Jag har två förnamn, men det är det andra i ordningen som är tilltalsnamn. Det första är mycket ovanligare, så egentligen skulle jag vilja använda det, men det verkar krångligt att be folk byta namn på en.

Varför har de flesta flera förnamn?

Tänkte kanske att det är för att inte så många ska heta samma sak, men då kan man väl bara komma på lite nya namn i stället.
Jag skulle vara den enda med mitt namn i världen även om jag bara hade ett förnamn, så i mitt fall är det i alla fall helt onödigt om det skulle vara det som var orsaken.

Jag har två förnamn, båda är ganska vanliga.

Ifall det ena namnet dör, så har jag ett i reserv?

Eller ska jag bära mitt andra namn i mitt nästa liv kanske?

trémula skrev:Varför har de flesta flera förnamn?

Kan bara svara för mig själv. Jag fick mitt 1a och 2a namn som bebis, när jag adopterades som småbarn fick jag mitt nu 4e (i den ordningen dom skrivs) påtvingat av mina adoptivföräldrar. Senare fick jag veta att jag skulle haft ett annat förnamn som även bärs av min syster (biologisk) och lade då till det som 3e förnamn. De 2 namn jag har som inte skrivs i passen osv är ett konfirmationsnamn, och mitt indiannamn.

Två förnamn, Anna (tilltalsnamn) och Klaudia.

aspiemelly skrev:

trémula skrev:Varför har de flesta flera förnamn?

Kan bara svara för mig själv. Jag fick mitt 1a och 2a namn som bebis, när jag adopterades som småbarn fick jag mitt nu 4e (i den ordningen dom skrivs) påtvingat av mina adoptivföräldrar. Senare fick jag veta att jag skulle haft ett annat förnamn som även bärs av min syster (biologisk) och lade då till det som 3e förnamn. De 2 namn jag har som inte skrivs i passen osv är ett konfirmationsnamn, och mitt indiannamn.

Jag vill också ha ett indiannamn!
Fast jag skulle väl få heta "Glappande käften"...

Kahlokatt skrev:Jag vill också ha ett indiannamn!
Fast jag skulle väl få heta "Glappande käften"...

+1

Har tre stycken förnamn.

trémula skrev:Varför har de flesta flera förnamn?

Tänke kanske att det är för att inte så många ska heta samma sak, men då kan man väl bara komma på lite nya namn i stället.
Jag skulle vara den enda med mitt namn i världen även om jag bara hade ett förnamn, så i mitt fall är det i alla fall helt onödigt om det skulle vara det som var orsaken.

Jag har två förnamn, båda är ganska vanliga.

Ifall det ena namnet dör, så har jag ett i reserv?

Eller ska jag bära mitt andra namn i mitt nästa liv kanske?

Jag undrar också.

Har för mig att i katolska länder, där namn har kvar litet av sin gamla magiska funktion, vill man gärna att ens barn ska ha beskydd av flera helgon*; sedan vid konfirmationen får man också en chans att välja skyddshelgon själv. I den mån man bara väljer helgonnamn (vilket katolska kyrkan har föredragit eller åtminstone på sina ställen påbjudit) blir ju urvalet litet begränsat också. Vet dock inte hur mycket av det bruket vi hann ta efter i Sverige före reformationen, det där med flera förnamn var från början en överklassed precis som att ha släktnamn.

En annan rottråd är att föräldrar (med början i "finare" kretsar förstås) har velat hugfästa fler än en äldre släkting genom att ge barnet dens namn, kanske från både fäderne och möderne, eller ge namn efter både en släkting och en gudförälder (den senare kanske från en släkt man gärna ville vara lierad med - samma hänsyn som man tog vid giftermål).

Efter reformationen och i borgerliga kretsar... tog vi också i hög grad efter tyskarna, förmodar jag, som i så mycket annat? Och vissa namn är ju tidvis rent opraktiskt vanliga. På Johann Sebastian Bachs tid gick det nästan inte att heta bara Johann i tyska länder, det var så vanligt att det var föga mer än en beteckning på manligt kön...

------------
* Men varför heter inte alla manliga fransoser Toussaint 'Alla helgon'? Vet ej...

Förr kunde det hända att man träffade på en myling. Det var vålnaden efter ett oäkta barn, som blivit taget av daga utan att ha undfått vare sig namn eller dop. Förtappat, alltså, och därför osaligt. Om man råkade ut för ett sådant möte, skulle man ge barnet/vålnaden ett namn, helst sitt eget. Men av säkerhetsskäl skulle det helst vara det namn man inte kallades! Ett mellannamn, alltså. Skulle man dela med sig av. (Om vålnaden var av samma kön som man själv. I annat fall fick det bli ens fars/mors eller annan nära släktings.) Så fick den stackars mylingen ro i sin ovigda grav ...

Så vi som har flera förnamn har det bättre förspänt

bara två här.
men dottern har fem plus två efternamn
har för mig myndigheterna bara godkände tre förnamn men nr. 4 o 5 är nedärvda flicknamn på mödernet så dom e me i alla fall.

Jag har tre, Lotta Eva Barbro - förut hette jag eva-lotta men pga mobbning i 9 år så bytte jag till Lotta. Eva-lotta har aldrig varit något namn jag lystrat till

Kahlokatt skrev:Beothuk

Beothuk!

Låter som något man skulle döpa en valrosshanne till.

Moderator: Åtgärdade Wikilänken så att den är klickbar!

Fyra, inkl tilltalsnamn. Det kortaste är fem bokstäver långt.
Samt två efternamn så det blir alltid en herrans massa krångel när man ska skriva på något formellt.

tre.

Två. Ett är fornnordiskt, och det andra är fornisländskt. Men vilka de namnen är är av olika anledningar inte "offentligt" här på forumet.

Ett. Men det är ett manligt och krigiskt namn.

Räknas dubbelnamn som ett eller två?

ett förnamn, två efternamn.

Många ger ju gärna sina barn ett extra förnamn efter någon i släkten.

Trollmor skrev:Förr kunde det hända att man träffade på en myling. Det var vålnaden efter ett oäkta barn, som blivit taget av daga utan att ha undfått vare sig namn eller dop. Förtappat, alltså, och därför osaligt. Om man råkade ut för ett sådant möte, skulle man ge barnet/vålnaden ett namn, helst sitt eget. Men av säkerhetsskäl skulle det helst vara det namn man inte kallades! Ett mellannamn, alltså. Skulle man dela med sig av. (Om vålnaden var av samma kön som man själv. I annat fall fick det bli ens fars/mors eller annan nära släktings.) Så fick den stackars mylingen ro i sin ovigda grav ...

Så vi som har flera förnamn har det bättre förspänt

Du menar andranamn, det fanns inte några mellannamn på den tiden. Ett mellannamn är ett annat efternamn, se här: post433125.html#p433125. Detta mellannamn kan t ex vara ens mors efternamn el ens eget flickanmn (om man tagit makens efternamn). Det är inte ovanligt i Danmark men infördes i Sverige först 1982.

Ja, jag är en besserwisser, men den ständiga amerikaniseringen är en käpphäst hos mig. Ett amerikanskt "middle name" kan vara antingen ett extra förnamn el ett extra efternamn (ofta mors efternamn).

I vissa kulturer får man sin fars förnamn som första "efternamn" och sin farfars som andra "efternamn".

Två starka namn.

Visst är det på (i) Island som telefonkatalogen är sorterad efter förnamn?

Zima33 skrev:Visst är det på (i) Island som telefonkatalogen är sorterad efter förnamn?

Ja, enligt wikipedia är den isländska telefonkatalogen sorterad efter abonnenternas förnamn.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Island (stycket "Kultur")

Jag har tre förnamn.