Hej jag är ny här och detta är min första tråd (så jag ber om ursäkt ifall jag skriver någonting oklart).
Jag lever i ett förhållande med en nt'are "normal..." man. När vi träffas vill han att vi ska "prata" och han ställer exempelvis frågor som: -Vad har du gjort idag?
Jag svarar med vad jag kallar att "rapportera": -Jag klev upp sedan drack jag kaffe, efter det åkte jag till skolan, och efter skolan kom jag hit till dig.

Jag förstår att han vill att jag ska prata ohindrat om allt möjligt, som par exempelvis håller på och pratar i tv-serier. Men efter min "rapport" vet jag inte längre vad jag ska "prata" om...
Jag har försökt fråga min barndomsvän vad jag ska "prata" om -och jag har till och med frågat min pojkvän vad han menar. Men ingen av dessa två verkar förstå frågan.

Så jag undrar om någon kan hjälpa mig -vore väldigt tacksam för svar

Jag antar att han menar om det hänt något särskilt, roligt el tråkigt. Det andra vet han ju redan. Eller om man träffat någon bekant.

Annars tycker jag det är tråkigt att prata om mig själv med någon som redan känner mig väl. Då pratar jag hellre om vad jag läst i tidningen, något roligt, hemskt el konstigt.

Det de flesta nog undrar över är enligt min erfarenhet såna struntsaker som att "fick reda på att h*n knullade med h*n" eller något liknande som är på väg att bli åt det hållet. Så har det varit i tusentals år och kommer troligen inte ändra sig på ett bra tag.

Jepp, "prata" betyder sällan något bra. Snacka är en annan sak eller tjöta som en del säger i Göteborg.

Att "prata" kan innebära så mycket ...

Det kan som Ragnevi är inne på betyda något mindre bra som i "reda ut missförstånd på ett allvarligt sätt" eller allmänt ganska tarvlig skvaller som Parvlon menar.

Men i Ts fall tror jag det handlar om allmänt småprat. Att i en relation vilja att man pratar brukar väl vanligtvis betyda man är intresserad av att veta vad den andra har gjort, tycker och tänker?

Att "prata" är en del av det sociala kittet som håller ihop NT'are, som ger en känsla av samhörighet och gemenskap
De vill ha tankar och funderingar, inte rapporter.

Jag har lärt mig småprata. Berätta om knasiga situationer på jobbet/skolan, vad man tänkte när någon sade eller gjorde något märkligt, vad man pratade om på lunchen, hur full bussen var på morgonen, vilken fin liten hund man såg ... osv osv i all oändlighet. NT'are vill gärna veta vad man tänker och funderar på.

För min del har det funkar ganska bra i relationer eftersom jag periodvis har en tendens att tänka högt. Jag säger vad jag tänker och samtalen kommer igång.

Om jag ska prata i "småprat/socialprat" kan jag tala om tex:

- Bok jag gillar eller håller på att läsa
- Nyheterna
- Idag har jag träffat person X...
- Film på bio jag vill se
- Blommorna har slagit ut
- Såg söt hund i parken
- ...

calima skrev:Men i Ts fall tror jag det handlar om allmänt småprat. Att i en relation vilja att man pratar brukar väl vanligtvis betyda man är intresserad av att veta vad den andra har gjort, tycker och tänker?

Att "prata" är en del av det sociala kittet som håller ihop NT'are, som ger en känsla av samhörighet och gemenskap
De vill ha tankar och funderingar, inte rapporter.

Hmm... Jag vill också ha tankar och funderingar, men det kallar jag inte för småprat...

eller så kan man föra diskussioner och berätta om tankar man har tex. varför är bollen rund?
Varför är dem flesta rädda för att dö?
Ja, vadsomhelst som är konstigt

Jag är i alla fall mindre intresserad av vad någon har gjort, så länge det inte handlar om känslor och funderingar. Det fungerar lika åt andra hållet (menar vad jag är intresserad av att prata om). Och ändå så känner mig oftast helt "inkompatibel" med omgivningen...

calimas trygga penseldrag och Tibbsans perfekta lista har verkligen satt en stor del av svaret på pränt. Det finns hur många komplement som helst men jag kan inte komma på något som jag tror gäller alla. Det finns nog inget svar som gäller alla.

Det är nog just halva anledningen till att entisar inte kan svara på vad de vill prata om: de vill prata om allt möjligt och ingenting särskilt så de kan inte komma på några exempel, det är som att fråga dem om vilka steg de tänker ta när de går till jobbet; alla möjliga, det beror på.

Och andra hälften av anledningen till att folk inte vet vad de vill prata om är att de har enorma, omedvetna lager med små kommentarer och anekdoter men nästan noll medveten överblick över dem. Precis som när det gäller stegen man tar på väg till jobbet; hjärnan letar rätt på de rätta rörelseminnena när man behöver dem men medvetet vet man inte vilka de är.

Sånt här analyserande tycker jag är jättekul att prata om men det är förfärligt, förfärligt sällsynt med människor som tycker detsamma. Sånt är livet!

Jag är avundsjuk på dig, Dusky, på att ni lyckats hitta kärleken ihop innan ni lärt er att egentligen prata med varandra. Det gör mig litet hoppfull om att jag också skulle kunna trivas med en partner med helt vanliga intressen.

Men tar det tid att få pratet att funka så kan man ju alltid göra saker ihop istället. Och skämta. Om det inte är precis vad ni två gör så vore det gissningsvis värt att pröva ordentligt.

/ J

jonsch skrev:Sånt här analyserande tycker jag är jättekul att prata om men det är förfärligt, förfärligt sällsynt med människor som tycker detsamma.

jag tror det är sällsynt med entisar som analyserar vardagshändelser, det är även därför de har så svårt att svara på sådana direkta frågor eftersom de inte har den minsta aning om vad de egentligen gör i sociala situationer.

NTare kan också ha olika förväntningar om vad de vill prata om... Bäst att fråga?...

Miche skrev:jag tror det är sällsynt med entisar som analyserar vardagshändelser, det är även därför de har så svårt att svara på sådana direkta frågor eftersom de inte har den minsta aning om vad de egentligen gör i sociala situationer.

Jag hann posta innan jag läste det. Så kan det vara.

jonsch skrev:Jag är avundsjuk på dig, Dusky, på att ni lyckats hitta kärleken ihop innan ni lärt er att egentligen prata med varandra. Det gör mig litet hoppfull om att jag också skulle kunna trivas med en partner med helt vanliga intressen.

Är du ironisk nu?
Sådant händer. Vissa saker blundar man för när man kastar sig in i ett förhållande. Jag och min man saknar ett gemensamt språk, tyvärr...

En fråga som: "Vad har du gjort idag" gör mig för övrigt ganska illa till mods...

Joakoni skrev:

jonsch skrev:Jag är avundsjuk på dig, Dusky, på att ni lyckats hitta kärleken ihop innan ni lärt er att egentligen prata med varandra. Det gör mig litet hoppfull om att jag också skulle kunna trivas med en partner med helt vanliga intressen.

Är du ironisk nu?
Sådant händer. Vissa saker blundar man för när man kastar sig in i ett förhållande. Jag och min man saknar ett gemensamt språk, tyvärr...

Inte ett dugg ironisk men det skiner nog igenom (mellan raderna) att jag är väldigt osäker på om det är möjligt, för mig. Just för att jag analyserar allting så skulle jag inte kunna blunda för problemen ens vid häftigare förälskelse än nånsin hittills. Och då kastar jag mig inte in, utan gråter och rasar, ställer omöjliga krav och får kalla fötter innan elden hunnit bli mer än tändflammor. Om den ens hinner flamma upp. "Kasta sig in i" - usch! Inte jag. Vilket kanske är sorgligt.


/ J

jonsch skrev: "Kasta sig in i" - usch! Inte jag. Vilket kanske är sorgligt.

Ja, du... Det var inte det klokaste jag har gjort i mitt liv, måste jag erkänna...
Det var inte ens en förälskelse (fast vi hade ett ganska bra sexliv i o.f.s.). Det var den biologiska klockan och trycket att "nu är det dags"... Jag skäms faktiskt.

Miche skrev:jag tror det är sällsynt med entisar som analyserar vardagshändelser, det är även därför de har så svårt att svara på sådana direkta frågor eftersom de inte har den minsta aning om vad de egentligen gör i sociala situationer.

Jo det är ju också ett sätt att uttrycka förklaringen på gåtan.

Analyser gör man av sånt som man undrar över och om samtalen "alltid" flyter så analyserar man dem förstås aldrig heller. Och då hinner man med åren dessutom, slår det mig, bli så bra på att samtala, hinner bygga upp en så komplex samtalskonst, att den som helhet är enormt svår att analysera. Eller med mina ord tidigare, så lägger man på sig ett enormt lager med små kommentarer och ... samtalsämnen, ett som man inte har nån medveten överblick över. Puh, Miche, nu fick vi rätt båda två!

Som sagt älskar jag att språka om det här, det märks va?

Joakoni skrev:

jonsch skrev: "Kasta sig in i" - usch! Inte jag. Vilket kanske är sorgligt.

Ja, du... Det var inte det klokaste jag har gjort i mitt liv, måste jag erkänna...
Det var inte ens en förälskelse (fast vi hade ett ganska bra sexliv i o.f.s.). Det var den biologiska klockan och trycket att "nu är det dags"...

Jag har hängt ett skynke över min dylika klocka. Det halkar av hela tiden men manliga såna klockor tickar åtminstone inte så högt (fått för mig att du inte har en manlig); jag förstår problemet.

/ J

jonsch skrev:Puh, Miche, nu fick vi rätt båda två!

Jag har inget emot att ha fel, jag lär mig varje dag nya saker (det är det som gör livet värt att leva) och försöker dra nytta av erfarenheter och diskussioner för att förfina mina åsikter.

För mig beror det på vad saken gäller. I frågor som den jag skrivit om här i tråden lägger jag ner hela min själ i att påstå endast sådant som är SANT. Misstag är knappast förlåtliga.

I såna här frågor har jag inget emot att lära mig nya vinklingar eller samband med andra, gärna nya saker. Men fel vill jag inte ha.

Så jag hoppas att inte ha skrivit för mycket!!