Grubblar ni mycket eller hur är det?

av **LostInAForest** » 2011-10-29 12:21:34

ragnevi skrev:Jag köpte en bok om DBT för att behandla ADHD, som vänder sig till behandlare och baserad på en tysk förlaga. Kan inte påstå att den är skriven utifrån kommersiella intressen, boken var nästan omöjlig att beställa. http://www.hogrefe.se/Klinisk-psykologi/Neuropsykologi-och-minne/Psykoterapi-for-vuxna-med-ADHD/

oh, vad intressant! jag tycker att dbt verkar vara en väldigt vettig metod, innan jag ens var utredd (för adhd) gick jag länge hos en psykolog som jobbade en hel del med dbt och även om vi mest sysslade med "vanlig" samtalsterapi fick jag ta del av vissa övningar/ett visst "tänk" (bla rörande ångesthantering) som jag känner att jag kommer ha nytta av i hela mitt liv.
det vore intressant att veta hur de tänkt applicera dbt:n på just adhd. återkom gärna med omdöme om bok/metod!

av **chibibotto** » 2011-10-29 18:09:36

jag grubblar över allt alltid.
det är alltid tankar i min hjärna, som inte går att stänga av, ibland är det bra med massa tankar, men oftast tar tankarna över vad som är viktigt.
Jag tror intelligenta människor grubblar mer, vilket i sin tur gör att vi blir mer belägna till att depressioner.

av **DruttenSE** » 2011-11-02 22:52:01

chibibotto skrev:Jag tror intelligenta människor grubblar mer, vilket i sin tur gör att vi blir mer belägna till att depressioner.

Personligen så har du nog träffat huvudet på spiken (ordspråk).
Min definition på intelligens är: information+sortering=intelligens.
D.v.s desto mera information du kan ha i din hjärna samt oragnisera och sotera, det gör att när du behöver någon information så kan du ta fram det utan problem, allt från avståndet på brytarspetsar (bildel :wink:

) till hur man räknar ut vissa saker m.m.m.m.m.

Det här gör att vi som har förmågan att ta till oss mycket information börjar att fundera som sedan går över till grubblerier, där efter står herr depression och fru ångest på tur.

Hoppas ni förstår min tankegång.

av **empatisk** » 2011-11-02 23:58:06

Intressant tråd Drutten. Jag skulle vilja skriva samma sak som Banzai: "Jag önskar verkligen att det fanns en avstängningsknapp till hjärnan."

Min hjärnan tänker och behandlar precis allting som händer i mitt liv varje dag och vaken minut. Jag önskar att jag bara kunde "vara" och leva i nuet utan att tänka. Ju äldre och klokare jag blir desto mer lär min hjärna sig och desto mer kopplingar hit och dit hittar den vilket leder till ännu mer tänkande.

Ingenting undgår min hjärna. Jag önskar bara att jag kunde stänga av den. Hur gör man?

av **Bigge** » 2011-11-03 0:08:09

DruttenSE skrev:Hej
Det här kanske är att sticka ut hakan men jag kör endå, man är ju AS

Jo, jag fundera på det här, grubblar ni mycket om livet, universum och allt ting ?
(vet att det är 42)

Jag försöker att inte grubbla för mycket men jag vet desto äldre jag blir, desto mer information får jag in i min hjärna och då står mr depression på lut, även fru ångest.
Då försöker jag att inte tänka så mycket utan mera att vara, på så sätt får jag vardagen att flytta.

Där i mot när jag har fått ett uppdrag så sätter jag mig ner och funderar på, hur bäst löser jag det här.

Nu kommer jag vara nedlåtande mot dom som är "normal", för att tala om hur jag löser ett problem.

När en normal ser bara en sida av medaljen så ser dom inte baksidan, det är då dom problem sedan medan jag även ser baksidan på medaljen.

Frågan är, gör ni likadant som jag, får ett jobb, sätter mig ner och fundera på hur jag ska lösa det, vilka problem som kan dyka upp m.m.m

Det kan vara kul och hör hur ni andra gör?
Men även om dom som är normala inte förstår ert sätt att göra jobbet.

Om det är så att ni inte förstår vad jag menar så kan det hänga ihop med att jag sitter på jobbet med feber, kan vara, ja ni vet vad jag menar.

Jorå, nog finns det en tendens att överanalysera. Samt att räkna ut eventuella följdverkningar av ett visst beslut eller agerande. "Vanliga" människor tycks snubbla runt utan tanke på andra eller sig själva, tar plats och väsnas. Och när dagen närmar sig sitt slut sitter jag på min kammare och tänker svarta tankar. Funderar på hur jag ska lösa till synes olösliga problem. Känner Ågren på axeln som nån sjöng. Och så tänket man ett varv till för att tänka bort det svarta. Oftast lyckas jag inte mer än att det mesta går i tjockt grått för det mesta. Men man börjar ju få in vanan.

Adjö! :roll:

av **hobbe** » 2011-11-03 22:06:42

Även jag grubblar stor del av tiden. Tankarna tar aldrig ro. Ibland kan jag sitta framför datorn och förlora mig i den världen, då får jag lite ro.

av **UDFy-38135539** » 2011-11-03 23:00:02

Bigge skrev:Jorå, nog finns det en tendens att överanalysera. Samt att räkna ut eventuella följdverkningar av ett visst beslut eller agerande. "Vanliga" människor tycks snubbla runt utan tanke på andra eller sig själva, tar plats och väsnas. Och när dagen närmar sig sitt slut sitter jag på min kammare och tänker svarta tankar.

Igenkänning!

Men jag kan inte låta bli att undra över vad det är jag har missat när jag också kommer fram till det som är under struket. (Min understrykning)
Vad är det jag inte förstår i deras agerande. Gör de en mikrosekundsnabb analys av den allmänmänskliga nyttan med sina handlingar, utan att de vet om det.
Från mitt perspektiv, verkar det vanligaste svaret på den analysen vara: Det spelar ingen roll, gör det som är enklast,,, NU.

Mer att fundera över :-)003

av **Bigge** » 2011-11-03 23:50:40

UDFy-38135539 skrev:Vad är det jag inte förstår i deras agerande. Gör de en mikrosekundsnabb analys av den allmänmänskliga nyttan med sina handlingar, utan att de vet om det.
Från mitt perspektiv, verkar det vanligaste svaret på den analysen vara: Det spelar ingen roll, gör det som är enklast,,, NU.

Min egen analys är följande: Många tänker - det ordnar sig, det löser sig. Gör det inte det räknar de med att det alltid finns någon att luta sig mot. Någon annan som kan reda ut det som inte löste sig. Litar instinktivt på sitt sociala kontaktnät.

Som ensamlevande "Aspie" måste jag tänka på allt och är jag slarvig tar jag och endast jag bördan av konsekvenserna. Om jag för ett ögonblick förlorar mig i vanföreställningen att jag har någon att luta mig emot faller jag. Och det är aldrig behagligt.

av **Henkkalexi** » 2011-11-03 23:58:54

Bigge skrev:
UDFy-38135539 skrev:Vad är det jag inte förstår i deras agerande. Gör de en mikrosekundsnabb analys av den allmänmänskliga nyttan med sina handlingar, utan att de vet om det.
Från mitt perspektiv, verkar det vanligaste svaret på den analysen vara: Det spelar ingen roll, gör det som är enklast,,, NU.

Min egen analys är följande: Många tänker - det ordnar sig, det löser sig. Gör det inte det räknar de med att det alltid finns någon att luta sig mot. Någon annan som kan reda ut det som inte löste sig. Litar instinktivt på sitt sociala kontaktnät.

Som ensamlevande "Aspie" måste jag tänka på allt och är jag slarvig tar jag och endast jag bördan av konsekvenserna. Om jag för ett ögonblick förlorar mig i vanföreställningen att jag har någon att luta mig emot faller jag. Och det är aldrig behagligt.

Jag är visserligen inte ensamlevande, men jag resonerar ändå på exakt samma sätt. Det är jag som måste ta konsekvenserna av problemen jag skapar, och ingen annan. Anstränger jag mig inte då, så tycker jag mig knappt ha rätten att få hjälp av någon.

av **UDFy-38135539** » 2011-11-04 20:10:57

Bigge skrev:Min egen analys är följande: Många tänker - det ordnar sig, det löser sig. Gör det inte det räknar de med att det alltid finns någon att luta sig mot. Någon annan som kan reda ut det som inte löste sig. Litar instinktivt på sitt sociala kontaktnät.

Som ensamlevande "Aspie" måste jag tänka på allt och är jag slarvig tar jag och endast jag bördan av konsekvenserna. Om jag för ett ögonblick förlorar mig i vanföreställningen att jag har någon att luta mig emot faller jag. Och det är aldrig behagligt.

De jag kan fundera över är. Hur många problem som jag har lagt tid och kraft på att försöka förebygga, som ändå inte skulle ha inträffat. Var går break even för att förebygga problem, och att lösa de som uppkommer. Är vår lösa i förväg strategi alltid så optimal som vi(i alla fall jag)tror.

Henkkalexi skrev:Det är jag som måste ta konsekvenserna av problemen jag skapar, och ingen annan. Anstränger jag mig inte då, så tycker jag mig knappt ha rätten att få hjälp av någon.

Stor igenkänning. Jag känner mig dessutom medansvarig i andras problem om jag inte påtalat eller försökt avhjälpa risken för problem i förväg.

av **Henkkalexi** » 2011-11-04 20:59:44

UDFy-38135539 skrev:Stor igenkänning. Jag känner mig dessutom medansvarig i andras problem om jag inte påtalat eller försökt avhjälpa risken för problem i förväg.

Ska vi bilda klubb? Jag tycker ibland att det är helt rimligt att jag känner skuld över andras dumhet.

av **UDFy-38135539** » 2011-11-04 21:21:22

Jag får vara med i en klubb :-)226

Edit: Men vänta nu,,, är det en bra klubb :-)003

av **Henkkalexi** » 2011-11-04 21:22:13

UDFy-38135539 skrev::-)226 Jag får vara med i en klubb

av **hobbe** » 2011-11-04 22:41:13

Bigge skrev:Min egen analys är följande: Många tänker - det ordnar sig, det löser sig. Gör det inte det räknar de med att det alltid finns någon att luta sig mot. Någon annan som kan reda ut det som inte löste sig. Litar instinktivt på sitt sociala kontaktnät.

Som ensamlevande "Aspie" måste jag tänka på allt och är jag slarvig tar jag och endast jag bördan av konsekvenserna. Om jag för ett ögonblick förlorar mig i vanföreställningen att jag har någon att luta mig emot faller jag. Och det är aldrig behagligt.

Samma här. Frånvaron av ett socialt kontaktnät i kombination med ett ibland svajigt psyke är inte skoj.

av **empatisk** » 2011-11-05 10:25:29

Jag tror att om jag hade kunnat minska tankeverksamheten och grubblat mindre så skulle jag bli av med stora delar av mina AS-problem när det gäller sociala situationer. Stora delarna av min mina problem i sociala situationer är inte bara att jag inte riktigt förstår vad jag förväntas göra, men också att jag tänker för mycket på hur jag ska vara och vad jag ska göra och därmed förstorar småsaker. Detta gör att jag missar möjligheten att agera och "bara vara" i en social situation. Jag tänker för länge innan jag säger något och blir därför ofta istället tyst (trots att jag vill prata). I efterhand grubblar jag och analyserar situationer i mitt huvud om och om igen vilket bara leder till att jag blir deppig eftersom situationen ofta ses som misslyckad.

Någon som förstår hur jag menar och håller med?

av **Henkkalexi** » 2011-11-05 12:08:59

@Empatisk

Du prickade i stort sett in hur jag fungerar på samtliga punkter, förutom att jag inte grubblar över dem efteråt. Jag måste anstränga mig så hårt för att minnas och hålla fokus när jag träffar folk, att jag inte lagrar några korttidsminnen under tiden.

Under utredningen så visade det sig att jag inte har någon kompenserande minnesförmåga. Dvs. jag lagrar inte information om det jag gör under tiden som aktiviteten pågår, ex. samtal eller föreläsningar. Jag har alltså fullt upp med att ens befinna mig där och göra det jag ska, för att min hjärna ska hinna med att faktiskt minnas det också. :roll:

Å andra sidan så behöver jag väldigt mycket egentid för att bearbeta saker och lugna ner hjärnan. Igår var jag jättetrött när jag kom från jobbet, och min sambo skulle ha en vän här. Jag kände nästan direkt när jag kom innanför dörren att jag hade rena jävla polska riksdagen i huvudet, så jag drog mig helt enkelt undan och tillät mig att "grubbla" tills det blev tråkigt. :-)005

av **Joakoni** » 2011-11-05 13:29:15

Empatisk och Henkka, jag skulle kunna ha skrivit det mesta av era sista inlägg.

empatisk skrev:Jag tänker för länge innan jag säger något och blir därför ofta istället tyst (trots att jag vill prata).

Punkt och prick. Jag måste tänka länge för att överhuvudtaget komma åt vad jag vill säga och klä det i ord. Ofta kommer jag inte till skott innan samtalet hinner byta riktning, eller blir överröstad av de som har orden "till hands". Det verkar så att folk gör automatiskt en massa saker som jag är tvungen att använda min tankeverksamhet till. Och det gör mig nedstämd, men att grubbla?... Det kan jag inte se.

Henkkalexi skrev:Å andra sidan så behöver jag väldigt mycket egentid för att bearbeta saker och lugna ner hjärnan.

Ja. Jag bearbetar, ordnar, lägger saker till rätta, låter kaoset lägga sig. Men jag grubblar inte. Visst händer det att tankarna åker ut på vilospår någon gång. Men jag överanalyserar inte som många tror.

av **UDFy-38135539** » 2011-11-05 16:51:08

empatisk skrev:Stora delarna av min mina problem i sociala situationer är inte bara att jag inte riktigt förstår vad jag förväntas göra, men också att jag tänker för mycket på hur jag ska vara och vad jag ska göra och därmed förstorar småsaker. Detta gör att jag missar möjligheten att agera och "bara vara" i en social situation. Jag tänker för länge innan jag säger något och blir därför ofta istället tyst (trots att jag vill prata). I efterhand grubblar jag och analyserar situationer i mitt huvud om och om igen vilket bara leder till att jag blir deppig eftersom situationen ofta ses som misslyckad.

Bra beskrivning.
För mig blir det tyvärr lite för lite tänkt också i bland. :oops:

Fram för allt när inriktningen eller personkonstellationen vid samtalet ändras.
Sen har jag samtalet som på film, och kan älta hur länge som helst efteråt.

av **Damnation** » 2011-11-05 18:24:36

Beror lite på, ser jag till mig själv så grubblar jag för mycket sperciellt efter den senaste tidens händelser. Hur det skall lösas osv. Men jag försöker ständigt hålla huvudet ovanför vattenytan.

av **lasseivägen** » 2011-11-05 20:30:35

Blir deppad när jag tänker på vad vi lämnar för värld åt våra barnbar, Inte något tänk som gör en särslilt glad.
Har bara ett hitintills, men hoppas på fler. men skäms över hur vi ställt till deras framtid.

av **empatisk** » 2011-11-09 0:07:37

Intressant att många kände igen sig i det jag skrev. Jag tar gärna emot tips på hur man gör för att minska tänkandet en aning. Är det möjligt? Om jag hade kunnat ändra min hjärna från att på högvarv till lågvarv så kanske jag skulle fungera bättre socialt.

Kanske meditation eller mindfulness hjälper i arbetet med att omprogrammera sin hjärna. Någon som provat? Andra tips?

av **Henkkalexi** » 2011-11-09 0:20:09

empatisk skrev:Intressant att många kände igen sig i det jag skrev. Jag tar gärna emot tips på hur man gör för att minska tänkandet en aning. Är det möjligt? Om jag hade kunnat ändra min hjärna från att på högvarv till lågvarv så kanske jag skulle fungera bättre socialt.

Kanske meditation eller mindfulness hjälper i arbetet med att omprogrammera sin hjärna. Någon som provat? Andra tips?

TV-spel funkar bra för mig.

av **empatisk** » 2011-11-09 0:34:44

jo men jag menar när man väl befinner sig i en social situation och tänkandet skenar iväg. Det vore lite konstigt om jag tog upp t.ex. ett Playstation portable och började spela spel mitt bland alla människor. Men visst skulle det få bort tankarna från den sociala situationen

Jag gör i och för sig redan så ibland genom att ha med mig en dagstidning att läsa när en social situation blir för energikrävande. T.ex. på fikat på jobbet. Tidningen blir en flyktväg och jag kan tänka på något annat.

Henkkalexi skrev:
empatisk skrev:Intressant att många kände igen sig i det jag skrev. Jag tar gärna emot tips på hur man gör för att minska tänkandet en aning. Är det möjligt? Om jag hade kunnat ändra min hjärna från att på högvarv till lågvarv så kanske jag skulle fungera bättre socialt.

Kanske meditation eller mindfulness hjälper i arbetet med att omprogrammera sin hjärna. Någon som provat? Andra tips?

TV-spel funkar bra för mig.

av **wuwei** » 2011-11-09 9:39:01

Henkkalexi skrev:
UDFy-38135539 skrev:Stor igenkänning. Jag känner mig dessutom medansvarig i andras problem om jag inte påtalat eller försökt avhjälpa risken för problem i förväg.

Ska vi bilda klubb? Jag tycker ibland att det är helt rimligt att jag känner skuld över andras dumhet.

Den klubben kan jag också bli medlem i.

Jag grubblar eller "tänker för mycket". Ett problem med att "tänka för mycket" är att jag, historiskt sett men även en del nu, ständigt lyckas se den andra sidan om det finns en konflikt och får då väldigt svårt att hävda min sida, även om min sida är "rätt för mig". Istället för att leta efter en kompromiss så ger jag upp "min sida" när jag får klart för mig att den andra sidan har "rätt för sig". Är dessutom rätt lättsuggererad, så jag tappar helt enkelt bort "min sida" inför andras behov. Tränar på det och blir nog nu kanske väldigt tvär och omedgörlig, men det måste få vara ett steg i utvecklingen.

Hur mycket jag än skulle önska (och säkerligen min omgivning också) så kan jag inte vara perfekt i varje givet ögonblick.

Tv-spel är himla bra när hjärnan behöver paus från grubblandet.

Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Re: Grubblar ni mycket eller hur är det?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in