KaosPrinsessa skrev:Alltså Defekt Mupp, det där var inte ett svar på min fråga, dessutom (liksom andra här) vill jag gärna ha källan på det du skriver.
Och på vilket sätt menar du att autism automatiskt skulle vara "värre" än AS? Hört talas om folk med autistiskt syndrom utan utvecklingsstörning? Om inte så läser du just nu ett meddelande av en med autistiskt syndrom utan utvecklingsstörning. Tror inte mina problem (relaterade till min autism) skiljer sig nämnvärt i nuläget från de med AS.

Som jag skrev ovan, så är det en sammanställning av vad jag läst och observerat själv. Sen angående det här med autistiskt syndrom utan utvecklingsstörning, så känner jag inte till något som kan hjälpa dig. Autism är "värre" än AS för grundorsaken kan skilja sig från person till person. Är du autistisk pga miljöorsaker? Eller är det genetiskt? Ingen vet. Däremot går det att generalisera en hel del när det gäller AS, och det är första steget till en konceptuell modell när det gäller någon form av ASterapi.

om du har problem med sensoriska intryck och att de tar en massa energi ifrån dig (på samma sett som sådant tar energi från mig) så tror jag att det enda sättet att 'träna upp' sin ork är att dels minimera intrycken och dels försöka lära sig att inte bli nedstämd av att inte orka vad andra orkar

Defekt Mupp skrev:Det är en sammanställning av vad jag själv observerat och vad jag läst. Och ja, Asperger och autism ingår i autismspektrat, men grundorsaken är annorlunda. Du kan tydligt se hur aspergergenen ärvs i familjer efter klassisk mendelsk arvslära.

Jag tycker inte om när personliga åsikter och gissningar framställs som fakta

Och hur förklarar du att i samma familj finns personer med autism och Aspergers syndrom?

Joakoni skrev:Jag tycker inte om när personliga åsikter och gissningar framställs som fakta

Inte jag heller!!

Defekt Mupp skrev:Svenssonsaspergerare har riktig asperger. Men de är svenssons. En svensson har inte någon speciell begåvning - om han hade det, skulle han inte vara en svensson. Jag talar då inte om sådant som att kunna sjunga eller springa fort, utan om mental förmåga. Svenssons gillar inte abstrakta saker och är inte mycket för att tänka. En svenssonaspergare bär dessa karakteristika även om han har asperger.

Du spekulerar, kategoriserar, generaliserar, ger intryck av lätt förakt och är fördomsfull.

"Svenssons gillar inte abstrakta saker och är inte mycket för att tänka"

Menar du att begåvade människor per automatik inte är "svenssons"??
Vad är "mental begåvning"?

Vilken sorts aspergare är du i ditt tycke?

Ni får tro vad ni vill, jag har lyckats avaspergera mig rätt så rejält baserat på vad jag läst och observerat, vilket indikerar att det faktiskt är en korrekt modell av asperger jag följer.
Ni kan ju fortsätta vara keffa offer eller så kan ni se vad ni kan göra själva för att ta er ur er jämmerliga situation, istället sitter ni på stjärten och hoppas att någon ska hjälpa er.

Ni agerar som svenssons. Det är precis vad man kan förvänta sig, då de flesta aspergare är just svenssonaspergare. En svensson är fantasilös. En svensson följer lagar och förordningar, även om de är helt utan mening. En svensson är mycket noga med att göra som andra svenssons och inte sticka ut. Får en sådan asperger, så blir han en svensson i kvadrat. De tenderar att vara bortom all hjälp, ofta för att de vägrar erkänna att det är något fel på dem. Er väg till rehabilitering måste börja med att ni tar en diskussion med er själva.

Joakoni skrev:Vilken sorts aspergare är du i ditt tycke?

Jag är en udda halvaspergare. Jag är ingen svensson eftersom jag faktiskt har en subtil form av begåvning. Jag har äkta familjeasperger men jag har inte sjunkit lika långt ner i social dysfunktion som andra aspergare jag träffat. Däremot var jag något enormt trött när det var som värst, jag hade en vilopuls på 38 och väldigt lågt blodtryck trots att jag inte hade någon fantastisk kondis. Nu mår jag mycket bättre, i huvudsak på grund av egna ansträningar och efterforskningar, inte på grund av öppenpsyks mediciner eller terapiformer.

Inser du att de flesta här känner sig kränkta av ditt inlägg? Och vad förväntar du dig av oss fantasilösa svenssons???

@defekt Mupp
Du får ha din egen bild, men fortfarande kan du inte hänvisa till en enda källa.

Fanns ett ett korn av sanning i dina påståenden så vore det väl märkligt att man nu ska föra ihop alla autismspektrastörningar till en enda diagnos, med enbart gradskillnader.

Tycker dessutom att du agerar rätt typiskt "aspigt" med tanke på att du inte verkar tänka på att andra har känslor och att du är extremt kategorisk i dina åsikter. Tror dock att du lätt avfärdar vad än jag kommer med för invändning med att jag är en svensson, väldigt lätt för dig att i dina egna ögon vinna alla diskussioner med det argumentet. Hej o hå...

indra76 skrev:@defekt Mupp
Du får ha din egen bild, men fortfarande kan du inte hänvisa till en enda källa.

Fanns ett ett korn av sanning i dina påståenden så vore det väl märkligt att man nu ska föra ihop alla autismspektrastörningar till en enda diagnos, med enbart gradskillnader.

Tycker dessutom att du agerar rätt typiskt "aspigt" med tanke på att du inte verkar tänka på att andra har känslor och att du är extremt kategorisk i dina åsikter. Tror dock att du lätt avfärdar vad än jag kommer med för invändning med att jag är en svensson, väldigt lätt för dig att i dina egna ögon vinna alla diskussioner med det argumentet. Hej o hå...

+100!
Kort och koncist.

indra76 skrev:@defekt Mupp
Du får ha din egen bild, men fortfarande kan du inte hänvisa till en enda källa.

Fanns ett ett korn av sanning i dina påståenden så vore det väl märkligt att man nu ska föra ihop alla autismspektrastörningar till en enda diagnos, med enbart gradskillnader.

Tycker dessutom att du agerar rätt typiskt "aspigt" med tanke på att du inte verkar tänka på att andra har känslor och att du är extremt kategorisk i dina åsikter. Tror dock att du lätt avfärdar vad än jag kommer med för invändning med att jag är en svensson, väldigt lätt för dig att i dina egna ögon vinna alla diskussioner med det argumentet. Hej o hå...

Jag har aldrig sagt att man kan föra ihop alla autismspektrumstörningar till en enda diagnos. Jag har sagt att ASPERGER är en störning som ger AUTISMLIKNANDE symptom men som är skiljd från riktig autism. Jag ger fullständigt fan i era känslor, det är inte mitt problem att ni inte kan erkänna att det är fel på er för att det skulle skada er egen självbild alltför mycket.
Det är fel på er! När ni insett det, kommer ni att vara villiga till att förändras. Innan ni insett det, är det meningslöst att ens försöka, för ni kommer inte att ha drivet och viljan med er. Jag insåg för länge sedan att det möjligtvis var så att det var jag som var udda eftersom mina vänner hade gemensamma karakteristika som jag saknande. Varför kunde de läsa in en hemuppgift så mycket snabbare än mig? Varför blev de inte jättetrötta efter att vi spelat bandy? Varför klarade de sig med så mycket mindre sömn än mig? osv osv.

@defekt Mupp
du är ju inte riktig riktig ju...ingen idé att bemöta ens.

Anmält.

Ett till kränkande inlägg... Orkar inte svara, nu får moddarna ta över...

Gör vad ni vill. Jag har läst en del symptombeskrivningar i andra trådar och jag kan direkt säga "det där verkar vara riktig asperger, de symptomen kan man behandla med det och det och räkna med framgång". Men det går inte att fixa någon som inte vill inse att det är fel på han/henne själv. Jag har försökt hjälpa några aspergare jag känner i RL med det är i princip omöjligt att komma fram till dem, de vill inte erkänna att de har asperger utan har nån naiv ide om att det ska gå över av sig själv. I väntan på det sover de bokstavligen bort sina liv.

Tråkigt tips och är dålig på det själv men motion hjälper.

Fenren skrev:om du har problem med sensoriska intryck och att de tar en massa energi ifrån dig (på samma sett som sådant tar energi från mig) så tror jag att det enda sättet att 'träna upp' sin ork är att dels minimera intrycken och dels försöka lära sig att inte bli nedstämd av att inte orka vad andra orkar

jag har lite problem med det (vad jag vet vet ju inte hur stora problem NT's har eller dom som har stora problem med det ) och har märkt att med MP3 på bussen tex så mår jag bättre, har alltid trott att det är pga musiken men det kanske är ett sätt att "stänga ute" sånt som är jobbigt (note to self: skaffa extrabatterier till MP3'n) men det funkar ju inte riktigt på jobbet, iallafall inte där jag ska praktisera nu (en "hundsakerbutik" både fysisk butik och på nätet och dom säljer lite kattsaker m.m. det posetiva med den är att folk tar in sina djur dit och djur är riktigt avslappnande )


och alla ni som tipsat om träning.
jag vet men jag gör det ändå inte visst är man konstig man vet att nånting gör en bättre men det är jobbigt i början så då har man inte tid/ork.
ajja får försöka komma bort från ursäkterna

just nu känns det "dooomed to fail" jag var bara på praktiken i 2 h 15 min (råkade jobba över) men ändå så vart jag helt slut
till råga på allt så måste jag extra tidigtin till stan imorgon för jag måste ge blodprover (och såklart är jag nålrädd) vilket innebär att jag kommer vara 6½ h i stan (inte medräknat den timme + som man sitter på bussen + timmen + som man går till busshållplatsen) dvs ca 2½h mer än idag och efter det måste vi bära in ved om vi vill ha nån värme i huset.


ska däremot försöka skriva några olika träningsscheman på bussen imorgon för att kanske komma igång m träningen

Jag jobbade heltid från 1:e juni - mitten av september.. Har aldrig varit så slut i kroppen som jag var då, och det var varje dag jag kom hem så slocknade jag direkt i sängen.. Hade ingen ork eller energi alls till att göra något annat, verken hushållsarbete eller åka iväg om någon frågade om vi skulle hitta på något..

Hade känts bra att kanske ha halvtidsjobb eller mindre för att man känner att man ska kunna orka fixa lite hemma också..

Jag tror på vad Bjäbbis och fenren säger här!

Bjäbbmonstret skrev:Vad är det som säger att det funkar för NT:s? Vad man lär sig är väl att komma i nya rutiner, bli van vid att göra arbetsuppgifter så att de kräver mindre av en etc etc men däremot har jag svårt att tänka mig att arbetsträningen gör att man orkar mer. Snarare handlar det väl om att man prioriterar lite annorlunda och inte hinner göra vissa saker som man brukar göra när man är hemma.

Fenren skrev:om du har problem med sensoriska intryck och att de tar en massa energi ifrån dig (på samma sett som sådant tar energi från mig) så tror jag att det enda sättet att 'träna upp' sin ork är att dels minimera intrycken och dels försöka lära sig att inte bli nedstämd av att inte orka vad andra orkar

Arbetsträning för en lättuttröttad person måste väl helt enkelt börja på en väldigt föga uttröttande nivå; även att öva in rutiner är ju uttröttande. Så erbjuds man inte arbetsträning av olika uttröttningsgrad så får man väl "skolka" eller på annat sätt hålla nere påfrestningen, tills man fått in rutiner nog att kunna klara mer. Kanske självklart men kan väl inte skada att skriva.

/ J

rapchic skrev:och alla ni som tipsat om träning.
jag vet men jag gör det ändå inte visst är man konstig man vet att nånting gör en bättre men det är jobbigt i början så då har man inte tid/ork.
ajja får försöka komma bort från ursäkterna

Jag har också det här problemet. När jag hade hund funkade det, för samvetet vann över latheten.Jag tvingade mig ut hur dåligt jag än mådde.
Men jag har svårt att göra det bara för min egen skull trots att jag vet att jag mår mycket bättre om jag motionerar regelbundet.
Nu gör jag ett nytt försök. Och i stället för att skriva upp vad jag ska göra. Så skriver jag upp vad jag har gjort. Det har funkat mycket bättre när det gäller att få andra saker gjorda för mig har jag upptäckt. I stället för att få dåligt samvete över det jag ser att jag inte gjort fastän jag planerat in det, så kan jag känna mig nöjd för de saker jag faktiskt har gjort och det kan börja kännas tråkigt att inte kunna skriva upp nåt. Det kan bli lite som att jag börjar tävla med mig själv. Det kanske kan funka för dig med?

Tror nog omgivningen ser de positiva delarna mer, jag uppfattar iaf de flesta som lyckade människor så fort man ser dem i princip, de ser ju inte ut o ha några bekymmer alls.
Det gäller både dig och övriga jag möter, så ser det ut från min sida.

Känner även igen det där med motion, jag har lyckats på ett annat sätt emellanåt när jag blir nere, jag går tills jag kroknar lite, då tar jag bussen hem, på så vis orkar jag gå ut även nästa gång för gör jag så jag blir trött så blir det bara att jag minns det så väl o vill inte gå ut på flera veckor.
Brukar ta ett par veckor innan jag får energi utav att gå ut.