Den hjälp jag fått utifrån är DV via LSS. Den är på en bildateljé och det är ju trevligt att ha massa material att kunna skapa i, dock hade jag hellre haft en sådan ateljé hemma och sluppit vara bland folk och resa och så.
Verkar även som jag kanske kommer få en Handifon och ett kedjetäcke.

Egenpåhittad hjälp...hmm... jag försöker läsa på mig om mina diagnoser. Det är det enda jag kan komma på.

Jag har fått jättebra hjälp! Jag har fått mediciner mot ångest och depression, bra läkare som lyssnar och förstår, en kontaktperson som jag träffar för stödsamtal varannan fredag, en arbetsterapeut som hjälper mig med sånt som är svårt i vardagen plus att jag går i en samtalsgrupp för personer med Aspergers syndrom. Av arbetsterapeuten har jag även fått en time timer som hjälper mig med tidsuppfattningen och ett datorprogram som gör att jag får en bättre uppfattning om vad saker och ting kostar, mat och sånt.

Medicinerna gör att ångest och återkommande depressioner går lättare att hantera. Samtalen hos kontaktpersonen är värdefulla eftersom jag då får ventilera sånt som är jobbigt med någon utomstående, plus att jag får lära mig nya sätt att tänka. Jag får stöd någonstans ifrån och det stödet har jag alltid saknat tidigare.
Arbetsterapeuten har bland annat hjälpt mig med listor över ordningsföljd när det kommer till städning, hur ofta jag behöver göra olika saker, och hon kommer med många förslag.
Diagnosgruppen har visserligen bara varit tre gånger ännu, men den har ändå hunnit bli en av veckans höjdpunkter. Jag slipper känna mig konstig och det är skönt att få umgås under strukturerade former en gång i veckan.

Vampire skrev:att jag går i en samtalsgrupp för personer med Aspergers syndrom.

Är det via Aspergercenter? Fått info om de grupperna där, men jag avskyr grupper så jag har tackat nej.
Vad bra att du har bra läkare och att samtalskontakt hjälper ^^

rapchic skrev:såklart peciserar jag vad jag behöver hjälp med men om jag tex säger
#jag behöver hjälp med att strukturera opp min vardag"
så blir svaret " vad tycker du vi ska göra?"
eller " jag har ångest/ mår dåligt varje dag, jag vill ha hjälp" (till min samtalskontakt) " jaha men vad vill duu göra åt det?"

så dom vet vad som jag behöver hjälp med men dom verkar inte veta hur man gör för att hjälpa så jag undrar varför dom fått sitt jobb

Fruktansvärt dåligt! Om du säger till din arbetsterapeut att du behöver hjälp med att strukturera din vardag så ska han/hon ha kompentens nog att komma med förslag om vilka insatser som skulle kunna vara lämpliga. I mitt fall fick jag börja med att berätta VAD som jag tyckte var svårt i vardagen och sen kom arbetsterapeuten med förslag på åtgärder efter det. Samma sak med kontaktpersonen. De ska kunna komma med förslag på lämpliga insatser. Det säger sig självt att man inte ska behöva göra det själv, då hade man ju uppenbarligen inte haft de problem man har. Problem uppstår när man inte vet hur man ska hantera vissa saker. Vårdens och habiliteringens ansvar är att presentera verktygen, alternativt vägleda en så att man själv hittar dessa.

KaosPrinsessa skrev:

Vampire skrev:att jag går i en samtalsgrupp för personer med Aspergers syndrom.

Är det via Aspergercenter? Fått info om de grupperna där, men jag avskyr grupper så jag har tackat nej.

Ja, det är via Aspergercenter. Jag var också lite tveksam först, när habiliteringen på första besöket frågade om jag ville delta i en sån grupp. Eftersom jag inte heller gillar grupper (i vart fall inte med fler än fyra personer) så var jag ganska nervös första gången jag gick dit, men jag tycker att det har gått bra. Att umgås i grupp är en utmaning för mig, men ledarna är bra på att strukturera träffarna så jag tycker att det har varit bra hittills

Vampire skrev:Ja, det är via Aspergercenter. Jag var också lite tveksam först, när habiliteringen på första besöket frågade om jag ville delta i en sån grupp. Eftersom jag inte heller gillar grupper (i vart fall inte med fler än fyra personer) så var jag ganska nervös första gången jag gick dit, men jag tycker att det har gått bra. Att umgås i grupp är en utmaning för mig, men ledarna är bra på att strukturera träffarna så jag tycker att det har varit bra hittills

Aha vad bra ^^
Ser heller inget behov för mig att vara i en sådan grupp. Ser ine vad det ska ge överhuvudtaget.

Sen rapchic, känner igen det där. Så gör de med mig med (och har alltid gjort). Frågar vad jag vill ha hjälp med, oftast kan jag inte säga mer exakt eftersom jag inte vet vad de olika personerna kan hjälpa mig med, men om jag kommer på nått typ "jag vill få hjälp med att minska min ångest när jag åker kommunalt", så säger de "Men vad vill du att jag ska göra åt det?" till mig också. Så jag har återigen slutat säga nått, det ger ju ändå ingenting. När jag fick mina diagnoser nu i år så vågade jag prata igen för jag tänkte att nu kanske jag skulle få hjälp nu när de visste mer vad det är jag har, men inte då. Så som sagt har jag återgått till att hålla käften. Bättre så.

Undrar just hur det är meningen att det ska funka, om de frågar "vad vill du jag ska göra åt det" för att efter svar försöka ordna det man svarar eller för något annat.
Jag tror man får säga att man vill att denne provar lösningar tills de hittar något som fungerar.