Jag har precis börjat rida en ny häst och igår bestämde hästägaren och jag att vi skulle ses kl 8 idag. Hon skulle hämta mig på parkeringen där hon släppte av mig senast. Fine.

I morse klev jag av pendeln och upptäckte att det fanns två parkeringar. Jag upptäckte då att jag inte kom ihåg vilken av parkeringarna hon släppte mig på. Det blötsnöade och var mörkt. Jag grävde efter telefonen i fickor och väska men nope. Telefonen var visst kvar hemma så jag kunde inte ringa heller. Jag gick då runt på båda parkeringarna och letade efter henne men kom samtidigt på att jag inte kom ihåg hur bilen såg ut eller vad det var för sort. Stressen och paniken slog till. Jag gick ett par varv till på parkeringarna men såg henne ingenstans så jag blev blockerad och gick automatiskt tillbaka till tåget och åkte hem igen

Förra gången vi skulle ses hade jag försovit mig, så nu har jag sumpat två chanser och jag får nog ingen mer. Jädra virrighet! Och jag hatar att jag blir så blockerad.

Känns detta igen? Blir ni blockerade så att ni inte heller kan tänka rationellt?

JA! Helt klart! Klarar ingen stress alls...

Ja. Massor.

Ja.

fy vad jobbigt, jag hade nog reagerat exakt som du gjorde!

för att undvika såna grejer har jag istället blivit otroligt kontrollig och ältar tvångsmässigt alla detaljer inför uppgjorda möten, aktiviteter osv... hyfsat ofta händer det att jag blir så trött av ältandet att jag inte orkar mig iväg iaf.
hur man än gör har man rumpan därbak.

kan du inte säga som det var, att du glömt mobilen och inte kommit ihåg att där fanns två parkeringar, att du inte hittade henne? du kan juh utelämna att du fick en blockering och åkte hem om ni inte har någon direkt nära relation, så blir det helt plötsligt ett helt vanligt "klantigt" misstag, och såna får man juh göra.

Vad tråkigt! Hoppas att du kan förklara för ägaren vad som hänt så att du får en ny chans. Lika bra att vara ärlig, att du blev stressad just för att du ville vara där i tid och göra som ni bestämt.

Jag kan också ge upp när det blir mycket, om jag t.ex. blir stressad i en butik och egentligen planerade att köpa något, då är det inte ovanligt att jag bara traskar ut igen i oförrättat ärende.

Håller tummarna för att du får en ny chans!

Ja jag är likadan det händer mej i de flesta situationer.När jag blir stressad slutar hjärnan att fungera helt.Ibland när det blir mycket på jobbet och all mat blir klar samtidigt får jag panik.Då vet jag inte vilken mat jag ska ta ut först.

Samma händer om jag kör bil när det är mycket trafik och om jag kört fel.Jag bor ju i en liten by så då är man inte så van vid mycket trafik.Så när jag kör i staden mår jag ofta dåligt.

Ja, absolut!... Det känns igen...

Nej, ingenting.

Jag känner igen mig. Sedan jag gick in i väggen så har min stresstålighet blivit noll.

Det var en beskrivning på mig. 'jag tänker aldrig klart när jag är stressad'. Jag skulle ha gjort som du Vampire. Jag hade åkt hem.

Känner igen mig, har hänt liknande saker under det senaste året då mitt liv rasade samman. Jag blir så frustrerad så hjärnan lägger av och det kommer inte en enda klar tanke igenom som kan hjälpa mig. Jag har också blivit ett kontrollfreak nu och vet att det inte är någon idé att lita på mitt minne, utan jag skriver upp allt i mobilen om alla möten, var, när och hur. När jag vid enstaka tillfällen glömt mobilen med all info så har det uppstått problem dock

Full igenkänning. Senaste incidenten var i våras. Hade bokat tid hos veterinären för att ögonlysa två hundar. Alltså kolla att synen är intakt och inga ögonsjukdomar finnes. För framtida avel. Ganska viktig sak med andra ord.

Jag kollade kartan, tänkte att dit hittar jag, har ju varit där förut också!

Pfff, körde flera varv runt området, hamnade ute på E4 mot Sundsvall och alla möjliga ställen utom hos veterinären. Tunnelseende deluxe. Började gråta och åkte hemåt, körde in på biltemas parkering och bara skakade, var helt hysterisk.

Sedan åkte jag hem och mailade veterinären. Bad om ursäkt för att jag uteblivit på en bokad tid med en specialinbjuden veterinär med kompetens för ögonlysning, de är inte så vanliga.

LostInAForest skrev:kan du inte säga som det var, att du glömt mobilen och inte kommit ihåg att där fanns två parkeringar, att du inte hittade henne? du kan juh utelämna att du fick en blockering och åkte hem om ni inte har någon direkt nära relation, så blir det helt plötsligt ett helt vanligt "klantigt" misstag, och såna får man juh göra.

Jo. När jag kom hem hade jag fått ett sms där hon frågade var jag var. Jag svarade och skrev som det var. Än har hon inte skrivit tillbaka, men jag hoppas att jag får en ny chans fast jag förstår henne om hon inte vill det. Hon vet dock om att jag har AS. Jag berättade det första gången eftersom jag vet av erfarenhet att det brukar bli ännu dummare när jag inte berättar.

Jag kan få lätt panik i kroppen om exempelvis min Mor sagt att hon ska hämta mig ett visst klockslag och blir försenad utan att meddela mig så börjar genast tankarna skena iväg.. "Shit nu har det säkert hänt något, hon sa ju prick klockan.. Vad gör jag nu?"

Jag kan känna panik när saker och ting inte ligger som dom brukar i lådorna i köket, som idag när det stod två förpackningar salt i skåpet där pastan och det är, så hade Mamma slängt den ena vilket gjorde mig stressad då jag visste att det var salt kvar och jag hade inte hunnit köpa ny.. Då kom paniken och "hur ska jag nu kunna laga maten.."

Känns skumt att man blir så lätt stressad över små ovesäntliga saker egentligen men som blir hela världen för en själv som folk sen inte förstår hur man kan bli upprörd över..

stress är olika för människor, själv har jag blivit expert på att vänta på saker och ting, redan som ung lärde jag mig vänta i timmar, utan att göra något under tiden, som en lydig hund!

däremot är projicering en stress som kan få mig från hyper-entusiastisk till att bli förlamad i varenda muskel på sekunder, t ex om någon är stressad att åka iväg någonstans så räcker det att denne säger åt mig att skynda på i en "stressad ton", då låser det sig och när jag hamnat i det låsta tillståndet spelar det ingen roll om jag blir erbjuden en miljard eller två, jag är som fastkedjad i berget.

Jupp. Min hjärna har en ful förmåga att stänga ner ibland - tänk er en dator som hänger sig, det spelar ingen roll vad man än gör så reagerar inte datorn, det är bara ctrl alt delete som gäller. Blir jag stressad så ökar sannolikheten för att hjärnan ska stänga ner. Jag brukar drabbas av tunnelseende, klump i halsen (gråt om det blir för mycket) och jag går inte att prata med - förvandlas till "fröken spott och fräs" för att tillslut drabbas av total nedstängning.

Jag misstänker dock att detta är tämligen allmänmänskliga reaktioner, men att personer med AS troligtvis har en lägre toleransnivå när det gäller just stress.

Ja, min hjärna stänger ner vid för mycket stress, ju mer stressad jag blir desto lugnare blir jag utåt sett. Blir jag extremt stressad hittar man mig förmodligen sittandes någonstans stirrandes in i väggen.

Egentligen är det så att ensam klarar jag ganska mycket om än oftast flyr iväg med tankarna. Så även om det känns jobbigt och fruktlöst skulle jag nog snurra bland parkeringarna i någon timme. Men hade jag någon med mig (helst en otålig själ), skulle jag nog stänga av.

12312qw skrev:Ja, min hjärna stänger ner vid för mycket stress, ju mer stressad jag blir desto lugnare blir jag utåt sett. Blir jag extremt stressad hittar man mig förmodligen sittandes någonstans stirrandes in i väggen.

Påminner om min ex som kan somna i stressade situationer, jag trodde hon var ensam om en sådan reaktion.

Ja jag känner igen det där med att man vänder om och åker hem igen när man blir stressad. Som om det skulle hjälpa.. men så blir det

Ja ibland. Är jag i stökiga miljöer med hög ljudnivå, en massa spring och intryck kan jag inte göra något så enkelt som att läsa. Sensory overload och hjärnan har fullt upp med att hantera eller stänga ute intrycken. Givetvis blir jag både trött och lättirriterad av såna miljöer.

EmsAnnorlunda skrev:Jag kan få lätt panik i kroppen om exempelvis min Mor sagt att hon ska hämta mig ett visst klockslag och blir försenad utan att meddela mig så börjar genast tankarna skena iväg.. "Shit nu har det säkert hänt något, hon sa ju prick klockan.. Vad gör jag nu?"

Sån är jag också. Jag oroar mig inte så sällan för att folk inte ska komma ihåg att vi bestämt träff eller att de ska möta mig någonstans. Det har hänt mig ett par gånger och då blir jag stressad. Att ringa och fråga var personen är känns jättejobbigt för då känner jag mig i vägen, även om vi bestämt.

Paradoxalt nog händer det då och då att jag är den som inte dyker upp, som i fallet med hästägaren.

blir totalt blockerad då jag blir stressad.