En viss irritation har uppstått hos mig, då det i en annan tråd verkar förutsättas att man behöver boendestöd/anpassat boende om man har as.
Själv har jag aldrig vare sig haft eller varit i behov av det, och jag vet fler med as. som inte heller har några större problem med sådant som städning, matlagning o.s.v. medan andra är i behov av mera stöd.

-Frågan lyder därför som ovan i rubriken.

nej, och jag tycker det har fungerat väldigt bra. Jag bor ju iofs ensam så det spelar ingen större roll ifall jag inte diskar på två veckor, eller hellre köper nya tallrikar(har en del nu) istället för att diska.
Jag har dock hört ifrån förståsigpåare att jag nog behöver hjälp..

Nej, har inga som helst LSS-insatser och nu (när jag är fri från depressionen) så funkar det skitbra.
Men så är ju jag något av en perfektionist också, vilket gör att städning inte direkt blir ett problem för mig.

Nej

Mitt stora problem är att hålla ordning på flera saker samtidigt. Det ser jag mer som något som jag ska lösa genom egna strategier. Bedömmer inte alls att jag har behov av någon som aktivt styr i mitt hem och jag skulle inte heller vilja ha ett sådant boende. Det är helt enkelt inte alls en hjälpjag behöver.

Möjligtvis om järnvägsstyrelsen skulle hävda att min bostad vore en sanitär olägenhet (eller en osanitär lägenhet?) under mina intensivaste hjärnan-upptagen-med-annat-än-att-städaperioder så kanske det är dags att se sig om efter annat.

Aja, sen kommer den kliniskt rena perioden också så mitt hemm är antingen i toppskick eller sprängd majbrasa.

Hmm.... inte heller i denna omröstning finns alternativet "Boendestöd enligt SoL", vad ska jag rösta på då? Boendestöd är ju faktiskt en sorts insats i hemmet på grund av min AS/ADHD som jag fick genom min LSS-handläggare; även om det rent juridiskt inte är en LSS-insats då det är enligt SoL? *avvakta med att rösta sålänge*

Sätt "ja, har det nu".
Stöd som stöd, kvittar hur den rent byråkratiska biten ser ut.

tahlia skrev:Nej, har inga som helst LSS-insatser och nu (när jag är fri från depressionen) så funkar det skitbra.
Men så är ju jag något av en perfektionist också, vilket gör att städning inte direkt blir ett problem för mig.

Känner igen mig.
Kommer ihåg hur pass kränkt jag kände mig, när jag under min studietid besökte en kurator på studenthälsan, p.g.a. att jag mådde psykiskt dåligt av karriärshetsen.
Hennes första fråga till mig var (efter att jag nämnt min as) om jag ville ha god man, eller boendestöd.
Vid denna tid (och även idag) hade jag ett kliniskt rent hem, där allting låg i ordning, ägnade flera kvällar i veckan åt att baka bröd och göra hemlagad mat, samtidigt som jag dessutom lade undan 700 kr/mån, trots att jag var student och levde på csn.

Efter att jag påpekat detta för henne skämdes hon och bad mig om ursäkt, men kränkt, det kände jag mig...

Enda gången jag haft svårt att hantera min ekonomi och haft ett hem som sett ut som ett bombnedslag var när jag totalkraschade efter att ha gått i väggen och tvingats hoppa av min utbildning. Detta bedömer jag dock snarare som uttryck för den utmattningsdepression jag led av, än för min as.