fyrstaviga ord med accent 1 på första stavelsen?

Här diskuterar vi språkfrågor på ett brett plan.

 Moderatorer: Alien, atoms

Re: fyrstaviga ord med accent 1 på första stavelsen?

Inläggav HGJ » 2011-11-23 23:42:27

Tallerger skrev:Något som måste vara lurigt för den som skall lära sig svenska är att det bland tvåstaviga -er-pluraler finns både akut och grav accent. Akut accent har de flesta pluraler med förändring av rotens vokal (oftast omljud): and - änder, fot - fötter, get - getter (son - söner är dock ett undantag). En andra grupp som får akut accent är ord som betecknar folkslag och liknande (est - ester, kelt - kelter, alv - alver, van - vaner). Nästan alla andra tvåstaviga er-pluraler har grav accent, men det finns en del undantag, däribland sak - saker. Detta är väl knappast ett ord som vi med svenska som modersmål tänker på som ett oregelbundet. Är även de tvåstaviga er-pluralerna med akut accent, till skillnad från dem med grav accent, ursprungligen enstaviga former som fått vokalinskott?

De inhemska pluraler som har -er och akut accent är i regel tidigare enstaviga former. De substantiv det rör sig om är främst s.k. rotnomina men även s.k. r-stammar och nd-stammar. Pluralerna i fråga har omljud om roten innehåller a, o eller u; get kan alltså inte få något omljud i pluralis. Om roten slutar på ett k eller t förlängs detta i pluralis (undantag: bot böter). Vissa av dessa substantiv har ännu enstavig pluralform, beroende på att pluralens r (s.k. palatalt R) har assimilerats med rotens slutkonsonant: män, gäss, möss.

Ordet son hör inte till denna grupp utan till de s.k. u-stammarna. Också dessa kännetecknas av omljud i pluralis. Däremot har de inte haft enstaviga pluralformer. I svenskan är nog ordet son ensamt om att ha behållit u-stammarnas kännetecken. Isländskan har däremot omljudda former som kettir och þræðir (= sv. katter och trådar, utan omljud).

Svenskt trycksvagt e motsvaras i isländskan i regel av u om det rör sig om en svarabhaktivokal: änder endur, fötter fætur, getter geitur. Annars motsvaras det i regel av isländskt i: söner synir.

Märk att son liksom man slutar på n. Om även son vore ett rotnomen skulle även detta ord ha assimilerad pluraländelse.

Folkslagsbeteckningarna är väl i regel inlånade.

Varför saker har akut accent kan jag tyvärr inte svara på.
HGJ
Assistent
 
Inlägg: 5526
Anslöt: 2007-06-02

Återgå till Språket



Logga in