Panika skrev:

Alien skrev:Men jag fattar inte, har inte en aspergare (el en som misstänks vara aspergare) rätt att vara deprimerad lika mycket (el kanske ännu mer) än "vanliga människor"? Och alltså i behov av medicin mot ångest, depression etc.

Och kan inte PO iaf hjälpa dig med att ringa och tjata på läkare? Kräva klara besked (gärna skriftliga) varför utredningen avbrutits och när den upptas igen? Ev överklaga?

Klart inte du ska behöva "lära upp" PO om NPF men det kan de väl lära sig själva? Det finns ju många böcker och massor av information på nätet.

Och att ta medicin utskriven av läkare kan väl inte räknas som att vara missbrukare?

Det är så man önskar man vore PO själv när man läser om hur människor kan behandlas!

Precis sådana här frågor som flyger omkring inne i mitt huvud...
Det är så förvirrat, att ingen verka veta varken ut eller in - och därför ignorerar mig som patient...eller nåt...
Po skulle vara ett utmärkt arbete för mig också - man är ju så väldigt mycket bättre på att lösa andras problem än ens egna...och har av någon väldigt besynnerlig anledning mer energi till andra...

Försök låtsas att det hänt någon annan och vad du skulle rått den till då. Och så gör du det. Eller bättre, låter PO göra det, för att spara dina egna krafter.

Alien skrev:Eller bättre, låter PO göra det, för att spara dina egna krafter.

PO har på tre veckor, kommit så långt att de nu förstår att det är en psykolog som gör utredningen och en läkare som skriver diagnos. Detta med hjälp av en LSS-handläggare. De har gått vilse...
Av ren okunskap, givetvis - men den hjälpen på den nivån, behöver jag inte...
De har med andra ord inte gjort någonting. Tyvärr...

Det slog mig just att nya regeringen har pratat om att införa speciella vårdlotsar, eller vad de nu kallar det, som ska hjälpa patienter att hitta rädd i vårdlabyrinten, få hjälp med problem med vårdköer och liknande. Är det något som har börjat införas ännu månne? Det borde väl i så fall kunna vara ett tänbart alternativ för att hjälp.

Dom har en hemsida. Vill man ha kontakt med dom är det bara att ringa,
med eller utan diagnos.
http://www.personligtombud.se

Vilse i pannkakan. Mot krånglet finns ingen nåd att få. Hur kunde det bli så här? Ombudsmän hit och patientnämnder dit, alla utan funktioner egentligen, fina ord, lovar runt, håller tunt. Krånglet är starkare, krånglet dödar.

Panika skrev:

Alien skrev:Eller bättre, låter PO göra det, för att spara dina egna krafter.

PO har på tre veckor, kommit så långt att de nu förstår att det är en psykolog som gör utredningen och en läkare som skriver diagnos. Detta med hjälp av en LSS-handläggare. De har gått vilse...
Av ren okunskap, givetvis - men den hjälpen på den nivån, behöver jag inte...
De har med andra ord inte gjort någonting. Tyvärr...

Ja, så är det väl? En psykolog frågar ut och testar. Sen utfärdar läkaren (psykiatern i mitt fall) diagnosen.

Men den kunskapen är väl inte så omstörtande att de behöver 3 veckor på sig att smälta den?

På dom och fråga vad de gjort. Säg att du vill få en ny tid (3 mån efter den ödesdigra stesoliden). Vägrar NPF-teamet, kräv ett skriftligt svar med motivering.

Allt det här kanske du gör bättre själv. Men om du känner att du blir för arg/ledsen/upprörd när du talar med NPF-teamet, så kan det vara bättre att tjata på PO och kräva att de tjatar på NPF-teamet.

sugrövmanövern skrev:Vilse i pannkakan. Mot krånglet finns ingen nåd att få. Hur kunde det bli så här? Ombudsmän hit och patientnämnder dit, alla utan funktioner egentligen, fina ord, lovar runt, håller tunt. Krånglet är starkare, krånglet dödar.

Är det krånglet? Eller prestigen?

Jag har nån idé att om man är riktigt ihärdig så ska de som bestämmer tycka det är enklare att ge efter.

Alien skrev:

sugrövmanövern skrev:Vilse i pannkakan. Mot krånglet finns ingen nåd att få. Hur kunde det bli så här? Ombudsmän hit och patientnämnder dit, alla utan funktioner egentligen, fina ord, lovar runt, håller tunt. Krånglet är starkare, krånglet dödar.

Är det krånglet? Eller prestigen?

Jag har nån idé att om man är riktigt ihärdig så ska de som bestämmer tycka det är enklare att ge efter.

Kan nog vara så, för ger man upp behöver ingen engagera sig. Om man återkommer precis som om man glömt gårdagen, då måste någon hjälpa en till sist för då blir man besvärlig.

ungefär så, man får se till att de stångar pannan blodig när de försöker bli av med en. På "du får försöka stå ut" svarar man helt sonika, ja, ska försöka. Sedan är man där igen, på telefon, i receptionen, på mailen, och alla tänkbara sätt, brevpapper och kuvert i värsta fall.

Och detta även om man känner sig helt tom på ord, bara för att påminna om att här är jag!

Alien skrev:Ja, så är det väl? En psykolog frågar ut och testar. Sen utfärdar läkaren (psykiatern i mitt fall) diagnosen.

Men den kunskapen är väl inte så omstörtande att de behöver 3 veckor på sig att smälta den?

På dom och fråga vad de gjort. Säg att du vill få en ny tid (3 mån efter den ödesdigra stesoliden). Vägrar NPF-teamet, kräv ett skriftligt svar med motivering.

Jovisst är det så...men det har jag ju vetat väääldigt länge - detta visar bara vilken okunskap hon besitter...
Och det tog henne tre veckor att ta reda på...

Jag är inte minsta intresserad av att bli utredd av läkaren på Npf-teamet mer, då det för mig är stört omöjligt att känna minsta, mikroskopiska tillit till henne.
Bara tanken på att hon har läst igenom mitt livs journaler, får mig att känna sånt äckel...
Från hennes sida torde det också vara omöjligt, då hon uppenbarligen stirrar sig blind på något som upphörde i mitt liv för 23 år sedan...

Det är liksom det som är mitt stora problem. Vem ska utreda mig? Har jag rätt att få en utredning någon annan atans?
Finns det någon inom sjukvården som inser vilken katastrof detta innbär för en som mig?

Alltså, Alien - Jag har aldrig någonsin för avsikt att ha någon som helst kontakt med det team som avbröt min utredning igen.

sugrövmanövern skrev:Vilse i pannkakan. Mot krånglet finns ingen nåd att få. Hur kunde det bli så här? Ombudsmän hit och patientnämnder dit, alla utan funktioner egentligen, fina ord, lovar runt, håller tunt. Krånglet är starkare, krånglet dödar.

Ja...Precis så... 044

ja har bara AS å ja har ett personligt ombud så vi har rätt till de

är något fristående och man behöver inte ansöka om att få ha kontakt med dem. Utan de söker man sig till själv. Men jag vet inte om man när man har Asperger hör till denna målgrupp som de jobbar med. De hjälper ju psykiskt funktionshindrade.

Melchizedek skrev:är något fristående och man behöver inte ansöka om att få ha kontakt med dem. Utan de söker man sig till själv. Men jag vet inte om man när man har Asperger hör till denna målgrupp som de jobbar med. De hjälper ju psykiskt funktionshindrade.

Mina AS-biverkningar gör mig psykiskt funktionshindrad, så jag anser mig tillhöra denna grupp. Ska ev ansöka.

Har aspergare rätt till personligt ombud?

Nån som vet?


Moderator: Slog ihop med tidigare tråd med samma namn.

Jag har för mig jag läst att det snarast handlar om huruvida du är tillräckligt "sjuk" för att behöva en sådan, mer än om vilken diagnos du har. Primärt vad jag förstår är Personliga Ombud primärt för dem med svårare psykiska problem, med reservation för dåligt minne.

Kommunerna tolkar Socialstyrelsens direktiv på skilda sätt. Vissa erbjuder alla psykiskt funktionshindrade personligt ombud, medan andra anser att personer med neuropsykiatriska diagnoser inte tillhör målgruppen. Hör din kommun till de de senare är möjligheterna att få ett ombud kanske större om du framhäver depressions- eller ångestproblematik istället för Aspergers.

Jag sitter och kollar runt lite, då jag vill vara förberedd på en del då jag flyttar till annan kommun än jag får behandling och vill se hur det funkar där. På PO´s sida står det "Jag arbetar inte med personer där den tyngst vägande problematiken är neuros, missbruk, kriminalitet, neuropsykiatriska störningar eller svåra personlighetsstörningar, ej heller med människor som är asylsökande.". Tolkar jag det helt fel nu, men hon kan helt enkelt inte hjälpa mig?

Shit, jag är så vilse i allt, det är helt sanslöst. Flyttar nästa vecka!
Hoppas på lite svar hos psykologen imorgon, om han kanske kan hjälpa mig lite... (jag får inte vård i samma kommun - kan skickar info om mig till kommunen, som ska bla ge mig PO om jag vill...och de Vill jag).

Att jag är så framme på att jag MÅSTE verkligen ha ett PO. Jag klarar mig inte själv!!! Psykologen sa detsamma...för nu är det illa på fronten här.

Förra helgen blev det kaos, och jag väcktes av polisen (efter 40 min bankande, och de hade när jag väl vaknat fått rätt till att slå in dörren och det var nästa steg..), då en kompis hade ringt dit och sagt att jag hotat med att ta livet av mig. Det var inte meningen från min sida (tror jag?), men jag hade hotat att ta lvet av mig, smsade jag honom i alla fall...men då hade jag ätit så jävla mycket mediciner så vid det laget visste jag knappt vad jag hette... Hamnade på IVA några timmar, sen, fortfarande kass, åkte jag därifrån. De ville lägga in mig, jag hinner inte - flyttar nästa vecka! Han skickar brev om allt till min ord läkare...för han hade luskat ut vilka mina behandlare var...

Är så fruktamsvärt nervös över psykbesöket imorgon. Jg vill inte lägga in! Psykiatern vill det säkert, psykologen likaså.

Dags att sova, ska upp halv fyra i natt...185

(inlägget kan verka vara lite svamligt men jag har tagit mediciner och har inte så bra koll så..)
Får nog uppdatera lite imorgon...

JennyH skrev:"Jag arbetar inte med personer där den tyngst vägande problematiken är neuros, missbruk, kriminalitet, neuropsykiatriska störningar eller svåra personlighetsstörningar, ej heller med människor som är asylsökande."

Då undrar jag vilka hon jobbar med.

Neuroser anses ju vara depressioner, ångestsyndrom, fobier m.m. Så hon har täckt in nästan hela målgruppen verkar det som.

Kanske hon menar psykoser, men då rasar kompetensen... om det är sådan sammanblandning.

Ja, jag undrar verkligen vilka den där PO:n jobbar med. Kanske folk som lever på socialbidrag men varken är missbrukare, flyktingar el har psykiska/npf-problem.

Så här står det ju på den generella PO-sidan:

Personligt ombud är en stödinsats för personer med psykisk funktionsnedsättning. Verksamheten syftar till att personer med psykisk funktionsnedsättning ska få möjlighet att leva ett mer självständigt liv, med möjlighet att ta del av samhällets utbud av vård, stöd och service på jämlika villkor.

Ombuden arbetar på den enskildes uppdrag.

Personligt ombud arbetar fristående från myndigheter och vårdgivare.

http://www.personligtombud.se/

Inte bara jag som reagerar på att det låter skumt mao...

Jag fick mail från LSS-handläggaren i kommunen och jag har tid till henne på Måndag. Ruggigt nervös! Hoppas hon har nån bra förklaring angående kommunens PO.... Tog även upp detta med min psykolog, som tyckte det lät helskumt han också.

I min kommun har man inte rätt till PO om man har en NPF-diagnos. Jag undersökte saken vid ett tillfälle och faktum är att det inte finns någon grundläggande riktlinje utan kommunerna (PO:n då) kan själva utforma det hela nästan precis som de vill.

Jag fick också veta att många kommuner valt att inte tillhandahålla ett PO till människor med neuropsykiatriska funktionshinder.

I min kommun får npf:are inte heller PO.

De har däremot valt att skylla det på att vi inte ingår i psykiatrireformens målgrupp, vilket är helt felaktigt.

Neuropsykiatriska funktionshinder går in som en undergrupp under psykiska funktionshinder. Och det finns dokument som ger exempel där ett är att aspergare och ADHD:are går i i psykiatrireformens målgrupp.

Men min PO formulerade om sig lite, och de har ju tydligen rätt att utesluta "oss".

De skrev att riktlinjerna kanske ska omarbetas, varpå de kanske blir tvungna att ta npf:are. Känns ju lagom bra att få hjälp av någon för att den är tvungen...

Vilka jäkla ärkepuckon...

Grupperna som ska kunna vara betjänta av Personligt Ombud har ju formulerats just för att vi ska ingå där... och så sitter enskilda kommuner här och där och sorterar bort oss... ...i sin otäcka empatilösa siffermani att det är viktigare att spara pengar för kommunen än att hjälpbehövande invånare ska kunna få den hjälp som lagstiftats om att de ska kunna få...

Ständigt ser vi dessa lokala egna tolkningar av lagarna för att till varje pris få det till att stora grupper av de behövande grupperna kan påstås inte vara behövande. Eller behövande, visst, men man ska hålla på och få det till att lagen inte alls säger att alla behövande har rätt till någon hälp. Att vi står där och uppenbart har behoven... nej, nej! Det låtsas man inte om.

Samma sak med alla rena lögner på många håll om att rätt till insatser enligt LSS kräver att man är ett lallande paket som behöver omvårdnad 25 timmar om dygnet, eller hur man obstruerar rätten till tandvårdsstödet på sina håll...

Kommunal bestämmanderätt betyder inte rätten att tolka in sin egen mycket mer restriktiva tolkning av en rikstäckande lag. Lagar som skrivs för att sätta rikstäckande normer är till för att följas, av alla kommuner. Sådant här måste få ett slut snart...

Men det är väl så just i PO-fallet, att kommunerna har laglig rätt att välja bort grupper eller personer lite hur de vill. De behöver inte ens ha PO.