Aspiesar på gränsen till sammanbrott
42 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Ganesh och Kvasir
Okej. (Tolkade Ganesh ungefär som att "vi vet ju alla hur det ser ut i den båten" - correcto?)
Även det inlägget var väl kryptiskt då. Jag syftade på självmord eller något åt det hållet.
[EDIT] Gick omlott med Ganeshs senaste - ber härmed att få överräcka en till dig också!
Okej. (Tolkade Ganesh ungefär som att "vi vet ju alla hur det ser ut i den båten" - correcto?)
Även det inlägget var väl kryptiskt då. Jag syftade på självmord eller något åt det hållet.
[EDIT] Gick omlott med Ganeshs senaste - ber härmed att få överräcka en till dig också!
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 11:34:47, redigerad totalt 1 gång.
Zombie skrev:Jag syftade på självmord eller något åt det hållet.
Jo, jag förstod det till slut, när du skrev att du oroade dig. Innan dess hade jag bara konstaterat att jag inte förstod, och tyckte inte det verkade vara ett inlägg som var så viktigt att förstå. Jag antog att du var trött när du skrev och jag när jag läste.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:34:47, redigerad totalt 1 gång.
Zombie skrev:Kvasir
Det var det ju inte heller. Bara jag som blev orolig för att ha förstört något sedan.
Åter till topic nu...
Det är on topic. Du kunde ju ha fått ett sammanbrott av oro över vad du kanske hade ställt till med.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:34:47, redigerad totalt 1 gång.
MsTibbs skrev:
Underbar tavla.
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 11:34:50, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Savanten Svante skrev:MsTibbs skrev:http://img122.imageshack.us/img122/2931 ... iondh0.jpg[
Underbar tavla.
Tack. Jag postade den för att beskriva känslan bättre än texten lyckades med (gick sådär halvbra...). Lättare att visa känslor med det visuella än i ord, som ju så vanligt är bland aspies.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 11:34:50, redigerad totalt 1 gång.
MsTibbs skrev:Savanten Svante skrev:MsTibbs skrev:http://img122.imageshack.us/img122/2931 ... iondh0.jpg[
Underbar tavla.
Tack. Jag postade den för att beskriva känslan bättre än texten lyckades med (gick sådär halvbra...). Lättare att visa känslor med det visuella än i ord, som ju så vanligt är bland aspies.
Du fångade det jättebra i den där bilden. Jag har en lämplig sammanbrottstavla här, men jag är alldeles för missnöjd med mitt fotografi av den för att posta den här.
Tavlan blev GUL och ORANGE, fast den är i svartvittgrått! Dessutom syns en miss på tavlan som man i princip inte lägger märke till där den hänger på väggen.
Måste nog måla en spöktavla, en sån man inte kan fotografera alls.
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 11:34:50, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Savanten Svante skrev:
Tavlan blev GUL och ORANGE, fast den är i svartvittgrått! Dessutom syns en miss på tavlan som man i princip inte lägger märke till där den hänger på väggen.
Låt mig gissa, du fotade i glödlamspljus med vitbalansen inställd för dagsljus eller blixt (eller så använde du vanlig film)?
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:34:50, redigerad totalt 1 gång.
MsTibbs skrev:"Sammanbrott" vad är det? Att jag bröt ihop igårkväll är ett uppenbart fall, ändå kan det vara så många nivåer: Att jag under halvåret jag först hade en egen lägenhet inte sov, var i ett konstant förvirringstillstånd, stressad nått så infernaliskt, jag uppfttade inte omvärlden särskillt bra, allting var gröt... Nätterna igenom var jag ute på stan och gick, gick, gick, gick många timmar... tillslut blev klockan så mycket att jag var tvungen att ta mig till skolan morgonen efter (måste jag säga att jag har npll betyg från det halvåret?), utan att ha varvat ner såpass att jag ens klarat stanna i lägenheten på natten. Uppenbart att omgivningen blev orolig, de läste då mina dagböcker (det mest privata som finns alltså) och de lär nog inte ha blivit lugnare av det, när jag nu i efterhand läser vad jag skrev/tecknade däri. Jag hade episoder, i synnerhet under det halvåret, där jag inte alls var kontaktbar; min dåvarande kille sa att han ruskat och försökt få kontakt tre timmar, före jag vaknade ur dimman totalt omedveten om vad som hänt. Jag har själv inga minnen alls av de episoderna. Det var i den vevan jag hade den första panikångesten också. Detta är extremfallet för min del, både i intensitet och utsträckning, tydligen var det för omvälvande för mitt psyke att flytta till egen lägenhet då. Panikångest har jag haft även senare vid något tillfälle, lyckligtvis var det längesedan sist nu. Oro, stress, spända muskler och känslighet för omgivningen är mer konstant, sen kommer sådana där sämre perioder då jag blir deppig och allting snurrar (klarar inte sortera intrycken, heter det väl på byrokratspråk). Nåja, jag kastade inte kattungarna i väggen, trots att det var j-igt nära... Jag överlevde vistelsen i Afrika "Du blev inte normal förrns efter ett halvår". För mycket intryck, snurrigt gröt, gravitationen känns konstig, so om världen går i fysisk upplöselse...
Precis så upplevde jag mig själv, när jag gick i väggen p.g.a. all karriärshets under min utbildning.
Senast redigerad av ford 2011-05-04 11:34:50, redigerad totalt 1 gång.
Savanten Svante skrev:Jag har en lämplig sammanbrottstavla här, men jag är alldeles för missnöjd med mitt fotografi av den för att posta den här.
Tavlan blev GUL och ORANGE, fast den är i svartvittgrått! Dessutom syns en miss på tavlan som man i princip inte lägger märke till där den hänger på väggen. Måste nog måla en spöktavla, en sån man inte kan fotografera alls.
*Hoppas på att du lyckas* Det bästa resultaten jag lyckas med min (dåliga) kamera är att sätta målningen på golvet, med taklampa på utan blixt. Om färgbalansen blir knepig (tex gör min mobilkamera allting mera blå/lila än det är i verkligheten) är Photoshop bra, fast det vet du säkert redan. *tipsa ändå*
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 11:34:50, redigerad totalt 1 gång.
ford skrev:Precis så upplevde jag mig själv, när jag gick i väggen p.g.a. all karriärshets under min utbildning.
Okej, då har jag något bort emot uppfattning om vad "sammanbrott" innebär, även om jag inte vet vart light-gränsen går. Inget jag vill uppleva igen iallafall...
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 11:34:50, redigerad totalt 1 gång.
Hej!
Jag bröt samman när jag jobbade skift på Samhall. Jag grät innan jag skulle till jobbet, grät och sa att jag inte orkade. Efter två år fick jag äntligen heltidssjukskrivning. Sedan dess har jag inte fått så mycket sammanbrott. Ibland kan jag gråta och tycka att livet är slut, men efter en hakvtimme eller en timme är det ok igen.
Hälsningar
Lilla Gumman
Jag bröt samman när jag jobbade skift på Samhall. Jag grät innan jag skulle till jobbet, grät och sa att jag inte orkade. Efter två år fick jag äntligen heltidssjukskrivning. Sedan dess har jag inte fått så mycket sammanbrott. Ibland kan jag gråta och tycka att livet är slut, men efter en hakvtimme eller en timme är det ok igen.
Hälsningar
Lilla Gumman
- Lilla Gumman
- Inlägg: 5451
- Anslöt: 2007-08-01
- Ort: Ludvika
Återgå till Att leva som Aspergare