Kände bara för att berätta en grej som hände idag. . .nyss faktiskt.

Satt på bussen och skulle kliva av å byta till en annan buss. Har precis stigit av när det slår mig att den buss jag just satt på går till samma ställe så jag kunde lika gärna suttit kvar. Speciellt eftersom den här går snabbare.

Men jag kan ju inte bara gå in och sätta mig igen genom någon annan ingång än den där fram där man "ska" gå in. Man får ju inte det. Så jag ställer mig i kön för att gå in som alla andra.

När jag använder mitt kort blippar det rött "kortet redan använt". . .jaha tänker jag. Jusste det är ju så ja.

Buss schaffisen synar mig "äre någe fel på kortet?"

"Nej, kortet redan använt står det"

"Haru blippat igen och igen och igen?"

"Nej, men jag satt på bussen förut. Den här bussen"

"Har du blippat igen?"

". . . ."

"Hör du dåligt?"

"Nej"

"Haru rymt från hemmet?"

". . . .Nej"

Så jag går och sätter mig iaf och hoppas att det går bra. Jag menar, tekniskt sett har jag blippat.


Då slår det mig.

När schaffissen sa "hemmet" så menade han inte mitt hem (jag sa nej som i "nej jag har inte rymt hemifrån, vars kom den frågan ifrån!?") utan han pratade nog om ett psykhem.

Händer sådana här saker Er ofta? Alls?

Vad sjukt. Konstig chaufför.

Folk brukar fråga mig vart min mamma/pappa/vuxen/kontaktperson/assistent är då och då. Annars kan jag inte minnas att någon sagt nått liknande men säkert finns det många som tänker så om mig.

när jag hade inre blödningar i magen och förstod inte att det var det numret 112 var till för så gick jag till bussen och bad snällt men uppenbarligen besvärat om jag fick åka med till vårdcentralen som den gick till, jag satt ju innan hukad på marken i väntan på bussen pga smärtor.
pengar hade jag inte på mig så därför frågade jag extra snällt men chaffisen såg väldigt chockad, nästan rädd ut och förklarade som hastigast "NEJ, om du inte har kallelse från vårdcentralen!!" och åkte därifrån.
jag kanske såg ut som en knarkare som jag satt på marken vid busskuren, sen stapplade mig fram till bussen med besvärad röst.
det slutade med att jag gick en mil i det tillståndet till vårdcentralen, sen trollade vårdcentralen fram skjuts till akuten väldigt snabbt.
dock vägrade busschaffisen i sjuktransporten köra mig dit om jag inte betalade för resan till akutmottagningen i närmsta stad.

TechnoDrop skrev:Kände bara för att berätta en grej som hände idag. . .nyss faktiskt.

Satt på bussen och skulle kliva av å byta till en annan buss. Har precis stigit av när det slår mig att den buss jag just satt på går till samma ställe så jag kunde lika gärna suttit kvar. Speciellt eftersom den här går snabbare.

Men jag kan ju inte bara gå in och sätta mig igen genom någon annan ingång än den där fram där man "ska" gå in. Man får ju inte det. Så jag ställer mig i kön för att gå in som alla andra.

När jag använder mitt kort blippar det rött "kortet redan använt". . .jaha tänker jag. Jusste det är ju så ja.

Buss schaffisen synar mig "äre någe fel på kortet?"

"Nej, kortet redan använt står det"

"Haru blippat igen och igen och igen?"

"Nej, men jag satt på bussen förut. Den här bussen"

"Har du blippat igen?"

". . . ."

"Hör du dåligt?"

"Nej"

"Haru rymt från hemmet?"

". . . .Nej"

Så jag går och sätter mig iaf och hoppas att det går bra. Jag menar, tekniskt sett har jag blippat.


Då slår det mig.

När schaffissen sa "hemmet" så menade han inte mitt hem (jag sa nej som i "nej jag har inte rymt hemifrån, vars kom den frågan ifrån!?") utan han pratade nog om ett psykhem.

Händer sådana här saker Er ofta? Alls?

Såna stöter man väl på lite här och var i vardagen: oavsett om du är "normal" eller inte var med om en liknande incident på en buss relativt nyligen .Jag var och hälsade på min syster och hennes kille i en helt främmande stad och hade vart på eget bevåg och kikat runt i staden och skulle ta en buss . jag vart osäker om den bussen som kom in gick förbi där min syster bor och frågade busschaffören som ruskade på huvudet och svarade spydigt " självfallet , det gör den väl alltid" och vände sig som jag var något katten släpat in . Jag brusade upp en smula inombords men lungade ner mig ganska snabbt.Vuxna människor kan inte alltid bete sig på ett sunt socialt advekat sett

Kan ju tillägga att busschaffören vid en annan bussresa även vara ganska otrevlig mot min syster .

TechnoDrop: Den busschauffören vet uppenbarligen inte hur man beter sig mot människor. Att fråga "Har du rymt från hemmet?" är verkligen INTE okej! Anmäl händelsen till bussbolaget!

En gång när jag var på en affär så råkade jag möta min farbrors fru som frågade - "Var har du mamma då?"
Jag blev lite paff, var ju 19 år, måste jag alltid ha mamma med mig? - "Ja hon är väl hemma, vet inte..."
Då tittade hon underligt på mig en lång stund...


Ja, hmm...ibland undrar man ju vilka som inte är normala liksom

Min pappa kan göra så att jag känner mig ganska muppig ibland via min diagnos ADD så kan han slänga ur sig "men klarar du det då med din diagnos"... eller liknande tog även en längre tid innan han trodde på diagnoser som add adhd och aspberger.Menade på att det var nåt hokus pokus hjärnskrynklarna kokat ihop så såna som jag hade en ursäkt till att knarka ...Dock har jag i övrigt ganska sund kontakt med min far framförallt nu de senare åren då han sedan en tid varit nykter alkholist.

Det är därför jag försöker hålla mig inomhus så mycket jag kan då jag är ensam hemma...

En del av dem som gjorde sådant mot mig när jag var yngre skulle väl ha sagt "det är priset man får betala om man inte vill vara som folk".

Men sådan är människan. Aspergaren också. Undantag finns, men då får man leta.

Vilekn idiot. Sådär ska man inte behöva bli bemött när man är ute. Jag tycker det är jobbigt varje gång jag går ut bland folk. Är rädd att bli förolämpad på nåt sätt bara för att man är aspergare och inte kan kommunicera på samma sätt som andra och inte förstår allt.

Men man måste tänka på att alla är inte otrevliga. En sak jag däremot ofta märker ute att folk kan bara komma fram till en och börja prata och det gillar inte jag. Jag vill va ifred och sköta mitt. Jag vill själv välja om jag ska prata med någon.

Roligt med svar.=D

Enligt min mer neurotypiska mamma så var den ren och skär gubbhumor.

miss_green1 skrev:Men man måste tänka på att alla är inte otrevliga. En sak jag däremot ofta märker ute att folk kan bara komma fram till en och börja prata och det gillar inte jag. Jag vill va ifred och sköta mitt. Jag vill själv välja om jag ska prata med någon.

Jo, vi har en del mindre psykiskt friska och alkolister där jag bor och många av dem är sådana som går fram och börjar dra sin livshistoria i en volym som är långt ifrån behaglig att lyssna på.
Annars är det ganska lugnt med spontankontakten här uppe i norr. Tack och lov.

Zombie skrev:En del av dem som gjorde sådant mot mig när jag var yngre skulle väl ha sagt "det är priset man får betala om man inte vill vara som folk".

Men sådan är människan. Aspergaren också. Undantag finns, men då får man leta.

Verkligen, när man inte har en diagnos att falla tillbaka på så har många en "är du inte normal får du skylla dig själv å tåla lite pikar" attityd.