Hej hej, jag är ny här och har ingen diagnos men bokade igår en läkartid på vårdcentralen för att se om jag kan få komma på utredning. Jag har alltid känt mig "fel" och annorlunda men utan att fatta varför och för ett par månader sedan så var det vid ett tillfälle som min sambo sa lite skämtsamt men ändå på allvar "du har nog asperger" och eftersom jag inte visste vad det var så googlade han och fick upp en lista på symptom/egenskaper och läste upp dem för mig och nästan alla stämde.

Detta har lett till att jag har lånat böcker på biblioteket om asperger, läst massor av artiklar och forum om det och gjort olika tester på nätet. När jag fick veta mer så kändes det som en lättnad, ungefär som "aha så det är därför jag är så konstig".

Så nu undrar jag om ni har tips på hur jag ska få fram det här till en läkare? Jag har jättesvårt för att prata med främlingar och jag har svårt att få fram vad jag vill ha sagt även om jag tänkt igenom allt i förväg, jag får lätt hjärnsläpp. Jag har skrivit ner mycket av mina symptom på papper så jag funderar på att ta med det och visa, kan man göra så tror ni?

Att ta med de papper där du skrivit ner de problem du upplever tycker jag låter som en bra idé. Så gjorde jag när jag skulle på mitt första samtal för att se om jag borde utredas. Sen ställde psykologen frågor kring de saker jag skrivit ner och då blev det mycket lättare, och jag fick remiss till utredning.

Tack för ditt svar Då tar jag med mig dem, var först lite orolig och tänkte att läkaren kanske skulle tycka det var knäppt eller nåt.

Nej, knäppt tror jag inte att han/hon tycker att det är. Snarare tror jag att han/hon tycker att det är bra att du tar med dig papper, under förutsättning att han/hon är en vettig läkare givetvis.

Vampire skrev:Nej, knäppt tror jag inte att han/hon tycker att det är. Snarare tror jag att han/hon tycker att det är bra att du tar med dig papper, under förutsättning att han/hon är en vettig läkare givetvis.

+1 Lycka till, finodino!

Lycka till, säger jag med!

Jag skickade en självremiss direkt till psykiatrin.
Den slussades till "habiliteringen" i kommunen och efter det blev jag uppringd av en sjuksköterska som ställde lite ytterligare frågor. Sedan fick jag en tid - ett möte - vid habiliteringen där jag blev intervjuad av en psykolog och en kurator och därefter ställdes jag i kö till utredning.

Tycker du att det är jobbigt med kontakter och så, så tycker jag definitivt att du ska skriva en självremiss till habiliteringen. I den skriver du helt enkelt vem du är och vilken problematik du har. Säg att du känner igen dig i enormt mycket av det du läst om AS och att du vill bli utredd snarast.

Deadly_Nightshade skrev:Jag skickade en självremiss direkt till psykiatrin.
Den slussades till "habiliteringen" i kommunen och efter det blev jag uppringd av en sjuksköterska som ställde lite ytterligare frågor. Sedan fick jag en tid - ett möte - vid habiliteringen där jag blev intervjuad av en psykolog och en kurator och därefter ställdes jag i kö till utredning.

Tycker du att det är jobbigt med kontakter och så, så tycker jag definitivt att du ska skriva en självremiss till habiliteringen. I den skriver du helt enkelt vem du är och vilken problematik du har. Säg att du känner igen dig i enormt mycket av det du läst om AS och att du vill bli utredd snarast.

Jo kontakter är ganska jobbigt men min sambo följer med till läkaren så det går nog bra, han är bättre än mig på att förklara vilka problem jag har. Hoppas bara att det är en bra läkare som har koll på sånt här och skickar en remiss. Annars får jag kanske försöka skicka en självremiss så som du gjorde. Tack för tipset i vilket fall som helst