Jag funderar på om detta är vanligt. Jag kan få ett ord eller en fras "på hjärnan" likt man får en låt på hjärnan. För några dagar sedan fick jag suffice på hjärnan. Hela tiden repeterar jag ordet och meningar med ordet i tankarna. Detta ord kan sitta kvar där i några timmar till några dagar, sällan upp emot en vecka men det händer ibland. Även läten kan fastna på liknande sätt.
Så får ni också ord på hjärnan?

Inte på det viset. Men om jag lärt mig ett nytt ord fastnar det och jag vill gärna sätta in det i meningar och använda det. Men vissa ord fastnar och jag tycker liksom det är skönt att säga dem, eller vad man skall säga. Lite tvångsmässigt kanske ... man har sina favorit ord. Men så beror det vad orden betyder för en också, vilken symbolik man lägger i dem och vilka sammanhang man associerar dem till och så.

"Sofistikerat" hade jag ett tag. Inte speciellt diskret ord att använda varje dag flera gånger.

Vanligare är typ, liksom, eller...

"LOL"

Jag brukade hata att folk på internet använde det i var och varannan mening Igår kom jag just på mig själv att använda det i tal med en annan person.

Man har ju ingen chans! lol

Det där känner jag igen. Det är riktigt irriterande för mig.
Jag avskyr när låtar fastnar i huvudet, men värre är det med ord.

I en hel vecka hade jag ett ord "på hjärnan" som hördes tydligt.

"Eventualiteter" var det. Mycket märkligt då jag knappt använder ordet.

Några ord som jag gillar:

Eventuell, helt enkelt, minsann, koagulera, horisontell.

Ord som får mig att spinna: cerebrospinalvätska, femur, torax. Tyvärr får jag inte tillfälle att använda mig av dem så ofta.

Subaraknoidalrum borde väl också kunna passa damen...

nallen skrev:Subaraknoidalrum borde väl också kunna passa damen...

Nämen, hur visste du det? Just subaraknoidal gör mig helt varm, även så dura och pia mater.

Nefarious skrev:Nämen, hur visste du det?

Man måste ju har cerebrospinalvätskan nånstans...

koffski skrev:Jag funderar på om detta är vanligt. Jag kan få ett ord eller en fras "på hjärnan" likt man får en låt på hjärnan. För några dagar sedan fick jag suffice på hjärnan. Hela tiden repeterar jag ordet och meningar med ordet i tankarna. Detta ord kan sitta kvar där i några timmar till några dagar, sällan upp emot en vecka men det händer ibland. Även läten kan fastna på liknande sätt.
Så får ni också ord på hjärnan?

Har hänt. Ovanliga namn kan också fastna. Men låtar är vanligare.

Sådant kan hända när jag hör ett ord på tv. Då lägger jag (ibland) ordet på minnet och så tänker jag "det ordet ska jag kolla vad det betyder/är för något när jag sitter vid datorn nästa gång" men ibland är det sedan ändå inte så viktigt för mig att kolla det där ordet .

"Frosk" har fastnat i mitt huvud. Betyder groda på norska.

Blodsutgjutelse fastnade på hjärnan för någon dag sedan. Tråkigt det är ett ord jag inte kan använda så ofta.

MsTibbs skrev:"Frosk" har fastnat i mitt huvud. Betyder groda på norska.

Det ordet fastnar i mitt huvud också ibland... en anledning är att jag tycker en sådan här groda är söt:

Indeed.

Det är inte ofta som ord fastnar i min hjärna.
Men däremot kan jag väldigt lätt fastna för låtar.
Låtar som jag sedan sjunger för mig själv om och om igen.
Jag kanske inte helt kan texten, men jag fyller ut de luckor jag har med ord jag tycker passar in i låten.
Min fru får då och då be mig att sluta sjunga just den låten, pga hon är har blivit trött på att höra min sköna stämma sjunga samma bit av låten om och om igen.

Jag har spelat fotboll en hel del och under varje match så hade jag en låt på huvudet. Det var nog olika låtar varje gång. Låten gick i ungefär samma takt som jag sprang.

Vill dock påpeka att mitt taktsinne är katastrofdåligt.

Samma sak när jag löptränade då hade jag musik i huvudet under hela rundan.

De inte bara fastnar, jag går omkring och säger dem också.
*sniff sniff* Trollpiss!. Trollstank. Dovregubber. Såg filmen Trolljegeren för ett tag sedan.....

Allt ovanstående känner jag igen. Ibland kan jag haka upp mig på ett ord bara för att jag måste smaka på varje stavelse, dessutom, ända tills ordet i det närmsta är sönderhackat och bara en följd av ljud, vart och ett med en orsak och verkan – som en etymologisk dissektion.

Rader ur olika låtar kan fasta på min hjärna ..

Jag har fått ett eget påhittat ord på hjärnan. Böjningen av "få". Dvs få, färre....och mitt eget ord FÄRST! Visst är det mkt enklare att säga "Den som får färst poäng förlorar" än "Den som får minst antal poäng förlorar"? Don't ya think...???

Färst är inget nytt ord!