Precis som rubriken lyder fungerar ingenting.

Dagarna består av surfa framför datorn hela dagarna, jobbar vissa dagar annars orkar jag inte ens med att ta hand om mig själv. I nuvarande stund har jag inte duschat eller ätit sen i fredas.

Mitt liv går verkligen inte ihop sig alls , minsta ansträngning och jag måste vila i flera timmar,är nog dags o söka psykologhjälp igen.

Känns bara de jobbigt o ta tag i allt sånt, har ingen struktur på någonting känns som man åkt in i en bubbla igen jippi.Och givetvis e omgivningen lika frågande som möjligt man blir betraktad som lat när man inte ens klarar av och ta hand om sig själv

Depression?

Fy då vad jobbigt.Ja det är så hemskt hur folk som inte förstår kan misstolka allt man gör och inte gör.

Håller med om att det låter lite som en depression.Känns det så eller är det symptom på annat?Skulle tro att det vore bra för dej att söka vård i allafall.

Men kan tänka mej in i din situation.När allt känns jobbigt är det ju svårt att ta kontakt med vården ochså.De dagar det känns som man inte ens ska kunna ta sej ur sängen är det ju svårt att få någonting gjort alls.

Har ochså haft det så i perioder.Speciellt nu när det är höst och ljuset försvinner.

Hoppas det känns bättre för dej snart och försök att söka hjälp kram

det är nog inte omöjligt att det är depression det bruka komma smygande på höst eller vinter för min del .vet inte vad eller vem jag ska kontakta bara ? men har recept på mirtazapin ( antidepp) sen förra vintern ska nog hämta ut ett sånt recept idag.

Habiliteringen kanske eller öppen vården?

Låter som en depression, ja. Om du inte har kontakt på HAB, så ring din husläkare. Om det är kopplat till årstiden, mörkret och så, så kan det hjälpa lite att tända ljus hemma och ha lite starka färger omkring sig.
Jag har haft återkommande depressioner i över åtta års tid, och det viktigaste är att inte bli arg/besviken på sig själv.

Ja för mig funkar inget heller. Jag är deprimerad sedan ett år tillbaka och jag får inte ihop nåt.

Duscha vet jag inte när jag gjorde senast. Mat är det si och så med. Sömnen är helt rubbad och jag har problem att finna inspiration till nåt.

Mina dagar går ut på att vakna,gå på toa och sätta mig vid datorn. Sedan går jag och lägger mig när jag är på väg att tuppa av pga trötthet. Är sällan utanför dörren ens.

Märkligt , ringde min läkare och frågade om ångestdämpande medicin för att jag sa att min vardag funkar inte längre. Har fått gå hem från jobbet flera dagar nu då jag fått panikångest , skakar och är förvirrad precis som det var förra hösten ungefär samma tidpunkt.

Men kan inte prata personligt till läkaren allt går genom en sjuksköterska, Svaret blev att han inte tänker skriva ut nåt förrens han träffat mig skulle få hem en tid, vilket skulle ta en månad.

Har inte fått någon tid ännu , och eftersom att jag inte går i kbt längre så tar de mycket längre tid . Ska jag bli av med jobbet då eller ? dem kan ju inte ha nån som springer hem hela tiden.

Har börjat med min mirtazapin men det tar ju flera veckor innan den börjar verka, dessa ångestdämpande som jag haft förut skulle jag verkligen behöva nu men inte. Tycker det är märkligt hur de fungerar, ska de behöva gå så långt att jag blir sjukskriven igen blir ju bara värre o värre. Vill ju bara jobba och att allt ska fungera

Låter som att de inte fattat hur illa det är? Är din läkare på psyk eller vårdcentralen? Du har rätt att få träffa en läkare på VC inom 5 dagar (vårdgarantin). Om han är på psyk, har de inga drop in/akuttider? På min psykmottagning har de drop-in-tider varje vecka, dit man kan komma utan att föranmäla.

Ring psyk-akuten och prata med dem.
Det gjorde jag i ett liknande tillstånd och fick väldigt bra hjälp. Ett långt läkarsamtal och annan medicin. Kände verkligen att jag blev tagen på allvar. Men jag kanske hade tur.
Jag hade väntat på vanlig psyk-tid i 5 månader...

kullan skrev:Ja för mig funkar inget heller. Jag är deprimerad sedan ett år tillbaka och jag får inte ihop nåt.

Duscha vet jag inte när jag gjorde senast. Mat är det si och så med. Sömnen är helt rubbad och jag har problem att finna inspiration till nåt.

Mina dagar går ut på att vakna,gå på toa och sätta mig vid datorn. Sedan går jag och lägger mig när jag är på väg att tuppa av pga trötthet. Är sällan utanför dörren ens.

Har varit understimulerad och isolerad från samhället i 20 år och det här med att vara understimulerad och att ingenting händer verkar vara ett stort grundläggande problem för många här också.

Palindromus skrev:

kullan skrev:Ja för mig funkar inget heller. Jag är deprimerad sedan ett år tillbaka och jag får inte ihop nåt.

Duscha vet jag inte när jag gjorde senast. Mat är det si och så med. Sömnen är helt rubbad och jag har problem att finna inspiration till nåt.

Mina dagar går ut på att vakna,gå på toa och sätta mig vid datorn. Sedan går jag och lägger mig när jag är på väg att tuppa av pga trötthet. Är sällan utanför dörren ens.

Har varit understimulerad och isolerad från samhället i 20 år och det här med att vara understimulerad och att ingenting händer verkar vara ett stort grundläggande problem för många här också.

Ja suck samma här och är såååå frustrerande att ingenting funkar var och varannan dag sen många gånger med folk man möter, läkare och så vidare.. njae det ska inte snackas om överhuvudtaget nix!

Här hemma är allt ett tredje världskrig av grejer överallt...Äta blir de si och så med, och nu under vintertid så är jag sällan ute i solen. Jag var ute under några soltimmar i onsdags men innan dess...över 2 veckor sen jag såg solen kännde mig verkligen som en vampyr då jag gick ut sömnen är rubbad, jag sover länge...ca 10-12 timmar per dygn...men nu ska jag städa iallafall, jag, mamma och pappa har nyss skaffat en liten katt, och den gillar att äta saker på golvet, och man vet aldrig vad för äckel som ligger på mitt golv den lilla inte får äta
man blir helt klart mycke gladare av ett djur ~ fasst man känner inte så mycke förrän efter nån månad eller mer.

lyckades ta mig igenom hela jobbdagen 11-20.30 idag . Var dock förvirrad och darrade stora delar av dagen . Fick nog och ringde till min gamla kbt terapeut på middasrasten har en tid på psyk nu på mån. 13 00.
Ett mirakel att jag klarade jobba hela dan men var envis som fan . Tycker de e skamligt att bara gå hem . Varför ska det alltid bli så här varje höst ??? e ingen vanlig höst depp närmare bestämt ett mentalt sammanbrott varje höst.
Nu ska jag börja med dubbla doser antidepp och ångestdämpande så hoppas jag komma på banan igen!

Jag har aldrig ätit antidepp så jag måste fråga ...

Kan man ta dem i förebyggande syfte? Om man vet att höstdeppen alltid kommer, kan man börja med antidepp någon månad innan deppen "brukar" komma?

Så bra att du fick en tid ganska så omgående!

svar till calima

Jag vet inte själv inte vilken effekt det ger på mig , Men senast jag använde de var förra hösten fram till sommaren 2011. Men jag vet inte om de ger så mycket effekt.

Mådde bra hela sommaren fram tills nu för några veckor sen. Endå har jag gjort allt i förbyggande syfte som att träna regelbundet på gym 3 dagar i veckan , men det funkade visst endå inte.

Jag hoppas att dem hjälpte iaf , jag ska köra på dem igen.

det min kbt terapeuft sa till mig nu är att jag aldrig någonsin skulle sluta med antideppet igen . Ska äta de året om och minska dosen på sommaren och öka på hösten vintern . Får väl se om det hjälper, hoppas =)

Hoppas det! Jag håller tummarna!

calima skrev:Jag har aldrig ätit antidepp så jag måste fråga ...

Kan man ta dem i förebyggande syfte? Om man vet att höstdeppen alltid kommer, kan man börja med antidepp någon månad innan deppen "brukar" komma?

Så bra att du fick en tid ganska så omgående!

Själv rekomenderar jag INTE att ta antidepp i förebyggande syfte! dom trubbar av alla kännslor, så ta dom verkligen inte om de inte är nödfall...sen går de inte att ta dom i förebyggande syfte, man får ju inte mindre depprission för man tar dom
man blir bara en zombie, låter konstigt men jag föredrar att va deppig än inte känna nått alls, man känner sig inte direkt levande utan nån kännsla eller ens möjligheten att bli glad

det beror på vilken medicin du tar, jag upplever ssri som possitiva man blir socialare och piggare av dem, Effexor tog jag. Mirtazapinen däremot håller jag med om att man blir zombie sover 13 timmar om dygnet. Helt slut när man vaknar .

Jag tar dem nu för jag vill fgå överskottsenergi på sömn så jag sedan kan gå över på enbart zopiklonen när jag fått "sova ut"

Neko-chan skrev:Själv rekomenderar jag INTE att ta antidepp i förebyggande syfte! dom trubbar av alla kännslor, så ta dom verkligen inte om de inte är nödfall...sen går de inte att ta dom i förebyggande syfte, man får ju inte mindre depprission för man tar dom
man blir bara en zombie, låter konstigt men jag föredrar att va deppig än inte känna nått alls, man känner sig inte direkt levande utan nån kännsla eller ens möjligheten att bli glad

Det kanske gäller för dig, Neko-chan, men du påstår att det gäller för alla!
Troligen överdriver du också. Inte bra när man ger andra råd om viktiga grejer.

Nähe , nu går jag och lägger mig. Tankarna far och flyger som raketer i huvet , hur kunde det bli så här nu IGEN, kände mig så oehört stark och komfortabel med allt i somras sen bara raseras allt på mindre en två veckor och allt e bara kaos.
Ser verkligen fram mot läkarbesöket på måndag, tråkigt när det blir så här.
Kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle gå så här igen bara för en månad sen, jobbigt när man inte har kontroll.

God natt alla!

Dagobert skrev:

Neko-chan skrev:Själv rekomenderar jag INTE att ta antidepp i förebyggande syfte! dom trubbar av alla kännslor, så ta dom verkligen inte om de inte är nödfall...sen går de inte att ta dom i förebyggande syfte, man får ju inte mindre depprission för man tar dom
man blir bara en zombie, låter konstigt men jag föredrar att va deppig än inte känna nått alls, man känner sig inte direkt levande utan nån kännsla eller ens möjligheten att bli glad

Det kanske gäller för dig, Neko-chan, men du påstår att det gäller för alla!
Troligen överdriver du också. Inte bra när man ger andra råd om viktiga grejer.

herregud...överdriv inte själv
ursäkta jag säger som de är, man blir avtrubbad av antidepp medicin vilket inte är bra då man inte är depprimerad, allt går att lösa utan mdicin och för kroppens skull ska man itne ta en massa medicin, men, som sagt, ursäkta för jag bryr mig

Emil k skrev:Nähe , nu går jag och lägger mig. Tankarna far och flyger som raketer i huvet , hur kunde det bli så här nu IGEN, kände mig så oehört stark och komfortabel med allt i somras sen bara raseras allt på mindre en två veckor och allt e bara kaos.
Ser verkligen fram mot läkarbesöket på måndag, tråkigt när det blir så här.
Kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle gå så här igen bara för en månad sen, jobbigt när man inte har kontroll.

God natt alla!

Jag har fått sådana där återkommande depressioner, och börjat och slutat med antideppmedicin i flera år, så jag har slutat förvåna mig över mina krascher. Sjukt nog är det när man börjar känna sig stark och lugn som man ska vara extra noga med att ta medicinen.

Antidepp har ju en ganska lång uppbyggningstid innan man får full effekt, så därför är det viktigt att inte sluta för snabbt. Du ska verkligen inte känna dig misslyckad, för sådana där situationer är vanligare än man tror. Tycker du är jätteduktig som tar tag i problemet och försöker tänka framåt, när man mår dåligt är ju sådant extra svårt.

Tycker du ska försöka börja med medicinen igen utan att känna det som ett misslyckande. Du är inte en sämre eller svagare person för att din hjärna bråkar med dig. Det är ju inte så att du fick bestämma det själv, lika lite som man en person med ex. astma eller reumatism kan bestämma över sin kropps reaktioner.

Det bästa du kan göra för dig själv är att acceptera att du inte funkar så bra som du önskar, och låta dig själv ta till de hjälpmedel (i det här fallet medicin) som kan få tillvaron att bli lite enklare och mer uthärdlig.

Det sista du behöver just nu är att lägga skuld på dig själv för att du inte klarar dig utan medicin. Det ökar ju bara depressionen och oron. Var inte så hård mot dig själv, Emil, för det har aldrig hjälpt mot depression. Det här har ingenting med styrkor eller svagheter i din personlighet att göra, utan med störande nervbanor som inte sköter sig.