Jag misstänker starkt att jag kan ha underfunktion i sköldkörteln. Jag har väldigt många symptom som stämmer in både fysiska och psykiska, och har haft psykiska problem som stämmer in sedan puberteten, det senaste året har jag börjat få mer och mer fysiska och kognitiva.

Jag har även en hel del släktingar med konstaterad hypertyreos, min mamma, min moster, min mormor, hennes systrar etc.

Jag var hos läkaren för någon vecka sedan och hoppades få antingen värden som helt klart konstaerade hyperttyreos eller värden som var såpass bra att jag kunde utesluta det.

Min värden blev dock tyvärr TSH 3,6 och fritt T4 15. TSH är jag bekymrad över även om det ligger inom referensramarna, helst ska det tydligen inte ligga över 2,5. Jag har inte pratat med läkaren om mina resultat utan fick själv ringa till vårdcentralen för att få dem och då få reda på att de var ok. Läkaren har vare sig ringt eller skickat provresultaten vilket han sa att han skulle göra...


Nu vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare, jag har varken självförtroende eller ork att stå på mig mot läkare att kräva vidare utredning eller provmedicinering...Jag känner mig så förtvivlad.


Min mamma har levaxin och erbjudit mig att prova hennes i någon månad. Om det skulle fungera tror ni att det kan bli något problem med läkaren ?


Är det öht någon som har liknande erfarenhet och några råd att komma med?

Som det är nu vet jag varken in eller ut...


Moderator: Rättade i rubriken.

Är det inte hypotyreos du har, om levaxin skulle hjälpa?

Levaxin hjälper mot hypotyreos, låg ämnesomsättning.

Jag har haft hypertyreos, hög ämnesomsättning. Jag fick äta tabletter som slog ut sköldkörteln totalt, inga hormoner producerades. Och Levaxin för att styra hormonproduktionen.

Jag skulle aldrig våga äta Levaxin utan läkarordination och utan att övervakas av läkare.
Levaxindosen är svår att ställa in och det kan ta ett halvår innan man lyckas med det.
För att inte riskera för hög dos, för hög ämnesomsättning, tas prover kontinuerligt i början. För hög dos är farligare än för låg.
Det är farligt med för hög ämnesomsättning, en dödlig sjukdom enligt mina läkare. Kroppen och alla dess funktioner skenar, kroppen stressas och åldras snabbt.

Jag tror inte du skulle få problem med din läkare om du tog Levaxin som är ordinerat din mor men förmodligen skulle hon få det. Recepten följer ju den dos en läkare rekommenderat och hon får ju inte ut mer än de antal tabletter per månad läkaren skrivit ut. Och läkaren lär ju bli misstänksam om hon vill ha ut fler i förtid.

All medicin och behandlig som har med hormoner att göra kontrolleras noga. Bla för att man faktiskt inte kunnat forska tillräckligt på eventuella biverkningarna vid medicinering under lång tid.

Jo det är Hypotyreos jag menar, en miss av mig.

Men suck vad fan ska jag göra.

Jag känner att det skulle vara enklarare att lägga mig framför tåget, än att gå vidare med läkaren.

Jag orkar fan inte längre !

calima skrev

Det är farligt med för hög ämnesomsättning, en dödlig sjukdom enligt mina läkare. Kroppen och alla dess funktioner skenar, kroppen stressas och åldras snabbt.

Att leva med konstant låg ork, energi och usel sinnestämmning kan också vara dödligt . Till slut ter sig självmord mer och mer som den enda lösningen.

Jag tror inte du skulle få problem med din läkare om du tog Levaxin som är ordinerat din mor men förmodligen skulle hon få det. Recepten följer ju den dos en läkare rekommenderat och hon får ju inte ut mer än de antal tabletter per månad läkaren skrivit ut. Och läkaren lär ju bli misstänksam om hon vill ha ut fler i förtid.

Hon har mer burkar än hon behöver tydligen, så någon sådan risk bör ej finnas.

Någon som har nån åsikt om mitt TSH värde på 3,6 ?
Någon som har några tips på hur jag ska göra för att gå vidare med läkaren ?
Vad jag ska säga?


Nägon som har någon åsikt om läkarens agerande att inte höra av sig. Är det ens värt att gå vidare med en så pass uppenbart oengagerad läkare ?
Eller bör jag söka mig till en annan vårdcentral och ta blodprover på nytt ?

All input är välkommen, för jag vet verkligen inte alls hur jag ska agera..

Kan du inte få någon som beställer tid för läkarbesök och följer med till läkaren? Du mår ju inte bra, och därför måste du utredas mera.

Har du läst denna tråd? skoldkortelrubbningar-och-trotthet-t15592.html

Alien skrev:Kan du inte få någon som beställer tid för läkarbesök och följer med till läkaren? Du mår ju inte bra, och därför måste du utredas mera.

Hur får man tag i någon sådan ?

Jag har ingen boendestödjare eller kontaktperson, inga vänner, och mina föräldrar är inte alltför engagerade i detta, min mamma har förutom att erbjuda mig att prova sina tabletter enbart sagt att hon ska prata med sin läkarväninna någon gång i december.

Jag frågade henne vad man ska göra om man inte klarar av att själv stå på sig inför läkaren och hon bara svarade helt ointresserad att det vet hon inte..

Alien skrev:Har du läst denna tråd? skoldkortelrubbningar-och-trotthet-t15592.html

Tack för länken, där står dock mest saker som jag redan vet. Att TSH värden inte alltid är tillförlitliga och att det är svårt att få vården att se bortom sina referensvärden.


Jag förmodar att jag mest är intresserad att veta om det finns människor med värden liknande mina som ändå fått hjälp och hur de isf gått till väga.

snuggelhund skrev:

Alien skrev:Kan du inte få någon som beställer tid för läkarbesök och följer med till läkaren? Du mår ju inte bra, och därför måste du utredas mera.

Hur får man tag i någon sådan ?

Jag har ingen boendestödjare eller kontaktperson, inga vänner, och mina föräldrar är inte alltför engagerade i detta, min mamma har förutom att erbjuda mig att prova sina tabletter enbart sagt att hon ska prata med sin läkarväninna någon gång i december.

Jag frågade henne vad man ska göra om man inte klarar av att själv stå på sig inför läkaren och hon bara svarade helt ointresserad att det vet hon inte..

Har du berättat för din mor hur dåligt du mår? Har du ingen annan släkting som kan hjälpa till? Eller kontakt med någon kurator på Habiliteringen som kan hjälpa till (inte följa med, men kanske ringa)?

Du kanske skulle försöka få en kontaktperson el ledsagare just för sådana tillfällen. Fast det hjälper ju inte nu, det tar säkert tid.

Det finns ju Aspergerträffar i Skåne, du kan börja gå på dem och få vänner.

I värsta fall får du helt enkelt vänta till december och fråga vad din mors väninna säger. Och när du träffar en läkare får du trycka på dels hur dåligt du mår, dels den ärftliga belastningen. Du kan ju skriva upp det, om du brukar glömma vad du skulle säga hos doktorn.

Nu när jag känner mig lite mer stabil än i lördags har jag bestämt mig för att vänta i några månader, avvakta vad min mammas väninna tycker och sedan kolla nya värden för att se om de blivit bättre eller sämre och då även säga att jag vill att de kollar hur det ligger till med antikroppar.


Har det inte blivit bättre så får jag hoppas att jag har självförtroende nog att stå på mig att jag vill provmedicinera eller gå vidare med utredning.

Att prova min mammas medicin kommer jag vid närmare eftertanke inte att göra.

Att få någon annan släkting att följa med eller att kontakta min oengagerade kurator som jag numera pga olika orsaker har noll förtroende för är tyvärr inget alternativ.
Föslaget med kontaktperson ska jag däremot ta och fundera över, tyvärr har jag dock svårt att begära den sortens hjälp också, plus att jag gärna vill känna att jag klarar mig själv, men vi får se...


Tack till calima och Alien som tog sig tid att svara.

Det låter som om du har en bra plan som du tänkt igenom noga

Och jag måste säga att jag är jäkligt glad över att du inte provar några mediciner utan eget recept!
Jag håller tummarna för dig och ditt självförtroende

snuggelhund skrev:Föslaget med kontaktperson ska jag däremot ta och fundera över, tyvärr har jag dock svårt att begära den sortens hjälp också, plus att jag gärna vill känna att jag klarar mig själv, men vi får se...

Tänk på att det kan vara ganska tryggt med lite stöd i bakgrunden i allafall. Kanske det räcker med ett bollplank som kan peppa lite extra ibland.

Sköt om dig och lycka till!

Jag har underfunktion i sköldkörteln och käkar levaxin.
Innan var jag ljuskänslig i ögonen o klarade inte av solljus, trött dygnet runt och även om det brann och brandkåren kom in skulle jag ha kunnat sagt ok, jag kommer snart o somnat om.
Samtidigt behövde jag bara 25µg för att förbättra allt i hela kroppen, cellerna gick på sparlåga.

En gång råkade jag ta dubbel dos och hjärtat började liksom skaka, kändes inte alls bra, jag borde ha åkt in till sjukhus men det gjorde jag inte, lätt att vara efterklok.

Fick mina provsvar idag och jäklar vad de var höga. Nu minns jag inte vad alla termer heter, men på en var det något så högt som 6,3 och en var på 3,3.

Kunde alltså inte påbörja concerta behandling. Väntar på att läkaren ska höra av sig...


Jag känner igen mig med att vara sjukt ljuskänslig. Trötthet som sitter ända in på sent på kvällen, då piggnar jag till och har ork.
Kan ligga och sova en hel dag om jag inte tvingar mig upp.
Väldigt låg aptit (i alla fall just nu) och när jag äter lagom och mycket så går jag heller aldrig upp i vikt. Har de senaste åren alltid vägt 65 kg princip.
Får lätt hjärtklappningar.