MsTibbs skrev:Haha! Du kan ju gå med i Exit! Dom består av värstingar och endast värstingar, före detta kriminella alkoholister frågar du mig, även om de själva tror att de är intellektuella....

Jaha, vad är EXIT? En förening?

Debbido skrev:Fast när jag skriver kan lag lätt råka göra en sammanfattning som effektivt förhindrar all vidare utveckling av ämnet i fråga. Ska försöka ändra mig. Mitt första försök ledde till en ny tråd angående Självmord.

Suck! Hur gör man? Fast självmordstankar är väl också en slag coping-metod? Man föreställer sig en dörr i det rökiga heta rummet där det står EXIT. Man försöker uthärda alla livets fasor medan man ibland sneglar bort mot den där lysande gröna skylten där det står EXIT.

Sedan kämpar man på som vanligt, med Exitskylten memorerad, inlagrad i hjärnbarken och lagd i karantän som en piratprogram.

Kära medsyster! I hast, men...

Det sista: en hanteringsmetod jag avundas dem som har. Jag har en djävla spärr inbyggd mot självmord, och det går ju ut över bruket av tanken som säkerhetsventil också.

Det första: ursäkta, men det är inte så enkelt. Du gör såna lysande bedömningar, sammanfattningar och gör saker synliga genom att sätta ord på dem, det måste finnas fler än jag som inte vill vara utan det. Att man skulle "hindra al vidare utveckling av tråden" - nej du, jag kan nog se vad du menar, men det är ens eget spöke. Fråga mig, jag vet (något förenklat sagt, men you know).

Det jag inte citerade är ju också fullt förståeligt... litet vila och litet jag nån gång...

Debbido skrev:

MsTibbs skrev:Haha! Du kan ju gå med i Exit! Dom består av värstingar och endast värstingar, före detta kriminella alkoholister frågar du mig, även om de själva tror att de är intellektuella....

Jaha, vad är EXIT? En förening?

Det är en avhopparorganisation för nazister (jämför "FRI" som stöder avhopp från religiösa sekter), som varit mycker i blåsväder eftersom det har förskingrats en heldel pengar, datorer, en robåt osv från Exits konto av dem som ledde projektet. Jag tror dock Exit finns kvar, bland annat på sin ursprungsplats Fryshuset vid slussen i Stockholm. Majoriteten personer som hoppat av med hjälp av Exit har dock varit av den mindre ideologiskt övertygade typen av person: "ge mig bulle och kram så blir jag sosse istället", därav min raljering med gruppen.

MsTibbs skrev:

vetej skrev:Ska vi inte skapa ett underforum för dödsträffar? Det låter som vi kan ha riktigt kul genom att döda oss själva.

Problemet är ju, att det bara kommer vara kul en gång, och sen har man ju inte ens möjlighet att sitta och drömma tillbaks till den där roliga kvällen ens... =/

Vilken svensk rocksångare gjorde en låt (eller i en textstrof) på det temat? Hjälp mig.

I am not afraid of death, I just don't want to be there when it happens. Woody Allen

/"Citat-Nisse"

Zombie skrev:Det första: ursäkta, men det är inte så enkelt. Du gör såna lysande bedömningar, sammanfattningar och gör saker synliga genom att sätta ord på dem, det måste finnas fler än jag som inte vill vara utan det. Att man skulle "hindra al vidare utveckling av tråden"

Tack, käre Broder i Aspergianska partiet!
Behövde verkligen din uppmuntran! Jag älskar att skriva och skoja med orden, vända upp och ned på orden och hela livet, så att man eventuellt kan skatta åt eländet i stället för att gråta. Det känns bra för mig men ännu bättre om det är någon som fattar vad jag egentligen skriver. Mitt språk kan bli lite märkligt ibland och min galghumor inte förståelig för alla. Jag är förmodligen världens mest pessimistiska optimist.

Angående självmord så fick jag besked om ett fullbordat sådant idag. Känner inte grabben. En vän till en ung narkomankille jag kopplade ihop med soc och deras skraltiga Öppenvård. Min skyddsling hade varit drogfri ett tag, men det är verkligen frågan hur det ska gå nu. Jag gjorde skrivelser och följde med honom till missbruksenheten efter ett misslyckat självmordsförsök på 40 dexofén. Han upphörde andas automatiskt men flcikvännen fick honom att andas med viljans styrning.

Var finns suicidpreventionen? Var finns hjälpen i Sverige idag? Den finns inte, inte i den här kommunen. Det borde finnas en hel suicidpreventionsapparat som drar igång om man ropar på hjälp. Självmord är den vanligaste dödsorsaken i västvärlden idag! Och detta tig ihjäl! Jag är aspergare: JAG VILL ATT SANNINGEN TALAS! Hatar tabun. Vilket problem kan lösas genom att man INTE talar om det? Inget!

för några månader sedan var det två unga killar från Uddevalla, med problemfyllda liv, som begick självmord genom att elda upp sig själva i en bil utanför Linköping (var på Rapport)

VARFÖR GÖR INGEN NÅGOT? Detta är ett djävligt stort samhällsprobelm.
Bara Lysekils komun har en "nollvision när det gäller självmord".
I Uddevalla är psyk nära på nedlagt, liksom missbruk. Jag mår så dåligt av att så många runt mig dör. Jag vill bara

Angående självmord så har trots allt antalet per år minskat kraftigt i takt med ökad förskrivning av antidepressiva mediciner, så det har faktiskt blivit bättre. Däremot har jag för mig att det finns enstaka grupper där det ändå ökar, eller inte har minskat lika markant (unga tjejer, tror jag).

Kvasir: Du har rätt, de direkta självmorden har gått ned en del p g a SSRI-preparaten. Men de självdestrutiva beteendena, speciellt hos tjejer, med t ex skärningar har ökat. andelen gymnasieungdomar som någon gång haft självmordstankar är förskräckande hög.

De misslyckade självmordsförösken har ju ingen räkning på förstås eller de indirekta självmorden. Man kan ju supa ihjäl sig, stressa ihjäl sig och faktiskt dö av isolering och övergivenhetskänslor. Har haft kvinnor i min närhet som övergetts av sina män och inom ett par år dött i cancer.

Själv skäms jag över att jag några gånger försökt hoppa av, eftersom jag har ett handikappat barn. Men Gud har inte låtit mig dö. Fast en gång var han lite medgörlig faktiskt och frågade mig om det var min VERKLIGA VILJA att dö eller om det var något jag ville göra på jorden innan jag lämnade den. Hade jag svarat ja då hade jag kanske fått dö, men jag svarade att jag ville ta hand om mitt barn samt skriva en bok. Då hjälpte han mig tillbaka till livet igen, fast jag låg i koma.

Minns jag rätt? Tar 10 % av aspergarna livet av sig, eller alla autister?
10 % av borderlines ryker i alla fall. Jag har både och. Då blir risken alltså 20-procentig, men med artriten ovanpå det så blir prognosen inte så väldans ljus, om man vill stanna på jorden. Men jag ser det mest som att jag vill fullfölja mina plikter här nere innan jag återvänder till den ljusa andevärld jag minns så väl djupt inom mig.

Kvasir skrev:Angående självmord så har trots allt antalet per år minskat kraftigt i takt med ökad förskrivning av antidepressiva mediciner, så det har faktiskt blivit bättre.

Om tio år kanske vi får se de verkliga bieffekterna utav SSRI..

För att inte nämna att det är en ganska vanlig (min uppfattning) biverkning utav SSRI att få självmordstankar som var värre än innan.

Det vore inte konstigt heller eftersom det knappt krävs en riktig depression för att få dem utskrivna. Räckte med att jag sa att jag har problem med sömnen, så hade jag en kemisk obalans....

Elchocker vore ju ett alternativ iofs.

Parvlon skrev:Om tio år kanske vi får se de verkliga bieffekterna utav SSRI..

För att inte nämna att det är en ganska vanlig (min uppfattning) biverkning utav SSRI att få självmordstankar som var värre än innan.

Det vore inte konstigt heller eftersom det knappt krävs en riktig depression för att få dem utskrivna. Räckte med att jag sa att jag har problem med sömnen, så hade jag en kemisk obalans....

Ja du, lyckopillren är vår tids RELIGION, vår världsfrälsare! Har du problem? - Nja, jodå. - OK! Här är lösningen: ett lyckopiller! Be happy! Läkemdelsindustrin älskar dig!

Allt är bara en fråga om soppan uppe i skallen, de kemiska substanserna, deras balans och så där. - Aha? Jag trodde att problemet var att jag håller på att värka ihjäl av reumatism, ensamhet, mobbing, sysslolöshet och meningslöshet??? - Inte alls, kära du: Du har bara fallit offer för en kemisk komplott i din hjärna! Du behöver alls ingen meningsfull sysselsättning, arbete, vänner, acceptans av omgivningen, gemenskap och kroppskontakt. Nix, en total missuppfattning!

ALL YOU NEED IS PROOSAC!!! (All you need is love är ett gammaldags och helt inadekvat uttryck idag.) Är du en övervintrad hippie, eller vad? Ryck upp dig nu va! Uppdatera hjärnan och svälj dina piller!

- Blir allt bra då? - Självklart, lilla du, blir allting bra. Om inte så kopplar vi in dig på elen och ger hjärnan en rivstart som heter duga!

- Behöver jag ingen kärlek då? - "Kärlek"? Vilket århundrade tror du att du lever i egentligen. Och har inte du ett neuropsykiatrisk och psykiskt problem, va? Vad tror du att du kan begära egentligen? Har du inte en etta och 5000 kr i månaden att leva på när hyran är betald? Har du inte TV och Internet? Nu får du väl ändå skärpa till dig! Svälj dina piller för helvete, annars ger vi dig en elchock!

This is the great COPING MODEl of today

(Ursäkta, men om jag tar alla 200 pillren på en gång - slipper jag elchocken då?)

Antidepressiva skrivs förmodligen ut alldeles för ofta och för lättvindigt idag, men det fyller en viktig funktion i många fall av svårare depression och ångest. Inte fan skulle jag vilja ha tillbaka mina 15-20 års helvete med ångest, depressioner och självmordstankar.

Debbido skrev:

Parvlon skrev:Om tio år kanske vi får se de verkliga bieffekterna utav SSRI..

För att inte nämna att det är en ganska vanlig (min uppfattning) biverkning utav SSRI att få självmordstankar som var värre än innan.

Det vore inte konstigt heller eftersom det knappt krävs en riktig depression för att få dem utskrivna. Räckte med att jag sa att jag har problem med sömnen, så hade jag en kemisk obalans....

Ja du, lyckopillren är vår tids RELIGION, vår världsfrälsare! Har du problem? - Nja, jodå. - OK! Här är lösningen: ett lyckopiller! Be happy! Läkemdelsindustrin älskar dig!

Allt är bara en fråga om soppan uppe i skallen, de kemiska substanserna, deras balans och så där. - Aha? Jag trodde att problemet var att jag håller på att värka ihjäl av reumatism, ensamhet, mobbing, sysslolöshet och meningslöshet??? - Inte alls, kära du: Du har bara fallit offer för en kemisk komplott i din hjärna! Du behöver alls ingen meningsfull sysselsättning, arbete, vänner, acceptans av omgivningen, gemenskap och kroppskontakt. Nix, en total missuppfattning!

ALL YOU NEED IS PROOSAC!!! (All you need is love är ett gammaldags och helt inadekvat uttryck idag.) Är du en övervintrad hippie, eller vad? Ryck upp dig nu va! Uppdatera hjärnan och svälj dina piller!

- Blir allt bra då? - Självklart, lilla du, blir allting bra. Om inte så kopplar vi in dig på elen och ger hjärnan en rivstart som heter duga!

- Behöver jag ingen kärlek då? - "Kärlek"? Vilket århundrade tror du att du lever i egentligen. Och har inte du ett neuropsykiatrisk och psykiskt problem, va? Vad tror du att du kan begära egentligen? Har du inte en etta och 5000 kr i månaden att leva på när hyran är betald? Har du inte TV och Internet? Nu får du väl ändå skärpa till dig! Svälj dina piller för helvete, annars ger vi dig en elchock!

This is the great COPING MODEl of today

(Ursäkta, men om jag tar alla 200 pillren på en gång - slipper jag elchocken då?)

Dina berättelser är allt bra roliga, men det är så som jag ser det med. Det blir för många mer problem än vad det var innan.
Eftersom personalbrist var innan så in med starkare medeciner till alla som frågar tack.

Kvasir skrev:Antidepressiva skrivs förmodligen ut alldeles för ofta och för lättvindigt idag, men det fyller en viktig funktion i många fall av svårare depression och ångest. Inte fan skulle jag vilja ha tillbaka mina 15-20 års helvete med ångest, depressioner och självmordstankar.

Jag tror att vi alla har rätt här i synen på SSRI och noradrenalinhöjarna Efexor, Remeron.

De är rätt och de är fel, helt beroende på vilken människa man är. Problemet är att det ofta är den enda hjälpen som erbjuds, när det finns så mycket annat som kan "höja" en människa.

I Fass står det numera en varning utfärdad på alla dessa preparat beträffande personer yngre än 18 år. Varning! Medicinen kan leda till ökad aggressivitet och självmord! Wow! Inga små biverkningar.

Varför gäller varningen de som är t ex 17 år? Hjärnan är ju "vuxen" vid 12 års ålder. Antyder man att dessa tonåringar kanske inte är mogna nog att stå emot de självdestruktiva impulser som ev. kan utlösas av pillren? Kan inte då fler människor hamna i risksonen för dessa farliga biverkningar, t ex svårt sjuka, nedsatta, gamla OCH de som har en annorlunda hjärna, t ex en aspergare?

Jag själv satte ut Remeron nyss på grund av allvarliga biverkningar, utslag, ödem etc. Men nu har jag insett att medicinen gjorde mig väldigt aggressiv och att denna aggressivitet har avtagit väsentligt nu när drogen gått ur kroppen, och vattnet.

Jag blir självmordsbenägen, aggressiv och kraftigt överviktig av dessa mediciner. Andra åter tål dem och blir bättre. Det är ju bra för dem.

Debbido,

Visst, det är väldigt individuellt vilka mediciner som ger vilka effekter och bieffekter. Remeron provade jag en kort tid, men de gjorde mig nästan hypoman så det blev inte långvarigt. Efexor gav mig en mycket sällsynt biverkning som inte änns var känd ännu när jag tog den. Jag har provat någora andra också, men Zoloft har fungerat bra för mig, med effekt och minimala bieffekter. Jag vände mig bara emot det totala sågandet av SSRI och liknande som vissa verkar ägna sig åt.

Det stora bekymret är nog att vid lättare och kanske även medelsvåra depressioner kanske det fungerar lika bra med terapi, men sådant kostar ju mycket mera än piller, och det är ont om terapeuter. I svårare fall kan det behövas piller innan det ens är meningsfullt med terapi.


Edit: Hjärnan är faktiskt inte vuxen, eller i vart fall inte färdigväxt vid 17 år. Numera sägs det att det dröjer till minst 30, och enligt vissa forskare ända till över 60 år. Så en dag kanske jag blir lika klok som jag tror jag är.

Kvasir skrev:Antidepressiva skrivs förmodligen ut alldeles för ofta och för lättvindigt idag, men det fyller en viktig funktion i många fall av svårare depression och ångest. Inte fan skulle jag vilja ha tillbaka mina 15-20 års helvete med ångest, depressioner och självmordstankar.

Jo det är klart att många mår bättre utav antidepp, annars skulle dem ju inte kommit ut på marknaden. Men jag tror långt ifrån alla med depressioner blir botade utav bara medecinen. För djupa depressioner är det väl som jag förstått mer använt som ett verktyg under/före psyksamtal för att få patienten mer medgörlig (eller vad det heter) under behandling.
Och dem verkar hoppas på att de lättare depressionerna borde botas med SSRI, det har slått fel någonstans i räkningen.

Fast om det nu bara var medecinerna som räddade dig så har dem ju kommit till någon nytta iallafall.

Parvlon skrev:Jo det är klart att många mår bättre utav antidepp, annars skulle dem ju inte kommit ut på marknaden. Men jag tror långt ifrån alla med depressioner blir botade utav bara medecinen. För djupa depressioner är det väl som jag förstått mer använt som ett verktyg under/före psyksamtal för att få patienten mer medgörlig(eller vad det heter) under behandling.
Och dem verkar hoppas på att de lättare depressionerna borde botas med SSRI, det har slått fel någonstans i räkningen.

Nja, vid många fall av djupa depressioner räcker nog medicinerna i sig, men i andra fall behövs terapi också (eller åter andra saker, som ECT). Jag fick några års terapi gratis, och det var väl trevligt, men det vete farao om det gav så mycket. Depressionerna var ju redan borta av medicinerna, och terapeuten hade svårt att förstå helt normala saker (nu i efterhand inser jag att det möjligen kan bero på min AS, som inte var känd då).

Det är nog inte så mycket att de hoppas att de lättare depressionerna går att medicinera bort. Det gör de nog oftast, men terapi kanske egentligen vore bättre. Fast det kostar som sagt mycket mera och det behövs terapeuter.

Kvasir skrev:Edit: Hjärnan är faktiskt inte vuxen, eller i vart fall inte färdigväxt vid 17 år. Numera sägs det att det dröjer till minst 30, och enligt vissa forskare ända till över 60 år. Så en dag kanske jag blir lika klok som jag tror jag är.

Men Jösses, det kan väl inte vara sant? Åldrandet sätter ju in efter 20 redan, efter 50 får många kännbart sämre minne, tankeprocesser går långsammare, den kognitiva förmåga sjunker.

Jag är helt klart mer pantad i dag än när jag var 30. Men jag är förstås mer livserfaren och förstår en mängd fenomen på ett djupare plan idag. (Att jag fattar vad som är rätt betyder inte att jag nödvändigtvis gör mera rätt. Är kraftigt impulsiv.)

Det här med konstnärsjälarnas medfött låga serotoninhalt tror jag i mitt fall kan vara förklaring till att Fontex o kompani skickar ut mig i rymden (med enkelbiljett).

Förresten. Jag känner aspergare som är otroligt intensiva i sitt specialintresse. Man kan inte kalla det mani, men svårigheter att varva ned finns när aspergren brinner för sin sak. Då kanske SSRI kan orsaka mani o förhöjd ångest.

Söker en orsak till att det inte funkar för mig, får kramper och ligger i sängen, som i luften, och sparkar benen i väggen för att bli av med myrkrypet. Ångesten ökar 100 % av Cipramil o liknande.

Debbido skrev:

Kvasir skrev:Edit: Hjärnan är faktiskt inte vuxen, eller i vart fall inte färdigväxt vid 17 år. Numera sägs det att det dröjer till minst 30, och enligt vissa forskare ända till över 60 år. Så en dag kanske jag blir lika klok som jag tror jag är.

Men Jösses, det kan väl inte vara sant? Åldrandet sätter ju in efter 20 redan, efter 50 får många kännbart sämre minne, tankeprocesser går långsammare, den kognitiva förmåga sjunker.

Förmodligen fortgår utvecklingen av vissa funktioner och centra parallellt med att det allmänt börjar förekomma nedbrytningsprocesser i hjärnan. Jämför med att ett hus börjar utsättas för väder och vind redan under tiden det byggs, även om det i det fallet inte hinner hända så mycket under byggtiden.

Eller så åldras våra hjärnor i förtid pga. stress och andra konstigheter som vi inte är byggda för?