Jag har hittat en intressant sak under mina räder på youtube angående folk utanför Skandinavien och deras sätt att tolka kroppsspråk. Det är en video med gitarristen Alexi Laiho som gör en sittande spelning för att visa upp en ny gitarr.

Musiken i sig är inte orsaken till att jag postar den, utan kommentarerna. Väldigt många handlar om hur uttråkad han ser ut, och själv tänker jag att hans brist på ansiktsmimik egentligen är något som är ganska karaktäristiskt för skandinaver överlag, jämfört med andra länder.

Själv tror jag att Laiho har en del aspiedrag och inte minst ADHD-drag, främst på grund av hans fullkomligt ensidiga intresse för gitarrer som han haft sedan 11-årsåldern, hans uttalande om att han blir "orolig om han måste vara stilla", användandet av alkohol för att lugna huvudet, självskadebeteendet han hade som ung och inte minst hans kreativitet och envishet.




Moderator: Reparerade yuotube-länken

Henkkalexi skrev:Musiken i sig är inte orsaken till att jag postar den, utan kommentarerna. Väldigt många handlar om hur uttråkad han ser ut, och själv tänker jag att hans brist på ansiktsmimik egentligen är något som är ganska karaktäristiskt för skandinaver överlag, jämfört med andra länder.

Jag tycker att han ser neutral och möjligen lite nervös ut, men absolut inte uttråkad.

Hans mimik och sättet han ser sig omkring, det är så otroligt likt mig!

Nefarious skrev:

Henkkalexi skrev:Musiken i sig är inte orsaken till att jag postar den, utan kommentarerna. Väldigt många handlar om hur uttråkad han ser ut, och själv tänker jag att hans brist på ansiktsmimik egentligen är något som är ganska karaktäristiskt för skandinaver överlag, jämfört med andra länder.

Jag tycker att han ser neutral och möjligen lite nervös ut, men absolut inte uttråkad.

Hans mimik och sättet han ser sig omkring, det är så otroligt likt mig!

Läskigt, för det är också mycket likt mig också. Min sambo har påpekat detta vid ett flertal tillfällen! Det är något som gör att den sortens neutrala ansiktsuttryck får folk att känna sig nervösa... För mig är det lite som att se mig själv i spegeln.

Henkkalexi skrev:Läskigt, för det är också mycket likt mig också. Min sambo har påpekat detta vid ett flertal tillfällen! Det är något som gör att den sortens neutrala ansiktsuttryck får folk att känna sig nervösa... För mig är det lite som att se mig själv i spegeln.

Ja gud, inte sällan tycker folk att jag ser arg eller hotfull ut när jag bara står och tittar rakt uppochner. Men jag har ju svårt med ögonkontakt, antingen är det ingen alls eller alldeles för intensiv, så jag förstår om folk tycker att det är awkward. Att man har ögon svarta som brunnar hjälper inte heller.

Nefarious skrev:

Henkkalexi skrev:Läskigt, för det är också mycket likt mig också. Min sambo har påpekat detta vid ett flertal tillfällen! Det är något som gör att den sortens neutrala ansiktsuttryck får folk att känna sig nervösa... För mig är det lite som att se mig själv i spegeln.

Ja gud, inte sällan tycker folk att jag ser arg eller hotfull ut när jag bara står och tittar rakt uppochner. Men jag har ju svårt med ögonkontakt, antingen är det ingen alls eller alldeles för intensiv, så jag förstår om folk tycker att det är awkward. Att man har ögon svarta som brunnar hjälper inte heller.

Arg och hotfull, ja... Har man hört den förut?
Jag får oftast höra att jag ser aggressiv, nonchalant, likgiltig, uttråkad eller - som på Burger King häromdagen, enligt min sambos recension:

Trött, ointresserad, likgiltig och noll ögonkontakt.

Nefarious skrev:Men jag har ju svårt med ögonkontakt, antingen är det ingen alls eller alldeles för intensiv, så jag förstår om folk tycker att det är awkward.

Nefarious, är du född i Skorpionens stjärntecken? Har läst att man brukar ha en intensiv blick då. Jag har ofta fått höra att jag ser sur, arg eller allvarlig ut trots att jag inte är det utan känner mig neutral. Det verkar vara ganska vanligt om man har AS.

Wine skrev:Nefarious, är du född i Skorpionens stjärntecken? Har läst att man brukar ha en intensiv blick då.

Nej, jag är född i vågens tecken. Inte för att det spelar någon som helst roll då astrologi är humbug.

Jag tycker det ser ut som han kniper med munnen. Ungefär som att han skulle vilja grimasera men håller det tillbaka. Det är ganska vanligt att gitarrister har olika tics för sig när de koncentrerar sig på något svårt stycke som måste tränas bort. Janne Schaffer (syns här http://www.youtube.com/watch?v=OI3hYTS89r0) lärde sig aldrig det och grimaserar mer eller mindre konstant med tungan när han spelar.

Jag funderar på om det helt enkelt är lättare med bristande ögonkontakt och andra kroppsliga uttryck ju längre norrut man kommer och om den delen av Aspergers syndrom är en sorts förstärkt version av nordisk kultur?

Svenskar och finnar ses ju ofta som inåtvända, stela och sparsmakade med småprat så länge vi är nyktra, och hur vanligt är det inte med folk som behöver alkohol för att ens kunna umgås i grupp? Har diskuterat den saken med min gode vän, som är en översocial aspie och bor i Spanien, och han menar att det på det sättet är enklare därnere för honom, eftersom han inte ses som sjuk i huvudet för att han är social med främlingar utan sprit inblandat...

Björne skrev:Jag tycker det ser ut som han kniper med munnen. Ungefär som att han skulle vilja grimasera men håller det tillbaka. Det är ganska vanligt att gitarrister har olika tics för sig när de koncentrerar sig på något svårt stycke som måste tränas bort. Janne Schaffer (syns här http://www.youtube.com/watch?v=OI3hYTS89r0) lärde sig aldrig det och grimaserar mer eller mindre konstant med tungan när han spelar.

Ja, det gör han! Definitivt. Han är en väldigt fysisk person, och har svårt att sitta stilla. Han brukar annars vara en mästare på att räcka ut tungan på scen.

Jag brukar ibland råka ut för det förskräckliga bruket (MISSBRUKET!) av kindpussar, från en medlem i min församling. Det är riktigt läskigt, men jag är alldeles för artig för att be henne låta bli, för hon är verkligen en snäll person som är suveränt öppen för olikheter hos folk.

Det är, märker jag, överlag väldigt vanligt i min församling där vi svenskar är en minoritet, med mycket kroppskontakt och yvigt kroppsspråk. Å ena sidan tycker jag det är väldigt störande om jag blir "antastad" själv, men å andra sidan så är det faktiskt lättare att läsa av dem eftersom de är så övertydliga i sin gester.

Förr i tiden var jag väldigt fysisk med mina vänner, pussades och kramades och var allmänt kärleksfull. Vad jag inte var medveten om var att pojkar som utsattes för denna behandling oftast trodde att jag ville kramas naken med dem, så därför har jag slutat vara så kramig.

Henkkalexi skrev:Jag funderar på om det helt enkelt är lättare med bristande ögonkontakt och andra kroppsliga uttryck ju längre norrut man kommer och om den delen av Aspergers syndrom är en sorts förstärkt version av nordisk kultur?

Svenskar och finnar ses ju ofta som inåtvända, stela och sparsmakade med småprat så länge vi är nyktra, och hur vanligt är det inte med folk som behöver alkohol för att ens kunna umgås i grupp? Har diskuterat den saken med min gode vän, som är en översocial aspie och bor i Spanien, och han menar att det på det sättet är enklare därnere för honom, eftersom han inte ses som sjuk i huvudet för att han är social med främlingar utan sprit inblandat...

Det är något jag också funderat över, jag har läst att det verkar som att man lättare accepterar ett avvikande beteende i sydliga länder i Europa. Sen har Finland en kultur som verkar ännu mer aspig tycker jag på så sätt att man i Finland tenderar att var mer rak och ärlig och direkt i sitt kommunikationssätt.

Här är en avhandling om detta:

SVENSKA I NÅGRA FINSKA FÖRETAG
Språkval, användning av svenska och inställningar till svenska och svenskar

Minna Mäkipää

http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=f ... hzQr0rPrlQ

Svenskar verkar i hög grad undvika konflikter och den sociala sidan betonas mer i kommunikationen i Sverige. Svenskar är också bättre än finnar på att småprata men i internationella jämförelser så är både finnar och svenskar tydligen dåliga på att småprata. Finnar tycker tydligen också att svenskar är ostrukturerade som diskuterar och resonerar i ändlöst innan de kommer till sak. Finnar går rätt på sak och det kan tydligen skrämma upp svenskar.

Nefarious skrev:Förr i tiden var jag väldigt fysisk med mina vänner, pussades och kramades och var allmänt kärleksfull. Vad jag inte var medveten om var att pojkar som utsattes för denna behandling oftast trodde att jag ville kramas naken med dem, så därför har jag slutat vara så kramig.

Alltså, det där är SÅ fascinerande! Jag vet inte hur många gånger jag lyckats klanta till den biten med killar, innan jag träffade min nuvarande. Jag fattade liksom aldrig att snacka metal, dricka öl och kolla på fotboll precis lika gärna kunde betyda sex, så oftast hade killen ifråga redan hunnit tröttna på att försöka få mig att fatta vad förspelet gick ut på, innan jag fattade vad han höll på med...

Wine skrev:

Henkkalexi skrev:Jag funderar på om det helt enkelt är lättare med bristande ögonkontakt och andra kroppsliga uttryck ju längre norrut man kommer och om den delen av Aspergers syndrom är en sorts förstärkt version av nordisk kultur?

Svenskar och finnar ses ju ofta som inåtvända, stela och sparsmakade med småprat så länge vi är nyktra, och hur vanligt är det inte med folk som behöver alkohol för att ens kunna umgås i grupp? Har diskuterat den saken med min gode vän, som är en översocial aspie och bor i Spanien, och han menar att det på det sättet är enklare därnere för honom, eftersom han inte ses som sjuk i huvudet för att han är social med främlingar utan sprit inblandat...

Det är något jag också funderat över, jag har läst att det verkar som att man lättare accepterar ett avvikande beteende i sydliga länder i Europa. Sen har Finland en kultur som verkar ännu mer aspig tycker jag på så sätt att man i Finland tenderar att var mer rak och ärlig och direkt i sitt kommunikationssätt.

Här är en avhandling om detta:

SVENSKA I NÅGRA FINSKA FÖRETAG
Språkval, användning av svenska och inställningar till svenska och svenskar

Minna Mäkipää

http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=f ... hzQr0rPrlQ

Svenskar verkar i hög grad undvika konflikter och den sociala sidan betonas mer i kommunikationen i Sverige. Svenskar är också bättre än finnar på att småprata men i internationella jämförelser så är både finnar och svenskar tydligen dåliga på att småprata. Finnar tycker tydligen också att svenskar är ostrukturerade som diskuterar och resonerar i ändlöst innan de kommer till sak. Finnar går rätt på sak och det kan tydligen skrämma upp svenskar.

Underbar avhandling! Jag har varit finnofil sedan sextonårsåldern, och det finns tydligen goda orsaker!

Henkkalexi skrev:Underbar avhandling! Jag har varit finnofil sedan sextonårsåldern, och det finns tydligen goda orsaker!

Har också läst att möten i finska företag är mycket effektivare och tar mycket mindre arbetstid i anspråk eftersom man just är mer direkt, kommer snabbare till sak, inte ägnar så mycket tid till småprat och att man inte heller är rädd för att vara auktoritär. I Sverige kan konflikträdslan och den ständiga strävan att alla ska vara nöjda och att man ska nå konsensus göra att det tar lång tid innan man kan ta ett beslut.

Henkkalexi skrev:Jag fattade liksom aldrig att snacka metal, dricka öl och kolla på fotboll precis lika gärna kunde betyda sex, så oftast hade killen ifråga redan hunnit tröttna på att försöka få mig att fatta vad förspelet gick ut på, innan jag fattade vad han höll på med...

Åh gud, igenkänningsfaktorn..

Wine skrev:

Henkkalexi skrev:Underbar avhandling! Jag har varit finnofil sedan sextonårsåldern, och det finns tydligen goda orsaker!

Har också läst tidigare att möten i finska företag är mycket effektivare och tar mycket mindre arbetstid i anspråk eftersom man just är mer direkt, kommer snabbare till sak, inte ägnar så mycket tid till småprat och att man inte heller är rädd för att vara auktoritär. I Sverige kan konflikträdslan och den ständiga strävan att alla ska vara nöjda och att man ska nå konsensus göra att det tar lång tid innan man kan ta ett beslut.

Exakt det har jag stört mig på som f-n i arbetslivet ända sedan mitt första sommarjobb. Det tar en oändlig tid att komma fram till ett beslut av något slag, och ingen vill ta på sig ledarrollen frivilligt.

Jag är antagligen väldigt framfusig med svenska mått mätt på det sättet, eftersom jag blir otålig när man inte kommer till saken. En del har då reagerat med att böja sig för mig direkt - konflikträdsla? För stor tilltro till auktoriteter? - och om de sedan haft klagomål så har man bara fått höra dem bakom ryggen...

Henkkalexi skrev:Jag har hittat en intressant sak under mina räder på youtube angående folk utanför Skandinavien och deras sätt att tolka kroppsspråk. Det är en video med gitarristen Alexi Laiho som gör en sittande spelning för att visa upp en ny gitarr.

Musiken i sig är inte orsaken till att jag postar den, utan kommentarerna. Väldigt många handlar om hur uttråkad han ser ut, och själv tänker jag att hans brist på ansiktsmimik egentligen är något som är ganska karaktäristiskt för skandinaver överlag, jämfört med andra länder.

http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=DHnVfV9Tv2k

Han ser koncentrerad ut tycker jag? Fokuserad på vad han sysslar med?

Måste bara tillägga att jag är grymt imponerad över människor som kan spela instrument. Vi var tvingade att spela gitarr i högstadiet och jag var helt värdelös på att försöka få fingrarna på rätt ställen när vi skulle byta ackord.

Henkkalexi skrev:Alltså, det där är SÅ fascinerande! Jag vet inte hur många gånger jag lyckats klanta till den biten med killar, innan jag träffade min nuvarande. Jag fattade liksom aldrig att snacka metal, dricka öl och kolla på fotboll precis lika gärna kunde betyda sex, så oftast hade killen ifråga redan hunnit tröttna på att försöka få mig att fatta vad förspelet gick ut på, innan jag fattade vad han höll på med...

Kan det? Det hade jag ingen aning om... Bra att veta antar jag.

Nefarious skrev:

Henkkalexi skrev:Jag fattade liksom aldrig att snacka metal, dricka öl och kolla på fotboll precis lika gärna kunde betyda sex, så oftast hade killen ifråga redan hunnit tröttna på att försöka få mig att fatta vad förspelet gick ut på, innan jag fattade vad han höll på med...

Åh gud, igenkänningsfaktorn..

Jag skrev ett inlägg i avreageringstråden igår om en NT-bög som var sjukt framfusig på QX häromdagen... Jag fick omgående flashbacks till min ungdomstid

Banzai skrev:
Kan det? Det hade jag ingen aning om... Bra att veta antar jag.

JA! Jag blev så överrumplad att jag låg med honom av ren förvirring och överraskning!

Henkkalexi skrev:Exakt det har jag stört mig på som f-n i arbetslivet ända sedan mitt första sommarjobb. Det tar en oändlig tid att komma fram till ett beslut av något slag, och ingen vill ta på sig ledarrollen frivilligt.

Ja möten är påfrestande. Att ingen vill ta på sig ledarrollen kan kanske ha att göra med konflikträdslan, att man är rädd för att bli anklagad för att kränka någon eller att trampa någon på tårna o.s.v. Inte ens lärarna i utbildningssystemet har ju riktigt tydliga mandat att säga ifrån och leda i skolan längre vad jag förstått.

Den Finska skolan har ju hyllats för de goda resultaten och jag antar att det också har ett samband med att man i Finland har annan kultur. Jag tycker att det optimala för att skapa en bra arbetsmiljö borde vara att man är just rak i kommunikationen och inte går och pratar en massa bakom ryggen på folk eller surar över eventuella upplevda orättvisor.

Henkkalexi skrev:Alltså, det där är SÅ fascinerande! Jag vet inte hur många gånger jag lyckats klanta till den biten med killar, innan jag träffade min nuvarande. Jag fattade liksom aldrig att snacka metal, dricka öl och kolla på fotboll precis lika gärna kunde betyda sex, så oftast hade killen ifråga redan hunnit tröttna på att försöka få mig att fatta vad förspelet gick ut på, innan jag fattade vad han höll på med...

Jag som trodde att bögar, till skillnad från straighta, hade en mer jämlik ansvarsfördelning när det gäller att ragga? Typ, misslyckas han med att få dig i säng har du misslyckats lika mycket med att få honom i säng?

OT

Henkkalexi skrev:

Banzai skrev::shock:
Kan det? Det hade jag ingen aning om... Bra att veta antar jag.

JA! Jag blev så överrumplad att jag låg med honom av ren förvirring och överraskning!

Jag undrar om jag har hamnat i en liknande situation. Träffade en gammal klasskamrat från högstadiet som undrade om jag ville se på film tillsammans med honom. Javisst tyckte jag, film är ju (nästan) alltid kul. Väl i soffan så kläcker människan ur sig att han brukar sitta och krama sina tjejkompisar när de tittar på film tillsammans och han undrade om jag ville göra det. Jag såg nog ut såhär: och sa nej. Vi fortsatte titta på filmen och jag tog bussen hem. Killen praktiskt taget förföljde mig efter det... Jag har även blivit bjuden på restaurang av en annan kille och tänkte: "Gratis mat är ju aldrig fel" och tackade ja. Senare var det en annan släkting som påpekade att killen var intresserad, det hade inte jag fattat. Jag trodde han bara ville vara snäll...

Ibland så känner jag mig...blond...
/OT