Hej gott folk!

Efter 2½ som sambo har min flickvän valt att flytta ifrån mig.
Vi har pratat mkt om allt möjligt men först nu börjar hon bli konkret.

Hon tycker att jag tar för mkt energi och att hon hela tiden måste vara som en morsa för mig.

Tex Städning, tvättning och allmänt hushållsysslor är något jag nästan aldrig "kommer ihåg".
Sen Jobbar jag på dygnrytmen som hon stör sig riktigt mkt på.

Hon säger åt mig att hon vill se att jag klarar av att ha ett vardagsliv utan henne innan hon är villig att försöka igen.

Hur gör ni andra i relationer jag har problem att uttrycka mig och det blir också ofta missförstånd.

Tips och råd på alla möjliga plan om relationer är välkomna..



Förtvivlad man med ADHD + Atypisk autism som mist sin livsenergi och andra hälft. (

har du inget boendestöd? Det har jag. Min man är väldigt förstående. Ni kanske skulle behöva parterapi? Sätt er ner och prata om problemen igen!

Har gått så långt att hon inte orkar ngt just nu....pratade om parterapi men hon hade inte energi att genomgå ngt sådant ...iaf inte just nu...boendestöd har jag inte vad innebär det ?

Känner både med dig och med henne måste jag säga...

Det blir bara dynga av vardagen för mig också... Jag vet inte hur det fungerar med boendestöd om den andra hälften är neurotypisk. Jag väntar på min utredning så jag vet inte hur det fungerar alls egentligen. Men när ämnet är på tal så är min mans attityd ungefär så här: "Jag har minsann inga problem med att städa!..." Skitsnack, det är ändå jag som gör det (men det är ett ämne för sig) Men jag tror i alla fall att det är skamligt för honom. Undrar om det kan vara lika för henne även om hjälpen finns tillgänglig.

hmm vet inte om jag kan hjälpa, jag har sakta men säkert lärt mig en hel del (jag är naturlig slarver och min man pedant men insåg att mitt sätt att "organisera slarvet" inte funkade när det var nån som skulle städa och flytta på sakerna hela tiden )
jag har alltid trott att boendestöd är omöjligt med NT sambo men hjälp från en arbetsterapeut borde du få, så att du kanske sakteligen kan börja bli bättre på "husjobb" (och därigenom kankse må bättre)

erixzon skrev:Har gått så långt att hon inte orkar ngt just nu....pratade om parterapi men hon hade inte energi att genomgå ngt sådant ...iaf inte just nu..

Utbränd?... Låt henne återhämta sig, vad säga... Låt det vila och ta hand om dig själv, tycker inte är en dum ide. Lätt att säga, jag vet...

rapchic skrev:hmm vet inte om jag kan hjälpa, jag har sakta men säkert lärt mig en hel del (jag är naturlig slarver och min man pedant men insåg att mitt sätt att "organisera slarvet" inte funkade när det var nån som skulle städa och flytta på sakerna hela tiden )
jag har alltid trott att boendestöd är omöjligt med NT sambo men hjälp från en arbetsterapeut borde du få, så att du kanske sakteligen kan börja bli bättre på "husjobb" (och därigenom kankse må bättre)

Helt idiotiskt att hänga upp hela ansvaret på sambon i så fall

Joakoni skrev:

rapchic skrev:hmm vet inte om jag kan hjälpa, jag har sakta men säkert lärt mig en hel del (jag är naturlig slarver och min man pedant men insåg att mitt sätt att "organisera slarvet" inte funkade när det var nån som skulle städa och flytta på sakerna hela tiden )
jag har alltid trott att boendestöd är omöjligt med NT sambo men hjälp från en arbetsterapeut borde du få, så att du kanske sakteligen kan börja bli bättre på "husjobb" (och därigenom kankse må bättre)

Helt idiotiskt att hänga upp hela ansvaret på sambon i så fall

va jag fattar inte... med boendestöd eller? för jag tar en stor del av hushållsarbetet nu (har mer tid eftersom jag går hemma) men det tog ett tag... (men i början av vårt förhållande så bodde vi i lägenhet så då var det mkt mindre att göra)

Joakoni skrev:Jag vet inte hur det fungerar med boendestöd om den andra hälften är neurotypisk.

Jag tror att det där är olika i olika kommuner.

@erixzon, gå in på din kommuns hemsida och sök boendestöd, det brukar finnas information om vad de kan hjälpa till med (det är så vitt jag förstått lite olika), vad som krävs för att få det och om det kostar pengar eller är gratis osv osv.

rapchic skrev:

Joakoni skrev:

rapchic skrev:hmm vet inte om jag kan hjälpa, jag har sakta men säkert lärt mig en hel del (jag är naturlig slarver och min man pedant men insåg att mitt sätt att "organisera slarvet" inte funkade när det var nån som skulle städa och flytta på sakerna hela tiden )
jag har alltid trott att boendestöd är omöjligt med NT sambo men hjälp från en arbetsterapeut borde du få, så att du kanske sakteligen kan börja bli bättre på "husjobb" (och därigenom kankse må bättre)

Helt idiotiskt att hänga upp hela ansvaret på sambon i så fall

va jag fattar inte... med boendestöd eller? för jag tar en stor del av hushållsarbetet nu (har mer tid eftersom jag går hemma) men det tog ett tag... (men i början av vårt förhållande så bodde vi i lägenhet så då var det mkt mindre att göra)

Jag menar boendestöd, ja.

hej!
jag känner verkligen med dig, min sambo har inte tröttnat än men ibland förstår jag ärligt talat inte hur han orkar.

jag är liksom du kass på att göra saker i hemmet, men jag och min sambo har försökt att lösa det genom att hitta på olika strategier för att jag/vi ska komma igång (han är också rätt slarvig, men inte sådär handlingsförlamad som jag kan känna mig). en grej vi nyligen kom på var att varje kväll i samband med att man gör sig iordning för sängen, så gör vi en tiominutersstädning i köket. denna skall innefatta att plocka bort allt som ligger framme, torka av spis och bänkar, "sortera" disk (ställa i prydliga högar och ev fördiska) samt ev diska upp om det inte är alltför sent.

just rent i köket är jätteviktigt för mig, och samtidigt ett av de svåraste städområdena (det kommer juh ny disk hela tiden ). men jag hatar att vakna och göra frukost i diskkaos och skinande rena, tomma köksbänkar gör att mitt humör påverkas positivt resten av dagen!

vi har försökt knåpa på hur man kan koppla ihop städandet med andra grejer som man ändå måste göra, ett annat exempel är att vi har som regel att gå till miljöstugan med glas, plast osv varje gång vi har tvättstuga.

mycket bygger också på att vi gör saker tillsammans. ibland orkar jag inte lika mycket som han, men då gör jag det jag mäktar med!

som situationen ser ut nu för dig, kanske det är bra att vara särbo ett slag? både så att hon får vila och du prova på att hitta fungerande strategier utan någon som "mammar" dig hela tiden?
har du kanske någon annan i din närhet som du känner dig bekväm att ta hjälp av med att försöka hitta vad som funkar - vän, syskon, annan släkting...?

jag tror mkt på att försöka ringa in "områden" (typ köket kan vara ett område, eller bara disken om just den är ett jätteproblem - det kan vara ett fysiskt område i hemmet eller mer abstrakt, t ex "allt som är relaterat till klädtvätt) och fundera på vad det är som inte fungerar just inom området, så att man inte tänker på städningen som en helhet för då blir det alldeles övermäktigt!

jag har också svårt att uttrycka mig. eller snarare - jag kan uttrycka mycket väl vad jag tänker och känner men det tar väldigt lång tid att formulera. är jag tillräckligt upprörd/ledsen/etc kan jag inte prata alls, och jag har förklarat för min sambo att det är viktigt att han inte pressar på utan låter mig fundera.
kan du kanske försöka skriva istället? och be henne läsa när du är med för att eventuella missförstånd ska kunna redas ut direkt - förklara också att hon måste ställa konkreta frågor!
det viktigaste du kan göra är att försöka. försöka prata, förklara och resonera, så gott du bara kan.

det här blev en hel del text... jag hoppas det kan vara dig/er till någon hjälp iaf!

LostInAForest skrev:jag har också svårt att uttrycka mig. eller snarare - jag kan uttrycka mycket väl vad jag tänker och känner men det tar väldigt lång tid att formulera. är jag tillräckligt upprörd/ledsen/etc kan jag inte prata alls, och jag har förklarat för min sambo att det är viktigt att han inte pressar på utan låter mig fundera.

Oj då! Här läste man om sig själv igen...

ON TOPIC: Det är inte så mycket en fysisk hjälp jag behöver, utan mera hjälp med att organisera mig och få till saker i huvudet för att veta hur jag ska göra. Alla saker behöver ha sin plats, om det finns någonting jag inte vet var jag ska lägga, så ligger högen kvar... När min man får för sig att städa, så blir det ingen ordning alls och då känns det nästan ännu värre, så jag gör det hellre själv. Eller inte...

Jag och min sambo gjorde slut i våras efter många år tillsammans, och det har fått mig att fundera en del på hur man ska få förhållanden att fungera i längden. Ibland tänker jag att jag kanske skulle funka bättre i särboförhållande eftersom jag har ganska höga krav på den jag bor med. Så kan var och en sköta de tråkiga bitarna som städning, handling, matlagning mm efter sina krav, och så kan man träffas och ägna sig åt de roligare sakerna tillsammans. Kanske låter lite oromantiskt, men jag är helt inne på att prova detta nästa gång det blir dags att ta ställning till en relation.

minni skrev:Jag och min sambo gjorde slut i våras efter många år tillsammans, och det har fått mig att fundera en del på hur man ska få förhållanden att fungera i längden. Ibland tänker jag att jag kanske skulle funka bättre i särboförhållande eftersom jag har ganska höga krav på den jag bor med. Så kan var och en sköta de tråkiga bitarna som städning, handling, matlagning mm efter sina krav, och så kan man träffas och ägna sig åt de roligare sakerna tillsammans. Kanske låter lite oromantiskt, men jag är helt inne på att prova detta nästa gång det blir dags att ta ställning till en relation.

Det har jag också funderat över...

minni skrev:Kanske låter lite oromantiskt, men jag är helt inne på att prova detta nästa gång det blir dags att ta ställning till en relation.

Tycker inte alls det låter oromantiskt. Snarare ett sätt att hålla romantiken vid liv och därmed relationen

Om det skulle bli aktuellt med ännu en relation för min del så är särbo det enda tänkbara.
Jag kommer aldrig att bo med någon igen. Aldrig mer några diskussioner om vad som skall göras, när det skall göras, av vem och framför allt om hur det skall göras.

Jag har aldrig behövt "mammas", det är jag som tröttnat på att alltid vara mamman i relationen. När ungarna kom tyckte jag det räckte med dem.

calima skrev:

minni skrev:Kanske låter lite oromantiskt, men jag är helt inne på att prova detta nästa gång det blir dags att ta ställning till en relation.

Tycker inte alls det låter oromantiskt. Snarare ett sätt att hålla romantiken vid liv och därmed relationen

Ja, det är nog lite så jag tänker också. Så kanske man anstränger sig lite extra när man väl träffas också.

minni skrev:Så kanske man anstränger sig lite extra när man väl träffas också.

Och träffas när man verkligen vill ha sällskap.

calima skrev:

minni skrev:Så kanske man anstränger sig lite extra när man väl träffas också.

Och träffas när man verkligen vill ha sällskap.

Här har du en poäng