa.

Kom ihåg att tänka på dig själv också. D.v.s. gå inte bara för att det anses vara normen att gå på dylika tillställningar utan gå för att du känner att du verkligen vill och känner att du får ut något av det. Varför ska man umgås med arbetskollegor utanför jobbet? Det gör man väl endast om det verkligen är någon man tycker om, eller är det bara jag som resonerar som så?

Mitt problem är att det finns tre arbetskollegor jag hemskt gärna vill träffa, men att vi ska vara på ett stort ställe och det kommer vara mycket folk. Å andra sidan så VET jag ju att det finns dessa personer där + gratismat. Vi får se hur det blir.

Åk inte är mitt råd.

Tacka nej.
Förklara för din chef/någon medarbetare som vet hur du fungerar - om de vet det. Annars kan du ljuga och säga att du:

Ska iväg och fira någons födelsedag.
Ska få gäster.
Ska hem till dina föräldrar.

Tack för era svar, känner mig stärkt i min magkänsla att säga nej tack till festen.

Mina kollegor och min chef vet om att jag har svårigheter med dylika tillställningar, så det är väl egentligen inget jag ska behöva hitta på en ursäkt för. Bara så jobbigt att inte bara kunna vara med som alla andra, bli sådär glad och uppåt...men, man får väl inse att man har sina begränsningar. Och jag kan vara med på mina tjejers ridavslutning istället

Jag är helt säker på att din chef och dina kollegor vill ha en anställd och kollega som orkar med sitt jobb, och att julfester är av väldigt underordnad betydelse jämfört med att kunna samarbeta under arbetstid.

Tacka nej, slappna av och tänk på hur glada dina tjejer blir som får ha dig med på avslutningen!

Det är bra att träna på det man är mindre bra på men personligen tycker jag man har rätt till sin fritid.
Jag tycker personligen inte att det ska vara jobbigare på fritiden än på jobbet.
Det finns en balans mellan att "smälta in" och vara sig själv.
När jag jobbar kan jag jobba på att "smälta in" men när jag är ledig vill jag vara mig själv och koppla av på "mitt sätt" oavsett vad andra tycker.

Lowas skrev:Det är bra att träna på det man är mindre bra på men personligen tycker jag man har rätt till sin fritid.
Jag tycker personligen inte att det ska vara jobbigare på fritiden än på jobbet.
Det finns en balans mellan att "smälta in" och vara sig själv.
När jag jobbar kan jag jobba på att "smälta in" men när jag är ledig vill jag vara mig själv och koppla av på "mitt sätt" oavsett vad andra tycker.

Henkkalexi skrev:

Lowas skrev:Det är bra att träna på det man är mindre bra på men personligen tycker jag man har rätt till sin fritid.
Jag tycker personligen inte att det ska vara jobbigare på fritiden än på jobbet.
Det finns en balans mellan att "smälta in" och vara sig själv.
När jag jobbar kan jag jobba på att "smälta in" men när jag är ledig vill jag vara mig själv och koppla av på "mitt sätt" oavsett vad andra tycker.

Bra sagt!

Har en del annat att träna på som jag nog tycker är av större vikt än att klara av en julfest.

Om du vet vart ni ska kanske du kan googla och kolla lite på nätet hur det ser ut. Om du har tid (och lust) åka dit och "reka" innan. Det låter lite som du har lust att åka eftersom du brukar vara med på middagen men känner dig osäker inför det nya stället. Om du åker i år och dom gör samma sak nästa år så vet du ju med säkerhet hur du vill ha det då annars tror jag att samma problem kommer dyka upp om ett år igen.

Det går ju båtar hela tiden så du kan ju alltid ta en tidigare båt tillbaka. Kolla turlistan redan nu så kanske det känns lite lättare. Förklara gärna för din närmaste chef att du kanske åker hem tidigare så kanske du får lite stöd därifrån också.

Jag lider med dig.

Mitt tips är att gå, men att se till att du har en av dina arbetskamrater som du kan ta rygg på under dagen (och som helst vet om hur du är). Prata gärna med chefen också och förklara att ditt sätt att delta i t.ex. brännboll eller liknande aktiviteter helt enkelt kan bestå av att du tittar på, men att det inte gör ditt deltagande mindre ärligt menat.

Plan B involverar en torrdräkt, simfenor och ett sjökort om du skulle vilja simma hem igen.

Jag har redan kollat upp stället och turlistan . Jag har även en arbetskamrat som jag brukar hänge med när det är dylika aktiviteter. Det underlättar absolut när jag väl är på plats.

Jag känner nog främst att det känns som att om jag bestämmer mig för att gå kommer det mer eller mindre sätta prägel på hela veckan (det är på torsdag) eftersom jag redan nu börjat få ångest. Om jag bara hipp-som-happ hade hamnat på båten på väg till middagen hade det nog funkat helt OK, men nu är det ju inte så...

Som så mycket annat i mitt liv så funderar jag mer och mer på vad jag egentligen vill och vad jag tror mig vilja för att det är enklast att vilja, dvs. följa normen. Jag skulle nog i detta fall säga att det är för mig ganska egalt om jag följer med eller ej, jag har som sagt aldrig ångrat tidigare gånger som jag har "bangat".

Nej, just denna gång lutar det nog åt ett nej. Har dessutom en samtalstid, Luciafirande med dotterns klass och ridning som jag vet kommer sätta sin prägel på denna vecka. Vill inte gnälla, men jag blir bara så less på denna nästan ständiga oroskänsla som jag inte vet hur jag ska hantera.

indra76 skrev:[…] jag blir bara så less på denna nästan ständiga oroskänsla som jag inte vet hur jag ska hantera.

Den försvinner tyvärr inte. Jag känner precis som du varje gång jag blir bjuden någonstans och nojar en vecka i förväg. Men tricket är att etablera en kultur där det är ok att gå hem i förtid om man behöver det. En skärgårdsfest ställer ju till det på så sätt att det inte går att ta sig hem. Skyll på "Indras dotter" (gillar referensen, kommer att sluta med det om ett tag, kanske) och hennes luciatjosan, tycker jag, och stanna hemma.

Om du brukar vara med annars så gör det väl inte så mycket om du hoppar över den här gången? Jag brukar inte vara med så ofta när det är utgång med jobbet, men nu har jag varit med en gång så jag har liksom gjort mitt för en tid.

Vilken restaurant ska ni till? Fjäderholmarna? Är ju känd för sin goda mat om inte annat. Bestäm dig inte nu utan på torsdag på lunchen. Bara att klä sig så att du kan om du vill när du går hemifrån på morgonen. Men du kan ju ligga sjuk i "vinterkräken" som härjar nu och då kan du ju inte åka....

Vi ska ha julfest om nån vecka typ, jag vet inte ens när för jag ska inte gå. Har inte varit med på en personalfest dom senaste 11 åren. Förr brukade dom fråga om jag skulle med och tjata på mej, så jag bad faktiskt dom att sluta tjata och fråga för jag tyckte det bara var jobbigt och jag skulle inte följa med oavsett hur mycket dom bad, så numera får jag vara ifred och det är väldigt skönt

gapata skrev:Vi ska ha julfest om nån vecka typ, jag vet inte ens när för jag ska inte gå. Har inte varit med på en personalfest dom senaste 11 åren. Förr brukade dom fråga om jag skulle med och tjata på mej, så jag bad faktiskt dom att sluta tjata och fråga för jag tyckte det bara var jobbigt och jag skulle inte följa med oavsett hur mycket dom bad, så numera får jag vara ifred och det är väldigt skönt

Åh, jag önskar att jag hade styrkan att göra likadant!

Solitaria skrev:

gapata skrev:Vi ska ha julfest om nån vecka typ, jag vet inte ens när för jag ska inte gå. Har inte varit med på en personalfest dom senaste 11 åren. Förr brukade dom fråga om jag skulle med och tjata på mej, så jag bad faktiskt dom att sluta tjata och fråga för jag tyckte det bara var jobbigt och jag skulle inte följa med oavsett hur mycket dom bad, så numera får jag vara ifred och det är väldigt skönt

Åh, jag önskar att jag hade styrkan att göra likadant!

Jag hade turen att få samma förståenlse som gapata på min senaste praktik; de förstod helt att jag inte orkade med för mycket socialt.

Solitaria skrev:

gapata skrev:Vi ska ha julfest om nån vecka typ, jag vet inte ens när för jag ska inte gå. Har inte varit med på en personalfest dom senaste 11 åren. Förr brukade dom fråga om jag skulle med och tjata på mej, så jag bad faktiskt dom att sluta tjata och fråga för jag tyckte det bara var jobbigt och jag skulle inte följa med oavsett hur mycket dom bad, så numera får jag vara ifred och det är väldigt skönt

Åh, jag önskar att jag hade styrkan att göra likadant!

På min senaste praktik var jag konsult åt Left is Right. Och då är ju hela upplägget att man är där pga sin autism/asperger med de styrkor och fördelar man har då för den specifika tjänsten. Samt - inte minst viktigt - att kundföretaget är medvetna om detta. Dvs kanske inte varenda anställd (om det inte är ett väldigt företag) men framför allt nyckelpersoner som ens arbetsledare/chef och andra viktiga personer hos kunden. Dessa kan sedan informera resten ifall man själv har svårt att gå runt och göra det.

Solitaria,

skulle du kunna söka dig till ett företag som Left is Right?

@barracuber, jag har ingen diagnos så Left is right är inte aktuellt, men det verkar bra av det jag hart läst om det. Mitt jobb är bra för övrigt, mycket ensamarbete och lugnt, om man bara fick vara ifred på fritiden.

Solitaria skrev:@barracuber, jag har ingen diagnos så Left is right är inte aktuellt, men det verkar bra av det jag hart läst om det. Mitt jobb är bra för övrigt, mycket ensamarbete och lugnt, om man bara fick vara ifred på fritiden.

Okej, bra att du har ett jobb!

[OfftopicLiR]
Men numera kräver LiR inte diagnoser på samma sätt som "gamla" LiR gjorde. Räcker att man har något som är lite udda , har svårt att få ett reguljärt jobb och kan (eller kan lära sig) nånting som någon kan ha nytta av.
[/OfftopicLiR]

Åk! Man måste utsätta sig för saker man tycker är jobbiga för att komma någon vart här i livet. Det gäller oavsett om man har diagnos eller inte.