@Surp, du är deprimerad och det är ett tillstånd som går att åtgärda. Jag tycker att du ska kontakta vården (de kontakter som du förhoppningsvis har) och få hjälp den vägen att komma ur din depression.

Förlåt vad jobbig jag är nu, men "dregla", inte "dräggla"

Miche skrev:@Surp, du är deprimerad och det är ett tillstånd som går att åtgärda. Jag tycker att du ska kontakta vården (de kontakter som du förhoppningsvis har) och få hjälp den vägen att komma ur din depression.

Jag har varit i kontakt med vården och jag har tom ökat dosen antidepp, men det är ju ingen skillnad. Och jag har samtal osv, men det är inte speciellt givande det heller..

HappyChic skrev:Förlåt vad jobbig jag är nu, men "dregla", inte "dräggla"

Haha nej det är bra! Jag brukar också vara ordpolis, jag märkte en del fel i min första passage. Men tycker du inte att dräggel låter mer slemmigt?

Surp skrev:Jag har varit i kontakt med vården och jag har tom ökat dosen antidepp, men det är ju ingen skillnad. Och jag har samtal osv, men det är inte speciellt givande det heller..

Någon föreslog promenader, behöver du sällskap så finns det ett gäng i Stockholm som gärna promenerar, annars försök att ta dig ut själv en stund varje dag då det är ljust!

Surp, är du egentligen deprimerad? Jag har inte varit det på nåt år. Ligger bara här och har massor av möjligheter att göra nåt roligt/intressant/spönnande med resten av mitt liv. Har hafr antdepp i mönga årmen bytt nydd och då mådde ja skit två vecker.Nu å allt ok igen på nya Voxra.
Men det finns inget jag vill göra, vad ska jag då uppe ovh görs? Min enda moiv är att gö neer 10 kgvså jg slipprt köpa nybmc-ställ och ge mig ut o köra skogen gen. nu villvisst Zopkloner att jagska sova.

Surp skrev:

Miche skrev:@Surp, du är deprimerad och det är ett tillstånd som går att åtgärda. Jag tycker att du ska kontakta vården (de kontakter som du förhoppningsvis har) och få hjälp den vägen att komma ur din depression.

Jag har varit i kontakt med vården och jag har tom ökat dosen antidepp, men det är ju ingen skillnad. Och jag har samtal osv, men det är inte speciellt givande det heller..

Ta kontakt med vården igen och be att få byta till någon annan sort antidepp, tydligen reagerar man olika på olika sorter samt att man tydligen kan behöva byta ibland.

Håller med om att dräggel passar bättre på dregel än dregel någonsin gjort.
Jag känner igen mig mycket i mycket du skriver. Inte minst det om att ha varit en tokig men charmigt orädd person som klarade allt utan ansträngning för någon evighet sen. Tror att en hel del av alla förväntningar man har på sig själv är förväntningar man föreställer sig att andra har på en pga det.
Jag har aldrig fattat den där besattheten av promenader.. Jag gick en halvmil om dagen i en jättefin skog någon månad. Visst var det väl trevligt men jag fattade aldrig vad det skulle leda till egentligen.

Det enda tips jag kan tänka mig är egentligen att skaffa en skönare säng istället. Jag har fått för mig att det är bättre att optimera det man faktiskt gör än att låtsas att man ska bli duktig på något som andra har fått för sig att man borde göra.. Själv köpte jag en lyxig datorstol och en skönare morgonrock istället för ett par promenadskor.

Det där med promenader är inget självändamål för mig. Den långsammaste sträckan från A till A. Det är ett sätt att börja röra på mig. Vartefter raskare promenader. Kanske cykla. Kondition och fettförbränning. En sund själ i en sund kropp, men varför vara sund om varken kropp eller själ har nån glädje av det? Man lever kanske längre, men varför leva längre om det inte är till nån glädje?
Jag vägrar skaffa hund för att tvingas ut på dagliga promenader. Och jag vägrar stavar.
Motionscykel? Nej, då går jag till sängen vid minsta impuls. Med cykling och gåing måste jag åtminstone ta mig hem.

Dagobert skrev:Motionscykel? Nej, då går jag till sängen vid minsta impuls.

Då är ju frågan vad man har störst glädje av. En dammig motionscykel eller en skön säng?

Usch, nu blev allt det här så deppigt.. Jag menar inte att dra över något melankoliskt depptäcke på er alla.
Det är kanske inte ett så jätteroligt ämne, men tydligen så är vi några som har liknande svårigheter.
Jag brukade också promenera i skogen varje dag, dock så slutade jag med det eftersom att jag gör allt i perioder. Precis allt. Jag hoppas lusten att komma ut kommer tillbaka.. Jag gillar ju snö egentligen och det där knarrande ljudet när man går är hur mysigt som helst!
Angående det faktum att jag har orimliga krav på mig själv förvärras pga att alla i min närhet är så "lyckade". Och jag gör allt lite långsammare helt enkelt.. Men resultaten blir ju bra när jag väl gör något. Jag får försöka tänka på det.
Jag är glad att få sån respons här! Och respons som jag faktiskt kan ta åt mig.

Jag menade inte att vara deppig. Tanken bakom är att se den situation man faktiskt är i och göra den bättre genom en lätt förändring som stannar kvar utan att man aktivt behöver hålla kvar den.
Man gör den världen man har lite bättre istället för att skapa en ny. Visst kanske man mår bättre av att vara en läkare som springer maraton.. Men jag tror att det är vettigt att börja med det som finns och göra något med det.
Om man fördriver tiden med att titta på film kan det vara en idé att skaffa en bättre tv istället för att förebrå sig själv för att man inte läser tillräckligt mycket och skaffa en massa tung litteratur som man inte orkar ta sig igenom.
Oavsett om det är utvecklande och positivt eller inte så blir livet som man faktiskt lever bättre.

Jag tror att man blir mer motiverad av att ha det bättre helt enkelt.

Spleling skrev:Jag menade inte att vara deppig. Tanken bakom är att se den situation man faktiskt är i och göra den bättre genom en lätt förändring som stannar kvar utan att man aktivt behöver hålla kvar den.
Man gör den världen man har lite bättre istället för att skapa en ny. Visst kanske man mår bättre av att vara en läkare som springer maraton.. Men jag tror att det är vettigt att börja med det som finns och göra något med det.
Om man fördriver tiden med att titta på film kan det vara en idé att skaffa en bättre tv istället för att förebrå sig själv för att man inte läser tillräckligt mycket och skaffa en massa tung litteratur som man inte orkar ta sig igenom.
Oavsett om det är utvecklande och positivt eller inte så blir livet som man faktiskt lever bättre.

Jag tror att man blir mer motiverad av att ha det bättre helt enkelt.

Jag tycker att du har en utmärkt inställning

Jag ligger i sängen och "ser på tv" men det är inte det jag vill göra. Jag förstår inte hur min situation skulle förbättras av bättre säng och tv, snarare skulle den bli ännu svårare att ta sig ur.
De enkla grejer jag har funkar för mina behov, jag har aldrig kunnat uppskatta lyx.
Har man svårt att ta sig ur sängen ska man väl inte börja beställa upp champagnefrukostar för att det åtminstone ska bli trevligare att ligga kvar.

Men ni har kanske halmmadrasser och svartvit tv, vad vet jag.

Jag tror inte att man blir mer motiverad till ett hälsosamt liv av en halmmadrass och en svartvit tv heller. Men jag menar inte att man ska börja köpa en massa dyra lyxprylar (eller några prylar alls). Snarare att göra sitt liv lite trivsammare utan att förändra något i sitt beteende.
Idealet är ju förstås att förverkliga alla sina drömmar och uppfylla alla sina mål. Men om man ändå inte kommer att ta sig för något annat än det man gör kanske man i alla fall kan göra det man gör trevligare för sig.
Målet med det hela är inte att skapa ett nytt fantastiskt liv utan att göra det liv man lever bättre för sig.

Alternativet är ju att fortsätta göra vad man nu gör utan att det är trevligare.

Grejen med promenaden är att den ger en inkörsport till mer motion (och kondition).

Jag hade dassig kondition i våras så jag började med korta promenader och förlängde dem samt ökade på takten efterhand som jag orkade, efter en olycka för två månader sen rasade konditionen igen, men sen dess har jag börjat bygga upp den igen men nu har det gått snabbare att komma tillbaka.

Jag har lyckats fördriva min depression jag hade i våras (delvis tack vare motion, delvis tack vare att jag accepterat min arbetslöshet och fått saker gjorda).

jag känner igen mig i precis allt du skriver.

vill också tillägga att något av det mest frustrerande är att man blir så ensam! jag har visserligen sambo som är helt fantastisk, men jag tror att jag mår bättre av att ha fler människor omkring mig. liksom få in nya impulser, nya saker att prata om.

vissa av mina vänner behöver jag inte känna oro över att mista (de som fattar att man är vänner även när man inte orkar vara vänner just då), men det vore förstås roligt att träffa dem lite oftare. och att de kanske inte behöver komma hit till mig då, jag har juh ännu ben att gå på.

jag var värsta partypinglan för några år sen! och orkade dansträna nästan varje dag, samt klämma in en och annan fika och lite skapande och aktivism.

nu fick jag gnälla av mig lite, det kändes skönt.

jag har funderat på att försöka bli dagmatte åt en liten pälskrabat, det vore kanske bra för att komma ut och röra på mig, se lite mer dagsljus och dessutom känna att jag gör något som glädjer en annan människa (hundar är också människor!).
dessutom är hundar roliga och gillar en trots att man haft samma mysbrallor i en vecka.

finns det något som du funderar på, som skulle kännas okej att börja med?

LostInAForest skrev:jag har funderat på att försöka bli dagmatte åt en liten pälskrabat, det vore kanske bra för att komma ut och röra på mig, se lite mer dagsljus och dessutom känna att jag gör något som glädjer en annan människa (hundar är också människor!).

Det tycker jag att det låter vettigt (fast jag tycker inte hundar är människor, men väldigt trevliga individer ändå)!

Hundpromenader brukar dessutom initiera annan kontakt vilket inte är så dumt, en kontakt som man själv kan styra lite över hur djup man vill att den ska bli.

Miche skrev:Det tycker jag att det låter vettigt (fast jag tycker inte hundar är människor, men väldigt trevliga individer ändå)!

inte jag heller egentligen, jag skulle bara skoja till det lite. jag är juh bara människa!

Miche skrev:Hundpromenader brukar dessutom initiera annan kontakt vilket inte är så dumt, en kontakt som man själv kan styra lite över hur djup man vill att den ska bli.

du tänker på att småprata med andra hundpromenerare?
det är lite en av de saker som gör att jag tvekar, haha! dock tänker jag att om jag väljer de lite knepigare stigarna i naturreservatet som ligger runt knuten så kommer vi mestadels få vara ifred.

Spleling skrev:Men om man ändå inte kommer att ta sig för något annat än det man gör kanske man i alla fall kan göra det man gör trevligare för sig.

Jag ser det som att man har accepterat att man ligger där man ligger då. Det har inte jag gjort.

Hellre försöka lägga pengarna på att utveckla sånt jag skulle vilja göra, och därmed bli lockad upp ur sängen. Nya mc-kläder som det inte regnar in i skulle göra det mera lockande att ge mig ut och åka i sommar.

LostInAForest skrev:du tänker på att småprata med andra hundpromenerare?

Exakt och som du själv skriver, man kan välja sådana vägar som minimerar de kontakterna (det är dock inte min stil).

Oftast rör sig dock pratet om själva hundarna och är (vad jag tror) inte speciellt socialt krävande!

LostInAForest skrev:jag känner igen mig i precis allt du skriver.

vill också tillägga att något av det mest frustrerande är att man blir så ensam! jag har visserligen sambo som är helt fantastisk, men jag tror att jag mår bättre av att ha fler människor omkring mig. liksom få in nya impulser, nya saker att

LostInAForest skrev:jag känner igen mig i precis allt du skriver.

vill också tillägga att något av det mest frustrerande är att man blir så ensam! jag har visserligen sambo som är helt fantastisk, men jag tror att jag mår bättre av att ha fler människor omkring mig. liksom få in nya impulser, nya saker att prata om.

vissa av mina vänner behöver jag inte känna oro över att mista (de som fattar att man är vänner även när man inte orkar vara vänner just då), men det vore förstås roligt att träffa dem lite oftare. och att de kanske inte behöver komma hit till mig då, jag har juh ännu ben att gå på.

jag var värsta partypinglan för några år sen! och orkade dansträna nästan varje dag, samt klämma in en och annan fika och lite skapande och aktivism.

nu fick jag gnälla av mig lite, det kändes skönt.

jag har funderat på att försöka bli dagmatte åt en liten pälskrabat, det vore kanske bra för att komma ut och röra på mig, se lite mer dagsljus och dessutom känna att jag gör något som glädjer en annan människa (hundar är också människor!).
dessutom är hundar roliga och gillar en trots att man haft samma mysbrallor i en vecka.

finns det något som du funderar på, som skulle kännas okej att börja med?

jag var värsta partypinglan för några år sen! och orkade dansträna nästan varje dag, samt klämma in en och annan fika och lite skapande och aktivism.

nu fick jag gnälla av mig lite, det kändes skönt.

jag har funderat på att försöka bli dagmatte åt en liten pälskrabat, det vore kanske bra för att komma ut och röra på mig, se lite mer dagsljus och dessutom känna att jag gör något som glädjer en annan människa (hundar är också människor!).
dessutom är hundar roliga och gillar en trots att man haft samma mysbrallor i en vecka.

finns det något som du funderar på, som skulle kännas okej att börja med?

Jag känner igen mig i det du skriver också! Verkligen!
Jag har turen att ha världens bästa vän som verkligen har funnits där forever. Det enda hon kräver av mig är att jag svarar på sms om hon frågar hur jag mår, så att hon inte behöver oroa sig. Jättegullig.

Jag har också tänkt på det där med hund faktiskt. Jag har ju gått upp såååååå mycket i vikt av alla mediciner (men jag passar ganska bra i det dock) och jag skulle behöva något som drar ut mig. Jag har träffat många människor som har varit otroligt deprimerade, men allt vände när dom skaffade hund! Då kände dom att de hade någon annan som de behövde gå upp på morgnarna för och gå ut och gå med. Man vill ju inte alltid ta hand om sig själv när man mår dåligt, men en hund kanske skulle vara något. Men för mig kanske det är en kostnadsfråga.. Vet inte. Jag skulle nog må bra av att ha något här.
(notera NÅGOT, som i "inte en människa"; människor är läskiga)

Jag vill tacka för alla fina inlägg jag fick när jag låg som en fettklump i sängen och ruttnade bort. Det var otroligt givande att få läsa om era erfarenheter och tankar!
Jag har mått lite bättre nu, men det går upp och ner. Ni är iaf stjärnor, alla ni aspisar!

mjo livet blir vad man gör det till^^