Ja... som rubriken säger, vad har man för rätt till hjälp när det kommer till boende med stöd?
Min lillasyster har som jag diagnosen Asperger, men hon har ett självskadebeteende pga svår ångest och ätstörningar.
Psyk säger att det ligger hos kommunen att fixa med boende och kommunen säger att det landstinget/psyk som ska fixa med det.
Det har ansökts om LSS-boende, men ingenting händer.
Vad kan man göra egentligen??

Som det är nu bor hon hemma hos våra föräldrar.
Hon är 22år...

Får du ingen LSS-lägenhet så får du ingen lägenhet alls.
Det är en stor missuppfattning att man får massa förmåner bara för att man har ett handikapp.
Jag har AS och går på socialbidrag (existensminimum) och är inneboende hos min far (hade varit hemlös utan honom). Så mycket hjälp fick jag av samhället.
Utöver AS så måste man antingen vara utvecklingsstörd eller ha STORA problem med hushållssysslor för att få en LSS-lägenhet. Ungefär så lät det på LSS-handläggaren här i Stockholm iaf.

Har din syster fått svar på om hon öht har rätt att få LSS-boende? Eller har hon det, men det finns ingen ledig plats?

Det finns ju två slags boenden: gruppboende och serviceboende (egen lägenhet med tillgång till personal som finns i närheten).

I övrigt kan jag bara råda till det gamla vanliga: ringa och tjata. Skulle hon få avslag ska det vara skriftligt och man kan överklaga det.

Nej, hon har inte fått svar...
Det enda morsan gör är att ringa och tjata, för hemma kan och vill syster inte vara.
En utredning för diagnos fick hon först efter att morsan anmält kommun och psyk till socialstyrelsen, då satte de henne på neuropsyk i Bollnäs för utredning och hon fick diagnos efter 9 års självskadande och oräkneliga självmordsförsök.
Sen hon fick diagnos har hon varit skadefri och börjat kunna hantera sin ångest.

Hon har haft egen lägenhet (som pappa köpte åt henne) med boendestödjare men hon klarar inte av att sköta ett hem på egen hand och stöd bara några gånger i veckan.
Så ett boende med någon typ av personal närvarande hade varit optimalt för henne...

Vet inte vad man ska göra, det är en evig väntan och bara vaga svar hela tiden...

Enligt en annan forumist som varit inne i den svängen länge så säger de först nej o att det är helt omöjligt, sedan överklagar man o får oftast rätt och så blir komunen tvingad på det viset.
Himla förstörande att man måste gå den vägen.
Av det jag läst på annat håll så är det viktigt att se till så man får riktiga beslut som går att överklaga.
Övrigt verkar mest vara att betrakta som fikasnack från komunens sida.

Precis som nano skriver är det viktigt med beslut så det vore nog bättre om ni skriver och överklagar i stället för att ringa.