Jag stör mig på en pågående anglifiering av hur platsers namn återges.

Det ena irritationsobjektet är när versaler används på alla ord i ett flerordsnamn, t.ex. "Nisses Bilservice", "Katrineholms Kioskägares Intresseförening", "Blinka, Lilla Stjärna".

Det andra är att man har börjat hoppa över genitiv-s, där sådant enligt svenska skrivregler skall användas: "Ekholmen centrum", "Karlstad domkyrka", "Norberg kulturfestival". Detta stör mig fruktansvärt mycket, och i kombination med versalsjukan gör det mig galen. (Genitiv-s kan enligt svenska skrivregler hoppas över i dessa sammanhang om ortsnamnet slutar på vokal, men inte om det slutar på konsonant. Kalmar är ett undantag.)

Angående genetiv-s så håller jag delvis med, men hur ser du på saken om det inte är subjektet solvalla som ligger bakom en tillställning, utan tillställningen råkar hållas på platsen solvalla, det är väl bra att hålla isär solvallas alldeles egna loppmarknad från loppmarknaden som idag råkar vara på solvalla? Skärholmen centrum behöver ju inte vara det samma som Skärholmens centrum.

Skärholmen centrum bör vara detsamma som Skärholmens centrum. Eller vad tänkte du dig? "Skärholmen centrum" är ogrammatiskt på svenska. När det gäller Solvalla så kan en loppmarknad där heta "Solvalla loppmarknad", eftersom Solvalla slutar på vokal.

"Varsegod!"

@ tallerger
Ja solvalla marknad kan ju tänkas vara grammatiskt korrekt, men menar du att det finns regler för egennamn? Skärholmen centrum kan ju ligga lite var stans ungefär som solna pressgjuteri ute i upplands väsby. Men skärholmens centrum måste per definition ligga i skärholmen (gärna mitt i)
Eller är jag som vanligt ute och far med okunskaper?

Dagobert skrev:Att genitiv-s ska vara så svårt. Om Kalle och Lasse har en boll så är det Kalles och Lasses boll.
Inte Kalle och Lasses boll eller Kalle's och Lasse`s boll. I jösse namn!

Jag har sett Kalle och Lasses boll-felet i nån engelskspråkig tv-serietitel.

10+

Att folk säger antisocial när de (enligt mig) menar asocial.
Samma skillnad som mellan antiseptisk och aseptisk.

Som jag ser det: En antisocialt beteendestörd person skulle motverka socialt samspel, medan en asocial d:o snarare skulle sakna social förmåga och/eller vilja.
På både svenska och engelska wikipedia omdirigeras Asocial till Antisocial...
Jag är väl ganska asocial, men jag är tammefan inte antisocial!

Folk som använder ordet tjex istället för Kex och personer som kombinerar engelska med svenska i var 5e ord ..

Gargamell85 skrev:Folk som använder ordet tjex istället för Kex och personer som kombinerar engelska med svenska i var 5e ord ..

10+!

Om "tjex"; när jag gick i skolan lärde jag mig att "k" uttals "kå", inte "tjå"... trots att jag har väldigt skånskt påbrå säger jag "kex", inte "tjex".

Om att inte använda engelska uttryck i en annars "renodlat" svensk text; ett citat jag hörde en gång: "man ska inte använda utländska ord när det finns adekvat inhemsk vokabulär" (häpp!).

geocache skrev:

Gargamell85 skrev:Folk som använder ordet tjex istället för Kex och personer som kombinerar engelska med svenska i var 5e ord ..

10+!

Om "tjex"; när jag gick i skolan lärde jag mig att "k" uttals "kå", inte "tjå"... trots att jag har väldigt skånskt påbrå säger jag "kex", inte "tjex".

Om att inte använda engelska uttryck i en annars "renodlat" svensk text; ett citat jag hörde en gång: "man ska inte använda utländska ord när det finns adekvat inhemsk vokabulär" (häpp!).

Precis!! 10 plusaren till dig med

Ochså något som stör mig är folk som använder frasen " vad gör du" ofta" ok , om man ringer någon eller dylikt men när det är ganska uppenbart vad du sysslar med varför då fråga tex . jag satt häromdagen på mcdonalds och åt en flottig big mac då en bekant dök upp och inledde de hela med " hej vad gör du" ganska uppenbart .Jag sitter och äter ..Din efterblivna tänkte jag men sa inget dock

geocache skrev:

Gargamell85 skrev:Folk som använder ordet tjex istället för Kex och personer som kombinerar engelska med svenska i var 5e ord ..

10+!

Om "tjex"; när jag gick i skolan lärde jag mig att "k" uttals "kå", inte "tjå"... trots att jag har väldigt skånskt påbrå säger jag "kex", inte "tjex".

Om att inte använda engelska uttryck i en annars "renodlat" svensk text; ett citat jag hörde en gång: "man ska inte använda utländska ord när det finns adekvat inhemsk vokabulär" (häpp!).

Jag säger tjex, jag stör mig rätt så mycket på folk som säger kex. Ett hårt k i början av ordet gör att det låter malplaserat i alla meningar.

koffski skrev:

geocache skrev:

Gargamell85 skrev:Folk som använder ordet tjex istället för Kex och personer som kombinerar engelska med svenska i var 5e ord ..

10+!

Om "tjex"; när jag gick i skolan lärde jag mig att "k" uttals "kå", inte "tjå"... trots att jag har väldigt skånskt påbrå säger jag "kex", inte "tjex". Då är du en av dem som jag stör mig på , står klart och tydligt kex i ordboken

Om att inte använda engelska uttryck i en annars "renodlat" svensk text; ett citat jag hörde en gång: "man ska inte använda utländska ord när det finns adekvat inhemsk vokabulär" (häpp!).

Jag säger tjex, jag stör mig rätt så mycket på folk som säger kex. Ett hårt k i början av ordet gör att det låter malplaserat i alla meningar.

Haha , jag stör mig på tvärtom:P

Gargamell85 skrev:Ochså något som stör mig är folk som använder frasen " vad gör du" ofta" ok , om man ringer någon eller dylikt men när det är ganska uppenbart vad du sysslar med varför då fråga tex . jag satt häromdagen på mcdonalds och åt en flottig big mac då en bekant dök upp och inledde de hela med " hej vad gör du" ganska uppenbart .Jag sitter och äter ..Din efterblivna tänkte jag men sa inget dock

På sådana frågor brukar jag svara med vad jag gör, eller svara att jag typ går på månpromenad eller annat dumt.

koffski skrev:

Gargamell85 skrev:Ochså något som stör mig är folk som använder frasen " vad gör du" ofta" ok , om man ringer någon eller dylikt men när det är ganska uppenbart vad du sysslar med varför då fråga tex . jag satt häromdagen på mcdonalds och åt en flottig big mac då en bekant dök upp och inledde de hela med " hej vad gör du" ganska uppenbart .Jag sitter och äter ..Din efterblivna tänkte jag men sa inget dock

På sådana frågor brukar jag svara med vad jag gör, eller svara att jag typ går på månpromenad eller annat dumt.

samma här , beronde på humör! vissa gånger blir det jag sitter på middag med Adolf hitler och olof palme eller rätt och slätt svarar jag bara!

Stör mig på trådens grammatiska uppbyggnad.

Tycker "språkligt jag stör mig på" låter som dålig svenska. . .

I övrigt så finns det alla sorters särskrivningar och ihopskrivningar, felaktiga låneord och allsköns fula ord.

De, dem och dom stör mig också. Dom är endast avsett för talspråk och jag tycker därför att det endast bör användas (skriftligt sett) i citat, dialoger och/eller oseriösa blogginlägg och dylikt.
Det som stör mig mest med det är dock när det står "De" i en bok och högläsaren i fråga uttalar det som det står(vilket får meningen att låta som att den avbryts av ett stort "D") när det alltid ska uttalas "Dom" oavsett stavning.

Diverse tilläggsord som "asså" "typ" "ba" "liksom" etc. är också extremt störande när de används mer än en gång varenda gång personen i fråga får chans att tala.
Det blir så outhärdligt svårt att fokusera på meningen i vad vederbörande säger när vart och vartannat ord är irrelevant för meningen.

Samt den relativt nya hälsningsfrasen "vad händer?" får mig alltid att frysa med "när, vart, med vem, i vilket sammanhang?" omkringflygandes i skallen.

Jag är en sån som stör mig på det mesta som går att störa mig på så det finns med största säkerhet mer jag inte kommit på att nämna.

TechnoDrop skrev:Det som stör mig mest med det är dock när det står "De" i en bok och högläsaren i fråga uttalar det som det står(vilket får meningen att låta som att den avbryts av ett stort "D") när det alltid ska uttalas "Dom" oavsett stavning.

Du har inga finlandssvenska rötter, förstår jag. Halva min släkt säger [de:] och [dem] istället för [dåm]. Jag har därför aldrig upplevt den här typen av händelser som ett problem. Å andra sidan har jag för många år sedan lärt mig att läsa alldeles ensam och tyst, så jag slipper ta till externa hjälpmedel som högläsare, varför problemet, om det mot all förmodan existerar, inte alls uppstår. Inte i min lilla introverta värld i alla fall.

Lakrits skrev:

TechnoDrop skrev:Det som stör mig mest med det är dock när det står "De" i en bok och högläsaren i fråga uttalar det som det står(vilket får meningen att låta som att den avbryts av ett stort "D") när det alltid ska uttalas "Dom" oavsett stavning.

Du har inga finlandssvenska rötter, förstår jag. Halva min släkt säger [de:] och [dem] istället för [dåm]. Jag har därför aldrig upplevt den här typen av händelser som ett problem. Å andra sidan har jag för många år sedan lärt mig att läsa alldeles ensam och tyst, så jag slipper ta till externa hjälpmedel som högläsare, varför problemet, om det mot all förmodan existerar, inte alls uppstår. Inte i min lilla introverta värld i alla fall.

Har visst finlandssvenska rötter. Halva min släkt är från Finland.
Saken är bara den att vi alla är extremt petiga med språket och att det finns en regel ang. uttal och stavelse av "Dom"
Det jag pratade om var då man i skolan hade den där biten av svenskan kallad högläsning då alla NTare i klassen skulle uttala var och varannan grej totalt fel.

TechnoDrop skrev:Har visst finlandssvenska rötter. Halva min släkt är från Finland.
Saken är bara den att vi alla är extremt petiga med språket och att det finns en regel ang. uttal och stavelse av "Dom"
Det jag pratade om var då man i skolan hade den där biten av svenskan kallad högläsning då alla NTare i klassen skulle uttala var och varannan grej totalt fel.

Jag gick i kloka skolor, där man inte idkade högläsning. Man lärde inte heller ut uttalsregler av det här tramsiga slaget. Att reglera ett ord som har så många olika uttal i svenska dialekter är bara löjligt. Vill folk uttala "de" och "dem" som de stavas när de läser högt, så kan de få göra det. Om du t.ex. läste upp något ur äldre svensk litteratur, så skulle det låta underligt om du blandade moderna uttalsregler med de gamla böjningsformerna för verb. Exempelvis låter "dom voro alla glada" underligare än "de voro alla glada". Men om du läser "Jack" eller någon annan generationsroman från 1970-talet och framåt, så håller jag med om att "dom" låter bättre. Men att det ena skulle vara mer korrekt än det andra, det håller jag däremot inte med om .

Lakrits skrev:

TechnoDrop skrev:Har visst finlandssvenska rötter. Halva min släkt är från Finland.
Saken är bara den att vi alla är extremt petiga med språket och att det finns en regel ang. uttal och stavelse av "Dom"
Det jag pratade om var då man i skolan hade den där biten av svenskan kallad högläsning då alla NTare i klassen skulle uttala var och varannan grej totalt fel.

Jag gick i kloka skolor, där man inte idkade högläsning. Man lärde inte heller ut uttalsregler av det här tramsiga slaget. Att reglera ett ord som har så många olika uttal i svenska dialekter är bara löjligt. Vill folk uttala "de" och "dem" som de stavas när de läser högt, så kan de få göra det. Om du t.ex. läste upp något ur äldre svensk litteratur, så skulle det låta underligt om du blandade moderna uttalsregler med de gamla böjningsformerna för verb. Exempelvis låter "dom voro alla glada" underligare än "de voro alla glada". Men om du läser "Jack" eller någon annan generationsroman från 1970-talet och framåt, så håller jag med om att "dom" låter bättre. Men att det ena skulle vara mer korrekt än det andra, det håller jag däremot inte med om .

Självklart får folk uttala saker precis hur de vill. Detta är bara en tråd där man påpekar vad man stör sig på där jag påpekade att det var någonting jag störde mig på.
Inte att jag tänker påtvinga alla dessa regler.
Om jag läste upp gammal svensk litteratur skulle jag fortfarande uttala det som "dom" och jag personligen tycker inte att det är något fel i det. Faktiskt så tror jag att det var så man uttalade det förut såväl som nu, oavsett hur det stavas.
Jag tycker heller inte att denna regel är tramsig eller att utesluta högläsning bidrar till att göra skolan en klok skola.

Att saker uttalas olika på olika dialekter är väl också självklart men för den sakens skull behöver inte skriften påverkas av det annat än i skriftligt talspråk tycker jag.

Jag tror vi får enas om att vara oense i den här punkten.

Jag retar mig på all denna språkliga trångsyn och intolerans. Okunnighet går an, på den kan man också bygga en vilja att lära sig. Men det gör inte folk. Det har blivit med regionalismer och annan språklig mångfald som med hygien och allergier, de yngre är så antiseptiskt uppfostrade att de inte tål någonting. Om de har mött något så har de uppenbarligen inte registrerat det - förmodligen för att de ändå har hela sin uppmärksamhet riktad på engelskan. Som de kan mindre illa än svenska, så varför övergår de inte till den först som sist och låter svenskan få dö med litet värdighet kvar?

För många år sen läste jag nånstans att svenskan är ett av världens största språk.
Tolfte plats, tror jag. Vet inte om det stämmer.

Utalet "Sch" stör jag mig på, folk som säger Schärna (stjärna) eller Schju (sju) ...de traggla dom när jag gick i lågstadiet och hatade utalet redan då

Män som uttalar ordet skit med sje-ljud långt fram i munnen låter som fjollor.
Ett rejält che-ljud långt ner i halsen ska det vara.