DN Insidan skrev:På Karolinska sjukhuset i Huddinge har ett 100-tal män fått hjälp med att bearbeta sina sexuella fantasier om barn. Nu hoppas ansvariga att behandlings­modellen ska spridas. De vill också ha en nationell hjälptelefon för personer som lider av pedofili.

I fem år har Centrum för andrologi och sexualmedicin funnits på Karolinska sjukhuset. Dit kommer bland annat personer som ofta tänker på att de skulle vilja ha sex med små pojkar eller flickor. Merparten har ännu inte levt ut sina sexuella fantasier i verkligheten. De flesta av dem är män.

– Vår mottagning är en av få där personer som har det här sexuella ”tändningsmönstret” kan få hjälp och stöd. Målet är att vår modell ska kunna användas på flera håll runt om i landet, säger Katarina Öberg, som är psykolog och en av de ansvariga för verksamheten vid Huddinge sjukhus. Enligt henne kan många som lider av pedofili faktiskt få hjälp.

– Men tröskeln för att hitta rätt i vårdapparaten är hög. För det förs­ta måste man själv inse att man faktiskt har problem med sin sexualitet, att det är problematiskt att drömma om småbarn. Sedan är kunskapen om pedofili fort­farande ganska bristfällig på vårdcentraler, bland husläkare och på psyk­akuter.

Därför har bland annat behandlingscentret på Huddinge sjukhus och RFSU tillsammans föreslagit att det inrättas en nationell hjälptelefon där personer som är oroliga för sina sexuella tankar, fantasier eller handlingar ska få råd av professionell personal. Sådana finns i Tyskland och Storbritannien.

– Erfarenheterna från dessa länder är mycket positiva. Många män har fått hjälp att hantera sina sexuella tankar och känslor kring barn. Jag tror att en sådan här hjälp­telefon skulle göra stor nytta även i Sverige, säger Katarina Öberg.

Den svenska regeringen beslutade i förra veckan att inrätta en en hjälptelefon dit personer i riskzon för att begå sexuella övergrepp ska kunna vända sig.

Till telefonen, som öppnar i oktober i år, ska man kunna ringa för att få hjälp att avstyra sina tankar och bli hänvisad till rätt typ av samtal och behandling. Flera organisationer - bland dem RFSU - har länge krävt att en sådan behövs.

Hjälptelefonen vänder sig dock inte bara till personer som tror att de ska begå ett övergrepp utan också till människor som misstänker att någon är utsatt för övergrepp och vill ha råd om vad de ska göra.

Sexualbrotten i Sverige blir allt fler. Förra året polisanmäldes 12 900 sexualbrott, det är en ökning med femtio procent på tio år. Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, beror troligen den kraftfulla ökningen både på att benägenheten att anmäla ökar och att den faktiska brottsligheten ökar.

Lasse är i fyrtioårsåldern och gift. Han har två tonårsbarn. Utifrån sett är han en framgångsrik man med ett bra jobb – ingen känner till hans fantasier om att ha sex med småpojkar. Bara psykologen han träffar vet något om hans känslor.

– Hon är min räddningslina. Utan våra samtal vet jag inte vad som skulle ha kunnat hända.

För tio år sedan satt Lasse ensam hemma framför datorn och slutförde ett jobb. Så började han söka efter porrsajter på måfå.

–Jag kom till en hemsida som visade bilder på män och småpojkar. Det var förvånansvärt lätt att hitta dit.

– Jag hade förträngt en del av min sexualitet och bilderna på småpojkarna i datorn väckte något inom mig. I terapin har jag lärt mig mer om vad som kan ligga bakom.

Lasse blev själv utsatt för övergrepp som pojke av en granne.

– Jag fick pengar och biobiljetter för att inte berätta något. Senare flyttade mannen till en annan ort. Jag skämdes över det som hänt.

Alien skrev:

Flera organisationer - bland dem RFSU - har länge krävt att en sådan behövs.

Bosse Löthén var tolv år när han första gången utsattes för ett sexuellt övergrepp av en dubbelt så gammal man. I dag är han 46 år.

– Jag hatar inte mannen som förgrep sig på mig, han är inte värd det. Men jag känner avsky för det han gjorde mot mig. Även om jag mår bra i dag har övergreppen påverkat mig för livet. Jag har sovit dåligt ända sedan dess och har kanske svårt att uppleva en äkta närhet i relationer, jag har ju tre äktenskap bakom mig.

Det han utsattes för som barn är ofta närvarande i tankarna, säger Bosse Löthén. I höstas utkom han med boken ”Jag älskar den pojken” som skildrar de upprepade sexuella övergreppen från mannen som han trodde var en vän.

– Övergreppen är en viktig del i min historia och går inte att radera bort. Jag har under lång tid bearbetat det som hände.

– De pedofiler jag mött inser inte att de gjort något fel. De hävdar att synen på sexualitet skiftat och att det som är onormalt i dag kan bli accepterat om några år.

Petter var fjorton år när han första gången kände en sexuell dragning till flickor som ännu inte har kommit i puberteten.

– Jag vet att mina fantasier var onormala – och att de en gång ledde till att jag begick ett skamligt brott, berättar Petter.

Under gymnasieåren var han ihop med två jämnåriga tjejer. Fast när de hade samlag handlade det bara om en viljeakt.

Petter fortsatte att leva med sina fantasier. På nätet hittade han porrfilmer med unga flickor. När han var tjugofyra år inträffade katastrofen.

Petter dömdes till ett års fängelse för sexuellt utnyttjande av barn, flickan han förgrep sig på var drygt nio år. I fängelset och efter avtjänat straff gick han i terapi.

– Jag har lärt mig att undvika riskfyllda miljöer. Jag besöker aldrig badhus eller badplatser, sitter inte ensam på en bänk och ser till att jag aldrig är ensam med en liten flicka. I dag känner jag inte på samma sätt som förr, men vill inte riskera någonting.

Hur ska samhället göra med personer som har en pedofil läggning?

– Vård är ett måste. Jag lärde mig att leva ett annat liv genom terapin. Att låsa in oss för alltid? Jag var ju inte dömd eller känd av några myndigheter när jag begick mitt brott, så det hade ju inte skyddat den flicka som jag förgrep mig på.

En del vill publicera namnen på dömda pedofiler.

– Det kan leda till en större isolering och kanske till att man begår nya brott. På mitt nya jobb vet ingen vad jag har gjort. Om de och mina nya grannar får reda på att jag är en ”pedofiljävel” skulle jag nog tvingas att flytta och sluta på jobbet.

Mats har suttit tre år i fängelse, dömd för våldtäkt på en tioårig flicka.

Under vårt samtal försöker han först bagatellisera det inträffade. Han menar att den utsatta flickan inte blev fysiskt skadad och att han är ett offer för den hysteri som råder kring pedofiler i Sverige.

Vi har fått kontakt med Mats via hans psykoterapeut. En stund in i samtalet erkänner Mats att han egentligen mår väldigt dåligt av det som hände – och av att han tidigare så ofta blev sexuellt upphetsad vid tanken på att få röra en ung flickkropp.

– Jag kände att något var fel redan under puberteten. Andra killar i klassen snackade om vilka tjejer som var snyggast, jämförde bröstens storlek och så. Jag brydde mig liksom inte. I gymnasiet trodde nog de flesta att jag var bög. De visste ingenting om mina drömmar och fantasier.

Mats vet inte orsaken till sin sexuella störning, han använder själv det begreppet.

I fängelset fick Mats ingen hjälp för att komma till rätta med sin snedvridna sexualitet.

Nu har han frivilligt påbörjat en behandling som han hoppas mycket på.

– Jag vill inte riskera att göra något så galet igen. Flickan som jag utsatte för övergreppet mår nog jättedåligt fortfarande. Jag vill inte att någon annan ska behöva uppleva samma sak. Och så vill jag försöka bli lite ”normalare” – om det går. Kanske funkar det inte, men det är värt ett försök

Efter höjdhopparen Patrik Sjöbergs avslöjande­ att han utsatts för sexövergrepp­ av sin tränare har flera liknande fall ­uppmärksammats. ”Först när vi inser att ’vanliga, hyggliga och älskade personer’­ ­begår sådana här brott kan vi göra något åt ­situationen”, säger experten Niklas Långström.

– Patrik Sjöberg riktar uppmärksamheten mot offrens situation – och det är bra. Men tyvärr försvåras arbetet mot övergrepp genom en förenklad bild av förövare som enbart onda. Pedofili är en sexuell preferens som man inte väljer – även om man alltid har ansvar för att inte skada andra med sin sexualitet. Och förövaren är ofta också en älskad förälder, en hygglig granne eller en uppskattad idrottsledare, säger Niklas Långström.

Niklas Långström har stor förståelse för ilskan och upprördheten. Sexuella övergrepp är ett allvarligt brott, betonar han.

– Men just därför bör vi göra sådant som inte bara ”känns rätt” utan som också bevisligen minskar antalet övergrepp mot barn. En viktig förutsättning är goda kunskaper om pedofili och vad som påverkar risken för att förövare ska agera ut mot barn.

En rad faktorer ökar risken för att någon med pedofili ska leva ut sin sexuella läggning mot barn, berättar Niklas Långström. I grunden finns troligen en genetisk sårbarhet som kan förstärkas av tidiga sexuella erfarenheter, kriminalitet i största allmänhet, missbruk av alkohol och droger eller socialt utanförskap. Även hypersexualitet, att man nästan ständigt tänker på eller ägnar sig åt sex, är en riskfaktor.

– Vissa med pedofil läggning hävdar att det är helt okej att ha sex med barn. För dem handlar det om att inför sig själva försvara sin sexuella dragning; ett tankefel som man arbetar med i behandling av dömda förövare för att minska återfallsrisken.

Under rättegångar där någon har begått sexuella övergrepp mot barn är stämningen ofta hätsk. Advokaten Percy Bratt försvarade en man som fotograferat två små flickor i badhusets dusch och mötte ett hat som han inte trodde kunde förekomma i Sverige. Professor Jerzy Sarnecki konstaterar att vi alltid har avskytt brott mot barn.

– Att utnyttja barn för sexuell posering är naturligtvis ett allvarligt brott. Men i det aktuella fallet fördöms inte bara min klients handlingar utan hela hans person. Han ses som en pervers galning som måste straffas till vilket pris som helst.

Under rättegången i tingsrätten var stämningen fientlig mot Percy Bratt och hans klient, berättar han.

– Jag tyckte mig märka en väldigt kritisk attityd hos anhöriga till flickorna mot att jag över huvud taget kunde försvara en brottsling som hade utnyttjat barn. För mig som advokat och medborgare är det en mänsklig rättighet att få ett bra försvar vid en rättegång.

Tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem kom under sin yrkes­utövning i kontakt med män som hade utsatt barn för övergrepp.

– Den som döms för pedofili får egentligen två straff, ett i dom­stolen och ett av allmänheten. Att folk är så hatiska beror nog på att föräldrar och andra vuxna till varje pris vill skydda barnen.

Sven-Erik Alhem vittnar om att stämningen under rättegångar mot de som har utnyttjat barn ofta är väldigt hätsk. Detta har han sällan mött i samband med andra lika allvarliga brott.

– En förklaring kan vara att barn är skyddslösa och att vi därför betraktar det som särskilt allvarligt när de utsätts för brott. Många känner också skuld för att vuxenvärlden inte kunde förhindra övergreppen, säger Sven-Erik Alhem.

När en 66-årig svensk man åtalades i Stockholm för sexuella övergrepp mot en pojke i Thailand var Sven-Erik Alhem åklagare.

– Mannen försvarade sig med att pojken fått det bättre, han hade fått god mat, nya kläder samt kärlek och ömhet. Han tonade ned sexualitetens betydelse, vilket är ganska vanligt.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, säger att det är naturligt att sex­övergrepp mot barn betraktas som ett av de värsta brott som en människa kan begå.

– Vi har alltid avskytt brott som är riktade mot och skadar barn. Dessutom har vi alltid tyckt illa om de som har en avvikande sexualitet, säger Jerzy Sarnecki.

KrigarSjäl skrev:Min egen inställning till pedofiler är att de ska hållas borta från barn och därmed punkt.
I yrken som handlar om barn borde det vara obligatoriskt med kontroll i belastningsregistren. Pedofiler som blir påkomna skall inte beivras internt på det sätt som skett i Kyrkan, utan det måste bli lag på att man måste anmäla till rättsvårdande myndigheter.

KrigarSjäl skrev:Lagen borde utökas och gälla i fler yrken. Exempelvis präster, idrottsledare, fosterhem etc.

KrigarSjäl skrev:Det har visat sig att svenska kyrkan skyddat pedofiler. Man har skött det internt via domkapitlet istället för att kontakta polisen. Vilket jag tycker är för jävligt.

Wine skrev:Nu har man i Ryssland röstat i duman för ett förslag att kastrera pedofiler. Rösterna för förslaget blev 332-0.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryska- ... -kastreras