Det är möjligt att det en gång var sant men medan övriga världens skolor har blivit bättre så har det gått åt andra hållet i Sverige. Det är en utveckling som varat länge men som på senare tid accelererat.

Meppe skrev:

Krake skrev:Jag tror dock att en bättre undervisning hjälper till för att minska mobbning. Med mer fokus på bra undervisning så blir det mindre stökigt och lärarna får bättre kontroll och dessutom förändrar det förutsättningarna för elevernas interna statusliga.

Enligt sjuhundrafemtioelva undersökningar bor jag i landet med världens bästa undervisning, och har ändå lyckats bli mobbad tills jag var övertygad om att jag inte förtjänar att leva.

Men är det inte mer hur samhället ser ut som påverkar mobbing? Jag menar, här uppe i Norden är det ju inte ok att vara annorlunda, alla ska helst vara klonade. Man får inte vara bättre än någon annan och Gud förbjude att man sticker ut.
Jag tror mer på att föräldrarna har ett ansvar för att förebygga mobbing. Sunda värderingar med bröstmjölken kommer man långt med.

Moderator: Reparerade citatet!

Jo, kvalitetsnivån på själva undervisningen sjunker sedan säkert 25 år tillbaka, om jag förstod lärarna rätt för 15 år sen. Och vad gäller mobbning är det väl som med fattiga; det blir möjligen bättre i snitt men det hjälper inte undantagen ett skvatt. Och nolltolerans talas det sällan om i sammanhanget.

Så vi skulle kanske dela upp skolan i mindre enheter inom större, så att varje elev - och varje fall begynnande mobbning - blev sett och omhändertaget?

För 25 år sen eller när det var, så skulle inte alla tvunget skaffa betyg att kunna komma in på högskola med, det var bara en IQ-elit man behövde och krävde på högskolenivå. När man sen började behöva alltfler högutbildade så sänktes kraven allteftersom och de sänks kanske fortfarande (nu kanske delvis av andra orsaker).

Så vi kanske borde göra vad man borde ha gjort för 25 år sen: Dela upp elever på olika sätt, för att kunna upprätthålla olika typer av elitnivå? Men då måste vi samtidigt jobba som bävrar på att, verkligen, hålla alla olika begåvningar och begåvningsprofiler lika högt värderade, i pengar inte minst.

Jag tror det vore en väg för skolan. Som då som sagt borde kunna börja med nolltolerans mot mobbning också.

Och Krake, låt oss bara säga att jag aldrig tänkt på dig som just knäpp.

Mamasnest skrev:Men är det inte mer hur samhället ser ut som påverkar mobbing?

Jag tror nog att det går i båda riktningar. Skolan är ju också en del av samhället, och i princip alla i samhället har nån gång gått i skolan.

Mamasnest skrev:Jag tror mer på att föräldrarna har ett ansvar för att förebygga mobbing. Sunda värderingar med bröstmjölken kommer man långt med.

Föräldrarna har naturligtvis ansvar för sina barn, problemet är ju att när de inte tar sitt ansvar så drabbas inte bara deras egna barn, utan också andra barn. Nästan alla föräldrar är tvungna att arbeta när barnen är i skolan, samtidigt som de är skyldiga att ha barnen i skolan ganska många timmar varje dag. Föräldrarna har med andra ord inte möjlighet att ta ansvar för barnen de timmar de är i skolan.

Dessutom tycker jag verkligen att skolan, och samhället, ska ta ansvar för de barn vars föräldrar inte tar sitt ansvar. Det innebär inte att föräldrarnas ansvar blir mindre som en följd av det.

Fullständigt medhåll, minni.

Och vad gäller i synnerhet det minni skrev:Dessutom tycker jag verkligen att skolan, och samhället, ska ta ansvar för de barn vars föräldrar inte tar sitt ansvar. Det innebär inte att föräldrarnas ansvar blir mindre som en följd av det.

... så kanske det vore bra att ge förskola och... kanske fritids mer än skola egentligen, men, ge dem mycket större ansvar för hur varje barn verkligen mår? Kompletterande föräldraansvar? Mentorsansvar?

Det vore i.a.f. ett försök att komma tillrätta med baksidan av individuella föräldrars frihet att uppfostra sina barn precis som de vill. En individuell frihet som jag innerst inne är knäpp nog att ifrågasätta fullständigt, men glöm att jag skrev det. Vi ska ju vara konstruktiva här, någorlunda nutidsförankrade och realistiska.

minni skrev:

Mamasnest skrev:Men är det inte mer hur samhället ser ut som påverkar mobbing?

Jag tror nog att det går i båda riktningar. Skolan är ju också en del av samhället, och i princip alla i samhället har nån gång gått i skolan.

Mamasnest skrev:Jag tror mer på att föräldrarna har ett ansvar för att förebygga mobbing. Sunda värderingar med bröstmjölken kommer man långt med.

Föräldrarna har naturligtvis ansvar för sina barn, problemet är ju att när de inte tar sitt ansvar så drabbas inte bara deras egna barn, utan också andra barn. Nästan alla föräldrar är tvungna att arbeta när barnen är i skolan, samtidigt som de är skyldiga att ha barnen i skolan ganska många timmar varje dag. Föräldrarna har med andra ord inte möjlighet att ta ansvar för barnen de timmar de är i skolan.

Dessutom tycker jag verkligen att skolan, och samhället, ska ta ansvar för de barn vars föräldrar inte tar sitt ansvar. Det innebär inte att föräldrarnas ansvar blir mindre som en följd av det.

Jag håller med! Men det är egentligen fel att åtgärda det akuta problemet istället för att komma åt roten på problemen. Om föräldrar lärde sina barn bra värderingar, att visa respekt osv så skulle ju inte skolan och samhället behöva ta över föräldraansvaret.
Tyvärr ser det ut så här och ja, då tycker jag att skolan ska ta ett större ansvar. Oavsett hur slappa föräldrar än har blivit så får vi inte se mellan fingrarna när det gäller barns hälsa.

jonsch skrev:Fullständigt medhåll, minni.

jonsch skrev:... så kanske det vore bra att ge förskola och... kanske fritids mer än skola egentligen, men, ge dem mycket större ansvar för hur varje barn verkligen mår? Kompletterande föräldraansvar? Mentorsansvar?

Kom att tänka på nåt ordspråk som säger ungefär att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Kanske ligger nåt i det. Ibland räcker föräldrarna inte till, även de allra bästa föräldrar har sina svackor. Mer möjligheter och rättigheter för barn är jag helt för!

jonsch skrev: Det vore i.a.f. ett försök att komma tillrätta med baksidan av individuella föräldrars frihet att uppfostra sina barn precis som de vill. En individuell frihet som jag innerst inne är knäpp nog att ifrågasätta fullständigt, men glöm att jag skrev det. Vi ska ju vara konstruktiva här, någorlunda nutidsförankrade och realistiska.

Haha, lite framtidsvisioner kan man väl ha. Nog har föräldrarna lite väl mycket frihet vad gäller uppfostran av sina barn, jag kan bara hålla med. Jag är ändå väldigt optimistisk om framtiden, barn kommer att få det bättre, det är jag övertygad om.

Hoppas det! Undras bara om det är bra eller dåligt i sammanhanget att det där om att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn är ett gammalt ordspråk...

Mamasnest skrev:

minni skrev:

Mamasnest skrev:Men är det inte mer hur samhället ser ut som påverkar mobbing?

Jag tror nog att det går i båda riktningar. Skolan är ju också en del av samhället, och i princip alla i samhället har nån gång gått i skolan.

Mamasnest skrev:Jag tror mer på att föräldrarna har ett ansvar för att förebygga mobbing. Sunda värderingar med bröstmjölken kommer man långt med.

Föräldrarna har naturligtvis ansvar för sina barn, problemet är ju att när de inte tar sitt ansvar så drabbas inte bara deras egna barn, utan också andra barn. Nästan alla föräldrar är tvungna att arbeta när barnen är i skolan, samtidigt som de är skyldiga att ha barnen i skolan ganska många timmar varje dag. Föräldrarna har med andra ord inte möjlighet att ta ansvar för barnen de timmar de är i skolan.

Dessutom tycker jag verkligen att skolan, och samhället, ska ta ansvar för de barn vars föräldrar inte tar sitt ansvar. Det innebär inte att föräldrarnas ansvar blir mindre som en följd av det.

Jag håller med! Men det är egentligen fel att åtgärda det akuta problemet istället för att komma åt roten på problemen. Om föräldrar lärde sina barn bra värderingar, att visa respekt osv så skulle ju inte skolan och samhället behöva ta över föräldraansvaret.
Tyvärr ser det ut så här och ja, då tycker jag att skolan ska ta ett större ansvar. Oavsett hur slappa föräldrar än har blivit så får vi inte se mellan fingrarna när det gäller barns hälsa.

Sen när är det fel att ingripa om någon blir mobbad?

Meppe skrev:
Sen när är det fel att ingripa om någon blir mobbad?

Det var det jag menade men min sista mening, vi MÅSTE ingripa om ett barn mår dåligt. Dock tycker jag att man ska satsa mer på att få föräldrarna att ta ansvar för sina barn än att skylla på skolan för att de inte uppfostrar barnen. Det är huvudsakligen föräldrarnas ansvar att deras barn behandlar andra med respekt.

"Men det är egentligen fel att åtgärda det akuta problemet" kan jag inte tolka som något annat än att det är fel att ingripa.

Mamasnest skrev: Dock tycker jag att man ska satsa mer på att få föräldrarna att ta ansvar för sina barn än att skylla på skolan för att de inte uppfostrar barnen.

Har du några idéer om hur man - vem nu "man" är i sammanhanget - kan få föräldrar att justera sin uppfostran av barnen?

Meppe skrev:"Men det är egentligen fel att åtgärda det akuta problemet" kan jag inte tolka som något annat än att det är fel att ingripa.

"Men det är egentligen fel att åtgärda det akuta problemet ISTÄLLET för att komma åt roten på problemen."

Jag förstår att man måste stoppa mobbing genom skolan, men vad löser det i längden? Om inte föräldrna tar sitt ansvar kommer ju detta att fortsätta ändå. Nu för tiden kommer ingen undan alls pga mobiler, chat, FB osv, mobbingen kan lätt forsätta utanför skolan.
Jag tycker att man ska gå till botten med problemet, ínte bara släcka bränder.

jonsch skrev:Har du några idéer om hur man - vem nu "man" är i sammanhanget - kan få föräldrar att justera sin uppfostran av barnen?

Kanske kan man ta upp detta redan på föräldrautbildningar när man får barn och sedan på föräldramöten, utvecklingssamtal osv. Kalla till obligatoriska krismöten där alla inblandade OCH föräldrar får träffas och prata? Att sköta allt via skolan är att låta barnen "komma undan", de behöver sitta där och konfrontera de de har gjort illa och detta tillsammans med sina föräldrar.

Krismöten? Då har ju uppfostran redan hunnit spåra ur alldeles för långt, och då är det ju bara de föräldrar vars ungar är riktiga rötägg som uppmanas förbättra sig. Och att få några förmaningar till av mödravården torde inte få en att lägga om hela sin inställing till uppfostran.

Nej du. Har ingen några bättre idéer än så att komma med om hur man får föräldrar att ta bättre ansvar, så är det nog en betydligt bättre idé att istället ge skol- och fritidspersonal verkligt ansvar för varje barns hela utveckling.

Föräldrarna ska givetvis inte slippa ifrån ansvar för sina barn (alldeles för många föräldrar tror dessutom att det är skolans uppgift att uppfostra barnen), men det finns ungar som uppför sig exemplariskt så länge deras föräldrar är närvarande (de flesta även i skolan), man övrig tid, som svin (oftast överklassungdomar som hålls alldeles för hårt hemma, jodå, jag har sett dom, jag vet vad jag pratar om).

Sådana ungar måste alla ta gemensamt ansvar för, det är inte egna barn, andras ungar som gäller, alla vuxna har rätt och ska säga till ungar som beter sig illa! De flesta struntar i det i nuläget, vilket sänder totalt felaktiga signaler till ungarna, det är där skolan kommer in och har ett mycket större ansvar än vad de själva fattar, inte minst när det gäller mobbing!

Väldigt många ungar är dessutom så att de saknar respekt för sina föräldrar och oftast för de flesta lärare med, men okända vuxna (och lärare som de normalt inte har) som säger till har en helt annan respekt i många barns värld (även det har jag upplevt med egna ögon).

Den skada som missuppfattningen av 60-talets "fria uppfostran" orsakade får vi tyvärr leva med ett antal generationer till, många av de barnen som idag är föräldrar begriper inte hur man uppfostrar barn (eller ens att barnen ska uppfostras) och den skadan går vidare till de deras barn. Skolan har därför en väldigt viktig uppgift att se till att de barnen lär sig vad uppfostran är så att skadan kan minskas generation för generation.

Och jag instämmer. Och tror tillsvidare litet på att mitt förslag om uppdelning av eleverna i mindre grupper skulle underlätta utförandet av uppfostringsuppgiften.

Och som jag skrev så borde man eventuellt snarare göra uppfostran till en uppgift för fritidspersonal, som det då skulle behöva finnas på skolan åtinstone varje rast (man kunde ju låta eleverna ta rast omlott, så skulle inte så stora skaror fritidspersonal behövas där).

Stora klasser som det klagas så mycket över är inte ett generellt problem, det är för lite resurser som är problemet. Klassens storlek har inget med att göra att ett barn kan bli osynligt i skolan och inte får den hjälp som barnet har rätt till, dessutom kan stora klasser ofta delas upp i mindre grupper för att undervisningen ska kunna anpassas, ex vis efter kunskapsnivå.

Det är ofta mycket krångligare att anpassa undervisningsnivån i små klasser, det blir då så få som är riktigt duktiga respektive så få som behöver speciella genomgångar för att förstå och ha en chans att hänga med.

Särklasser (tidigare namn, OBS-klasser) tror jag inte mycket på, normalbegåvade barn ska definitivt inte hamna där för att de har ADHD eller andra NPF-problem (som ofta har varit fallet och är fortfarande i skolans hemska värld, en värld som skapar mobbing).

Det är inte precis mindre klasser jag föreslår, Miche, som du ser om du letar i mina inlägg (kan själv leta och citera mig om du inte hittar den biten). Du kanske inte tolkar mig så heller men det är så jag tolkar dig till att göra!

[EDIT] När jag nu läser dig bättre så verkar du vara på samma linje som jag är i nämnda förslag.

/ J

jonsch skrev:När jag nu läser dig bättre så verkar du vara på samma linje som jag är i nämnda förslag.

Jag har inte kritiserat dina åsikter i den här tråden (däremot tjafset om för stora klasser som rent allmänt har setts i media), mest förtydligat mina egna!

Nej det trodde jag inte heller, bara ville inte att du skulle missa, eller råka få nån att missa, mitt, ehrm anspråkslösa förslag (jädra Swift till att ha besudlat det uttrycket för evigt ).

/ J

Nej då, jag tycker att vi tillsammans i tråden kommit fram till många vettiga förslag, tyvärr är inte politikerna villiga att skjuta till en enda krona för att de ska kunna genomföras.

Det är dags att förstatliga skolan igen så att resurserna kan fördelas rätt och de beslut som tas av riksdagen angående utbildningsväsendet kan genomföras utan att gnetiga kommunpolitiker kan sabotera!

Det kan nog hända. Och då är väl genomtänkta förslag en god början - inför kommande val, alltså. Och vägen till genomtänkta kan ju gå genom framkastade, som dessa. Vi får se vart det barkar.

Så ni menar att föräldrar ska kunna luta sig tillbaka och säga "jag orkar inte, men skolan gör ju ett så bra arbete med att uppfostra mina barn så det gör inget"?
Hemskt om ni frågar mig!!!

När jag gick i skolan hände det inte en enda gång att en elev kallade våra lärare för könsord, sådant händer hela tiden i dagens skolor. Min son går i 8:an och jag har varit med både i skolan och på läger osv, vilken skräckupplevelse! Herregud vilken avsaknad av respekt från dagens ungdom! Om mina barn tilltalade mig som flera av hans klasskompisar gjorde skulle jag släppa allt jag hade för att jobba med det problemet hos mitt barn.

Nej, ta inget ansvar från föräldrarna, det är ju de som har det yttersta ansvaret för barnen!