Hej
Jag undrar om ni som har AS och är föräldrar förberede er/planerade nått säskilt när ni skaffade barn?
Jag och min man försöker lite smått och undrar om det finns nått sätt att förberede (kosttillskott kanske?) att ge barnet en så bra start som möjligt med tanke på att växa upp med en mamma som har AS är nog svårt nog

boende och pengar var några saker vi ville ha fixat innan vi skaffar barn, men nu har vi flyttat ut på landet (vi ville inte ha barn i stan, men det är till största delen en personlig åsikt) och jag kommer ärva lite pengar tillsammans med huset, inte nog att leva på men nog för en buffert om det skulle krisa och vi är van att leva snålt som det är så en buffert är ett stort steg.

nått mer man kan tänka på? omega 3? (funderar att skaffa algtillskott på det) folsyra? (äter inget nu då jag har oftast ca 250% av RDI pga att jag äter vegetariskt), minska på gifter genom att köpa så mkt ekologiskt som möjligt?
försöka gå kurs u sociala situationer? (finns det?)

tack på förhand / Rapchic

D-vitamin ska vara bra för immunförsvaret bl.a.:

Allt mer forskning stöder vikten för hälsan av att undvika D-vitaminbrist, särskilt i vårt solfattiga land.

Tillskott har redan visats statistiskt sett ge mindre cancer, bättre humör och längre liv. En studie från i september i år antyder att det även kan underlätta viktnedgång och blodsockerkontroll, via förbättrad insulinkänslighet.

Nu visar en stor studie att tillskott av 4000 E dagligen till gravida var fullständigt säkert, och gav en halverad risk för komplikationer (som för tidig födsel och infektioner) jämfört med den föråldrade pyttedosen 400 E.

http://www.kostdoktorn.se/extra-d-vitam ... or-gravida

Nyligen publicerades en artikel som diskuterar ett möjligt samband mellan autism och låga D-vitaminnivåer under graviditeten [20]. Utifrån en fallbeskrivning av barn med ugandiskt ursprung och autism [21], samt en färsk studie som visar att autism och utvecklingsstörning är 3–4 gånger vanligare bland svensksomalier än bland and-ra svenskar [22], förefaller sambandet rimligt och manar till eftertanke. Men även and-ra faktorer kan bidra till den ökade risken – att svälta sig under graviditeten för att barnet ska bli litet och därmed lättare att föda fram är ett exempel på en riskfylld tradition bland somaliska kvinnor [23].

http://www.lakartidningen.se/07engine.p ... leId=10142

Folsyra är viktigt!
Folsyra/folat behövs för att fostret ska utvecklas normalt. Under de första veckorna efter befruktningen bildas det tidiga anlaget till centrala nervsystemet, neuralröret, hos fostret. B-vitaminet folsyra/folat spelar en viktig roll för att neuralröret ska utvecklas normalt.

Om en kvinna har låga halter folat i blodet före och under de första veckorna i graviditeten ökar risken för ryggmärgsbråck hos fostret. Flera studier visar att kosttillskott med folsyra kan minska risken för ryggmärgsbråck.

Järn.

Fighterbabe skrev:Folsyra är viktigt!
Folsyra/folat behövs för att fostret ska utvecklas normalt. Under de första veckorna efter befruktningen bildas det tidiga anlaget till centrala nervsystemet, neuralröret, hos fostret. B-vitaminet folsyra/folat spelar en viktig roll för att neuralröret ska utvecklas normalt.

Om en kvinna har låga halter folat i blodet före och under de första veckorna i graviditeten ökar risken för ryggmärgsbråck hos fostret. Flera studier visar att kosttillskott med folsyra kan minska risken för ryggmärgsbråck.

vet du hur mkt som behövs?
jag skriver nämligen matdagbok då och då för att hålla koll på vitaminerna/mineralerna och ligger ofta på ca 250% RDI (vegetarisk kost är ofta rik på folsyra)

wine: får kolla länkarna sen

edit: hur mkt folsyra som behövdes fanns i senaste länken

Äktenskapsförord när det är du som ärver så du får behålla det som är ditt om det inte funkar. Då bör ju du ha ditt på det torra om det skulle spricka och du vet då att du och barnet klarar er i framtiden. En trygghet.

Vad du ska peta i dig beror ju på vad blodprover och sånt säger som du tar på mvc. Personligen avskyr jag allt vad tabletter heter så i min värld gäller det att hitta någon mat som innehåller mycket av det jag saknar till exempel om jag behöver extra järn så är lever, spenat och jordgubbar något jag skulle äta istället för tabletter.

rapchic skrev:försöka gå kurs u sociala situationer? (finns det?)

Svårt att tänka mig. Alla andra kurser borde man däremot kunna se som en övning i sociala situationer eftersom det nästintill är omöjligt att slippa andra människor. Däremot ska väl gravida undvika stress så mycket som möjligt.

Ta en sångkurs? Musik är bra för ofödda. Sägs att man på nått sätt kan komma ihåg melodier&röster som sjungit för en när man bott i livmodern.

musik kommer de nog inte kunna komma undan med tanke på min familj
(och hade själv sång som huvudinstrument i gymnasiet + jag går ju inte hemma hela tiden går en kurs i japanska och en i japans historia)

vi ska nog inte ha äktenskapsförord då min man komer göra mkr arbete på gården så om det inte skulle hålla så skulle han ha gjordt hundratals timmar på gården "gratis" (om inte man skulle skriva nått special men hur det skulle utformas vet jag inte)

lever är väl big no no för gravida (nog för eftersom jag är vegetarian så är det inte så stor risk jag äter lever :/

Stabil ekonomi anser jag vara viktigare än kosten.

Stabil ekonomi är överskattat. Fogden har ännu inte tagit kål på något barn. Bättre att ta några SMS-lån så har TS råd med en massa musikinstrument.

Mat är väldigt viktigt däremot och den är ju oftast inte gratis.

vi har ju stabil ekonomi på vårt eget sätt, vi kommer att ha en ganska stor buffert, vi kommer ha små utgifter (hus utan lån), vi kommer att ha möjlighet att odla egen mat (har bara hunnit odla potatis i år men det är en bra bas), vi har avelskaniner som är en bra "matkaninsras" om det behövs (för min man främst då då jag är vegetarian), vi kommer äga skog (som man kan ha som en extra buffert ifall buffert nr 1 inte räcker), vi har inget lån alls så inget sånt att betala av (vi skulle aldrig ta smslån, tror nog vi får låna av familjen om det skulle gå så långt men det tvivlar jag)

det vi inte har i stor utsträckning är väl inkomst, men det behövs ju inte så länge man har små (någorlunda små) utgifter. men jag har iallafall fram tills nästa sommar en stadig (om än låg) "inkomst" (aktivitetsersättning) och min man har ganska många springvick så vi ligger oftast + varje månad (kan hända vid stora oförväntade utgifter att vi ligger minus men vi har då buffert på ca 1 månad som det är nu som vi kan nalla på i värsta fall)

Barn brukar inte fråga så mycket efter vilken inkomst föräldrarna har innan dom kommer upp i skolåldern, dessutom får du ju barnbidrag.

Eftersom jag inte viste om min AS när barnen var små så var det ju inte tal om något särskillt.
Däremot vet jag att många med AS/ADHD har väldigt bra förståelse för barn, så lita mycket till din intuition, så komme det nog att funka bra.
Små barn brukr gilla mig, eftersom jag har så myclet "barnslighet" i mig.

Jag fick veta av en barnläkare, när min dotter inte kunde äta annat än mosad potatis, (hon var 7 månader) att barn får i sig det dom behöver av potatis, så jag skulle inte oroa mig.
Hemlagad mat är det besta för småttingar när som börjar äta riktig mat.
Min dotter (hon med potatisen) som har en egen dotter numera, lagar den mesta maten själv till sitt barn.
Dessutom håller hon på att doktorera i biokemi, så jag kan nog inte ha påverkat henne så otroligt negativt.
Och framför allt var inte så förtvivlat orolig för att du blir en AS förälder.
Det fins så otroligt många NT föräldrar, som inte ens är i närheten av en AS som förälder som tar hand om sina barn.

Alkohol är oxå viktigt (att låta bli).

lasseivägen skrev:Jag fick veta av en barnläkare, när min dotter inte kunde äta annat än mosad potatis, (hon var 7 månader) att barn får i sig det dom behöver av potatis, så jag skulle inte oroa mig.

Fantastiska potäter. Låter som ett konstigt påstående.

Garabet and Hazmik Manuelyan, a British couple whose 9-month-old daughter Areni died of malnutrition and pneumonia after being fed a fruit-based diet, have been placed under a community rehabilitation order for three years. They were vegans, but in 1996 switched to a diet consisting of raw vegetables, fruit, and nuts. After Areni's birth, a pediatrician told the parents that the child was not developing properly and that the mother's breast milk was nutritionally deficient. Their other two children have been taken into custody. The couple had pleaded guilty to child cruelty, a charge that normally gets a jail sentence. But the judge said what had happened to the family was punishment enough. [Baby death parents spared jail. BBC News, Sept 15, 2001]

http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/1542293.stm

Parvlon
Sju månaders barn lever inte enbart av potatismos dom dricker mjölk och äter en hel del välling, Det vesentliga var att hon intre tålde att äta kött eller fisk. framför allt var det inte frågan om att hon skulle leva resten av livet på potatis, barnläkaren var helt införstådd med att hon skulle kunna äta annat framigenom. Det viktiga var att hon inte skulle ta någon skada av att äta potatismos under den tid hennes mage kronglade. Man skall inte vara för rädd att barnen inta får i sig mat, om man ser till att ha en bra varierad diet när barnet är friskt.

lasseivägen skrev:Det fins så otroligt många NT föräldrar, som inte ens är i närheten av en AS som förälder som tar hand om sina barn.

Det är jag också övertygad om.

Wine skrev:

lasseivägen skrev:Det fins så otroligt många NT föräldrar, som inte ens är i närheten av en AS som förälder som tar hand om sina barn.

Det är jag också övertygad om.

tror jag med,
men jag tänker mest om det finns nått jag kan göra för att tex det ska vara mindre risk/chans att barnet ska få AS, för en av de värsta sakerna med AS och barn är mobbing och jag vill ju såklart inte att det ska hända mitt barn.
och sen kan tips och råd hjälpa för mig också, tex att oroa mig mindre

Nu blev nedanstående ganska svamligt, och inte 100% korrekt, men jag låter det stå kvar ändå eftersom det ger lite mer info om hur man får AS.

Npf är genetiskt ibland, och ibland orsakas det av yttre omständigheter som t.ex. hjärnskador i foster- eller spädbarnsstadiet.

Nu vet jag inte var jag läst det här, men....
Det behöver inte ärvas direkt från förälder, och vilket/vilka npf det blir kan man inte veta. Ditt barn kanske får väldigt mild dyslexi, lite tics, ett enda ADHD-drag....

Nu minns jag inte om riskerna är större om båda föräldrar har den genetiska förändringen eller inte. Det ska visst handla om kromosom 16 (har jag för mig).

Jag tänker på en familj jag känner till, där båda föräldrar har ADHD, alla (många...) barnen har ADHD och något av dem också AS-drag. Där har ju ärftligheten slagit igenom ordentligt
(jag pratar om Madde i Göteborg, ni som vet mer om hennes familj kanske kan rätta mig)

Jag hade en besvärlig järnbrist då jag var gravid. Inte ens järndropp hjälpte. Då jag skulle föda var mitt blodvärde cirka 78, ska vara långt över 100 (145 kanske).

Vi planerade barn, pratade om det. Jag hade ingen diagnos då så vi tänkte inte på det. Jag mådde ganska bra då jag var gravid, psykiskt. Jag pratade med barnet i magen, sjöng. Jag kände mig lycklig. Men jag hade foglossning och så var det järnet. Jag var nära att svimma många gånger.

Jag och min man var på kontroller hos en barnmorska och fostret mådde bra. Nu är vår son 5,5 år och är ett riktigt yrväder! Vi ska inte skaffa fler barn. Det räcker med ett. Det är nog för mig.

Flia skrev:Nu blev nedanstående ganska svamligt, och inte 100% korrekt, men jag låter det stå kvar ändå eftersom det ger lite mer info om hur man får AS.

Npf är genetiskt ibland, och ibland orsakas det av yttre omständigheter som t.ex. hjärnskador i foster- eller spädbarnsstadiet.

Nu vet jag inte var jag läst det här, men....
Det behöver inte ärvas direkt från förälder, och vilket/vilka npf det blir kan man inte veta. Ditt barn kanske får väldigt mild dyslexi, lite tics, ett enda ADHD-drag....

Nu minns jag inte om riskerna är större om båda föräldrar har den genetiska förändringen eller inte. Det ska visst handla om kromosom 16 (har jag för mig).

Jag tänker på en familj jag känner till, där båda föräldrar har ADHD, alla (många...) barnen har ADHD och något av dem också AS-drag. Där har ju ärftligheten slagit igenom ordentligt
(jag pratar om Madde i Göteborg, ni som vet mer om hennes familj kanske kan rätta mig)

det var delvis pga den där "icke genetiska delen" jag tänkte om det fanns nått man skulle tänka på att få i sig nog av (tänkte mest omega 3 eftersom det har så stor påverkan av hjärnan men har fått tips om blandannat D-vitamin)

min man har ju ingen diagnos (eller ok han är inte så social av sig men det är betingat eller vad det heter och inte fysiskt/genetiskt) så 1+ for us
och eftersom vi vet om min diagnos ska vi nog försöka komma ut i tex mamma grupper ganska tidigt så att dom får lära sig lite av det sociala från andra än mig eller är det kanske en dålig ide?

vallesmamma skrev:Jag hade en besvärlig järnbrist då jag var gravid. Inte ens järndropp hjälpte. Då jag skulle föda var mitt blodvärde cirka 78, ska vara långt över 100 (145 kanske).

Vi planerade barn, pratade om det. Jag hade ingen diagnos då så vi tänkte inte på det. Jag mådde ganska bra då jag var gravid, psykiskt. Jag pratade med barnet i magen, sjöng. Jag kände mig lycklig. Men jag hade foglossning och så var det järnet. Jag var nära att svimma många gånger.

Jag och min man var på kontroller hos en barnmorska och fostret mådde bra. Nu är vår son 5,5 år och är ett riktigt yrväder! Vi ska inte skaffa fler barn. Det räcker med ett. Det är nog för mig.

har haft problem med järn själv tidigare men det var pga en period då jag inte orkade bry mig om maten
men även om jag är vegetarian kommer jag inte riskera mitt barns hälsa för det utan äta kött om "inget annat hjälper", men isåfall blir det nog kött från egen gård (eller grannens) som både är miljövänligt och jag vet hur dom har haft det

rapchic skrev:och eftersom vi vet om min diagnos ska vi nog försöka komma ut i tex mamma grupper ganska tidigt så att dom får lära sig lite av det sociala från andra än mig eller är det kanske en dålig ide?

Rent generellt tror jag att dagmamma är det bästa sättet att lära sig det sociala spelet i en lugn miljö.

Flia skrev:

rapchic skrev:och eftersom vi vet om min diagnos ska vi nog försöka komma ut i tex mamma grupper ganska tidigt så att dom får lära sig lite av det sociala från andra än mig eller är det kanske en dålig ide?

Rent generellt tror jag att dagmamma är det bästa sättet att lära sig det sociala spelet i en lugn miljö.

det beror heelt på vilken dagmamma det är, dagmamman jag var hos då jag var liten vägrade umgås med dom andra dagmammorna i byn så mamma säger att vi inte hade så många kompisar, därför satta mamma min lillasyster på dagis.

själv trodde jag att det inte fanns dagmammor längre
så jag vet bara om närmaste dagis (eller förskola heter det väl nu ), som är ett ur och skur dagis (förskola) och det tycker jag iallafall är bra.

hur stor är skillnaden på dagis och dagmamma? jag vet inte längre jag minns knappt från jag var liten. är det bara storleken? för jag tror att det närmaste dagiset inte är ett stort dagis då det är ett byadagis och det är ju inte så många barnfamiljer som vill bo ute i byrana nuförtiden.

det vi har planerat med barnen nu är nog också att ha dom hemma så långe som vi orkar eller vad man nu ska kalla det, eller vi kommer nog också börja med dagis/dagmamma efter någorlunda bra tid (vad nu det är) men inte heltid, delvis för att vi kommer nog inte jobba heltid, delvis för att min man vill ta ut så mkt barnledighet som möjligt, därför tänkte vi tex mammagrupper eller liknande då jag/vi kan vara med barnet men det ändå lär sig lite socialt
men det är ju inte skrivet i sten precis

rapchic skrev:

Flia skrev:

rapchic skrev:och eftersom vi vet om min diagnos ska vi nog försöka komma ut i tex mamma grupper ganska tidigt så att dom får lära sig lite av det sociala från andra än mig eller är det kanske en dålig ide?

Rent generellt tror jag att dagmamma är det bästa sättet att lära sig det sociala spelet i en lugn miljö.

det beror heelt på vilken dagmamma det är, dagmamman jag var hos då jag var liten vägrade umgås med dom andra dagmammorna i byn så mamma säger att vi inte hade så många kompisar, därför satta mamma min lillasyster på dagis.

själv trodde jag att det inte fanns dagmammor längre
så jag vet bara om närmaste dagis (eller förskola heter det väl nu ), som är ett ur och skur dagis (förskola) och det tycker jag iallafall är bra.

hur stor är skillnaden på dagis och dagmamma? jag vet inte längre jag minns knappt från jag var liten. är det bara storleken? för jag tror att det närmaste dagiset inte är ett stort dagis då det är ett byadagis och det är ju inte så många barnfamiljer som vill bo ute i byrana nuförtiden.

det vi har planerat med barnen nu är nog också att ha dom hemma så långe som vi orkar eller vad man nu ska kalla det, eller vi kommer nog också börja med dagis/dagmamma efter någorlunda bra tid (vad nu det är) men inte heltid, delvis för att vi kommer nog inte jobba heltid, delvis för att min man vill ta ut så mkt barnledighet som möjligt, därför tänkte vi tex mammagrupper eller liknande då jag/vi kan vara med barnet men det ändå lär sig lite socialt
men det är ju inte skrivet i sten precis

Här kan du läsa om förskolan de har en läroplan de måste följa. Hur det ser ut hos dagmammor har jag inte den blekaste om. Men det känns tryggare att ha dom på dagis där är de flera vuxna som kan ha koll om en i personalen missköter sej. Hos en dagmamma känns det som att man kan vara väldigt utelämnad att hon kan gynna sina egna barn om det råkar bli bråk eller mobbing.

http://www.skolverket.se/2.3894/publice ... 26rpp%3D20