Som förälder har man upplevt att barnen inte alltid gjort det rätta och man kan bli riktigt jävla förbannad, men det kanske kan vara lugnande att titta lite på sajten shitmykidsruined.com för att se att andra faktiskt har råkat värre ut... eller?

Av samma anldening såg jag gärna Supernanny när ungarna var små ...

Äh, barn experimenterar ju, det är så de upptäcker världen.

Abbreviation skrev:Äh, barn experimenterar ju, det är så de upptäcker världen.

Härlig inställning det är bara att skratta åt eländet Jag kommer ihåg när min son var runt 1 1/2 då hade han målat på tapeterna. Men jag blev inte arg på honom för det var mitt eget fel som inte hade uppsikt över honom för tillfället.

Barnen undersöker vad som ska hända, på flera olika sätt. Delvis det rent fysikaliska - går tallriken sönder när jag slänger den i golvet? Hur ser färgen ut om den sitter på väggen? Hur känns maten om man rör i den med händerna? - och det sociala - hur vi vuxna reagerar på det hela - och eftersom barn är intelligenta förstår de att man inte kan dra slutsatser av bara ett enda försök, det blir ju knappast vetenskapligt korrekt. Man måste testa flera gånger för att se så att inte resultatet berodde på någonting annat eller var slumpmässigt.

Tror att det är bra att tänka på det när barn gör "dumheter". De gör ingenting för att trakassera föräldrarna även om det känns så ibland. Jag tror att det är mindre risk att man tappar tålamod och humör om man ser barnens rackartyg som experiment istället för djävulskap. Att tappa humöret på ett litet barn är inte okay.

Minns när jag hade nattat sonen och det var märkligt tyst där inne, han var i 1½ årsåldern. En timme senare skrek han som en stucken gris, för att han rivit ner tapeterna runt spjälsängen och när jag kom in pekade han på högen nedanför sängen och sa: Städa!

Här har vi ett förhållande som liknar det mellan NT och NPF - vad som är dumheter definieras av s.k. vuxna människor.