barracuber skrev:Milt Jackson With Hubert Laws - Opus De Funk

Trots titeln är detta en glad swingboplåt, en blues i F från 60-talet tror jag. Inspelat runt 1975.

Inte illa alls. Är väldigt svag för vibrafon.

Milt Jackson är en legend på vibrafon, han var väl en av pelarna i Modern Jazz Quartet, eller hur Iridia?

Jo. MJQ gillar jag verkligen.

Hubert Laws är likaledes en legend på flöjt och min favoritflöjtist. Tyvärr har kvaliteten på hans egna skivor ofta inte motsvarat hans talang. Men här låter han som han ska.

Honom har jag missat.

Här är Hubert Laws i ett monstersolo med Chick Corea i "Spain" (Downbeat 1975)

Trombonisten är Bill Watrous, gitarristen är George Benson, basisten är Stanley Clarke och trummisen Lenny White, de två senare från Coreas fusionband Return to Forever.

En riktig klassiker! Är annars närmast allergisk mot fusion men jag gör undantag för Chick Corea och Made in Sweden. Så länge de inte använder det där otäckt smetiga syntgitarrsoundet som många fusionband använde på 70-talet så går det bra.

Är det bara jag som gillar Made in Sweden? De var ju helt genialiska tycker jag. Den här skivan hade jag som tonåring, bara älskar den här låten:

barracuber skrev:Här var den ja. Mycket bättre än så blir nog inte jazz

Många tycker att Cannonball Adderlys solo låter som att han är nykär!

John Coltrane och Bill Evans är lite coola och akademiska i jämförelse.

Miles Davis - Love for Sale - 1959
http://www.youtube.com/watch?v=UmWMNi6vATY

Miles Davis - trumpet
Cannonball Adderly - altsax
John Coltrane - tenorsax
Bill Evans - piano
Paul Chambers - bas
Jimmy Cobb - trummor

Vilket gäng! Mycket bra version ja.

Nu kollade jag upp Hubert Laws. Först kom det bara upp funkjazz från 70-talet men den här gillade jag:

Eftersom jag normalt inte gillar fusion så har Mahavishnu Orchestra har aldrig varit min kopp te men just den här låten var lite kul om man gillar när det blir riktigt utflippat:



Hur får de egentligen fram det där äckliga gitarrljudet på slutet?

Jag är ingen direkt Jazzfantast men det kan hända att jag lyssnar på det. Dom artister jag gillar mest är John Coltrane och Sonny Rollins. Jag gillar låtar som är långa och med mycket känsliga saxofonsolon.

Andra artister som jag kan uppskatta är Thelonious Monk, Miles Davis, Joe Henderson och Charles Mingus.

Ha, vilken synkronicitet! Sitter just och lyssnar på den här:



Räknas väl som hard bop?

424stil skrev:Jag är ingen direkt Jazzfantast men det kan hända att jag lyssnar på det. Dom artister jag gillar mest är John Coltrane och Sonny Rollins. Jag gillar låtar som är långa och med mycket känsliga saxofonsolon.

Andra artister som jag kan uppskatta är Thelonious Monk, Miles Davis, Joe Henderson och Charles Mingus.

Bra smak!

Iridia skrev:Hur får de egentligen fram det där äckliga gitarrljudet på slutet?

Syntgitarr. Jag gillar den inte heller..

Iridia skrev:Nu kollade jag upp Hubert Laws. Först kom det bara upp funkjazz från 70-talet men den här gillade jag:

Hubert Laws - California Suite
http://www.youtube.com/watch?v=Y_dhBVLD ... re=related

Tack den hade jag missat. Precis så där är Hubert Laws som allra bäst!

Som en kommentar skriver så borde det stå även Claude Bolling i titeln eftersom det är en gemensam skiva, faktiskt ett soundtrack till en film med Jane Fonda och Alan Alda från 1978.

Bra smak!

Tack!

Kan någon rekommendera andra artister för mig att upptäcka?

Om jag säger att min favoritskiva är "Blue train" med John Coltrane och min favoritlåt "St. Thomas" med Sonny Rollins. Rekommendera gärna hela skivor, inte youtube klipp.[/quote]

Iridia skrev:Ha, vilken synkronicitet! Sitter just och lyssnar på den här:

rhythm-n-ning - Thelonius Monk 1961
http://www.youtube.com/watch?v=uKOyvOPL6g4

Räknas väl som hard bop?

Jo det får man säga. Det är definitivt inte cool jazz (typ Stan Getz, Gerry Mulligan m fl) iaf

Både Monk och Miles var roliga för att de tog musiken på nya vägar och bevisade att man inte måste vara tekniskt perfekt på sitt intrument för att bli framgångsrik.

424stil skrev:

Bra smak!

Tack!

Kan någon rekommendera andra artister för mig att upptäcka?

Om jag säger att min favoritskiva är "Blue train" med John Coltrane och min favoritlåt "St. Thomas" med Sonny Rollins. Rekommendera gärna hela skivor, inte youtube klipp.

Jag rekommenderar alltid Kind of Blue med Miles Davis från 1959. Den är allmänt betraktad som en av de klassiska jazzalbumen. Love for Sale tidigare i tråden är från samma sessions men den är inte med på Kind of Blue. EDIT: eftersom du känner till Blue Train är chansen stor att du redan känner till Kind of Blue - de är från samma epok (sena 50-talet).

Återkommer med fler tips.

moderator: rättade citatet.

Dags för lite sång nu?

Anita O'Day brukade ju sjunga med Gene Krupa m fl. Tyckte det här framförandet från 1958 är så coolt:



Dinah Shore & Peggy Lee. Älskar deras röster även om låtarna med några få undantag inte är några höjdare. http://www.youtube.com/watch?v=OGAnPZ73ZUQ

barracuber skrev:

Iridia skrev:Hur får de egentligen fram det där äckliga gitarrljudet på slutet?

Syntgitarr. Jag gillar den inte heller..

Ändrar mig - analogar effektboxar, phase shifters mm. + att han kanske drar med naglarna på strängarna eller nåt sånt! Såg inte att du menade Mahavishnu Orchestra för på den tiden - 1972 - fanns inte syntgitarrer!

Det är Pat Metheny som spelar syntgitarr i slutet av sitt klipp!

barracuber:

Kind of Blue har jag redan. Har en del med Miles Davis, Kind of Blue, Sketches of Spain och Birth of the Cool (min favorit!) Funderar på att köpa Jack Johnson (tror den hette så), har läst en del bra om den skivan.

Jaha, när kom de då? Det där irriterande soundet började man ju med runt mitten av 70-talet väl?

barracuber skrev:Gerry Mulligan

Å, honom hade jag glömt av. Tack för påminnelsen!

424stil skrev:barracuber:

Kind of Blue har jag redan. Har en del med Miles Davis, Kind of Blue, Sketches of Spain och Birth of the Cool (min favorit!) Funderar på att köpa Jack Johnson (tror den hette så), har läst en del bra om den skivan.

Brukar inte gilla Miles jazzrockperiod runt slutet 60, början 70-talet något vidare mest för att musiken var så flummig (men det var ju åas nästan alla skivor då, se bara på rockmusiken från den tiden )

Jack Johnson har jag hört en låt ifrån som är grymt bra - en låt som går in i ett rockigt gitarrsolo av John McLaughlin och med Billy Cobham på trummor! Jack Johnson är faktiskt filmmusik.

424stil skrev:Kan någon rekommendera andra artister för mig att upptäcka?

Om jag säger att min favoritskiva är "Blue train" med John Coltrane och min favoritlåt "St. Thomas" med Sonny Rollins. Rekommendera gärna hela skivor, inte youtube klipp.

Det är ytterst sällan jag gillar en hel skiva. Ett undantag är Blue Bash med Kenny Burrell & Jimmy Smith, 1963. En riktig klassiker tycker jag.



Quincy Jones' Big Band Bossa Nova från 1962 är också bra rakt igenom, men då är det mer lounge-aktig sambajazz, om man gillar det.

http://www.youtube.com/watch?v=T5ALPzS0QfQ

Nu har jag snöat in helt på Gerry Mulligan. Är nog främst en cool jazz girl, som kan gilla annat mer som omväxling. Den här sitter som en smäck tycker jag:

Iridia skrev:Jaha, när kom de då?

Du menar syntgitarren? Vet inte exakt. Tycker syntgitarren kom långt efter vanliga syntar. På samma sätt som blåssyntarna (EWI - electronic wind instruments) också kom långt efter. Rent tekniskt är det ju svårare att uppfinna eftersom det handlar om analoga mekaniska instrument - gitarren och saxofon - som ska "syntetiseras". Till skillnad från en riktig tangentsynth som är ett digitalt instrument till 100 procent. Jag bara spånar, jag vet inget om tekniken i detalj.

Egentligen är syntgitarr inte särskilt vanlig - kanske för att den låter som den gör eller att inte många har kommit på bra sätt att utnyttja den på. De två musiker jag tänker på som har använt den mycket är just Pat Metheny samt Alan Holdsworth. Några andra kommer jag inte direkt på.
Men jag tror att Janne Schaffer ibland spelat syntgitarr men hans soloskivor brukar jag inte gilla, de är alldeles för sega, däremot är han grym när han kompar andra artister!

Iridia skrev:Det där irriterande soundet började man ju med runt mitten av 70-talet väl?

Om du menar "utflippade" saker som var påverkat av "svår jazz" och klassisk modern konstmusik och så började väl avant garde komma inom både rock och jazzrock i slutet 60-talet (tänk viss Jimi Hendrix) och senare framför allt engelsk konstrock typ Soft Machine och King Crimson, som sedan kompletterades av symfonisk rock, för att man ville lämna hitlåtsformatet. Men då handlade det ju om flera olika musikstilar som utvecklades parallellt.

barracuber skrev:

Iridia skrev:Jaha, när kom de då?

Du menar syntgitarren? Vet inte exakt. Tycker syntgitarren kom långt efter vanliga syntar. På samma sätt som blåssyntarna (EWI - electronic wind instruments) också kom långt efter. Rent tekniskt är det ju svårare att uppfinna eftersom det handlar om analoga mekaniska instrument - gitarren och saxofon - som ska "syntetiseras". Till skillnad från en riktig tangentsynth som är ett digitalt instrument till 100 procent. Jag bara spånar, jag vet inget om tekniken i detalj.

Egentligen är syntgitarr inte särskilt vanlig - kanske för att den låter som den gör eller att inte många har kommit på bra sätt att utnyttja den på. De två musiker jag tänker på som har använt den mycket är just Pat Metheny samt Alan Holdsworth. Några andra kommer jag inte direkt på.
Men jag tror att Janne Schaffer ibland spelat syntgitarr men hans soloskivor brukar jag inte gilla, de är alldeles för sega, däremot är han grym när han kompar andra artister!

Medhåll om Schaffer.

Hittade den här artikeln om syntgitarr: http://en.wikipedia.org/wiki/Synth_guitar Fanns en del progressive-jazz-rock-fusionband som körde med såna på 70-talet *ryser*. Blir dock inte riktigt klok på vilken typ det är såna band brukar använda.

barracuber skrev:

Iridia skrev:Det där irriterande soundet började man ju med runt mitten av 70-talet väl?

Om du menar "utflippade" saker som var påverkat av "svår jazz" och klassisk modern konstmusik och så började väl avant garde komma inom både rock och jazzrock i slutet 60-talet (tänk viss Jimi Hendrix) och senare framför allt engelsk konstrock typ Soft Machine och King Crimson, som sedan kompletterades av symfonisk rock, för att man ville lämna hitlåtsformatet. Men då handlade det ju om flera olika musikstilar som utvecklades parallellt.

Nja, jag syftade fortfarande främst på syntgitarrsoundet. Men jag är inte heller förtjust i när jazz, rock eller konstmusik flippar ut så totalt att det varken är musik eller rytm längre utan bara nån sorts introvert drogonani eller pretto-arty-farty, där tappar jag intresset.

Soft Machine är just sån musik som går mig på nerverna, men King Crimson har gjort en del bra låtar som inte bara låter konstigt (fast de är nog i minoritet sett på hela produktionen). Jimi Hendrix var väl inte så utflippad? Kanske för sin tid, men inte i mina öron. Då finns det betydligt värre exempel på musiker som nog tänt på lite för mycket och aldrig landade igen.

Tack @ Barracuber&Iridia

Snacka mer, det swingar störtskönt ju, fy f-n ni kan ju re här!!!

Mvh jazpig

@ barracuber&Iridia

Skulle vara kul å höra vad ni tycker om tidiga Billy Cobham, Al di Meola m.fl

Tack än en gång

Mvh pigjaz

Tack Segdeg, ska kolla

Edit: Haha, Billy Cobham var rätt mycket fusion-gitarr ja.
http://www.youtube.com/watch?v=nYH4PC710ac

Al di Meola var roligare.


Lyssnade in lite Pat Metheny också. Inte min kopp te alls. Men han hade en kul gitarr här med 42 strängar!!! (Guineas rekordbok?)
http://www.youtube.com/watch?v=Wp1wHZfZ ... re=related

Här hittade jag en Holdsworth med äckligt sound:
http://www.youtube.com/watch?v=7p0X5dWw ... re=related

Vad sägs om jazzharpisten Dorothy Ashby från 1957 (för att återgå till lite mer normal jazz)?



Är inte jazz och harpa en väldigt märklig kombination? Som chuli con carne med glass, typ.