micke83 skrev:@ Dagobert, syftar du på min reformation inom kvantitativa angivelser eller på mitt förslag om kommatecken?

Ditt förslag om kommatecken, och det var väl du som ville ersätta de/dem med dom?

Att skapa nya regler när man inte kan de gamla är nog inte så bra.

Kimmelie skrev:Det är de utelämnade kommatecknen, och förkortade meningar, som orsakar den här förvirringen om de/dem.

Jag anser i alla fall att de som har gjort quizet har fel i dessa exempel!

Kommatecken ska man ha enbart om det inte rör sig om nödvändiga bisatser, och den nya "de som"-regeln gäller rimligen enbart vid nödvändiga bisatser. Ergo:
(1) * De, som är sjuka, ska man hjälpa.
(2) De som är sjuka ska man hjälpa.
(3) Dem som är sjuka ska man hjälpa.
(4) Dem, som är sjuka, ska man hjälpa.

(2) och (3) har inte samma betydelse som (4): de förra betyder 'man ska hjälpa de sjuka', medan den senare betyder 'man ska hjälpa dem, och de är sjuka'.

På finlandssvenska tror jag att man fortfarande använder den gamla sortens kommatering, där denna betydelseskillnad inte speglas i skriftspråket, men i Sverigesvenskan ses det som felaktigt.

osäker skrev:

Kimmelie skrev:Det är de utelämnade kommatecknen, och förkortade meningar, som orsakar den här förvirringen om de/dem.

Jag anser i alla fall att de som har gjort quizet har fel i dessa exempel!

Kommatecken ska man ha enbart om det inte rör sig om nödvändiga bisatser, och den nya "de som"-regeln gäller rimligen enbart vid nödvändiga bisatser. Ergo:
(1) * De, som är sjuka, ska man hjälpa.
(2) De som är sjuka ska man hjälpa.
(3) Dem som är sjuka ska man hjälpa.
(4) Dem, som är sjuka, ska man hjälpa.

(2) och (3) har inte samma betydelse som (4): de förra betyder 'man ska hjälpa de sjuka', medan den senare betyder 'man ska hjälpa dem, och de är sjuka'.

På finlandssvenska tror jag att man fortfarande använder den gamla sortens kommatering, där denna betydelseskillnad inte speglas i skriftspråket, men i Sverigesvenskan ses det som felaktigt.

Om äldre tiders kommatering:

post122060.html#p122060
post122077.html#p122077
post434052.html#p434052

OT
@dagobert
LOL nä det kan tyckas, man kan även vända på steken att när det inte finns några (kända) regler, verkar det ju ganska vettigt att skapa regler...

Angående att ersätta de/dem med dom byggde på att jag tyckte att det kostade mer än det smakade att hålla isär de/dem så att säga. Men det avslöjade kanske mest min egen okunskap, eftersom jag underskattade informationsvärdet i orden.

Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man visste.

Dagobert skrev:Att skapa nya regler när man inte kan de gamla är nog inte så bra.

Nästan alla regler har skapats genom att man inte kan de gamla reglerna. Undantaget är sådana regler som skapats genom politisk korrekthet eller för átt mán vïll låta fïnare än vad man är.

Vildsvin skrev:

Dagobert skrev:Att skapa nya regler när man inte kan de gamla är nog inte så bra.

Nästan alla regler har skapats genom att man inte kan de gamla reglerna.

Och se vilken röra det blivit också!

Kanske för att det inte är så enkelt? Bland annat är det fundamentalt olika när saker växer fram genom löpande bruk och när några går in och ska nyordna utan att förstå hur det gamla var ordnat.

Ifall jag nu ska ta risken att svara någon som drar in skällsordet "politiskt korrekt" till och med hit i stället för att tala om vad han menar.

Jag tänkte att ni skulle få bestämma själva vilken betydelse ni ville lägga i uttrycket "politiskt korrekt". Jag syftade rent allmänt på fenomenet att makthavarna bestämmer vilken sorts språk folket skall använda.

Några exempel på PK-språk:

* När Island blev kristet blev det politiskt inkorrekt att hylla de gamla gudarna. Därför bytte man ut ordet "þórsdagur" (torsdag) mot "fimmtudagur" (femtedagen).

* När Sverige erövrade Sameland blev det politiskt inkorrekt att ge sina barn samiska namn. Med tiden blev det icke-PK att tala samiska alls, och många tappade sitt modersmål.

* Landsbygdsdialekternas död till följd av att de setts som ett obildat språk. Att tala rikssvenska är PK.

* Newspeak, användningen av eufemismer i makthavares språk för att dölja vad man faktiskt talar om.

Vildsvin skrev:Jag tänkte att ni skulle få bestämma själva vilken betydelse ni ville lägga i uttrycket "politiskt korrekt". Jag syftade rent allmänt på fenomenet att makthavarna bestämmer vilken sorts språk folket skall använda.

Några exempel på PK-språk:

* När Island blev kristet blev det politiskt inkorrekt att hylla de gamla gudarna. Därför bytte man ut ordet "þórsdagur" (torsdag) mot "fimmtudagur" (femtedagen).

* När Sverige erövrade Sameland blev det politiskt inkorrekt att ge sina barn samiska namn. Med tiden blev det icke-PK att tala samiska alls, och många tappade sitt modersmål.

* Landsbygdsdialekternas död till följd av att de setts som ett obildat språk. Att tala rikssvenska är PK.

* Newspeak, användningen av eufemismer i makthavares språk för att dölja vad man faktiskt talar om.

(Jag vill bara poängtera att när jag var ung, så stod "PK" för "privatknullare", vilket jag gissar i dagens läge är allt annat än PK.)

Vildsvin

Ja, om det var det du menade så är jag med.

Men jag kan inte se att uttrycket "PK" går att använda i sådana sammanhang. Det är redan inmutat av vissa politiska intressen för att torgföra sin agenda, och vare sig man godtar det eller vill erövra det tillbaka till en mer allmän betydelse får man nog räkna med att läsaren antar att man har en sådan agenda någonstans i sammanhanget.

Eventuell fortsatt diskussion om uttrycket "PK" tas väl bättre här, förresten, med länk hit:

om-pk-begreppet-t3949.html

Jag stör mig på (på mitt typiska "haka upp mig sätt") det flitigt använda ordet livspussel.

Att tala om pussel som är svåra att lägga är ett effektivt bildspråk. Det innebär att många bitar måste hitta sin rätta plats, men också att det går att få ihop dem – det finns en lösning. Står man inför en konflikt och måste göra ett val är pussel kanske därför inte den exakta bilden.

Pussel är ett tidigt lån från engelskan i svenskan (puzzle). Det uppträder först i sammansättningen pusselspel i slutet av 1700-talet. Den bildliga betydelsen verkar ha etablerats först på 1900-talet. Välkänd blev myndigheternas maning under andra världskriget: ”Spionen lägger pussel – behåll din bit!”

Källa: http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=2121#item100300

"Står man inför en konflikt och måste göra ett val är pussel kanske därför inte den exakta bilden." Det är väl det som gör att det gnisslar i huvudet på mig när jag hör eller läser om "livspusslet" därför att livet är fyllt med konflikter och val.

Ett pussel är för mig något man KAN lösa och dessutom blir resultatet av att man lyckats passa in bitarna en förutbestämd tvådimensionell bild av något. ALLA bitar som hör till ett pussel måste användas annars blir inte bilden komplett. Bitarna ska passa, man ska inte slipa till en bit för att få den att passa i ett hål som den inte har rätt form för.
Fattas det bitar så blir ofta följden att man kasserar det pusslet. Är det så man ska göra när man inte får ihop det i livet? Eller ska "samhället" bestämma att man ska kasseras bara för att man inte lyckas? Vem bestämmer den förutbestämda bilden?

Jag slår upp puzzle i Norstedts engelska ordbok, Student's Edition, fjärde upplagan. Där står:
puzzle I vb tr 1 förbrylla, sätta myror i huvudet på; ~ one's brain[s] (head) about bry sin hjärna med, grubbla på 2 ~ out fundera (lura) ut
II vb itr bry sin hjärna [over, about med], grubbla [over, about över]
III s 1 bryderi, villrådighet 2 gåta [it's a ~ to (för) me]; problem, svår nöt [att knäcka]
3 pussel, läggspel

Via engelskan kan man alltså få in en del av den betydelse som de som använder ordet livspussel säkert menar: att det är en gåta som man får grubbla en hel del över, ett problem som kan vara en svår nöt att knäcka. På svenska tycker jag inte riktigt det fungerar med pussel för att uttrycka det.

Men det är ju jag det

Jag stör mig på folk som uttalar sig om hur andra människor stavar och formulerar sig, Som mig själv t.ex.!
Jag har dyslexi och har hela livet försökt på alla sätt att lära mig stava och formulera mig rätt (läsningen har varit rätt ok), men lyckats först någorlunda när datorn kom in i bilden.
Om ni bara visste hur mycket jag hade velat plugga vidare, men med bara en etta i svenska så fanns det inte en chans.
Det här är inte menat som något illa mot er andra som har skrivit i tråden!
Jag ville bara få det sagt och kanske ge nån en tankeställare?!

Det här har tagit mig 20 minuter att få till

@ Magnus

min egen skrivklåda var obefintlig, innan jag blev med dator, till min förvåning har jag upptäckt en ökad lust för att...skriva... Grammatik å rättstavning får ta den tid det tar, är nu 50+ men blir som ett barn på nytt då jag ser resultaten av mina pekfingervalser .

(Skaffade PC för lite mer än ett år se'n,och då för digital fotoredigering + svårigheter med läsning i den lika nyinförskaffade Mobilen)

Trots mina svårigheter med syftning etc... Och noll koll på vad det kan leda till, så är det med en stor glädje att få delta i de/dem/dom/det mina språkliga försök till konversation, med vars trista tillrättavisningar jag ändå tar nödvändigt spjärn mot.

Är faktiskt anonymt tacksam för språkpolisernas otåliga korrekturläsning och bristande förståelse för synbart osynliga funktionshinder sporrad av att mina inlägg ändå blivit lästa och inte ignorerats så gör jag vad mäktar med för att skärpa till det jag skriver som sagt är 50+ gubbigtgaggig men utvecklas fortfarande... och gläds, tar åt mig, och gör mig till dem ggr jag får positiv feedback.

-Äntligen börjar det jag med stor möda, försökt läsa mig till, bära frukt...mogen sådan, även om ett å annat surkart smaskas, av nyfikenhet på om det skall ge samma dåliga ont i magen som förr...

tog tid det här...men med fingersättning och rätt glasögon, så kanske skrivhastigheten kan trimmas till, för att frigöra/slipa till språkligheten.

Får bli lunchfika istället för morgonkaffe, se'n skall hu'n ut igen, se'n...

Dyslexi m.m funktionshinder kan med rätt stöd (och helst egen förståelse) bli en tillgång i tillvaron, det...är så många nyanser i våra personligheter, styrkor och svagheter, som gör oss till det vi är och inte var.

Skall nu ut me' hu'n på bete å bete mig som ett bete för att se vad det för med sig...

Mvh deg (tog c:a 120min att snickra till det här inlägget, hoppas nå'n orkar/ids läsa)

@wuwei, pussel och puzzle är s.k. falska kamrater, det heter jigsaw på engelska (vilket syftar på tillverkningsmetoden).

@segdeg, jag vill tipsa dig (och alla andra) om en sida på nätet där man kan lära sig mycket om hur man inte ska skriva... Avigsidan

Miche skrev:@wuwei, pussel och puzzle är s.k. falska kamrater, det heter jigsaw på engelska (vilket syftar på tillverkningsmetoden).

@segdeg, jag vill tipsa dig (och alla andra) om en sida på nätet där man kan lära sig mycket om hur man inte ska skriva... Avigsidan

Avigsidan är helt underbar!

segdeg, jag har läst hela din text och jag uppskattar dina inlägg. Jag har tänkt detta flera gånger men glömt säga det; jag tycker du verkligen har utvecklats när det gäller just skrivandets konst (jag jämför med de inlägg du gjorde när du var helt ny på forumet och nybliven datorägare). Det enda jag kan säga är; keep up the good work!

Detta från en som också stör sig jättemycket på felstavningar o.dy. men som har överseende (jag själv stavar som en kratta ibland och min misshandel av kommatecken ska vi prata tyst om).

Banzai skrev:segdeg, jag har läst hela din text och jag uppskattar dina inlägg. Jag har tänkt detta flera gånger men glömt säga det; jag tycker du verkligen har utvecklats när det gäller just skrivandets konst (jag jämför med de inlägg du gjorde när du var helt ny på forumet och nybliven datorägare). Det enda jag kan säga är; keep up the good work!

Detta från en som också stör sig jättemycket på felstavningar o.dy. men som har överseende (jag själv stavar som en kratta ibland och min misshandel av kommatecken ska vi prata tyst om).

Tack Banzai

Söker ord, söker ord, *suck* söker ord. Det har med tacksamhet att göra, det ord jag söker, för det gensvar som jag upplever i din text. Tacksam för att du tagit tid och ork att försöka tyda mina konstigheter, i vad jag vill ha sagt.

Ja jag skall kämpa på, (Och försöka komma i håg att suga på den här karamellen) kan själv se att det händer märkliga..., små ord för mänskligheten, stora ord för mig, en dag kanske även jag blir mänskligt lik.
Inte att förväxla med död, till dess får jag dra mitt strå till stacken som segdeg, den Åsnan.

Ett jätteTack för dina ord Banzai

Mvh segdeg

* Folk som säger och skriver fädrer och inte fäder.

* Folk som säger och skriver situationstecken.

* Folk som säger och skriver triologi.

Obildat så det stänker om det. Dumstrut anbefalles!

Jag stör mig på frågor som tycker att plättar heter pannkaka, det heter för f*n plättar !

Vad säger ni om orginal eller original?
När jag fick frågan om hur jag skriver så kunde jag inte svara, men när jag sedan skrev ner orden framför mig insåg jag att orginal (som jag uttalar ordet) ser tokigt ut, men att jag tycker att original (uttalat som det stavas) låter underligt.

Vidare stör jag mig på mitt trådlösa tangentbord som förfular min från början slarviga skrivstil med att tappa tecken lite till och från.

micke83 skrev:Vad säger ni om orginal eller original?
När jag fick frågan om hur jag skriver så kunde jag inte svara, men när jag sedan skrev ner orden framför mig insåg jag att orginal (som jag uttalar ordet) ser tokigt ut, men att jag tycker att original (uttalat som det stavas) låter underligt.

Vidare stör jag mig på mitt trådlösa tangentbord som förfular min från början slarviga skrivstil med att tappa tecken lite till och från.

Det heter original och ingenting annat.

"Språkligt jag stör mig på."

Det är en fras som stör mig lite. Till för några år sen hade jag inte hört formen störa sig på något, det hette alltid att man blev störd av något.

Språkligt jag irriterar mig på och Språkligt som irriterar mig har däremot båda varit vanliga.

Är störa sig på en ny form som kommit eller är det nåt gammalt dialektalt som spritts?