Hej

Jag är lite osäker på att jag skriver detta inlägget i rätt forumsdel, men jag hade inte så många val då jag precis blivit medlem.

Jag kan börja med att skriva lite om mig själv och min situation. De senaste två åren har jag inte jobbat. Hoppade av gymnasiet tredje året, gick hemma till jag var 19. Jobbade ett litet tag, det funkade inte. Nu har tiden runnit iväg och jag har blivit 23 år. Jag har i princip inte gjort någonting under den här perioden.

Jag har bott hos mina föräldrar och försörjt mig på mina ärvda tillgångar. Nu är alla mina pengar slut och måste börja tänka på att få in en inkomst. Jag har väldigt konservativa föräldrar som inte tror ett dugg på psykiska sjukdommar, så det är ständigt på tal om att jag måste ut från hemmet. Jag förstår dem, jag är ju för guds skull 23 år. Men det är inte så enkelt... Att arbeta för mig med min psykiska hälsa är i dagsläget omöjligt. Anledningen till att jag inte tidigare kollat upp möjlighet att få något sorts försörjningstöd bottnar i mina psykiska problem, jag har helt enkelt inte vågat/haft ork att ta tag i det och har istället försörjt mig på mina tillgångar, som sagt.

Vad jag nu är rädd för... Om jag skulle ta upp kontakter med de psykloger jag tidigare haft och bli beviljad "aktivitsersättning", vad krävs av mig? Är det som det låter att jag måste gå på någon sorts aktivitet med jämna mellanrum..? Eller gå på massa möten och sånt tjafs?

Om så är fallet så känns det som att jag hellre skiter i det och ruttnar bort. Eller ja.. Jag vill finnas till, men i min egna värld, utan eller med minimal kontakt med omvärlden.

Jag har läst runt lite på forumet och har förstått att det finns många på forumet som går på aktivitetsersättning.. Vad säger ni?

Jag är väldigt tacksam för svar. Jag hoppas att moderatorerna låter tråden ligga kvar, trots att den inte direkt har någon anknytning till aspergers i sig.

kajjan skrev:Hej

Anledningen till att jag inte tidigare kollat upp möjlighet att få något sorts försörjningstöd bottnar i mina psykiska problem, jag har helt enkelt inte vågat/haft ork att ta tag i det och har istället försörjt mig på mina tillgångar, som sagt.

Vad jag nu är rädd för... Om jag skulle ta upp kontakter med de psykloger jag tidigare haft och bli beviljad "aktivitsersättning", vad krävs av mig? Är det som det låter att jag måste gå på någon sorts aktivitet med jämna mellanrum..? Eller gå på massa möten och sånt tjafs?

Om så är fallet så känns det som att jag hellre skiter i det och ruttnar bort. Eller ja.. Jag vill finnas till, men i min egna värld, utan eller med minimal kontakt med omvärlden.

Ska du erhålla stöd från samhället så får du nog finna dig i en del möten och aktiviteter. Du kan inte räkna med att kunna sitta hem och inte göra ett dugg och få ersättning automatiskt varje månad.

Vet vem, dom kanske tom hittar en aktivitet som passar dig?

Moggy skrev:

kajjan skrev:Hej

Anledningen till att jag inte tidigare kollat upp möjlighet att få något sorts försörjningstöd bottnar i mina psykiska problem, jag har helt enkelt inte vågat/haft ork att ta tag i det och har istället försörjt mig på mina tillgångar, som sagt.

Vad jag nu är rädd för... Om jag skulle ta upp kontakter med de psykloger jag tidigare haft och bli beviljad "aktivitsersättning", vad krävs av mig? Är det som det låter att jag måste gå på någon sorts aktivitet med jämna mellanrum..? Eller gå på massa möten och sånt tjafs?

Om så är fallet så känns det som att jag hellre skiter i det och ruttnar bort. Eller ja.. Jag vill finnas till, men i min egna värld, utan eller med minimal kontakt med omvärlden.

Ska du erhålla stöd från samhället så får du nog finna dig i en del möten och aktiviteter. Du kan inte räkna med att kunna sitta hem och inte göra ett dugg och få ersättning automatiskt varje månad.

Vet vem, dom kanske tom hittar en aktivitet som passar dig?

Jag utryckte mig kanske lite klumpigt. Jag inser att det är nödvändigt att gå på möten till en viss grad, för att kolla hur läget är, möjligheterna till rehabilitering osv. Jag är mer nyfiken på hur frekvent sånna här kontakter sköts? Det är är stor vikt för mig då många av mina psykiska besvär framkommer vid sociala kontakter.

Om de hittar någon aktivitet som passar mig? Tja, man kan ju alltid hoppas. Men sålänge det innebär att träffa folk så är chanserna nog små.

Har du kollat på FK:s hemsidan?

Du som är mellan 19-29 år kan få aktivitetsersättning om din arbetsförmåga är varaktigt nedsatt eller nedsatt under en begränsad tid (minst ett år) med minst en fjärdedel. Arbetsförmågan måste vara nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Aktivitetsstöd är inte samma sak. Aktivitetsstöd kan du ha rätt till om du deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Förlängd skolgång på grund av funktionshinder

Om du har ett funktionshinder som innebär att du måste förlänga din skolgång på grundskole- eller gymnasienivå har du rätt till aktivitetsersättning under tiden du studerar utan att arbetsförmågan prövas.

Aktiviteter

Under tiden du har aktivitetsersättning finns det möjlighet att delta i aktiviteter som har till syfte att ge förutsättningar att förbättra din arbetsförmåga. En förutsättning är att aktiviteterna kan antas ha en gynnsam inverkan på de förhållanden som medför att din arbetsförmåga är nedsatt.

Själv har jag sjukersättning och trodde skillnaden bara var åldern, alltså att är man under 30 kallas det aktivitetsersättning.

Jag har inte tvingats till några aktiviteter men kanske det är annorlunda för dem som är yngre?

Men för att du ska få ersättning från FK måste du alltså ha en diagnos först.

Alien skrev:Har du kollat på FK:s hemsidan?

Du som är mellan 19-29 år kan få aktivitetsersättning om din arbetsförmåga är varaktigt nedsatt eller nedsatt under en begränsad tid (minst ett år) med minst en fjärdedel. Arbetsförmågan måste vara nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Aktivitetsstöd är inte samma sak. Aktivitetsstöd kan du ha rätt till om du deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program.

Förlängd skolgång på grund av funktionshinder

Om du har ett funktionshinder som innebär att du måste förlänga din skolgång på grundskole- eller gymnasienivå har du rätt till aktivitetsersättning under tiden du studerar utan att arbetsförmågan prövas.

Aktiviteter

Under tiden du har aktivitetsersättning finns det möjlighet att delta i aktiviteter som har till syfte att ge förutsättningar att förbättra din arbetsförmåga. En förutsättning är att aktiviteterna kan antas ha en gynnsam inverkan på de förhållanden som medför att din arbetsförmåga är nedsatt.

Själv har jag sjukersättning och trodde skillnaden bara var åldern, alltså att är man under 30 kallas det aktivitetsersättning.

Jag har inte tvingats till några aktiviteter men kanske det är annorlunda för dem som är yngre?

Men för att du ska få ersättning från FK måste du alltså ha en diagnos först.

Tack för svar. Ja, jag har läst på FK hemsida flera gånger om.

"Under tiden du har aktivitetsersättning finns det möjlighet att delta i aktiviteter"

Jag antar att det skiljer väldigt mycket från fall till fall beroende på ens problem, hur frekvent man måste ut på sociala aktiviteter. Så det skulle vara kul att höra vad folk med egna erfarenheter har att säga.

De tre-fyra första åren med aktivitetsersättning hade jag inga aktiviteter för att jag var för sjuk och låg mkt på sjukhus. Efter det gick jag språkkurser på kvälls- resp. dagtid hos studieförbund. Jag fick kurskostnaden och kursböcker betalda. Om du inte vill träffa folk kanske ngn distanskurs (kolla komvux, högskolor, studieförbund etc.) kan va ngt?

Om du gillar att träna kunde man iaf för en tid sen få ersättning för gymkort. Då måste du visserligen vistas i samma lokal som andra, men behöver inte prata med ngn.

Glöm inte att utnyttja pensionärsrabatten! du kan få på t ex lokaltrafik, badhus o andra offentliga inrättningar. Intyget du behöver skaffar du från Fk.

Oj fan, får man ens göra något? Som jag fattat det så får man väl inte ens gå en kvällskurs i hattsömnad om man har aktivitetsersättning, då drar de väl in det direkt? Har jag fel ska jag ansöka om det på direkten.

Hej Kajjan

Välkommen hit, här kan du få både hjälp o stöd.

Först: har du någon diagnos typ Aspergers syndrom eftersom du kommit hit? Om inte, varför inte det?

Dina psykologer borde kunna hjälpa dig vidare, eller rättare sagt så är det läkarintyg du behöver för att kunna ansöka om aktivitetsersättning.

Börja med att ladda ner blanketten från FK:s hemsida och sätt dig ner och fyll i det du kan.

Ta kontakt med den vård du går/har gått till och få ett besök där,, berätta om att du måste ha en försörjning men arbete är f n inte möjligt.
Säg att du vill söka om aktivitetsersättning. Säg att du vill ha ett läkarutlåtande att skicka med blanketten till FK.

Läkare skriver intyg/utlåtande som du måste ha med din ansökan, en kurator på mottagningen bör kunna hjälpa dig att fylla i blanketten.

Vänta inte, det kan bli kärvare nästa år! Regeringen har en del förslag som gör att det kanske inte längre blir så enkelt att få sånt här stöd.

Skicka ett medd om du vill nåt som du inte vill skriva här.

A skrev:Hej Kajjan

Välkommen hit, här kan du få både hjälp o stöd.

Först: har du någon diagnos typ Aspergers syndrom eftersom du kommit hit?
Om inte, varför inte det?

Dina psykologer borde kunna hjälpa dig vidare, eller rättare sagt så är det läkarintyg du behöver för att kunna ansöka om aktivitetsersättning.

Börja med att ladda ner blanketten från FK:s hemsida och sätt dig ner och fyll i det du kan.

Ta kontakt med den vård du går/har gått till och få ett besök där,, berätta om att du måste ha en försörjning men arbete är f n inte möjligt.
Säg att du vill söka om aktivitetsersättning. Säg att du vill ha ett läkarutlåtande att skicka med blanketten till FK.

Läkare skriver intyg/utlåtande som du måste ha med din ansökan, en kurator på mottagningen bör kunna hjälpa dig att fylla i blanketten.

Vänta inte, det kan bli kärvare nästa år! Regeringen har en del förslag som gör att det kanske inte längre blir så enkelt att få sånt här stöd.

Skicka ett medd om du vill nåt som du inte vill skriva här.

Tack för ditt svar.

Jag har inte fått någon fastställd diagnos, men med mina tidigare möten med psykologer har det alltid varit tal om aspergers. Men jag har varit en hejare på att avsluta de kontakter med psykologer jag tidigare har haft. Gång på gång; gått dit ett par gånger, sen struntar jag i det och stannar hemma istället. Det ångrar jag givetvis nu.

Men nu har jag bokat tid igen och tänker fullfölja att gå dit regelbundet tills jag får diagnos. Har liksom inget val nu längre...

Finns det någon annan som går på aktivitetsersättning som kan berätta hur ofta det gås på möten osv. för just dig?

UlfAdolf skrev:Oj fan, får man ens göra något? Som jag fattat det så får man väl inte ens gå en kvällskurs i hattsömnad om man har aktivitetsersättning, då drar de väl in det direkt? Har jag fel ska jag ansöka om det på direkten.

De vill att man ska aktivera sig det lilla man orkar o ser det som rehabilitering, därav namnet Aktivitetsersättning.

Hejsan, jag har nyligen gjort en utredning där det visat sig att jag har aspergers. Jag är 22 år och har inte lyckats få nåt jobb, jag har då fått skaffa mig försörjningsstöd av soc.
Nu tycker min handläggare att jag ska skaffa mig aktivitetsersättning istället, hur gör man det?

Jag har ingen aning om var jag ska börja, nån som kan sånt här?

Det är en lång resa om man får söka reda på allt själv, som jag fick göra; http://www.expressen.se/Nyheter/1.13317 ... -pensionar

Men enklast är om du knallar in på försäkringskassan och ber att få en blankett där du kan ansöka om aktivitetsersättning. Eller så kan man skriva ut den på nätet (om man orkar leta bland alla blanketter)

Sedan ska du lämna en kopia på utredningen som styrker din diagnos samt ett läkarintyg som styrker det.

Sedan är det bara att vänta....

Okej, då måste jag fixa läkarintyg innan då.

Adamit skrev:Okej, då måste jag fixa läkarintyg innan då.

Ja, annars kommer de kräva det när de kommit så långt ner i sin hög.

Jag skickade in min ansökan tillsammans med utredningen i februari 2006. I juli 2006 fick jag besked att de behövde ett separat läkarintyg. Jag fixade det efter mycket krångel (semestertider då), och fick sedan aktivitetsersättning i december 2006

Samtidigt kan du ansöka om bostadstillägg, det brukar man vara berättigad till när man har aktivitetsersättning.

Lycka till!

Jajustja, annars hade min handläggare någon idé om att jag skulle söka till habiliteringen, vilket jag iofs ska göra ändå, och be dom om hjälp med aktivitetsersättningen. Dålig plan?

Be du habiliteringen om hjälp att söka om du inte känner att du klarar det själv men det kan vara bra att "ha koll" så att öva och vara delaktig ger dig kunskap om din egna situation vilket ger en bra självkänsla och möjlighet att säga ja eller nej när någon frågar om något.

Hej!

Habiliteringen har en kurator som kan detta med lagar och regler. Kuratorn kan hjälpa till att ansöka om aktivietetsersättning. Kuratorn kan hjälpa till med att fylla i blanketter, ringa samtal till olika myndigheter etc. om man inte klarar av det.

Det gäller att markera tydligt vad man klarar av och inte. Man ska inte heller prata för mycket. Om man talar om att man funderar på något så har man inom några dagar ett brev i brevlådan med en tid till kuratorn där det står "Hej, jag hörde att du ville prata om xxxx". Sedan har kuratorn med sig blanketter och information som han/hon precis har skrivit ut från nätet, har ringt till Försäkringskassan (eller vilken myndighet det nu gäller) och så vidare.

En gång när jag funderade på handikappersättning blev jag kallad till kuratorn på Habiliteringen. Han hade skrivit ut den blankett som jag själv skrivit ut från Försäkringskassans hemsida. Han hade skrivit ut information om handikappersättning från Försäkringskassans hemsida som jag själv redan läst. Han undrade varför jag var där, och jag undrade varför jag blivit kallad. Det är en bra kurator, men som sagt, man måste vara mycket tydlig med vilken hjälp man behöver. Ju tydligare man är, desto bättre hjälp får man.

Hälsningar

Lilla Gumman

Vad innebär "nedsatt arbetsförmåga med en fjärdedel"?

Bestämmer doktorn det? Hur?

Min läkare säger att det inte är någon fara, att jag inte borde oroa mig, för att hon tror att jag har rätt till det... men... jag undrar ändå.

Kan vara om man blir snabbt stressad eller som AS bara klarar av en viss tid jobb för att orka ha ett socialt liv utanför jobbet.

Utredningspsykologen sa att jag "med tiden" kan jobba ca 50% anpassat. Själv tycker jag det mest beror på vilket jobb det blir, jag vet inte vart jag skulle passa bäst.

Jag har absolut stressnabbheten, samt ångest, väldigt dåligt med energi och såna saker... fråga är bara om det kan räknas som nedsatt arbetsförmåga, och än mindre "med en fjärdedel"?