Här kan man sluta läsa om man tycker att jag brukar skriva för långt.

Detta är ett exempel på något patetiskt hos människor som det kan vara svårt att acceptera.

Först en lång inledning: Tåg kostar mer än buss. Detta trots att allt som är dyrt är dyrt för att det kostar många arbetstimmar att få fram det (märkesvaror tillhör undantagen) och tåg kräver färre arbetstimmar per passagerarkilometer än vad buss gör. Tror du nte det så läs Inledningsförlängningen. Två möjliga förklaringar: Tågbolagen är dumma i huvet eller så har de högre kostnader. Jag gissar på det senare.

Inledningsförlängning:
Ett tåg har 250 passagerare, en lokförare och en konduktör och en som styr växlarna åt både detta tåg och åt alla andra samt en som justerar skyltarna på perrongerna åt detta tåg och åt andra. Sammanlagt färre än tre personer per 250 passagerare. En buss tar 50 passagerare och har en chaufför. Tåget torde också kräva mindre underhåll per passagerare, av lok och vagnar, än vad bussen kräver, i värsta fall kräver de lika mycket (om marknaden är sund). Inledningsförlängning slut.

Tåget kostar rimligen mer därför att tågbolagen måste betala trafikövervakning och annat (jag saknar kunskap) själva medan vägtrafiken får detta från räddningstjänst, polis och anat som betalas via skattsedeln. Jag saknar som sagt kunskap men vad annan förklaring kan finnas? Inledning slut.

Varför tågbolagen accepterar detta? Jo, för att de accepterat att motparterna (bussbolagen (med stöd av inte minst bilismen) och politikerna) vägrar att låtsas om att nämnda orättvisor existerar. Tågbolagen gillar läget och nöjer sig med att få de brödkanter som olitikerna är villiga att ge dem. Dessa brödkanter debatterar de och driver opinion för med all den kraft de egentligen borde lägga på att rätta till det som verkligen gör skillnad. Jag blir så trött.

Jag skulle kunnat ha tagit exempelvis jämlikhet mellan könen som exempel istället men det kanske skulle ha lockat till mer off-topic-tjafs. Jag gillar inte tjafs, skrev jag det? Om någon har ett mera odiskutabelt exempel så är det hjärtligt välkommet.

Man måste alltså tänka att OK. Järnvägens lobbyister och deras motparter föredrar att tjafsa sig fram till små resultat framför att (på liv och död för persontågens del) kriga sig fram till slutresultatet. Tågfolket hoppas väl att kunna överleva tills ett under inträffar. Jag blir så trött på dessa religiösa affärsmän men jag måste lära mig att respektera dem. De är patetiska för att de tillhör 99,9% av mänskligheten. Jag MÅSTE respektera dem på den nivå det går.

tahlia skrev:Jag ser förmågan att oroa sig och engagera sig i att folk missförstår sig själva och varandra som en mycket positiv egenskap. Om fler hade den (läs alla) skulle världen vara en mycket trevligare plats att leva i.

Personligen förstår jag inte varför du skulle vilja "bli av" med den egenskapen. Självklart förstår jag att den är jobbig (jag dras med den själv). Men för mig är det en av de bra egenskaper som väger upp mina mycket svagare sidor och dessutom en egenskap som jag värderar högt hos andra.

Men det är min högst personliga åsikt. Alla är ju (som bekant) helt olika.

Jag vet att du liksom jag värderar detta kritiska högt, thalia. Jag vill innerst inne INTE lämna vår skara men jag vill dra en gräns mellan vardag och långsiktighet/inre. Jag törstar mer efter närhet än du så jag vill kunna funka tillräckligt väl bland entisar i allmänhet för att kunna bli gillad av enter. När en ent väl gilalr mig så skulle den inte vara en ent om den inte respekterade mitt inre. Det gäller bara att smälta in tills gillandet blivit ömsesidigt. Om det är prostitution från min sida så må så vara.

Sedär!? Jag är ju patetisk själv. Det viste jag men detta yttersta/innersta exempel kanske kan tjäna som brygga till den låga nivå av respekt jag måste lyckas känna mig hemma vid.