Orkar inte förklara på alla sätt som jag fått bevisat för mig att psykvården suger, däremot är jag sne över att hela mitt liv försenats pga psykvården. Har haft kontakt med dom sedan 1999 i Västerås, men dom har inte lyckats lista ut att jag har Asperger eller Adhd, när det räckte med att träffa mig en kvart i Gbg för en psykolog innan han såg det.

Beställde ut min journal och tror jag såg varför. Jo, dom gissade sig till en diagnos på mig: personlighetsstörning UNS, sen med tiden, och med alla byten av psykologer och läkare, så förvandlades den från "misstänkt personlighetsstörning", "personlighetsstörning UNS?" till konstaterad personlighetsstörning UNS. Men dom diagnosticerade ju aldrig mig! Dessutom är det nån läkare som skrivit att det finns tecken på neuropsykiatrisk problematik 2002, men ingen har utrett det, och ingen har sagt nåt om det till mig.

Nu är jag 31 år, snart så verkar det vara försent för att få många åtgärder av samhället, dessutom har jag lidit i många år på ett sätt som jag inte gjort sen jag fick diagnos och bostöd etc. Sen jag börja med concerta och fått stöd i vardagen har jag fö. kunnat sluta med ett lyckopiller och halvera det andra. Jag har dragit på mig studieskulder på CSN för gymnasiet, som jag förvisso betalt tillbaka, men som jag säkert inte hade behövt, om dom hade diagnosticerat mig tidigit och rätt.

Jag tycker jag borde ha rätt till nån form av skadestånd. Tror att jag lidit på näst intill oreparerbara sätt, som liksom satt ärr i min personlighet, för att psykvården suger så mkt. Jag var liksom mer aktiv, hoppfull, hade större önskan om att vara självständig, och hade inte bränt så många broar, inte varit ensam och isolerad så mkt osv.

sansula skrev:Jag tycker jag borde ha rätt till nån form av skadestånd. Tror att jag lidit på näst intill oreparerbara sätt, som liksom satt ärr i min personlighet, för att psykvården suger så mkt. Jag var liksom mer aktiv, hoppfull, hade större önskan om att vara självständig, och hade inte bränt så många broar, inte varit ensam och isolerad så mkt osv.

Jag tror inte du är ensam om din upplevelse av att det kan ta tid att få en diagnos, även vad gäller andra diagnoser som inte är psykiatriska men det är inte heller alltid så enkelt att komma fram till rätt diagnos snabbt. Det beror på vad det gäller. Pengarna är begränsade och ska räcka till många med olika sorters problematik/sjukdomstillstånd.

Wine skrev:

sansula skrev:Jag tycker jag borde ha rätt till nån form av skadestånd. Tror att jag lidit på näst intill oreparerbara sätt, som liksom satt ärr i min personlighet, för att psykvården suger så mkt. Jag var liksom mer aktiv, hoppfull, hade större önskan om att vara självständig, och hade inte bränt så många broar, inte varit ensam och isolerad så mkt osv.

Jag tror inte du är ensam om din upplevelse av att det kan ta tid att få en diagnos, även vad gäller andra diagnoser som inte är psykiatriska men det är inte heller alltid så enkelt att komma fram till rätt diagnos snabbt. Det beror på vad det gäller. Pengarna är begränsade och ska räcka till många med olika sorters problematik/sjukdomstillstånd.

Jag har bara 1 liv. Som det är nu så har mitt liv typ förkortats med massa år av lidande och ingenting, jag hade säkert kunnat vara typ högt utbildad vid det här laget om jag fått stöd tidigare, nu är det inte ens säkert att jag går klart skolan, och som kompensation för att jag inte fått den vård jag har rätt till i Västerås, så är jag nu snart för gammal för att få ta del av allt som man har rätt till med diagnos. När jag är 35 får jag t.ex. inte gå på Kunna klara i Gbg.

Det är många som är äldre som inte heller fått något speciellt stöd eftersom Asperger diagnosen inte fanns när man växte upp på den tiden då det kunde ha varit aktuellt med stöd, t.ex. i skolan och så.

Jag är 51 år och väntar på att börja min utredning, det kan visst ta år innan det är min utr.

Jag var 35 år, skulle fylla 36 då jag fick diagnos förra året. År 2003 trodde en psykolog att jag också hade en personlighetsstörning UNS! Ingen mer utredning gjordes då. Först år 2009 återupptogs utredningen på ett annat psyk eftersom vi flyttat. Det var nog tur det, annars hade jag gått under helt!

Jag vet hur det känns. Jag är 24 år nu och fick min autism och adhd diagnos i år. Men har dock varit inom psykiatrin sedan 1992 och då fick jag diagnoserna barnpsykos, ospecificerad trotssyndrom och selektiv mutism. Hade jag varit pojke hade jag fått diagnoserna ADHD och Autism redan då (står så i mina BUP journaler, att tjejer inte kunde ha dessa diagnoser och därför fick jag de andra). Självklart fanns det ingen hjälp att få för det så livet har varit minst sagt jobbigt med mobbning och utmattning och annat skit.
Som tonåring och vuxen har jag varit inlagd ett flertal gånger och försökt ta mitt liv några gånger med. Har haft felaktiga diagnoser som psykos uns och borderline personlighetsstörning.

Nu när jag är diagnosticerad får jag ändå ingen direkt hjälp. Min psykolog vet inte riktigt vad hon ska göra med mig, Concertan gjorde mig extremt självmordsbenägen och mina självskador ökade, LSS anser att jag är för fungerande för att få delar av den hjälp jag skulle vilja ha och min handledare via min DV anser att jag kommer kunna börja jobba innan sommaren 2012 trots att jag inte mår det minsta bättre. Tack och lov verkar iaf hab funka, har iof bara träffat de en gång men ska få kolla på en Handifon och testa kedjetäcke. Hoppas iaf det håller i sig.

Så nej du är inte den enda som har lidit av psykiatrins ovetenskap, personalbrist och stress. Men har dock aldrig haft tanken på att försöka få nått skadestånd trots att en del av mina problem tydligt beror på felbehandling via psykiatrin.

Psykvården är ett skämt , inte undra på att folk tar livet av sig säger jag bara och TESTA inte dubbeldiagnos för då blir du tuktad likt ett tukthus.

Hermione skrev:Jag är 51 år och väntar på att börja min utredning, det kan visst ta år innan det är min utr.

Förjävligt om du frågar mig.

vallesmamma skrev:Jag var 35 år, skulle fylla 36 då jag fick diagnos förra året. År 2003 trodde en psykolog att jag också hade en personlighetsstörning UNS! Ingen mer utredning gjordes då. Först år 2009 återupptogs utredningen på ett annat psyk eftersom vi flyttat. Det var nog tur det, annars hade jag gått under helt!

En psykolog berättade att Personlighetsstörning UNS brukar dom sätta på patienter som har såpass allvarliga problem att det motiverar lång psykologkontakt. Dom måste typ motivera varför man ska få gå så länge uppåt i hierarkin, och då sätter dom denna 'slaskdiagnos' som han uttryckte det. Utan utredning såklart.

KaosPrinsessa skrev:Jag vet hur det känns. Jag är 24 år nu och fick min autism och adhd diagnos i år. Men har dock varit inom psykiatrin sedan 1992 och då fick jag diagnoserna barnpsykos, ospecificerad trotssyndrom och selektiv mutism. Hade jag varit pojke hade jag fått diagnoserna ADHD och Autism redan då (står så i mina BUP journaler, att tjejer inte kunde ha dessa diagnoser och därför fick jag de andra). Självklart fanns det ingen hjälp att få för det så livet har varit minst sagt jobbigt med mobbning och utmattning och annat skit.
Som tonåring och vuxen har jag varit inlagd ett flertal gånger och försökt ta mitt liv några gånger med. Har haft felaktiga diagnoser som psykos uns och borderline personlighetsstörning.

Nu när jag är diagnosticerad får jag ändå ingen direkt hjälp. Min psykolog vet inte riktigt vad hon ska göra med mig, Concertan gjorde mig extremt självmordsbenägen och mina självskador ökade, LSS anser att jag är för fungerande för att få delar av den hjälp jag skulle vilja ha och min handledare via min DV anser att jag kommer kunna börja jobba innan sommaren 2012 trots att jag inte mår det minsta bättre. Tack och lov verkar iaf hab funka, har iof bara träffat de en gång men ska få kolla på en Handifon och testa kedjetäcke. Hoppas iaf det håller i sig.

Så nej du är inte den enda som har lidit av psykiatrins ovetenskap, personalbrist och stress. Men har dock aldrig haft tanken på att försöka få nått skadestånd trots att en del av mina problem tydligt beror på felbehandling via psykiatrin.

Låter ju inte alls kul Vet att jag inte på något sätt är ensam i att uppleva skitvårdens konsekvenser, hoppas det blir bättre för dig. Bor du på liten ort?

Gargamell85 skrev:Psykvården är ett skämt , inte undra på att folk tar livet av sig säger jag bara och TESTA inte dubbeldiagnos för då blir du tuktad likt ett tukthus.

Hur menar du "testa dubbeldiagnos"?

Jag var 39 år när jag fick min Asperger diagnos 2010

sansula skrev:Låter ju inte alls kul Vet att jag inte på något sätt är ensam i att uppleva skitvårdens konsekvenser, hoppas det blir bättre för dig. Bor du på liten ort?

Har bott i Jämtland (i 19 år), Degerfors/Örebro (ca 1 år), Växjö (2 år) och nu bor jag i Stockholm (är på mitt andra år i denna stad).

psykvården är ju underbar fick höra av en såndär hjärnskrynklare att jag är psykopat o är bortom all hjälp är ca 7-8år sen för att efter det inte ha nån mer kontakt o nu i år fick jag diagnos as o add fast det var ju via neuropsyk en fick de diagnoser o inte dom vanliga hjärnskrynklarna som endligt min mening borde låsas in o inte få träffa nån förutom sina likar