Publicerat är tillbaka efter sommaren och diskuterar Carrs tankar med Anders Mildner och Karin Lilja, båda kända som bejakare av det mesta som händer på nätet, i de så kallade sociala medierna.

Karin Lilja - frilansjournalist som startat Bokprat Foto:Mattias Olsson Karin Lilja - frilansjournalist som bland annat startat Bokprat Foto:Mattias Olsson Nu försöker Anders Mildner och Karin Lilja få igång en debatt om intressanta böcker som sällan hamnar på tidningarnas kultursidor. Detta genom webbplatsen Bokprat - http://bokprat.se/.

Och "The Shallows" är den första bok de fastnade för. Underrubrik: "What the Internet is doing to our brains", vad nätet gör med våra hjärnor.

Svaret redan i brittisk underrubrik

I den engelska utgåvan får vi svaret redan i underrubriken: "How the Internet is changing the way we think, read and remember", "hur nätet ändrar sättet vi tänker, läser och kommer ihåg på".

Efter ständig uppkoppling får vi nämligen svårare att koncentrera oss, att gå på djupet och tänka till ordentligt.

Inte ens våra hjärnor slipper ifrån de sociala medierna. Ny forskning visar att storleken på olika delar av hjärnan kan vara beroende på hur många Facebook-vänner vi har.
---
I studien från University College London har 125 studenter närstuderats. Forskarna har tittat på deras sociala nätverk och därefter undersökt deras hjärnor. Hos personer med gott om vänner är vissa delar av hjärnan, som bland annat har med social interaktion och minne att göra, större, rapporterar BBC.
---
Enligt forskningen finns det tre delar av hjärnan som aktiveras och i högre grad används av personer som har odlat extra många digitala vänskaper.
---
Forskarna är i dag inte säkra på om det är antalet digitala vänner som har påverkat hjärnan eller tvärtom. Antingen gör många online-vänner att vissa delar av hjärnan stimuleras och växer, eller så har personer med en viss hjärnstruktur det lättare att hitta vänner på sociala medier.

För att få reflektera över vad den digitala överbelastningen gör med oss måste man söka sig utanför Sverige. Den amerikanske vetenskapsjournalisten Nicholas Carr fördjupar sig i frågan i ”The shallows”, en personligt driven och välskriven exposé över kunskapsläget när det gäller internets påverkan på vårt sätt att tänka, minnas och leva. Carr tar avstamp i Marshall McLuhans banbrytande ”Media”. Boken publicerades i USA redan 1964, men dess omkväde ljuder fortfarande starkt: The medium is the message, mediet är budskapet. Eller med andra ord: formen för en medietyp – litteraturen, tv:n eller nätet – påverkar människors tankar och handlingar mer än mediets innehåll.

Carr utgår från sig själv och sin försämrade förmåga att koncentrera sig på böcker. Med förankring i en rad mestadels amerikanska studier inom ämnen som psykologi, pedagogik, neurovetenskap och psykiatri konstaterar han att efter femton års intensivt läsande på internet har hans hjärnas synapser – växelsystem – lagts om så att han, även när han inte sitter framför datorn, undermedvetet och oavbrutet söker efter ny input. Han vill googla, söka, klicka på länkar, se bilder och höra ljud, han vill ha ny information och nya lustfyllda påslag av signalsubstansen dopamin.

Denna erfarenhet bekräftar just det som även Klingberg beskriver: Hjärnans själva struktur anpassar sig efter den stimulans den utsätts för. Det finns fördelar med det. Vår så kallade visuell-spatiala intelligens stärks och vi blir bättre på att föreställa oss en fysisk verklighet utifrån bilder. Vi blir bättre på att skumma texter för att snappa upp viktiga bitar av information. Och vi lär oss att snabbt skifta mellan olika fokus – att skriva ett mejl medan vi lyssnar på ett föredrag, äter ett äpple och kollar av vår Facebook.

Men samtidigt som vissa förmågor stärks försvagas andra och vi blir, skriver Carr, ”kognitivt överbelastade”. Flera studier visar att man minns mer av det man läser på papper än det man läser på internet med alla dess distraktioner. Och att ständigt växla fokus har ett pris i form av förlorad tid – en växelkostnad som är lika med summan av de bråkdelar av en sekund som tas i anspråk varje gång vi byter fokus. Samtidigt, och kanske än mer allvarligt, faller de delar av hjärnan som inte får samma intensiva stimulans i träda. Vi får sämre förmåga till medveten kunskapsinhämtning, analys, kritiskt tänkande, fantasi och reflektion. Och vad som är möjligtvis ännu värre: särskilt nyansrika känslor, till exempel empati, kan få stå tillbaka eftersom de kräver ostördhet för att utvecklas.

Bjäbbmonstret skrev:Känner att jag måste bli bättre på att hitta ett sätt att växla mellan att tänka och inte tänka i statusuppdateringar?

Inte minst för att jag tror att min ständiga onlinenärvaro kan störa studiekoncentrationen.

Är det någon som känner igen sig?

rdos skrev:Nonsensstudier. FB blir vad man gör det till. Man behöver inte sitta där 24/7 och skriva statusuppdateringar.

rdos skrev:Nonsensstudier. FB blir vad man gör det till. Man behöver inte sitta där 24/7 och skriva statusuppdateringar

Iridia skrev:Nej. Skulle aldrig falla mig in att göra några statusuppdateringar. Ingen annan som har med att göra vad jag gör. Särskilt inte som den informationen lagras för andras kommersiella (och i framtiden kanske andra) syften. Vill någon av mina vänner veta vad jag gör eller hur jag mår så får de ringa och fråga.