Stressforskaren Alexander Perski skriver om sömnbrist och stress i dagens samhälle. Han har många intressanta åsikter, bl.a. att samhället ser så ut att det inte längre är individens ansvar (läs sista meningen ford ). Han använder också begreppet "mild psykiatri" om den försämrade livskvalitet som många människor får av stress och sömnbrist.

"Vakenpiller" är läkemedelbolagens nya bot mot den accelererande tröttheten. "Det är en farlig väg. Vi måste i stället ta tillbaka kontrollen över samhällets utveckling", säger stressforskaren Aleksander Perski.

http://www.dn.se/insidan/vakna-folk-orkar-inte-mer/

Moderator: Ersatte icke längre fungerande länk.

Tack! Det där är precis vad man behövde höra!

Den förvirrade tacksamt; nu blev allt uppenbart
Avstannat arbete tar åter fart.

Var finns dagens antistressrörelse när det inte finns någon arbetarrörelse som kämpar för kortare arbetstid? Arbetstiden är så jäkla illa fördelad. Vissa får ingen utkomst, inget vettigt göra eller blir fast i olika åtgärds- och rehabiliteringskaruseller medan andra håller på att jobba i hjäl sig men i varje fall får betalt. Samtidigt - vem värjer sig mot konsumtionshetsen? I helvete att det bara borde vara ett individuellt ansvar!

De som har jobb jobbar mer än de vill, och resten har inget jobb, eller kan inte längre jobba för att de är sönderstressade.

Jag råkade ut för en fullständigt vansinning undersökning på stan för några år sedan. Frågan var hur mycket mera i lön per månad jag skulle vilja ha för att jobba mera, och alternativen var 3000, 6000, 9000 och 12000 (om jag minns rätt). De verkade helt chockade när jag ställde de uppenbara motfrågorna:
1. Hur mycket mera behöver jag jobba för pengarna? 1 minut? 100 timmar?
2. Varför finns inte alternativet kortare arbetstid med bihehållen lön, eller t.o.m. ännu kortare arbetstid mot sänkt lön?

Så fick man tydligen inte fråga.

Mycket bra artikel. Frågan jag fortfarande har är dock: vad tycker han att konkret behöver förändras i samhället för att minska dessa problem med utbrändhet? Minskad längd på arbetsdagar? Förändring av arbetssituationen? Mer flextid? Mer personal?

En intressant artikel? Nåja, kanske jag kan skumma igenom någon mer av dem när jag får en länk serverad så här. Tack Kvasir!

Perski har ju alldeles rätt i att det numera (än så länge?) är en minoritet som makthavarna kan skita i. Den majoritet som än så länge anser sig ha det för bra för att bråka kan dock komma att finna sig helt utan inflytande när de självgenererande hyperstressystemen har skruvat upp sig några varv till och det dessutom börjar bli klimatkatastrof på allvar. Det moraliska rättfärdigandet har redan börjat: vi har inte råd att bry oss om andra än oss själva, antingen går man över lik för att rädda sig själv eller blir ett av liken.
(Och de förtryckta minoriteterna indoktrineras ju i samma samhällsanda som alla andra: vänder sig mot varann.)
(Om jag låter slagordsmässig så är det för att jag är trött...)

"Bara i Sverige det är så här": våra penning- och medieoligarkiers vanliga desinformation för att få oss att känna oss isolerade och ute och cykla.
-------------------------------------------------------------------------------
Kvasir: vilka var de där "undersökarna" på stan?

MsTibbs skrev:Mycket bra artikel. Frågan jag fortfarande har är dock: vad tycker han att konkret behöver förändras i samhället för att minska dessa problem med utbrändhet? Minskad längd på arbetsdagar? Förändring av arbetssituationen? Mer flextid? Mer personal?

Bra fråga, men han är ju forskare och läkare (eller vad han nu var) så han försöker nog i första hand förstå varför folk mår dåligt och identifiera problemen. Det viktiga tror jag är att folk får upp ögonen för stressproblemen i samhället. Så om folk bara kör på och är för trötta och stressade för att hinna och orka tänka efter varför de är trötta och stressade så händer inget.

Zombie skrev:"Bara i Sverige det är så här": våra penning- och medieoligarkiers vanliga desinformation för att få oss att känna oss isolerade och ute och cykla.

Eller snarare är det just så det inte är. Det är inte bara i Sverige utan det förekommer i många länder. Perski säger det, och många andra experter har sagt det före honom. Det kan skilja på vad man kallar det och vilken diagnos man får, och det kan skilja på var man hamnar i statistiken (sjukskriven, förtidspensionerad, arbetsoförmögen...)

Kvasir: vilka var de där "undersökarna" på stan?

Jag vet inte, och jag kommer inte ihåg om jag ens frågade. Jag var nog så chockad över att någon kunde ställa så in i helvete dumma frågor och betala folk för att samla in svar på dem, att jag glömde fråga.

Kvasir (småsak): vet inte om du missförstod mig. Med oligarkimanipulationen avsåg jag detta mantrande om att "bara Sverige har så höga skatter/mycket dalt/arbetsskygg befolkning/vänstervridna ekonomer (!)/osv."; jag vet att somligt slinker igenom till den som orkar göra sig besväret att ta in det, och det här (inkl. upplysningen att stressen är en global sjuka) är ju en sådan sak.

Zombie skrev:Kvasir (småsak): vet inte om du missförstod mig. Med oligarkimanipulationen avsåg jag detta mantrande om att "bara Sverige har så höga skatter/mycket dalt/arbetsskygg befolkning/vänstervridna ekonomer (!)/osv.; jag vet att somligt slinker igenom till den som orkar göra sig besväret att ta in det, och det här (inkl. upplysningen att stressen är en global sjuka) är ju en sådan sak.

Hm, jag missförstod dig nog. Orkar inte alltid förstå dina djupsinnigheter när jag är trött. Hursom så är det värt att påpeka, eftersom även "vanligt folk" ofta säger att svenskar bara är lata och bekväma och att det bara är här folk blir utbrända. Det började i USA och Japan. Holland och Norge har ännu högre frekvens än Sverige i Europa.

De som fått för sig att jag är emot kortare arbetsdagar (Kvasir bl.a.?) har nog fått fel uppfattning.

Kortare arbetsdagar skulle förvisso sänka tillväxten något, om månadslönerna vore desamma. Men i gengäld skulle folk bli midre stressade och få mer kvalitetstid med familj och vänner (=färre utbrända), och behovet av personal skulle öka, med kortare arbetsdagar (=lägre arbetslöshet).

State skulle alltså förlora skatteintäkter p.g.a. lägre tillväxt, men å andra sidan skulle det betalas ut färre bidrag av olika slag, om fler höll sig friska, och arbetslösheten blev lägre.

M.a.o. materiellt sätt skulle vanligt folk varken fått det bättre eller sämre (utom de som tidigare varit arbetslösa), men livskvaliteten hade ökat rejält.

Staten hade gått på plus/minus noll, medan storföretagen och kapitalet hade gått back (dock utan att det drabbat vanligt folk).

Idén är närmast genial ur fördelningssynvinkel, och hade dessutom gett högre livskvalitet!

"Sista meningen" var det ford.

Bjäbbmonstret skrev:Samtidigt - vem värjer sig mot konsumtionshetsen?

*räcker upp en hand*

Bjäbbmonstret skrev:Var finns dagens antistressrörelse

Kan vi inte starta en?

Matilda skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Samtidigt - vem värjer sig mot konsumtionshetsen?

*räcker upp en hand*

Sluta konsumera, börja konsumindre.

Kvasir

Du har nog återigen missbedömt mig, jag har läst artikeln och håler fullständigt med om dess innehåll. Att inte ha obegränsad ork är fullt mänskligt, vid de tillfällen jag tyckt att folk borde ta sig i kragen har det varit för att de överhuvudtaget inte tar tag i sina liv, inte för att de inte pallar med dagens yrkesliv.
Massor med människor går i väggen, och jag har faktiskt även själv drabbats av utmattningsdepression p.g.a. den ständiga karriärshetsen under min utbildning.

Faktum är att jag ev. bara kommer att orka jobba 75%, om jag skall ha en tillsvidareanställning istället för att vara säsongare, vilket arbetsförmedlingen har tagit på största allvar.
Just nu håller vi på att diskutera hur man kan lösa det rent praktiskt, eftersom jag trots allt vill försöka att jobba 100% året runt, för att se om det funkar.
Tycker dock att det är en himla skillnad på det och att inte klara av att motivera sig till så pass fundamentala saker som att diska, städa och ta ut soporna.

-Men visst, det finns säkert de som har problem med sådant. Bara det att jag har oerhört svårt att fatta det. Samtidigt finns det faktiskt gott om människor som klarar att rycka upp sig om de bara blir "igångsparkade" av någon annan.

Däremot kan jag hålla med dig om att man skall vara försiktig i sina bedömningar, så att man inte kränker folk som kanske gör sitt bästa, och på den punkten tar jag till mig av den kritik jag fått tidigare.

ford skrev:Kvasir

Du har nog återigen missbedömt mig, jag har läst artikeln och håler fullständigt med om dess innehåll. Att inte ha obegränsad ork är fullt mänskligt, vid de tillfällen jag tyckt att folk borde ta sig i kragen har det varit för att de överhuvudtaget inte tar tag i sina liv, inte för att de inte pallar med dagens yrkesliv.

Du brukar inte uttrycka dig riktigt så, men vi har ju diskuterat det där i flera trådar. Jag kunde bara inte motstå att kommentera eftersom han använde just precis samma ord som du brukar.

Ibland kanske man hoppar över diska, städa och ta ut soporna för att i stället koppla av och orka med sitt jobb eller annat man tagit på sig...

Får man in på rutin att ställa undan saker så fort man använt dom, och att diska disk, så fort man använt den blir det aldrig betungande att hålla snyggt eftersom det aldrig blir stökigt, och det tar fem minuter per gång att göra detta. Faktum är att det är när man inte har såna rutiner som det blir betungande, eftersom det blir väldigt mycket att göra på samma gång.
Att man låter bli att dammsuga och dammtorka när man har mycket annat att göra har jag förståelse för, eftersom det faktiskt kostar både tid och ansträngning men inte det andra.

Vad gäller att ta ut soporna, hur jobbigt är det på en skala?

Halleluja!

ford skrev:Får man in på rutin att ställa undan saker så fort man använt dom, och att diska disk, så fort man använt den blir det aldrig betungande att hålla snyggt eftersom det aldrig blir stökigt, och det tar fem minuter per gång att göra detta. Faktum är att det är när man inte har såna rutiner som det blir betungande, eftersom det blir väldigt mycket att göra på samma gång.
Att man låter bli att dammsuga och dammtorka när man har mycket annat att göra har jag förståelse för, eftersom det faktiskt kostar både tid och ansträngning men inte det andra.

Vad gäller att ta ut soporna, hur jobbigt är det på en skala?

Ford, ett sånt inlägg till och jag kommer personligen att betala ditt medlemskap i Brorduktigklubben.

Vem fan tror du inte skulle ha riktigt fint, så fint att tonåriga döttrar till och med skulle vara nöjda om det var lätt. (Ursäkta mig nu, men du har provocerat.) Det är ju för helvete för att vi inte kan. Det är svårt. Skitsvårt.

Kvasir skrev:

Zombie skrev:[...]

Hm, jag missförstod dig nog. Orkar inte alltid förstå dina djupsinnigheter när jag är trött.

Eller mina otydligheter (konstaterar ofta jag).
Nyttigt att få veta! Jag trodde knappt du kunde vara annat än knivskarp i huvudet, oavsett hur trött...

Kvasir skrev:Hursom så är det värt att påpeka eftersom även "vanligt folk" ofta säger att svenskar bara är lata och bekväma och att det bara är här folk blir utbrända.

O ja.

Kvasir skrev:Det började i USA och Japan. Holland och Norge har ännu högre frekvens än Sverige i Europa.

Jag behöver stressa mindre och sova mer och prioritera bättre, hålla min lägenhet mer välstädat och fullgöra alla mina projekt och föreningsuppdrag. I stället sitter jag här och hänger. Något säger mig att inget av det här går ihop....

ford skrev:Får man in på rutin att ställa undan saker så fort man använt dom, och att diska disk, så fort man använt den blir det aldrig betungande att hålla snyggt eftersom det aldrig blir stökigt, och det tar fem minuter per gång att göra detta.

Rutiner förutsätter en tillräckligt frisk och väl fungerande hjärna. Om det tar fem minuter eller fem timmar spelar inte så stor roll. Det är ett mentalt beslut att göra det. Det är vad som kostar mest.

Vad gäller att ta ut soporna, hur jobbigt är det på en skala?

Ett mentalt beslut. Då får man kanske låta bli att duscha den dagen, eller äta på McDonalds för att man inte orkar laga mat också, eller...