Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
17 inlägg
• Sida 1 av 1
Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Är det här AS som spökar eller ska jag söka svaren någonannanstans?
Jag blir helt galen av ilska när människor försöker bestämma över mig på ett otrevligt och ojysste sätt. Jag hamnar lätt i "sandlådekonflikt" om den jag har konflikt också gör det. Med sandlådekonflikt menar jag en konflikt på låg nivå där alla argument är till för att kasta skit på varandra.
Just nu börjar jag ligga risigt till på jobbet. Jag är väl en av deras svagaste medarbetare (ADD och Asperger). Då ska man bara vara tyst och tacksam att man har ett jobb.
Två män mer eller mindre mobbar mig, ser till att jag inte får information jag måste ha för att kunna utföra mitt jobb och säger ibland nedvärderande saker. Jag har blivit fly förbannad, höjt rösten och skällt rätt ursinneslöst så det ekat över kontorslandskapet, fast jag sagt till mig själv innan att jag ska hålla tyst. Jag vill vara stark mogen och sansad - varför kan jag inte styra dessa utbrott?
Jag blir helt galen av ilska när människor försöker bestämma över mig på ett otrevligt och ojysste sätt. Jag hamnar lätt i "sandlådekonflikt" om den jag har konflikt också gör det. Med sandlådekonflikt menar jag en konflikt på låg nivå där alla argument är till för att kasta skit på varandra.
Just nu börjar jag ligga risigt till på jobbet. Jag är väl en av deras svagaste medarbetare (ADD och Asperger). Då ska man bara vara tyst och tacksam att man har ett jobb.
Två män mer eller mindre mobbar mig, ser till att jag inte får information jag måste ha för att kunna utföra mitt jobb och säger ibland nedvärderande saker. Jag har blivit fly förbannad, höjt rösten och skällt rätt ursinneslöst så det ekat över kontorslandskapet, fast jag sagt till mig själv innan att jag ska hålla tyst. Jag vill vara stark mogen och sansad - varför kan jag inte styra dessa utbrott?
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Det låter som att du har glömt av ansvaret för att få fram informationen som krävs för att klara ditt jobb.
Jag tror inte man ska vara tyst och bara göra sitt jobb. Då blir du något de vill ersätta. Gör dig själv oersättelig. Skit i "nedvärderande kommentarer" så mycket som möjligt. Det tvingar dem att bli mer konstruktiva om det nu skulle ligga något "vettigt" bakom dem.
Jag tror inte man ska vara tyst och bara göra sitt jobb. Då blir du något de vill ersätta. Gör dig själv oersättelig. Skit i "nedvärderande kommentarer" så mycket som möjligt. Det tvingar dem att bli mer konstruktiva om det nu skulle ligga något "vettigt" bakom dem.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Prata med chef, HR-ansvarig?
Facket? Skyddsombudet har också som uppgift att se till att även den psykiska/mentala miljön är acceptabel,
Facket? Skyddsombudet har också som uppgift att se till att även den psykiska/mentala miljön är acceptabel,
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Skyddsombudet skulle inte jag kontaktat iaf. om det vore jag som skäller på andra på ett lugnt ställe som ett kontor.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Finns inget fack, centrala avtal eller skyddsombud. Har pratat med HR och Chefen. Och jag tror det finns ett ljus någonstans i slutet av tunneln.
Vi har fått hårda tillsägelser att samarbeta, men de småjäklas när de kan och jag blir ursinnig när männen jäklas med mig. Jag överreagerar och mina ilskeatacker ger mig urusel status på jobbet. Dessutom har jag svårt att prestera något vidare under rådande omständigheter. Jag vill bara lära mig att hantera min ilska.
Vi har fått hårda tillsägelser att samarbeta, men de småjäklas när de kan och jag blir ursinnig när männen jäklas med mig. Jag överreagerar och mina ilskeatacker ger mig urusel status på jobbet. Dessutom har jag svårt att prestera något vidare under rådande omständigheter. Jag vill bara lära mig att hantera min ilska.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Min pappa hade en "arbetskamrat" som höll på så där, han ansåg sig vara förmer än de andra.
Lite superlim löste det problemet...
Lite superlim löste det problemet...
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Parvlon skrev:Hur ser en typisk "småjäkelsituation" ut?
De limmade fast hans grejer på skrivbordet (han var den enda som var rigid med sina grejer) och limmande fast lådorna i skrivbordet (han var den enda som låste det).
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
För mig ser det ut så här
Jag tar inte emot förslag av dig, det måste gå via chefen.
Vi hinner inte visa vad vi gjort, vi kan inte hjälpa att du jobbar deltid.
Jag tar inte emot förslag av dig, det måste gå via chefen.
Vi hinner inte visa vad vi gjort, vi kan inte hjälpa att du jobbar deltid.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Frågan var iofs till TS men jag undrar hur du kan se kopplingen till TS fall i detta? Det låter mer som att det var en specifik person som var "störande objekt" och troligen så blev de av med detta objekt. Var kanske en sån som skällde mycket?Miche skrev:De limmade fast hans grejer på skrivbordet (han var den enda som var rigid med sina grejer) och limmande fast lådorna i skrivbordet (han var den enda som låste det).
Låter som ett korkad påstående faktiskt, du kan ju låtsas som att deras förslag är värda mer än noll. Menar du att de säger så när du lägger fram förslag så tror jag det mer handlar om att folk inte vill ta order från personer som står längre ner när det gäller bestämmandet. Vill du ha någon att bestämma över så ge dig på inhyrd personal. Deltidsarbetande brukar ha sämre koll.jojomamma skrev:det måste gå via chefen.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Känns igen otroligt väl.
Jag ägnade två år för att få en sammling ingenjörer att förstå att man inte kan få 80 grader i en växellåda om kylvattnet man använder är 100 grader.
Den komentar jag fick av en grinig labbingenjör var att det enda jag gjorde var att ta upp en skrivbordsplats.
Han påstod att problemet var att servicepersonalen i Austrelien skitit i att fylla olja i växellådan, så han försökte faktiskt sopa problemet under mattan. Det var väll anledningen till hans missnöje med mig. Jag fick heller inger stöd eller tack varken av kolegor eller chefer. Numera betraktar jag nog företaget som en samling byfånar, som slickar varandras rövar. Där var dessutom andra saker som gjorde att jag inte kännde mig hemma, bland annat en medelålders kolega två skrivbord bort, han var lite av en stalker.
Så det du råkar ut för är att några inkompetenta kolegor inte vill ha konkurrens av någon som är betydligt duktigare, på deras arbete.anledningen
Kallades för revirpinkare. Dom ägnade ofta mer tid åt att göra reklam för sig själva, än att utföra det arbete dom var anställda för.
Förstår dig mycket väl, själv hade jag möjligheten att pensionera mig från en arbetsplats som saknade all möjlighet att arbeta på ett kreativt sett.
De som jobbar över 20 år, "viste allt" så dom behövde inte bry sig om vad andra sa.
Tror det bästa du kan göra är att söka ett annat arbete. För min del var det ingen ide, jag var redan 1,5 år från pension, så valet var inte svårt.
Börjar faktiskt känna mig lite som folk, efter att ha sluppit ifrån den arbetsplatsen.
Jag ägnade två år för att få en sammling ingenjörer att förstå att man inte kan få 80 grader i en växellåda om kylvattnet man använder är 100 grader.
Den komentar jag fick av en grinig labbingenjör var att det enda jag gjorde var att ta upp en skrivbordsplats.
Han påstod att problemet var att servicepersonalen i Austrelien skitit i att fylla olja i växellådan, så han försökte faktiskt sopa problemet under mattan. Det var väll anledningen till hans missnöje med mig. Jag fick heller inger stöd eller tack varken av kolegor eller chefer. Numera betraktar jag nog företaget som en samling byfånar, som slickar varandras rövar. Där var dessutom andra saker som gjorde att jag inte kännde mig hemma, bland annat en medelålders kolega två skrivbord bort, han var lite av en stalker.
Så det du råkar ut för är att några inkompetenta kolegor inte vill ha konkurrens av någon som är betydligt duktigare, på deras arbete.anledningen
Kallades för revirpinkare. Dom ägnade ofta mer tid åt att göra reklam för sig själva, än att utföra det arbete dom var anställda för.
Förstår dig mycket väl, själv hade jag möjligheten att pensionera mig från en arbetsplats som saknade all möjlighet att arbeta på ett kreativt sett.
De som jobbar över 20 år, "viste allt" så dom behövde inte bry sig om vad andra sa.
Tror det bästa du kan göra är att söka ett annat arbete. För min del var det ingen ide, jag var redan 1,5 år från pension, så valet var inte svårt.
Börjar faktiskt känna mig lite som folk, efter att ha sluppit ifrån den arbetsplatsen.
Senast redigerad av lasseivägen 2011-11-11 21:02:06, redigerad totalt 2 gånger.
- lasseivägen
- Inlägg: 4798
- Anslöt: 2009-07-20
- Ort: På havet kaparkapten inte Rövare
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Jo, status är otroligt viktigt för dessa män. Skulle kunna berätta dråpliga historier, men vågar inte pga risk för igenkänning.Parvlon skrev:folk inte vill ta order från personer som står längre ner när det gäller bestämmandet.
Tyvärr, jag står längst ner i pyramiden.Parvlon skrev: Vill du ha någon att bestämma över så ge dig på inhyrd personal. Deltidsarbetande brukar ha sämre koll.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
jojomamma skrev:
Vi har fått hårda tillsägelser att samarbeta, men de småjäklas när de kan och jag blir ursinnig när männen jäklas med mig.
Tyvärr är det nog så att dom tycker det är roligt när du blir sådär arg och gärna ser till att de händer.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Så är det säkert! Finns det några tips för att hantera sin egen och andra ilska?Moggy skrev: Tyvärr är det nog så att dom tycker det är roligt när du blir sådär arg och gärna ser till att de händer.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Då får du jobba dig uppåt. Finns väl ingen annan anledning till att man ser sig själv som längst ner förutom i rent självskadesyfte? Att du arbetar deltid är ju ett hinder eftersom du knappast är där lika långa tider som de andra och om man får gissa så har ni likartade arbetsuppgifter. Då tror jag det är så att de automatiskt tror sig veta bättre än vad du gör = handikapp för din del. Det ska till något jävligt bra för att de ska se dina förslag som vettiga. Även honor har det automatiskt svårare men i ditt läge så tror jag det spelar mindre roll. Folk vill hellre se såna som kommer snabbt upp från det lägsta trappsteget av egen kraft än såna från mitten och snubblat på en räkmacka. Om du tvunget måste bestämma över nån annans arbetsuppgifter för att känna att ditt arbete gör nytta så tror jag det är bäst du tar det med din chef, ett nytt problem kan dock uppstå och det är att han känner sig hotad.jojomamma skrev:Tyvärr, jag står längst ner i pyramiden.
Status är rätt löjligt egentligen. Enklare är att inbilla sig själv att man har status. Det är ändå den man är ute efter.jojomamma skrev:Jo, status är otroligt viktigt för dessa män. Skulle kunna berätta dråpliga historier, men vågar inte pga risk för igenkänning.
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
jojomamma skrev:Så är det säkert! Finns det några tips för att hantera sin egen och andra ilska?Moggy skrev: Tyvärr är det nog så att dom tycker det är roligt när du blir sådär arg och gärna ser till att de händer.
Ursäkta att jag säger detta då det inte har något med din frågeställning att göra, men det är väl VUXNA människor du jobbar med? Vad är det för himla högstadiefasoner de håller på med?
Jag är ledsen att jag inte kan komma med något konstruktivt, blev bara så upprörd när jag läste detta...
Re: Arg som ett bi. Asperger eller något annat?
Banzai skrev: men det är väl VUXNA människor du jobbar med? Vad är det för himla högstadiefasoner de håller på med? .
Han som liksom leder bråket mot mig är i sin värld är mycket betydelsefull, att han har rätt att göra andra illa samtidigt som han kan göra vad som helst för att få beröm och uppmärksamhet av chefer t.o.m.ljuga, stjäla ideer och förstöra. Han är listig nog att inte avslöja sig allt för mycket.
Jag är uppväxt med en narcissistisk far - det har satt sina spår. Antagligen därför jag reagerar så mycket.
Återgå till Att leva som Aspergare