Hej
Jag har bara som det är nu beslut om aktivitetsersättning fram tills slutet av juni 2012. och vad jag har förstått så brukar man inte få det förlängt nuförtiden om dom sänker tiden från 3 år till 1 ½ år.

jag skulle vilja om jag skulle orka jobba men jag får ingen hjälp att öka min arbetsförmåga (har dock nyss fått lite tid på vuxenpsyk, i förra kommunen jag bodde fick jag ingen hjälp därifrån eftersom amn inte kan bota AS och ingen hjälp från mitt lss stöd för att mina problem inte hade med AS att göra)

så jag tänkte fråga om nån här har lyckats öka sin arbetsförmåga och då hur och vilken förmåga man ökade.

tack på förhand/rapchic

Har Asberger och Adhd samt familj med tre barn varav ett har Autism.
Så jag har det dessutom rätt tufft på min fritid. I perioder har jag varit helt sjukskriven.

Har både arbetat heltid och deltid. För närvarande har jag en tjänst på femtio procent.

För mej handlar det mycket om att lyckas hitta ett arbete som passar en själv.Mitt jobb har mycket rutiner och jag har ett schema som sträcker sej ett år framåt i tiden så jag kan hela tiden se vad som ska hända. Jobbar som kokerska på ett äldreboende.Detta passar mej utmärkt. Schemat är rullande, jobbar helger varannnan och var tredje samt vardagar.Alltså är jag ledig i veckorna ochså ibland.

När jag jobbade hundra procent fungerade det inte alls eftersom det inte fanns så mycket rutiner i det jobbet.Tror det kan ha funkat om så varit fallet.

Förutom ett arbete som passar ens rutiner så är det viktigt att lyssna på sin kropp och sova tillräckligt.

Kan förstå att det kan vara svårt att få ett jobb överhuvudtaget i dagens samhälle men detta har funkat för mej i allafall.Mitt nuvarande jobb fick jag efter en arbetspraktik genom arbetsförmedlingen. Försök få tag i en praktikplats på en arbetsplats där de verkar ha mycket av de rutiner som passar för just dej så tror jag du kan lyckas!!

Lycka till!

problemet är att hitta nått sånt ställe.
det tar evigheter att fixa praktikplats och dom jobb jag testat passar inte

jag har testat:
personlig assistent, vilket inte funkade, kutade hem gråtandes

Vårdbiträde på ålderdomshem, samma som ovan + gillade inte att vara kring död, dock är de flesta brukarna trevliga men inte arbetskamraterna.

Vårdbiträde, eller vad det heter på handikappsboende, funkade inte, var förvirrad, visste inte vad jag skulle göra, ångest etc dock var det mkt roligare än de ovan.

Tidningsbud, vilket jag inte har råd med har knappt råd med räkningar om jag ska äta men inte försvinna inget liv utanför jobbet heller, ingen möjlighet att sjukskriva sig, tidningsbudsjobb suger helt enkelt

butiksbiträde/servitris, för stressigt, min man säger att jag grät när jag kom hem har dock förträngt det

butiksbiträde, funkar väl sådär. på rätt plats skulle det väl funka, tyvärr så är "rätt plats" antagligen ganska folktomt och då anställer dom ju inte

städare, (min pappa hade städföretag så jag har bara liten erfarenhet av det) kul jobb, iallafall då jag jobbade med pappa men jag får exem av väta, kemikalier, gummihanskar m.m. så mina händer skulle nog blöda från och med första dan.

jag har ingen aning igentligen om vad det finns för så mkt mer jobb, förutom kock och några andra. kock går däremot bort trots att jag älskar att laga mat för det är för stressigt. klarar inte alltid av att laga mat hemma
får som sagt inte så mkt hjälp så jag har ingen aning om vad som skulle kunna passa

Har AS och ADD, och har börjat öka min arbetsförmåga så sakteliga efter några månader. Den är långtifrån heltid, men det viktiga är ju att det blir så stabilt som möjligt.

Mitt tips är att INTE ha ett arbete där du tvingas vara alltför flexibel, jobba med människor eller ha mycket skiftande arbetstider. Vet att det är svårt, men det är liksom grunden för att orka i längden. har också jobbat både som städare och undersköterska, så jag vet att det inte hade funkat som heltidsjobb.

Kanske något med djur, trädgård eller jordbruk skulle passa? Eller något kreativt, något där du kan sitta framför en datorskärm, som ex. programmering eller liknande?

djur, ingen utbildning, trädgård, ingen utbildning eller jobb i området, jordbruk ingen utbildning eller jobb i området. dataprogramerare? där överskattade du grovt min datakunskap kan ju kanppt med exel längre

jag har ett drömjobb, men det innebär att starta eget och det är jag inte i form för ännu om man startar eget så kan man ju inte ta ledigt på samma sätt som ett valigt jobb.

jag har inga specialiteer förutom te
däremot gillar jag att organisera (mina 600+ fantomentidningar har jag främst för att det är så kul att organisera, men även för humorn i dom) men jag vet inte vilka jobb som har sånt.
funderar på att kolla med museet i stan men då behöver man väl nån utbildning för att kunna anställas eller så anställer dom inte


ingen som vet nått förutom praktik/arbetsträning man kan göra?
särskilt om tex särskilt stöd och habilitering och vuxenpsyk är segare än allt annat

Jag hade inga förkunskaper inom screentryck, annonsförsäljning, fotografering, skyltmontering eller tryckning heller. Jag gick som praktikant i tre månader innan min riktiga anställning började.

Henkkalexi skrev:Jag hade inga förkunskaper inom screentryck, annonsförsäljning, fotografering, skyltmontering eller tryckning heller. Jag gick som praktikant i tre månader innan min riktiga anställning började.

problemet med sånt är att jag får ångest när jag inte "kan" (dvs har utbildning) nått, det är dock främst när jag var personlig assistent, vårdbiträde och dyl som det kändes så. så det kan ju ha med att man har "en persons liv" i ens händer (även om dom kanske inte skulle dö så kan dom få kraftig minskad livskvalite om man gör fel med sånt. tex hygien el liknande. kan också tänka att en person kan känna sig utsatt då man torkar dom eller duchar dom tex)

rapchic skrev:

Henkkalexi skrev:Jag hade inga förkunskaper inom screentryck, annonsförsäljning, fotografering, skyltmontering eller tryckning heller. Jag gick som praktikant i tre månader innan min riktiga anställning började.

problemet med sånt är att jag får ångest när jag inte "kan" (dvs har utbildning) nått, det är dock främst när jag var personlig assistent, vårdbiträde och dyl som det kändes så. så det kan ju ha med att man har "en persons liv" i ens händer (även om dom kanske inte skulle dö så kan dom få kraftig minskad livskvalite om man gör fel med sånt. tex hygien el liknande. kan också tänka att en person kan känna sig utsatt då man torkar dom eller duchar dom tex)

Oh, my... Jag var fan gråtfärdig (och jag gråter i princip aldrig!) de tio första gångerna jag skulle trycka t-shirts, för att inte tala om mina första telefonsamtal. Jag hade tur med bra kollegor och stöd från vuxenhab. Jag var extremt ärlig med min funktionsnedsättning redan från början, för att vi skulle slippa allt tjafs och alla missförstånd.

Efter praktiken blev jag anställd, men jag tror inte det hade gått om jag inte hade "nött in" mina svårigheter, så att de tog hänsyn. När jag väl kunde slappna av psykiskt så var det mycket lättare att lära sig nya saker - men jag är fortfarande livrädd för nya dataprogram och kvinnliga besökare!

Henkkalexi skrev:
Oh, my... Jag var fan gråtfärdig (och jag gråter i princip aldrig!) de tio första gångerna jag skulle trycka t-shirts, för att inte tala om mina första telefonsamtal. Jag hade tur med bra kollegor och stöd från vuxenhab. Jag var extremt ärlig med min funktionsnedsättning redan från början, för att vi skulle slippa allt tjafs och alla missförstånd.

Efter praktiken blev jag anställd, men jag tror inte det hade gått om jag inte hade "nött in" mina svårigheter, så att de tog hänsyn. När jag väl kunde slappna av psykiskt så var det mycket lättare att lära sig nya saker - men jag är fortfarande livrädd för nya dataprogram och kvinnliga besökare!

hmmm kanske funkar lite lättare nu då jag har diagnos, jag har nämligen bara praktiserat sen jag fick diagnosen, dock senaste gången jag praktiserade klarade jag bara av 2 h 2 ggr/vecka

rapchic skrev:
hmmm kanske funkar lite lättare nu då jag har diagnos, jag har nämligen bara praktiserat sen jag fick diagnosen, dock senaste gången jag praktiserade klarade jag bara av 2 h 2 ggr/vecka

Men det är en början, det också. Finns ingen som vinner på att man kör sönder sig på en månad för att man "borde" orka mer, eller önskar att man gjorde det. Jag började på 6 h 3 ggr/vecka, men hade haft en annan åtgärd på 1 h 2 ggr/vecka innan dess och hunnit "träna" mig lite.

Jag har ibland lite mer, ibland lite mindre per vecka än 18 h, beroende på ork och uppgifter. Det viktigaste är ju vad man åstadkommer under arbetstiden, och inte antalet timmar i sig.

vet bara inte hur mkt jag hinner "öva" genom praktik.
för som sagt, både särskilt stöd och habilitering och vuxenpsyk är jättesega. jag har haft diagnos i några år nu men jag har liksom inte tagit ett enda steg framåt.
jag har snarare gått bakåt (vilket kan bero på dödsfall inom familjen, eller överarbete på första praktiken, men antagligen en kombination)
det tar bland annat flera månader att fixa så jag en kan praktisera och sen måste praktikplats hittas, jag kommer nog inte hinna praktisera mer än några månader innan mitt beslut om aktivitetsersättning tar slut och då vet jag inte vad som händer, vad jag förstått kan jag kanske få det förlängt med ett halvår men varje gång jag frågar min kontakt på FK om ett konkret svar så försöker hon lirka bbort det
och hon tycker jag är konstig för att jag vill ha en praktik som leder till ett jobb eller tycker att studera japanska inte är värt nått när man söker jobb (vilket jag inte tror på tror det kan imponera i en CV)

och det har tagit en evighet att försöka få "hemmalivet" att funka dvs tex hjälp av arbetsterapeut eller samtalskontakt på psyk. men nu ska jag då åtminstånde få börja med det snart