http://www.vuxenadha.autism.nu/vaglening-t.asp

Är det någon som läst detta dokument?

Du menar den här kanske? länken var trasig
http://66.102.9.104/search?q=cache:p1wz ... ient=opera

Här är pdf'n

http://www.vuxenadhd.autism.nu/pdf/Vagl ... nt_AST.pdf

Ja det gjorde jag, trots tecken på motsatsen.

Jag har slarvläst det nu.
Vad fint.

Mardröm skrev:Jag har slarvläst det nu.
Vad fint.

Jag har också slarvläst. Tycker också att det verkar bra.

Ni som slarvläst det: Hur mycket kraft behöver man för att kunna må bra även efteråt; för att uttrycka det slarvigt så menar jag såhär: Framställs vi som handikappade stackare utan empatisk förmåga eller som respektingivande människor som har svårt att passa in?

/ J

Bra att du hittade och tog upp det, Ganesh!

Vad är sådana här "nationella vägledningsdokument" till?
Vad brukar de vara värda i praktiken?

Har knappt slarvläst litet punktvis, hoppas kunna återkomma till det. Verkar ju inte helt dåligt av det lilla jag såg. (Men det är också just därför jag undrar ovanstående.)

Moderatorn:

Ändrade stavfel i rubriken.

jonsch skrev:Ni som slarvläst det: Hur mycket kraft behöver man för att kunna må bra även efteråt; för att uttrycka det slarvigt så menar jag såhär: Framställs vi som handikappade stackare utan empatisk förmåga eller som respektingivande människor som har svårt att passa in?

/ J

Det var det jag undrade med, så jag har läst den nu fast jag kände igen den så det är mycket möjligt att jag skummläst den innan.
Det första alternativet skulle ja nog säga stämmer bäst, har läst hela nu, mycket var strunt i mina ögon.
En häxblandning utav paragrafer,rättigheter och utredningar.

Kapitlet om nätverk(utbyte utav information) inom olika statliga organ, och det som handlar om utredningar,tvångsvård,andra tvångsresurser mm. är nog intressant för den som är lagd åt det mer paranoida hållet.

Mycket generella saker annars om handikapp&autism, det står ofta att det är fel att dra alla över en kam men om empatiköret så står det att (alla) autistiska barn måste lära sig känslor(verbalt), underförstått har man inga känslor som man föds med, tycker jag det verkar som.

Dock så har jag lite svårt att se att dem som läser denna inte gör detta proffesionellt och inte kompletterar från någon annanstans.

Dem läsare med inga personliga erfarenheter alls, är det nog det första alternativets budskap som når mest ändå, fast någon annan bör kunna svara bättre än mig.
Egentligen så är jag fel person att såga denna skrift, inte minst pga min jävighet.
Informativt hoppas jag inte den ses som en bibel.

Parvlon skrev:Mycket generella saker annars om handikapp&autism, det står ofta att det är fel att dra alla över en kam men om empatiköret så står det att (alla) autistiska barn måste lära sig känslor(verbalt), underförstått har man inga känslor som man föds med, tycker jag det verkar som.

Vet inte om jag går off-topic nu (ingen av länkarna funkade när jag försökte, så jag har inte kunnat läsa skriften det handlar om.) Men det här vill jag ändå kommentera: Alla barn föds utan medvetenhet om sina känslor! När de känner en känsla vet de inte vad de känner, förrän vuxna personer i barnets omgivning har "speglat" och satt namn på känslan, och även varför man känner så. Barn som växer upp i familjer där föräldrarna inte är medvetna om alla känslor, och om det inte finns nån annan vuxen som kan kompensera för bristerna, - de barnen blir inte heller medvetna om de känslorna.

Detta kan tex bli särskilt tydligt i alkoholistfamiljer, där det är mer utpräglat att vissa känslor inte får finnas. Det står rätt tydligt förklarat om detta i boken "Flodhästen i vardagsrummet", av Tommy Hellsten.

Jag själv har faktiskt -till min stora överraskning- det senaste året, upptäckt känslor som jag inte ens var medveten om att jag saknade! Jag visste vad de hette, och varför man kände så, och var helt övertygad om att jag hade tillgång till de känslorna, -men jag kunde inte identifiera dem när de kom upp inom mig, istället kände jag bara nåt slags diffus ångest...

Självklart är det svårare för ett autistiskt barn att få tillgång till sina känslor, eftersom de saknar spegelneuroner... Därmed inte sagt att det inte går - man får som vanligt kompensera för avsaknaden av automatiseringsfunktioner, genom att använda intellektet i stället. Svårare, och mer jobb, men det går!

Man är ju så inkonkret som man bara kan vara. Fint. Men samtidgt vidöppet för obehagliga tolkningar.

Ensamflickan; Pdf Länken verkade inte fungera för mig heller nu, men om jag skrev ett mellanslag i slutet utav URL'n och sen trycker ENTER så fungerar det. Behövdes inte igår dock.

Det om spegelneuroner, är väl inte direkt bevisat mer än att dem finns hos människor och vissa djur? Funktion och att saknaden utav dem är orsaken till autism är väl bara spekulationer än så länge.

I skriften gör dem skillnad på 'normala barn' och människor med npf, och menar på att dem kognitiva känslorna hos npfbarn är bristfällig och att dem måste lära sig utav andra hur man använder den jämfört med 'normala barn' som lär sig själva..(inte ensamna)
Dem gör också skillnad på kognitiva och affektiva känslor förvisso och dem affektiva skulle vara samma förutsättningar för bägge.
Eftersom intellektuella känslor är något man lär sig genom andra (själv genom förmågan med reflektion), så fattas empatiförmågan aut. hos ett barn med npf att använda sig utav sin egna empatikänslor kan man tolka det som.

Ett autistiskt barn(och även vuxna) skulle alltså helt sakna empatiförmåga ifall inte det fanns vuxna under dess uppväxt som verbalt lär barnet hur&varför en annan människa är ledsen. Det står att vuxna med npf kan ha medkänslor(förstå andras känslor, feltolkning?) , om denna hade fått förklarat för sig innan,hur människor uttrycker sina känslor.

I slutet används begreppet 'empatistörning' och dem använder andra krusiduller för att kanske sila bort grova feltolkningar.

Andra saker är väl bättre än dåliga men just i empatidelen som finns på lite olika ställen nämnt i texten stör mig. (alltid är det något)

Ensamflickan skrev:Alla barn föds utan medvetenhet om sina känslor! När de känner en känsla vet de inte vad de känner, förrän vuxna personer i barnets omgivning har "speglat" och satt namn på känslan, och även varför man känner så.

Tror jag inte ett dugg på. Känslor lär man inte sig. Känslor föds man med.
Sedan måste man dessutom skilja på själva känslorna och att <b>uttrycka dem</b> så andra förstår dem med t.ex. kroppsspråk eller verbalt. Det är den senare förmågan som autister har bekymmer med inte den förstnämnda!

Zombie skrev:Bra att du hittade och tog upp det, Ganesh!

Vad är sådana här "nationella vägledningsdokument" till?
Vad brukar de vara värda i praktiken?

Har knappt slarvläst litet punktvis, hoppas kunna återkomma till det. Verkar ju inte helt dåligt av det lilla jag såg. (Men det är också just därför jag undrar ovanstående.)

På sidan 4 i autismdokumentet beskrivs det mycket väl vilket syftet är med skriften. Det hela kan sammanfattas med: "Så här tycker vi som sedan många år arbetar med dessa tillstånd att landsting och kommun borde organisera insatserna". Jag tycker att dokumenten är mycket bra, men slås av hur långt det är mellan visionerna och verkligheten.

Flera av de som skrivit dokumenten är kända kliniker, forskare och i ett par fall samtidigt anhöriga till personer på spektrum/med ADHD. Det är personer som i åratal stridit - verkligen stridit - för sina patienter och som medverkat till att öka kunskapen om neuropsykiatriska funktionshinder.

(docfrasse)
Tack för upplysningen! Där ser man... (kan knappt läsa pga. ADD och ingen bra medicin än så länge)

Jag förstod att det var mycket bra folk som hade skrivit.

Återstår då just den intressanta frågan om visioner kontra politiker- och tjänstemannatolkningar och annan verklighet, ja...

Parvlon skrev:Det om spegelneuroner, är väl inte direkt bevisat mer än att dem finns hos människor och vissa djur? Funktion och att saknaden utav dem är orsaken till autism är väl bara spekulationer än så länge.

Mina spegelneuroner fungerar då INTE som de ska! Mina känslor syns inte på mig - bortsett från spontan glädje, det är den enda känsla som spontant kommer fram i ansiktsuttrycket. Och jag kopierar heller inte andras ansiktsuttryck, eller får upp en känsla av att imitera det ansiktsuttrycket.

Jag har bara orkat läsa sista kapitlet, där det stod om empati mm, och det jag läste tyckte jag stämmer väldigt väl in på mig! Förutom att jag tvärtemot alltid frågat om allting - för jag trodde att andra var som förprogrammerade robotar, som kunde allting! Detta jobbar jag med nu att försöka förstå att de inte är...

Men även det som stod om empati stämmer på mig - jag har fått lära in allt manuellt (efter förklaringar!), ingenting har kommit automatiskt!

Är för trött för att fördjupa mig i det mer nu.

Ensamflickan skrev:Mina spegelneuroner fungerar då INTE som de ska! Mina känslor syns inte på mig - bortsett från spontan glädje, det är den enda känsla som spontant kommer fram i ansiktsuttrycket. Och jag kopierar heller inte andras ansiktsuttryck, eller får upp en känsla av att imitera det ansiktsuttrycket.

Jag har bara orkat läsa sista kapitlet, där det stod om empati mm, och det jag läste tyckte jag stämmer väldigt väl in på mig! Förutom att jag tvärtemot alltid frågat om allting - för jag trodde att andra var som förprogrammerade robotar, som kunde allting! Detta jobbar jag med nu att försöka förstå att de inte är...

Men även det som stod om empati stämmer på mig - jag har fått lära in allt manuellt (efter förklaringar!), ingenting har kommit automatiskt!

Är för trött för att fördjupa mig i det mer nu.

Känner igen mycket, har dessa problem själv och säkert en del andra här, men det betyder inte att vi inte skulle kunna kunna ha samma inbyggda inlevelseförmåga som NT för att empatisera med andra varelser, eller alltså inte kunna lära sig själva att dra nytta av den, i sitt eget tempo. Som jag tycker skriften påstår att npf människor inte kan. ( ung. 4/5 i skriften står det mer om empati, längs ner är det om vad dem kallar empatistörningar ) Det går att tolka det på olika sätt säkert, jag bara tog upp att jag tyckte det var negativ bild utav den 'helhetsbild' utav empati+autism jag fick in.

Även ifall inte någon skulle 'lärt' mig hur & varför alltså, jag anser mig ha bra långtidsminne och kommer ihåg vartifrån och när jag har lärt mig saker, det är ofta en förutsättning för att jag ska ha lärt mig dem även om jag har använt denna färdighet efteråt. Jag tror många problem utav den här karaktären som du beskriver bottnar i att man har problem att avläsa kroppspråk i realtid. Har man inte samma inbyggda system att gestikulera då är det såklart svårt att läsa av dessa hos andra ifall man inte verbaliserat dem. (eller har lärt sig på annat sätt)
Har man svårt med den allmänna kopieringstekniken vad den nu heter, det du skriver om spegelneuroner så är det klart att då är det ändå svårare att känna igen dem hos andra människor.

Jag skulle varit obotligt empatilös ifall min (intellektuella)empati enbart var färdigheter jag fått lärt mig utav andra, speciellt utav mina föräldrar.. (offtopic ämne sorry) Sen att inte andra kan läsa av hur jag tänker gör en hel del saker svårare, ofta bryr jag mig inte om att förklara för personer som jag pratar med och har missupfattat vad jag gör(eller inte gör). Då uppstår ofta andra problem, även empatistörningar min sida, men det är inget medfött beteende hos mig, snarare ligger problemet i det som är emellan oss än hos någon individ. Många känslor(inte bara empati nu,sorry märkte jag att jag gick offtopic igen) är ju också grovt överdrivna från min sida i en del situationer, så då kan det bli som att jag är självlysande plötsligt vilket får folk att tro att jag är normal bara om jag vill..
Det har hänt flera gånger att folk sagt 'nämen han/du är ju inte dum på riktigt'.....

En annan sak som jag noterade i vägledningsguiden, är hur dem som är läsmålgruppen för den ska bete sig när dem arbetar med npfmänniskor rent allmänt.
Ungefär som den 'klapp på huvudet'-attityden man så ofta kan läsa om här i forumet och jag även har varit med om ett par gånger själv(de gånger jag inte blivit emottagen som knarkare eller allmänt djävlig alltså), verkar vara standard riktlinje.
Lite kusligt och inte alls empatiskt tycker jag, men det kanske är en bra(bättre än förut) början, det är dock fel om min bild är en som någon annan kan få, för att det är alldeles för lätt att generalisera med den informaition som ges läsaren.