Hej
Ny medlem här!

Efter ett liv med driftstörningar och många nergångar i måendet och en skolgång som varit ren katastrofal såg jag ett tv program för ca 4 år sedan som fick mig att söka hjälp.
Då sökte jag för jag trodde det var manodepressiv. Läkaren vid första kontakten började prata om asperger vilket var helt nytt för mig.

Fick vänta länge med till sist var det dags för psykiatrin och Jag fick göra lite tester som visade höga poäng. Så fick jag fara på habiliteringen för en utredning och där blev det bara konstigt. Dom pratade mest om min barndom och dom fick det till personlighets störning av nått slag tack vara min mors beteende.

Efter det skulle jag tillbaks till vården men inget hände och tiden gick. Jag satt snällt på min stol och väntade dom skulle höra av sig, vilket dom inte gjorde.

Nu drygt två år senare har en vän fått lite fart på psykiatrin igen. Har nu fått göra nya prov och dom visade också höga poäng och nu väntar jag på besked från habiliteringen om dom ska ta och kolla upp mig igen. Enligt psykiatrin är det tydligt att jag har aspergers.

När jag första gången fick höra att det kanske var asperger jag har så kollade jag lite youtube (då jag gärna skippar att läsa texter) och den bild jag fick var inte kul, inget ont om dom jag såg men jag ville ju inte vara sån, jag vill vara normal vad det nu är.
Jag tycker det är jobbigt och jag blir riktigt ledsen när jag tänker på att jag troligen har asperger syndrom. Men samtidigt faller många bitar i mitt liv på plats och jag förstår lite hur det kunde gå så här.

Såg på tv en föreläsning av Lotta Abrahamsson och jag känner igen så mycket av det hon pratar om. Lite hårt att ha passerat 40 innan bitarna börjar falla på plats. Nu har jag börjat förstå varför jag inte har fungerat så bra i samhället. Hittills har jag inte velat läsa något om detta men jag kunde inte slita mig från Lottas föreläsning.

Tyvärr blir det ett litet tråkigt uppvaknade då man inser att det är jag som har fel och kanske inte alla andra som jag oftast trott. Hårt att inse sina brister och jag bli ganska ledsen när jag tänker på dom. Hittills har jag inte velat läsa om Aspergers dels för att inte påverka mina sinnen innan allt är klart men om jag är ärlig så är det också svårt och jobbigt att ta till sig.
Har läst lite här inne nu och skummat lite på tråden ”Vilka symptom eller typiska AS-karaktärsdrag har ni?” och känner igen så mycket och sitter och får många förklaringar på många problem. Tänk om man fått lite hjälp tidigare i livet.

Nu hoppas jag bara att dom kommer till något resultat som gör man kan börja gå vidare och lära sig leva ett smidigare liv.

Insåg att mitt nick kan läsas tokigt! Ellak är Kalle. Jag heter så klart inte kalle men jag har som regel att spegelvända när jag skapar nick. Jag är inte elak.

Moderator atoms - tråden flyttad från Aspergare och Vården, och trådrubriken förtydligad.

kanske var under fel rubrik !?