Min sambos bästa vän, som jag kommer bra överens med, har ett mycket störande drag: han är extremmotståndare till ALL form av planering utanför jobbet.

Detta gör att om vi ex. ska träffa honom och hans flickvän - som jag också kommer väldigt bra överens med - så är det fullständigt omöjligt att bestämma en tid. Till och med min sambo tycker detta är störande, men jag freakar ur totalt.

Tanken på att inte veta om vi får besök eller inte, när han kommer och om hans flickvän är med eller ej, gör mig alldeles slut. När han kommer så brukar han oftast stanna till långt in på natten - det stör inte mig eftersom jag sover då - men denna vägran att bestämma om han ska komma eller ej, eller om min sambo ska till honom gör mig galen.

Jag blir enormt störd av detta beteende, han vet också hur jag funkar men vägrar uttalat att kompromissa. Kompisen betyder väldigt mycket för min sambo, så jag vill inte heller förstöra något eller tjura, men detta är stressande för mig.

Någon som vet hur man kan handskas med detta?

Henkkalexi skrev:Någon som vet hur man kan handskas med detta?

Nej men det är fruktansvärt påfrestande med "spontanbesök" utan föranmälan. När jag har upplevt detta har jag känt att jag rent spontant bara vill stänga ytterdörren direkt och inte ens släppa in besöket men det kan man ju inte göra. Jag har oerhört svårt att hantera något sånt och jag kan ju inte heller spela och "bita ihop". Sen ångrar man sig och får skuldkänslor och mår dåligt för att man inte fixar en sådan situation som andra kanske fixar. Låtsas som man inte är hemma? Att bara umgås med folk som man klarar av, som fungerar så att de ringer innan de kommer?

NU, efter 1,5 timme i telefonen och långt efter middagstid kommer min sambo ut och säger att "det blir visst inget besök ikväll." Nähä?! BRA att man fick veta det då efter att ha undrat över när kompisen skulle dyka upp och varför sambon inte börjat laga någon mat (ja, han är hemmafru just nu när jag jobbar...)
Ännu bättre är att han inte funderat ett skit på vad vi ska äta ikväll, trots att han haft hela dagen på sig att komma på det - och så brukar han sucka över MINA planeringsissues!

Jag förstår dig fullständigt!

En period blev jag så stressad över personer med sådant beteende att jag sade till dem att om de inte kan ge ordentliga besked vill jag inte att de kommer alls. Det hände att jag åkte hemifrån för att inte behöva sitta i ovisshet och stressa sönder mig fullständigt.
De som inte var ordentliga kompisar slutade komma och jag saknar dem inte. De som efter ett tag förstod hur viktigt det var för mig insåg att det var kompromiss som gällde. De insåg hur beroden jag var av ordentliga besked och "lärde" sig.

Henkkalexi skrev:Tanken på att inte veta om vi får besök eller inte, när han kommer och om hans flickvän är med eller ej, gör mig alldeles slut.

Mig gjorde/gör det mig så slut att jag hellre avstår från umgänget än har det så. Men jag förstår att det inte är ett alternativ för dig.

Henkkalexi skrev:han vet också hur jag funkar men vägrar uttalat att kompromissa.

Jag tycker det är fullständigt hjärtlöst mot dig! Får du inget uttalat stöd av din sambo?

calima skrev:Jag förstår dig fullständigt!

Mig gjorde/gör det mig så slut att jag hellre avstår från umgänget än har det så. Men jag förstår att det inte är ett alternativ för dig.

Det hade inte stört mig om det inte vore så att människan ska komma hem till oss, maten inte är lagad och jag varken vet om middagstid, besökstid - eller om det ens BLIR något besök! - eller längd på besöket.

calima skrev:

Henkkalexi skrev:han vet också hur jag funkar men vägrar uttalat att kompromissa.

Jag tycker det är fullständigt hjärtlöst mot dig! Får du inget uttalat stöd av din sambo?

Jo, men han är så dålig på att ställa krav på sin kompis och han är också ganska ensam just nu, så jag vill inte bitcha för mycket eftersom jag vet att kompisen betyder mycket för honom. Min sambo står ju ut med mina egenheter, så jag borde vara tolerant... men just de här scenarierna får mig att gå upp i limningen.

Förstår att du inte vill bitcha.
Men just det där scenariot ... jag accepterar det mesta och kan kompromissa i all oändlighet men inte när det gäller dessa "kanske". Någon kanske kommer vid någon eventuell tid, kanske ... jag bli svettig bara jag tänker på det. Jag hade inte orkat vara tolerant.

Kan ni inte förlägga umgänget hos era kompisar? ett tag iallafall? Ni (du) bestämmer när ni skall komma och kan gå när det passar er?

Jag gick så långt att jag slutade umgås med min älskade syster för hon var planeringsfientlig. Ibland tror jag att folk som är sådana helt enkelt bestämt sig för att vara "spontana", lite pubertal revolt liksom "mig skall ingen bestämma över" "jag är fri att göra som jag vill".
Jag kallar det beslutsångest. Vilket gjorde att min syster ändrade sig, och vi umgås igen

calima skrev:Förstår att du inte vill bitcha.
Men just det där scenariot ... jag accepterar det mesta och kan kompromissa i all oändlighet men inte när det gäller dessa "kanske". Någon kanske kommer vid någon eventuell tid, kanske ... jag bli svettig bara jag tänker på det. Jag hade inte orkat vara tolerant.

Kan ni inte förlägga umgänget hos era kompisar? ett tag iallafall? Ni (du) bestämmer när ni skall komma och kan gå när det passar er?

Hm... Jag vet inte om det är riktigt schysst mot min sambo. Det är mest uppfuckade mattider och ovisshet som stör mig. Dessutom har han stort behov av att träffa kompisar just nu, för han har känt sig ensam ett tag och det skulle kännas konstigt att bestämma att hans kompis inte får komma hit.

Fast å andra sidan så brukar jag ju avsiktligt träffa mina två kompisar på stan, eftersom min sambo inte orkar med dem... (Och knappt jag heller )

Henkkalexi skrev:eftersom min sambo inte orkar med dem...

Dvs du tar hänsyn ...?

Och jag tycker inte du skall "bestämma att hans kompis inte får komma"
Diskutera med din sambo, förklara ordentligt hur det känns och föreslå att ni under en tid kan gå till dem istället. Bara för en tid, för att du kanske behöver lite återhämtning.

calima skrev: Dvs du tar hänsyn ...?

Det känns okej, eftersom han tar hänsyn till mig på många andra punkter.

calima skrev:Och jag tycker inte du skall "bestämma att hans kompis inte får komma"
Diskutera med din sambo, förklara ordentligt hur det känns och föreslå att ni under en tid kan gå till dem istället. Bara för en tid, för att du kanske behöver lite återhämtning.

Problemet här är inte min sambo, utan hans kompis. Såklart jag aldrig skulle hindra någon av hans vänner från att komma hem till oss - möjligtvis om jag var riktigt sjuk eller fått en panikattack - men grejen är att hans kompis är totalt planeringsfientlig... Det går ut över min sambo också, förstås, men han är så anpassningsbar (FÖR anpassningsbar, i mina ögon) att han helt enkelt ställer upp på det.

Det är din sambos kompis, så jag tycker att du ska prata med din pojkvän och förklara situationen för honom. Förklara att det är viktigt för dig att du får tid för dig själv och att det är något som du behöver.
Föreslå att din sambo kan besöka honom istället eller om hans kompis kommer oanmäld att han föreslår att de tar en öl på den lokala krogen eller en kaffe på det lokala fiket, få ut dem ur hemmet. Om din pojkvän inte arbetar och går hemma medan du arbetar så är det förmodligen också så att han har betydligt större sociala behov än vad du har, eftersom han kanske känner sig ensam om dagarna. För honom är det möjligen både kul och viktigt att den här kompisen kommer på besök, även om han samtidigt kanske tycker det är påfrestande att det sker oanmält, men det kan vara underordnat hans sociala behov.

Sedan finns det ju olika saker som man kan förvänta sig som "gäst". Kommer man oanmäld kan man kanske inte förvänta sig att det finns middag eller att gästerna har all tid i världen för dem, eftersom de förmodligen har andra saker för sig.

Du kan ju försöka med lite subtila repliker som:
"Om jag visste att du skulle komma så hade jag lagat mer mat…"
"Det hade varit bättre om du sagt att du skulle komma över så hade jag kunnat planerat kvällen annorlunda…"

Samtidigt som du visar mer uppskattning om du vet om att han och hans flickvän ska komma över och det är bestämt i förväg, genom att visa vilka fördelar det innebär när du och pojkvännen kan planera en måltid eller en gemensam aktivitet tillsammans med dem.

Sådana där människor är obotliga. Men de brukar även ha stor tolerans för andra. Tex om opålitliga Märta säger att hon ska komma över till mig efter jobbet, då är det okej om jag inte är hemma när hon kommer förbi, hon blir inte sur.

Vad gäller mat. Bjud dem på youghurt nästa gång och förklara: Det blev kall mat idag, man vet ju aldrig om ni kommer eller inte.

Är han verkligen en riktig vän? Jag har en kompis som är så, men jag har sagt upp kontakten efter flera år då jag insåg att han var en psykopat.

sansula skrev:Är han verkligen en riktig vän? Jag har en kompis som är så, men jag har sagt upp kontakten efter flera år då jag insåg att han var en psykopat.

Han är vän till min sambo. Tror inte han har några som helst psykopattendenser, men däremot är han väldigt... planeringsfientlig?

Jag tror inte det finns något som heter planeringsfientlig. Det är nog bara en ursäkt han använder. Vad det handlar om är säkert att han har tusentals grejer på gång hela tiden, han smörjer alla för att få alla dessa möjligheter, så han lovar säkert runt till mängder med folk, för att dels kunna välja precis vad han vill sen, t.ex. om han kanske ska få göra nåt han verkligen vill, men det är mindre säkert, så kan han skita i allt han lovat runt till sina mindre viktiga personer som han redan känner att han 'äger'. Iaf var det så min förra 'bästa' polare var. Tror också han njöt av att han blev viktig för folk när han fick dom att känna som t.ex. du gör nu. Det är ett ganska nedbrytande och manipulativt beteende.

Eller ja, nu utgår jag efter min gamla polare, men det du skriver påminner starkt om honom. Världens trevligaste och lömska person var han, totalt i avsaknad av känslor för andra, men lyckades lura mig totalt (jag som ändå är en cyniker).

... Ja, jag vet inte vem denna kille är, så ta det jag skrev för vad det är.

Jag förstår hur du tänker, för jag har haft en annan vän för längesedan som var mer genuint egoistisk och honom sade jag upp kontakten med. Den här personen är både vänlig och kärleksfull, och mycket noga med att ingen ska känna sig utanför eller illa behandlad på något vis.

Problemet är helt enkelt hans - i mina ögon - totalt ologiska förhållande till tid och planering. Det är som att man skulle begå ett brott om man bestämmer en tid med honom, och det stör mig när jag blir inblandad i det. Så länge det bara rör min sambo så behöver jag ju inte bry mig.

Jag har förklarat för mina släktingar och vänner att oannonserade besök inte uppskattas, men det blir förstås knepigare det inte är ens egna vänner. Känner igen situationen från när jag var gift och ibland kunde vakna av att några av makens många vänner och bekanta fått för sig att titta förbi och ta en morgonfika. Främmande människor i köket är inte precis det första jag vill mötas av när jag kliver ur sängen om man säger så... Inte heller när någon bullrig person får för sig att hälsa på och hålla låda när man ställt in sig på en stillsam och mysig hemmakväll framför TVn, jag klarar inte att ställa om mig så snabbt.

Jag tycker ragnevis förslag var det bästa. Att din sambo träffar kompisen någon annanstans istället om han inte kan visa vanligt normalt hyfs och rimlig respekt. Särskilt om man ska bjuda på middag så kan inte den andre bara dyka upp eller inte dyka upp efter behag (om den inte blev sjuk, fick en panikattack, bröt armen, att katten pissade i laptopen eller annat laga förfall) utan då blir det helt enkelt ingen middag. Ingen normal värd skulle acceptera att stå där med maten och gästerna bara skiter i att komma för att de inte har lust att bestämma sig i förväg. Någon enstaka gång, sånt kan hända alla, men inte om och om igen.

Han äter inte med oss om vi inte beställer hämtmat, så själva matåtgången är inget problem, utan snarare själva planeringen och att jag vill veta om det ska dyka upp folk hemma.

Min sambo har alltid haft ett större socialt behov än jag, och än mer nu när han inte jobbar, så jag förstår det. Jag är helt slut nu efter att ha haft besök av en annan av hans kompisar igår.

Iridia skrev:Känner igen situationen från när jag var gift och ibland kunde vakna av att några av makens vänner fått för sig att titta upp och ta en morgonfika.

Vilken oerhört stressande situation, skulle ha oerhört svårt att klara av något liknande.

Iridia skrev:ibland kunde vakna av att några av makens många vänner och bekanta fått för sig att titta förbi och ta en morgonfika

Det hade jag inte klarat av överhuvudtaget ...

Det var bl a därför han snabbt blev min ex-make.

Jag kan kanske se det lite från andra sidan dels för att jag har umgåtts mycket nära med personer som var notoriska tidsoptimister och därför hade väldigt svårt för att få någon planering att funka dels för att jag själv har tämligen svårt att planera under perioder jag är stressad vilket innebär att jag inte får något gjort om jag inte tillåts spontanplanera. Det kan vara extremt stressande att binda upp sig för att besöka en person en viss dag och en viss tid om man har mycket att göra och inte vet om man kan gå i land med det den tiden och den dagen. Det finns också en liten möjlighet att det handlar om att vederbörande har något som gör att personen inte mår bra alla dagar eller har något som han/hon har ansvar för och därför har svårt att binda upp sig för vissa tider. Det kan också vara så att personen över huvud taget inte är medveten om att du upplever det som ett problem. Jag tycker det verkar rimligt att du talar med din sambo och försöker lura ut vilketdera det rör sig om så att ni kan ta ömsesidig hänsyn. Att föreslå att alla träffar mellan din sambo och den här vännen ska ske utanför er lägenhet tror jag inte är bra mer än möjligtvis tillfälligt. Jag tror det är bättre ifall det är möjligt att förklara problemet rent ut i varje fall om det är en person som är viktig för din sambo.

Det är ett litet dilemma... inte minst eftersom jag har dagsrytm och min sambo nattrytm. jag blir lätt störd av ljud när jag ska sova, och än värre om det är oplanerat...

Wine skrev:

Henkkalexi skrev:Någon som vet hur man kan handskas med detta?

Nej men det är fruktansvärt påfrestande med "spontanbesök" utan föranmälan. När jag har upplevt detta har jag känt att jag rent spontant bara vill stänga ytterdörren direkt och inte ens släppa in besöket men det kan man ju inte göra. Jag har oerhört svårt att hantera något sånt och jag kan ju inte heller spela och "bita ihop". Sen ångrar man sig och får skuldkänslor och mår dåligt för att man inte fixar en sådan situation som andra kanske fixar. Låtsas som man inte är hemma? Att bara umgås med folk som man klarar av, som fungerar så att de ringer innan de kommer?

Som barn gjorde jag faktiskt just det en gång. Jag blev förvånad och var oförberedd när människan dök upp att jag sa att jag just nu helst ville vara själv och så sa vi hej till varann och jag stängde dörren. Mina föräldrar sa naturligtvis till mig att jag inte kunde göra så vilket jag inte riktigt kunde begripa. Jag blir faktiskt fortfarande förvirrad när jag försöker motivera för mig själv varför det inte är okej att stänga dörren. Så begåvad är jag på underförstådda sociala regler