uniqueNr5 skrev:
Det här är mitt absoluta favorit verk när det gäller orkestralt.
Jag blev helt besatt frälst när jag studerade partituret.
Vi gick igenom det från början till slut.
"block", det oförutsägbara, rytmisk tydlighet, polytonalitet, polyrytmik.
Våroffer är ett stort fundament. Det är en guldgruva av utan like...

Jo, naturligtvis ska det helst vara orkesterversion. Jag hörde faktiskt den med Sixten Ehrling (och Norrköpingssymfonikerna, tror jag) för rätt många år sedan. Det var ett väldigt bra framförande. Han blev väl känd en gång för att vara den yngsta dirigent någonsin som gett sig på Våroffer, har jag för mig.

Helena skrev:

[EDIT] (Unique, Helena)
Den där förbannade ängsligheten att förstöööra ett höggt-ståående stycke klassisk mysiiiiiik... [danska:] jeg skiter på den! Vad den förstör - för en musikform som redan är nästan kvävd till döds av sådana fördomar!!! *
Av oss som har litet mer känsla för det det handlar om, nämligen musik, är det väl inte många som skulle sänka sig till att förneka vår kärlek på sådant vis (att vilja stoppa den i frysbox alltså). Möjligtvis litet känslighet för hur andra hanterar ett eget verk - på den punkten känner jag inte Rachmanimov. Men i så fall är det därför.

*Obs. nu har inte jag några fördomar mot Unique på den punkten. Jag kunde själv ha varit nojig för hur andra skulle ta det om jag tog mig friheter. (Men bara just jåmnt för det, i så fall!)

Ja, det blir så mycket prestationsångest... det slutar ofta i att folk inte vågar försöka för att undvika att bli hånade eller sedda ner på... Alltså om jag förstod det hela rätt.

Så i all opretatiöshet.... Låt mig presentera!....trummvirrvel...... Helenas kastrullorkester!!!!


http://boomp3.com/m/b4c4612b95a3/monzala

Hey! Tack för lyssningen! coolt.

Lite minimalism (som Kvasir nämde). Jag undrar om det finns något aspergervänligt med just det mekaniska,rytmiska, programmatiska drivkraften i den där känslan minimalism har. Systematiska förändringar, metamorfoser. Ok nu svävar jag ut litegrann...

Jag gillar själv att göra minimalistiska saker ibland..

Ju mindre pretentiöst desto roligare har man. Jag jobbar själv på min opretention. Jag har lite energi över så jag ska spela in lite piano bitar...


Det roligaste jag haft var när jag gjorde en Bach fuga på hej tomtegubbar slår i glasen.(på gymnasiet). Det var en ensam julafton så det blev C-moll. Jag ska se om jag får tid över att skriva in den i sibelius och ladda upp den någon dag

Helena skrev:Ja, det blir så mycket prestationsångest... det slutar ofta i att folk inte vågar försöka för att undvika att bli hånade eller sedda ner på... Alltså om jag förstod det hela rätt.

Så i all opretatiöshet.... Låt mig presentera!....trummvirrvel...... Helenas kastrullorkester!!!!


http://boomp3.com/m/b4c4612b95a3/monzala

Jag kom på att ingen av oss har kommenterat Helenas bidrag ännu. Min första reaktion var, inte min stil! Men efter en stund lyckades jag vänja mig vid de moderna instrumentljuden som jag i vanliga fall inte brukar gilla, och ju längre jag lyssnade, desto mer tyckte jag om den. Det är något härligt suggestivt i den. Minimalism med rocktouch, eller vad ska man kalla det?

Det skulle vara väldigt spännande att höra den med lämpligt valda akustiska instrument, och så kanske behålla elgitarren bara.


Edit: Och så ser jag att U5 kom på precis samma tanke samtidigt, och hann posta ett inlägg medan jag skrev mitt.

Ha ha! Inte behöver man kommentera! Jag bara satte ut den för att utmana mig själv...

Jag spelar helst vanligt akustiskt piano/elpiano... men jag har inget tyvärr... Så under tiden roar jag mig med att pyssla med mitt musikprogram på datorn... Det är roligt bara att få höra olika instrument tillsammans när man annars är själv.

Apropå piano och minimalism, har någon av er hört Michael Nymans pianokonsert (som han skrev baserat på sin filmmusik till filmen Pianot av Jane Campion). Den är härlig trots, eller kanske snarare tack vare, sin minimalistiska monotoni.

Edit:
Det fanns visst en version av den på youtube. Här är en del ur den. Tyvärr verkar denna tolkning betydligt sämre än den jag har med Kathryn Stott och Nyman själv.
http://www.youtube.com/watch?v=QdEfUbEF2ag

Ok. Jag ska vara lite modig och göra ett försök med Liszt trots att jag bara sovit 3 timmar..hehe...snart kommer ...

...La Campanella...
http://boomp3.com/m/d954438f0c82/la-campanella
ett djärvt försök med miljoner missar

uniqueNr5 skrev:...La Campanella...
http://boomp3.com/m/d954438f0c82/la-campanella
ett djärvt försök med miljoner missar

Bravo! Du klarar den tillräckligt bra tekniskt för att den ska hänga ihop och samtidigt undgår du att gå i fällan att lägga allt krut på tekniken utan har hittat en balans mellan teknik och tolkning som fungerar ihop.

Mozart. Är ytterligare en av självfränder.
Vad tycker ni om honom? Hans musik är sinnesfrid för mig...

Farsan brukade spela Mozart hela tiden hemma varje dag, så hans musik växte in i bakhuvudet sedan barnsben..Ok jag kan slå på "Mozart radion" i mein nudle.. när man saknar det.

http://boomp3.com/m/464039b789b2/mozart ... asiasonata

En del av Sonata-fantasia C-moll...

uniqueNr5 skrev:...La Campanella...
http://boomp3.com/m/d954438f0c82/la-campanella
ett djärvt försök med miljoner missar

Det är verkligen jätte fint. Du är duktig. Inte märker man nå missar. En not hit eller dit gör inget för känslan av det hela... Hur länge har du studerat musik och så...?

uniqueNr5 skrev:http://boomp3.com/m/464039b789b2/mozart ... asiasonata

En del av Sonata-fantasia C-moll...

C-mollfantasin är nog min favorit bland Mozarts pianomusik, och har så varit sedan jag första gången hörde den för över 20 år sedan, med Leygraf. Jag jagade inspelngar av den med Leygraf i flera år, utan att hitta någon. Kanske dags för ett nytt försök.

Vi är ett litet gäng som ses ibland, och det händer att vi (oftast jag) utmanar varandra på lite musikgissning. En gång tog jag med just c-mollfantasin och alla gissade på mycket senare tonsättare än Mozart, och de trodde knappt på mig först när jag sade att det var Mozart. Överhuvudtaget finns det ju mycket intressant i Mozarts sena musik, som känns som det förebådar romantiken. Men c-mollfantasin förebådar förebådandet, och går längre än så.

Mycket bra spelat för övrigt. En eller två dagars övning och en riktig flygel så har du nog konsertklass på den där.

Zombie skrev:(Kvasir)
Chaplin inte särskilt musikintresserad? Jag har hört att han t.o.m. gjorde
musiken till sina flesta filmer själv! (dock inte om han skrev ner eller arrangerade den också; så musikkunniga var nog inte uppgiftslämnarna.)

(Weasley)
Här droppar pianisterna in, verkar det (som jag trodde redan hade gjort så mycket i livet att de inte hade haft tid till det också (t.ex. även Unique...))!
Jag har inte sett några mått, men läst att Chopin skulle ha haft rätt små händer. Och finlemmade. Vänner lär ha förbryllats över hur han klarade en del av sina egna ackord.
Men han spelade nog inte i samma division som särskilt många andra...

Instämmer. Kul att det finns fler utövande piano entusiaster här ibland oss!

Zombie skrev:
Men varför avbröt du redan i inledningen till första jazzvariationen? Då blev det ju riktigt intressant!

Ok. Det känns som det behövs lite jazz piano här nu...
En sömnig c-moll blues blir det med rachmaninoff som preludium..

http://boomp3.com/m/1cb67e131c1a/rach-3 ... d-of-blues

Lirar du jazz något Zombie?

Chick Corea, Herbie Hancock, Keith Jarreth,...

uniqueNr5 skrev:Mozart. Är ytterligare en av självfränder.
Vad tycker ni om honom? Hans musik är sinnesfrid för mig...

Farsan brukade spela Mozart hela tiden hemma varje dag, så hans musik växte in i bakhuvudet sedan barnsben..Ok jag kan slå på "Mozart radion" i mein nudle.. när man saknar det.

http://boomp3.com/m/464039b789b2/mozart ... asiasonata

En del av Sonata-fantasia C-moll...

Det är inte så tokigt att vara "aspig" iallafall då... Här sitter man hemma i sin favoritfåtölj och får en privatkonsert. Jag tror jag ska gå och koka en kopp te till detta...

Usch så sugen jag blir på att skaffa mig ett hyfsat elpiano och återuppta mina försöka att lära mig spela i vuxen ålder. Fast jag skulle ju bara bli deprimerad över all underbar musik som jag aldrig ens skulle klara att spela uruselt.

Kanske ska satsa på att bli dirigent istället? Vifta pinne kan ju inte vara så motoriskt krävande att man måste börja vid fem års ålder.

Ett tag sedan, när jag kom i kontakt med jazzen. Gjorde jag min egen tolkning av en låt med Bill Evans...
Jag har glömt bort vad låten hette. (Tror inte jag hann bry mig om det, det var så hastigt...) Kanske någon av er vet vad låten heter?
Här kommer en trevande fri tolkning av Bill Evans ivarje fall...

http://boomp3.com/m/c5db4a56402f/billevans1

Mr. Evans
->
[img]http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/2/23/Bill_Evans.JPG[/img]

Kvasir skrev:Usch så sugen jag blir på att skaffa mig ett hyfsat elpiano och återuppta mina försöka att lära mig spela i vuxen ålder. Fast jag skulle ju bara bli deprimerad över all underbar musik som jag aldrig ens skulle klara att spela uruselt.

Kanske ska satsa på att bli dirigent istället? Vifta pinne kan ju inte vara så motoriskt krävande att man måste börja vid fem års ålder.

Vet du, det är just det där som gör att man aldrig börjar... Den där tanken på att man aldrig blir bra nog. Det är synd... jag tro man går miste på så mycket då... det fina i det lilla liksom. Jag är likadan.

Jag tror att man med asperger kan känna en stor press på sig att vara bäst på iallafall nånting. Det står så mycket i böcker och skrifter om genierna och alla savanter... Själv kan jag känna mig usel bara för att jag inte är Einstein eller mozart.

Jag tror man behöver lära sig att vara liten först och främst framför sig själv. För mig kan det stora ligga just i det dolda lilla.... Jag tycker du gott kan prova spela piano... Tänk vad glad du blir sen när du har lärt dig ditt först stycke. det som du har hört tusen gånger spelas av någon annan... Det är helt annorlunda när man spelar det själv... Tror jag iallafall. Det känns som om man är på en fika bland jättar...

Kvasir skrev:Usch så sugen jag blir på att skaffa mig ett hyfsat elpiano och återuppta mina försöka att lära mig spela i vuxen ålder. Fast jag skulle ju bara bli deprimerad över all underbar musik som jag aldrig ens skulle klara att spela uruselt.

Kanske ska satsa på att bli dirigent istället? Vifta pinne kan ju inte vara så motoriskt krävande att man måste börja vid fem års ålder.

Jag skulle verkligen kunna rekommendera dig ett Roland RP101.
Jag har testat så många olika digital pianon, men min kompis Roland har känsla! Jag gillar att det finns ett begränsat register av anslagskänslighet.
Det är som att pianot kan läsa av mig vice versa, äkta ömsesidighet.
Testa i någon musikaffär. Det bästa är att den stämmer aldrig ur sig! Det är ju lite känsligt när man har absolut gehör med ostämda pianon.

Jag tyckte det bästa i musikinlärningsprocessen var innan man hade kunskaper och färdigheter.. när man var som ett oskrivet blad full av nyfikenhet. Musiken lät helt annorlunda. Jag saknar det.
Tex första gången jag plöjde igeom en Fuga Kontrapunkt Teori bok och skrev mina första fugor. Musik är någonting som är utmärkt för autodidaktiskt lagda personer. Definitivt något du borde ta upp, aldrig är det försent med musik. Aja ok, kanske inte dags att sadla om till konsertpianist men det finns massor av schysst musik repetoar som sätter mer fokus på musikalisk mognad framför teknik

Jo Helena, jag vet.

Jag har försökt lära mig spela piano i vuxen ålder, men för ganska många år sedan. Det var roligt även om det inte gick så fantastiskt bra. Men det var många faktorer som störde också: ångest och depressioner, stress, gammalt piano med i mitt tycke kärv och oberäknelig mekanik och så väldigt lyhört där jag bodde. Jag sålde det pianot när jag blev sambo, och efter ett tag hämtade vi hennes piano. Under en kort tid bodde vi utan grannar som kunde störas också, och då hände det att jag försökte spela och det kändes mycket bättre. När vi sedan separerade så var tanken att köpa ett elpiano. Fast jag blev så besviken på ljudet i alla elpianon i måttlig prisklass, och hade lite tight ekonomi just då, så det blev inte av. Sedan kom utbrändheten, och nu har jag knappt plats ens, för mitt hem är så fullt av målargrejor, böcker och annat. Usch vad man är bra på ursäkter. Kanske skulle ta och installera något musikprogram på datorn igen i alla fall. Ett sådant lekte jag med ett tag på min förra dator.

Egentligen är det utrymme det faller på. Pengarna har jag, om jag tycker det är tillräckligt värt det, så jag skulle kunna gå och köpa ett piano i morgon om jag bara hade någonstans att ställa det.

He he...ja du vet bäst själv... Jag önskar jag kunde lära mig noter men det går bara inte... Jag minns dem bara en tid och sen försvinner det. Så jag kanske är lite manisk i att få andra att spela.

Piano är vacker. Jag har många gånger funnit stor tröst i att spela. Noter eller inte. Just nu har jag inte pengar så jag leker med min dator och "mekaniska syntljud" och elgitarrer Men en dag...en dag...då sitter jag här med mitt piano...

Konsertpianist blir jag aldrig. Inte konstnär heller. Inte professor och inte forskare... gissar jag. Om jag har tur så blir jag en lugnare människa med bättre hälsa... och ett piano... he, he... Flummeliflumm flumm på er också...

Helena skrev:I pianotrådens tecken så skulle jag gärna höra vad folk har för relation till piano. Hur spelar/lyssnar ni till piano? Varför gör ni det...? osv... Jag tycker sånt är roligt...

Jag spelade mycket under min uppväxt. Jag blev aldrig "riktigt bra" men var "ganska duktig" så när jag gick i högstadiet så tog jag en uppkommen chans och började även spela ett andrainstrument, ett orkesterinstrument så jag fick chans att spela med andra.

När jag spelade mycket så fick jag ett personligt förhållande till mitt instrument. När instrumentet blir en förlängning av ens tänkade och ens uttrycksförmåga. Det är då det är bäst men tyvärr blev jag efter ett tag väldigt notbunden. Det betyder att jag på den goda sidan har hyfsat förmåga att ta upp enklare arrangemang efter noter men har nog på något sätt hindrat mig från att ta mig vidare.

På ett melodiinstrument där man inte är lika bunden till arrangemang är det lättare att spela fritt. Sen finns det en viss tjusning att upptäcka ett nytt instrument. De senaste åren medan jag var ihop med min förra pojkvän spelade jag väldigt lite över huvud taget, något som jag försöker ta igen nu.

Helena skrev:. Flummeliflumm flumm på er också...

Flummeliflumm tillbaka Mer piano! Mera instrument! Mera musik! Mera eget skapande och framförande och mindre jävla konsumtion hela tiden.

Här kommer en liten fri improvisation utan mål utan mening...
http://boomp3.com/m/d64b19af6c6f/improvisation1

.... Debussy tolkning...

http://boomp3.com/m/eaff82030933/arabesque

Tack för en trevlig konsert!!!