Hej allihop!

Jag tog studenten sommaren 2009 och har sedan dess jobbat hos en släkting.
Men nu är det så att jag behöver söka annat då jag inte kan jobba kvar där jag först jobbade.
Hur ska jag gå till väga?
Givetvis är det en bra början att gå till arbetsförmedlingen och skriva in sig där, men bör jag nämna att jag har aspergers syndrom eller ska jag bara hålla tyst om det?
AMS kommer med största sannolikhet fixa en jobbcoach åt mig, och om det så sker, skall jag berätta om mitt tillstånd för coachen?

Eller om man ska skippa ams totalt, vilket är det bästa sättet för en aspie att söka jobb?

Extremt tacksam för svar!

Moderator Alien: Kompletterade rubriken.

På Arbetsförmedlingen ska du berätta, det berättigar dig till mer hjälp än annars, men du styr sedan om de ska berätta vidare eller inte när det blir aktuellt med en anställning. De har inte rätt att föra vidare informationen om du inte vill.

Kan du få nytt jobb via existerande kontakter är det att föredra.

Tack för svaret!

Jag ska gå dit imorgon och få det överstökat med inskrivning och sådant.
Kommer nog berätta om mitt tillstånd och kommer ge mitt godkännande om att förmedla detta vidare till en coach eller vad det nu kan vara. Tycker det är bättre om min framtida coach/chef eller whatever känner till mitt lilla problem.

Jag får hålla tummarna!

Det beror helt på vad du ska jobba med.

Av personliga erfarenheter så har jag skrivit ut mig från AF nu.
Dem behandlar folk som skräp och jag tänker göra allt för att slippa skriva in mig igen, det är det sista jag gör!

Tror att du kommer få större problem p.ga att du arbetat för en släkting än en aspergerdiganos (enligt regler och fördomar) men det beror säkert på en hel del oxå. Oftast så är det nog ingen idé att se AF som någon slags väg till arbete, det är du som gör arbetet - även att söka arbete. De är mest en kontrollstation.

Och jag är så jävla usel på att dra in till stan och lämna cv:n och fråga om jobb.
Det som skrämmer mig allra mest är dessa intervjuer. Jag kan vara minst lika bra på jobbet som den bästa, men kan inte med ord övertyga chefen lika enkelt och bestämt.

Skulle bli mycket "öhh, ja du vet..öh aa" :/
Sen har man stor press från päronen till att hitta jobb och detta medför problem också.

Masterson skrev:Det som skrämmer mig allra mest är dessa intervjuer. Jag kan vara minst lika bra på jobbet som den bästa, men kan inte med ord övertyga chefen lika enkelt och bestämt.

Det blir du bättre på med erfarenhet.

Sök de arbeten du verkligen vill ha och kan tänka dig att arbeta på. Inte för att nån (AF) säger att du ska göra det, då får du en känsla av misslyckande innan du kommit dit. Är 100 på att det är bäst så, inte minst eftersom jag fått de arbeten jag själv velat ha. De som jag minst velat ha fick jag däremot inte..

Parvlon skrev:

Masterson skrev:Det som skrämmer mig allra mest är dessa intervjuer. Jag kan vara minst lika bra på jobbet som den bästa, men kan inte med ord övertyga chefen lika enkelt och bestämt.

Det blir du bättre på med erfarenhet.

Sök de arbeten du verkligen vill ha och kan tänka dig att arbeta på. Inte för att nån (AF) säger att du ska göra det, då får du en känsla av misslyckande innan du kommit dit. Är 100 på att det är bäst så, inte minst eftersom jag fått de arbeten jag själv velat ha. De som jag minst velat ha fick jag däremot inte..

Där har jag också ett problem. Jag vet inte vad för jobb jag vill ha!
Jag har många intressen, kanske lite för många, men det är inget jag skulle kunna försörja mig på eller ens hitta jobb som.
Många aspies är grymma inom datorer och sådant, men inte jag! Och jag spenderar mycket tid framför datorn..men då är det mest musik och spel som gäller :/

Masterson skrev:Där har jag också ett problem. Jag vet inte vad för jobb jag vill ha!Jag har många intressen, kanske lite för många, men det är inget jag skulle kunna försörja mig på eller ens hitta jobb som. Många aspies är grymma inom datorer och sådant, men inte jag! Och jag spenderar mycket tid framför datorn..men då är det mest musik och spel som gäller :/

Du får väl då testa dig fram i olika yrken. Finns rätt många att välja på som tur är. Jag hoppade in i ett slitarbete det första efter gymnasiet och fick nästan dubbelt betalt på nästa med en gång och det hade jag troligen inte fått om jag gått arbetslös den tiden istället. Sen fick jag även förslag om att arbeta på det "första" stället med något helt annat än slitarbetet när jag redan var anställd på nästa, fast hade tillräckligt med saker att göra då+lön. Teknik om att övertyga chefer eller liknande tror jag inte det är värt att lägga nån energi på, men om du tycker det är värt så varsågod. Tror det är bäst att vara någorlunda postitiv men inte alltför korkad, en balansgång helt enkelt.

Jag kan inte svara på om du skall säga vad du har till personalen på arbetsförmedlingen eller inte.
Men från min erfarenhet när jag sökte jobb så fick jag bedömningen av arbetsförmedlingens arbetspsykolog att jag hade någon form av "funktions hinder -jag var blyg". Detta talade sedan min jobbcoach om för arbetsplatsen där jag skulle få jobba med löne-bidrag. Vilket ledde till att chefen på den arbetsplatsen under "lunchrasten" på min första arbetsdag -högt och tydligt förklarade för övrig personal att: "jag var blyg -så de behövde inte bry sig om att prata med mig."...Så vad du än bestämmer dig för att säga -se till att det är du som har kontrollen på vad som sprids vidare till din arbetsplats.