Någon som vet varför orden "heavy" och "heaven" är så lika?

Jag tippar på slumpen. Men jag vet inte.

Ja, det är slumpen. Heavy är besläktat med häva. Heaven med himmel. (Kan detaljera den etymologiska förklaringen ifall intresse finns.)

Det är vanligare än man tror att ord är lika varandra, vilket är viktigt att tänka på i etymologi, särskilt frågan huruvida vissa två språk är besläktade osv. Människor har så bra förmåga till mönsterigenkänning, och det är förstås en bra egenskap, ibland blir det lite för bra bara. Det finns hur som helst flera roliga exempel på ord som ser för lika ut; ibland är det också så att orden kan komma från olika håll men sedan påverka varandra.

(Kanske tråden bör flyttas till språkavdelningen?)

Kaprifolranka skrev:Ja, det är slumpen. Heavy är besläktat med häva. Heaven med himmel. (Kan detaljera den etymologiska förklaringen ifall intresse finns.)

Ja. Intresse finns. Massor !

Okej. Får se om jag lyckas göra det överskådligt bara. Ofta skulle man vilja rita etymologiska träd för det blir tydligare.

Heavy var på fornengelska hefig,
från urgermanska *haƀigo-, en avledning av *hafi-z,
från urindoeuropeiska roten *kap-.

Från roten *kap- kommer också det urgermanska verbet *hafjan-/*haƀjan-,
som gett engelska heave, svenska häva, tyska heben etc.
Häfta är en avledning.

Lite ljudförändringsförklaringar: k till h och p till f är Grimms lag. Växlingen f och b (ƀ = tonande frikativa eller approximant) torde väl vara Verners lag, alltså det borde ha att göra med betoningens placering (sen var alla intervokaliska f tonande i engelska iofs).

*kap- har också gett t.ex. latin capio "att ta", som nog också var rotens ursprungsbetydelse - sen har man väl fått det till "förflytta" i germanska, och på så vis är betydelsen "tung" relevant.

Heaven var fornengelska heofon,
från urgermanska *himinaz/*himilaz,
som kanske kommer från ur-IE roten *kem- "att täcka".

Från det urgermanska kommer svenska himmel osv. Att engelska gjort m -> f beror väl på dissimilation, alltså för att göra det annorlunda från n som kommer sen. Växlingen n och l hör till ett indoeuropeiskt fenomen som kallas heteroklisi, där två finala sonoranter (av r l n) växlar under oklara omständigheter (andra exempel på detta är vatten-water, sol-sun).

Från roten *kem- kommer också en mängd ord, som svenska hamn "skepnad", tyska Hemd "skjorta", franska (via frankiska) chemise "skjorta" och latin camera "rum", som gett svenska kammare (och kanske hör skam till den här roten också, i så fall har det något som kallas s-mobil, och därmed avsaknad av Grimms lag också).

Man borde ju gå in på hur den engelska ljudutvecklingen sett ut så att hefig och heofon blivit så lika (och varför de stavas med ea), men det får bli en annan gång.

Tack Kaprifolranka för lättfattlig förklaring!

Kaprifolranka skrev:Växlingen f och b (ƀ = tonande frikativa eller approximant) torde väl vara Verners lag, alltså det borde ha att göra med betoningens placering (sen var alla intervokaliska f tonande i engelska iofs).

Verner var kanske för övrigt aspergare?

post482175.html#p482175

HGJ skrev:Verner var kanske för övrigt aspergare?

Intressant. Nog troligt att det var flera av de där som hade AS-drag - indoeuropeiska osv. är ju definitivt något att ha som specialintresse. Över huvud taget är det kanske överrepresenterat bland akademiker, det finns ju iaf klart en stereotyp bild av professorer som totalt insnöade stofiler som det inte går att kommunicera med, det ligger kanske nåt i det.