Hej för två år sedan fick jag AS-diagnos. De ville göra det för jag faila i Gymnasiet osv. Det var något de kände igen mig i. Jag blev förtvivlad och sa att det inte stämde men ingen av mina psykologer lyssnade. De TVinga mig o mina föräldrar tvinga mig o sa jag hade AS. Ja fattaa ingenting jag älskar människor o vara på fester. Jag älskar att vara social och träffa människor det är det bästa jag vet! Ja vill ju till och med bli psykolog och hjälpa andra människor! Dem har fel!!
Men ingen brydde sig! Alla tvinga och forcera in i mig att jag var obotlig och hade As och måste gå i en liten särskola med särbarn där jag passar in! WTF!?! Jag är inte SÅn! jag är en normal kille med normala intressen som bara vill gå i skolan med snälla vanliga människor och inga freaks!! Men månaderna gick och ju mer de sa att jag hade till slut trodde jag jag hade det. Jag läste utredningen och den fucka up mig! Vafaan har de gjort?! Inget stämde, de skrev jag hade ångest kunde inte umgås med normala människor de sa jag hade spacade intressen. FCUKFGkjsldngsldkngeadfglön
Jag researcha på internet och fatta inte hur min personlighet någonsin skulle kunna stämma in med utredningen och den stora researchningen jag gjorde! Allt var bara en Feeet Paradoxe! jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta! Men alla bara fortsatte att indoktrinera mig att jag var onormal och inte kunde göra normala saker och jag skulle gå en särskola!
Månaderna gick och jag funderade vem jag var för jag hade funnit mig själv perfekt innan utredningen! Men eftersom AS var så långt ifrån mig själv jag kunde komma så kunde ju de inte stämma. Och sen tänkte jag att en Suicidal teenager som jag inte visste så bra, och att Psykospecialister visste allt. Så börja jag anamma och ta till mig alla drag och sånt så de inte skulle vara missvisande.

I början gick det bra och jag försökte leva som jag läste om typ. Men sen fucka de ur mina kompisar märkte att jag hade blivit helt Crazy och Weird. Ja berätta för dom att jag hade AS och att jag inte var normal längre. De skratta och fatta ingenting! De trodde jag skämta för jag e så långt ifrån As man kan komma. Ja Fattar det inte. Men tiden gick o jag blev mer och mer Crazy o folk unvek mig mer o mer vilket tidigare aldrig hänt. Jag förlora mig själv och mitt självförtroende jag kommer aldrig mer bli mig själv. </3

Först förlora jag mig själv, sen förlora jag Alla mina vänner ( hade dock inte många ca tre eller fyra högst). Sen förlora jag alla Mina intressen Musik, Tv-spel, Psykologi och kultur.</3 mina underbara intressen. För ja läste att personer med As har bara intressen ett litet tag sen slutar dom. Innan diagnosen hände det aldrig men nu när jag fick den måste jag for F-ck SAKE leva upp till den vilket annars skulle vara en Paraadoxe!!

Iaf har inget kvar. Har dock fått jätte mycket antideppressiv medicin av min psykolog som hjälper. Medicinen inte psykologen. Har haft 11 psykologer på 7 olika mottagningar Runt Sthlm. Men alla har behandlat mig som allt annat än ett Human beeing </3. "Execuse my french emotion an my passion" men jag är en drama Queen.
Vissa har varit elaka och sänkt mig till botten pga av min diagnos så jag sluta berätta för dem att jag hadee det. De sa jag kommer ha det för alltid, jag måste lära mig att det inte går att göra nåt för att bota. De sluta med att jag sluta där.

Det fanns (och Finns fortfarande) ingen som kan/kunde hjälpa mig. Alla behandla mig som en Crazy eller ett offer.

Inga intressen eller kompisar. </3 jag kände (och känner en enorm frustration och agression) Jag sluta på piano vilket jag var det bästa jag visste innan. Men jag kunde ju inte ha kvar intresset efter som alla AS-kidz börjar med nya innan de slutat? Wtf?!askldjbgpijsdglkjsdabGKJLBASDKLJGBAKJSDBGKLJWA

Det enda (och fortfarande enda) var att skära mig. Då skulle min familj och dem omkring mig förstå hur Suicidal det hade gjort mig. Ja skulle få empati och nån kanske kunde trösta och hjälpa mig.

Jag Skar mig själv en natt när jag mådde som allra sämst. Jag tog en kökskniv på natten och låste min dörr och la mig i sängen. Ja börja me vänsterhanden det var trögt och jag fick ta i hårt för att det skulle kännas. Sen börja de blöda o ja fortsatte länge o väl o gjorde fem skärsår. Jag hade aldrig mått så bra någonsin tidigare. Alla mina sorger och agressioner försvann direkt! jag fick Endorfiner och Adrenalin som pumpa i mig. Woow! Ja skar mig på höger armen me. djupare.

Sen tog jag foton på det och fundera på att ha det som profilbild eller nåt Crazy Asspergerit på Fb, men fann ingen anledning. </3 inga kamrater i skolan brydde sig de såg ärren o fatta va de va och jag var suicidal men ingen orka göra nåt.
Fcuuk Ja visa för mina syskon men de ville inte prata om det. De är inte som jag. Jag skulle gjort va som helst för min kompis eller syskon om jag visste detta jag skulle göra allt för den. När hon eller han är i underläge!! </3
Vad är det för fel? Ja sökte på internet o va trött på mina fula ärr ja skämdes över dem nu. Ja ville göra laserbehandling o ta bort dom. Jag berätta för mina föräldrar men de sa att jag inte ska bry mig om dom.

Men jag kan ju inte gå me vanlig T-Shirt eller bara och sola på sommaren jag måste ALLtid ha på mig långärmat. Det Fcuckar upp mig! asjdghsjadngk

Jag är normal och vill inte ha den här diagnosen längre. Är det nån annan vanlig människa som oxå råkat ut för det här?

Det finns inga normala människor. Det är bara hittepå.

Din historia låter nästan för otrolig för att vara sann. Vad fick du för typ av hjälp mer än en plats i särskolan och piller? Vilka ämnen hade/har du problem med?

Att kalla dem man ber om hjälp av freaks är kanske inte den bästa början.

Annars så verkar du leva under intrycket att alla med AS ska vara kopior av varann, vilket inte stämmer.

Många personer med asperger har långvariga intressen som de bär med sig hela livet. Andra byter mellan olika intressen i olika perioder. Och att ha asperger behöver i sig ingalunda betyda att man inte klarar en utbildning eller kan försörja sig själv. Hur gammal är du Wolf? Det kan väl inte vara för sent att läsa in vanligt gymnasium så småningom när du lyckats bli bättre om det är det du behöver för en annan framtid. Jag tycker det låter som du använder väldigt mycket energi på att försöka passa in. Kanske dags att försöka byta strategi.

WolfHailey skrev: Innan diagnosen hände det aldrig men nu när jag fick den måste jag for F-ck SAKE leva upp till den

varför är du inte dig själv? varför låter du dig styras av någon diagnos, speciellt en du anser vara felaktig?

WolfHailey skrev:Jag är normal och vill inte ha den här diagnosen längre.

en "normal" människa skulle inte sabba sina kompisrelationer och slänga bort sina intressen bara för att de får något skrivet i sina journaler...

Man har rätt till en second opinion, och utöver det så måste man ju utredas om ifall det misstänks att en satt diagnos är fel.

Du kan vända dig till en annan mottagning om du inte trivs med den du tillhör/bor närmast nu.

Jag kan inte se något i din text som otvetydigt säger mig att du nog har eller inte har AS, så jag kan bara råda dig att ta kontakt enligt det jag skrev ovan.

Du skriver till ett aspergerforum och kallar aspies för onormala, freaks och använder "obotlig" som om vi hade en sjukdom ...

WolfHailey skrev:freaks

WolfHailey skrev:obotlig

WolfHailey skrev:Jag är normal och vill inte ha den här diagnosen längre

WolfHailey skrev:normal kille med normala intressen

Jag har aldrig betraktat aspies som onormala. Annorlunda och lite udda ibland, men inte onormala. Och våra intressen anses nog som gansak så normala de också.

WolfHailey skrev:I början gick det bra och jag försökte leva som jag läste om typ. Men sen fucka de ur mina kompisar märkte att jag hade blivit helt Crazy och Weird. Ja berätta för dom att jag hade AS och att jag inte var normal längre

Crazy, weird och onormal ... Och varför försökte du leva upp till diagnosen?

Och att sluta med pianospel ...
Fullständigt obegripligt att du sluta med något du älskar! Om du verkligen vill leva upp till fördomar om aspies hade det ju varit väldigt logiskt om du verkligen bet dig fast i ditt intresse.

WolfHailey skrev:Månaderna gick och jag funderade vem jag var för jag hade funnit mig själv perfekt innan utredningen!

WolfHailey skrev:De ville göra det för jag faila i Gymnasiet osv.

WolfHailey skrev:Och sen tänkte jag att en Suicidal teenager som jag inte visste så bra,

Du failar i gymnasiet osv tillräckligt mycket för att få omgivningen så pass orolig att de driver igenom en utredning?
Du kallar dig själv för "Suicidal" men anser att du "funnit dig perfekt" ...
Jag förstår att folk blev oroliga. Var finns det perfekta?

WolfHailey skrev:Ja vill ju till och med bli psykolog och hjälpa andra människor!

Först och främst borde du göra en omvärdering när det gäller din inställning till funktionshindrade. Att kalla folk för onormala och freaks tyder inte dirket på att du respekterar andra och verkligen vill hjälpa människor.
Hela ditt inlägg formligen osar förakt, fördomar och respektlöshet!!

Om nu inte hela ditt inlägg är ett stort trollande så verkar det som om du har stora problem med både dig själv och omgivningen.

För övrigt kan du som myndig själv påtala eventuella brister i utredningen och begära en ny.
Och eftersom du verkar helt på det klara med hur aspies "verkligen är" borde du utan några större problem svara "rätt" på alla frågor och få bort aspiediagnosen.
Gör så!
Så slipper du ingå i en grupp människor du uppenbarligen betraktar med stort förakt och anser onormala.

Vad är problemet egentligen? Varför hamnade du i en utredning? Du verkar verkligen i obalans men omöjligen kan det ha någonting med din diagnos att göra. Du behöver inte hålla med den, men du är ju samma person som förut oavsett vad. Så vad är det som är problemet?? Det är du själv som underminerar ditt liv och ingen annan! Fattar inte logiken med att du blev tvungen till allt detta på grund av din (kanske felaktiga) diagnos!
För övrigt håller jag med Calima:

calima skrev:Att kalla folk för onormala och freaks tyder inte dirket på att du respekterar andra och verkligen vill hjälpa människor.
Hela ditt inlägg formligen osar förakt, fördomar och respektlöshet!!

Så varför frågar du oss om hjälp? Och hur ska vi kunna hjälpa dig???

Jag säger inte att du ljuger men din berättelse hänger dåligt ihop, sen samtidigt som din stavning och grammatik är så bristfällig att den emellanåt är svårförståelig samtidigt som använder ord som indoktrinera. Andra delar består av engelska eller av dåligt översatt sådan.
Varför måste du "leva upp till diagnosen?" Att sluta på piano var ditt eget beslut.
Sen går du in på ett forum där de flesta har antingen Asperger eller liknande diagnoser och pratar upprört hur alla med de diagnoserna är med dina ord "Crazy freaks"
Vad väntar du dig för hjälp efter det? Vad vill du att vi ska göra?
Om du nu är "normal" och vill ses som det kan du ju börja med att sluta fejka symptom och börja göra saker du gillar igen.
Vad är det för särskola du syftar på?
Antingen har du grava problem eller så är du ett avancerat troll.
Men du lär inte finna mycket hjälp hos människor du så tydligt uttrycker förakt för. Skulle vara väldigt nedbrytande att ha en så hatisk person som psykolog.

VeganGeekGirl skrev:Skulle vara väldigt nedbrytande att ha en så hatisk person som psykolog.

+1

VeganGeekGirl skrev:Antingen har du grava problem eller så är du ett avancerat troll.

Skulle gissa på det senare, typen har inte varit inne efter att ha skrivit det där meddelandet.

Men tråkigt troll som inte dök upp och försökte försvara sig.

Meppe skrev:

VeganGeekGirl skrev:Antingen har du grava problem eller så är du ett avancerat troll.

Skulle gissa på det senare, typen har inte varit inne efter att ha skrivit det där meddelandet.

Men tråkigt troll som inte dök upp och försökte försvara sig.

Men varför skulle han ha skrivit överhuvudtaget?...

Jag är inte han, så jag fattar inte heller hur han tänker.

Förlåt alla det var inte meningen.

Bara en liten fråga... Hur kan man inte mena att kalla folk för "freaks" och samtidigt betona att man vill bli psykolog för att hjälpa andra. Skrev tangentbordet det där inlägget medan du gjorde något annat eller hur menar du? Väldigt dålig attityd från din sida.

Titeln på din tråd var åtminstone ytterst träffande, för om du är ett troll, så behöver du hjälp med att:
1. Hitta andra intressen än att trolla på nätforum.
2. Sluta våldta svenska språket.

Om du inte är ett troll, så har du i vilket fall som helst seriösa issues med din bild av vad AS innebär, alternativt fått en så stor chock av utredningen att du befinner dig i någon slags förnekelsefas med ologiska och förvirrande tankemönster som främsta problem - något som inte alls är ovanligt vid en utredning, men iallafall.

Jag tyckte själv att jag fick bra stöd och kände mig lite mindre ensam när jag gick med här, men seriöst... Det där var inget bra första inlägg >.<

Jag tycker synd om den här killen.
Här skriver han att han mår dåligt och hela hans text är litet av ett stort rop på hjälp.
Många av de svar han får...är mer eller mindre påhopp på det han skrev.

Om han nu känner som han skriver....varför inte stötta honom istället, för att klanka ner på hans språk, att han skriver det ena eller andra?

Jag känner själv igen mig i det här med att försöka leva upp till sin diagnos... för mig tror jag att det var ett steg i att acceptera sig själv med den diagnos man har fått.
Jobbig tid, men jag är glad att jag fick uppleva det, jag lärde mig massor.

Till den här killen som skrev detta..
Jag tycker dina föräldrar borde läsa på mer om Asperger och kanske lyssna mer på dig.
De älskar dig och vill ditt bästa, men de verkar ha missat att DU vet vad du mår bra av.

Lycka till och sköt om dig!!

Dunderbar skrev:Jag tycker synd om den här killen.
Här skriver han att han mår dåligt och hela hans text är litet av ett stort rop på hjälp.
Många av de svar han får...är mer eller mindre påhopp på det han skrev.

Om han nu känner som han skriver....varför inte stötta honom istället, för att klanka ner på hans språk, att han skriver det ena eller andra?

Jag känner själv igen mig i det här med att försöka leva upp till sin diagnos... för mig tror jag att det var ett steg i att acceptera sig själv med den diagnos man har fått.
Jobbig tid, men jag är glad att jag fick uppleva det, jag lärde mig massor.

Till den här killen som skrev detta..
Jag tycker dina föräldrar borde läsa på mer om Asperger och kanske lyssna mer på dig.
De älskar dig och vill ditt bästa, men de verkar ha missat att DU vet vad du mår bra av.

Lycka till och sköt om dig!!

Du ser ingen motsättning att trådskaparen å ena sidan verkar förakta allt vad diagnoser och AS heter men å andra sidan frågar om hjälp här, på ett AS-forum? Du ser inte konflikten i att skribenten å ena sidan inte kan hantera varken grammatik eller stavning i enkla ord och meningar men å andra sidan använder ord och uttryck som antyder en helt annan kunskapsnivå än det de grundläggande felen och misstagen försöker påskina?

Jag tycker det luktar troll om hela inlägget, om inte annat för att trådskaparen så tydligt uttrycker sitt förakt gentemot AS samtidigt som vederbörande påstår sig vilja bli psykolog för att hjälpa folk.

WolfHailey skrev:Förlåt alla det var inte meningen.

Ja... Förlåt du om vi missförstod dig...

Dunderbar skrev:Jag känner själv igen mig i det här med att försöka leva upp till sin diagnos...för mig tror jag att det var ett steg i att acceptera sig själv med den diagnos man har fått.

Det kanske överstiger mitt förstånd, men jag ville ju gärna ha en förklaring till varför han agerar som han gör... av honom själv.

Dunderbar skrev:Jag tycker synd om den här killen.
Här skriver han att han mår dåligt och hela hans text är litet av ett stort rop på hjälp.
Många av de svar han får...är mer eller mindre påhopp på det han skrev.

Om han nu känner som han skriver....varför inte stötta honom istället, för att klanka ner på hans språk, att han skriver det ena eller andra?

Jag känner själv igen mig i det här med att försöka leva upp till sin diagnos... för mig tror jag att det var ett steg i att acceptera sig själv med den diagnos man har fått.
Jobbig tid, men jag är glad att jag fick uppleva det, jag lärde mig massor.

Till den här killen som skrev detta..
Jag tycker dina föräldrar borde läsa på mer om Asperger och kanske lyssna mer på dig.
De älskar dig och vill ditt bästa, men de verkar ha missat att DU vet vad du mår bra av.

Lycka till och sköt om dig!!

Förbannat bra skrivet. Det är som vanligt att detaljfixeringen när det gäller språkhanteringen är det viktigaste och inte innehållet. Fan läs hela texten så fattar man ju. Vad spelar nåt stavfel för roll? Och genom att haka upp er på det så visar ju ni att bilden av att vi är freeks stämmer.

freaks menar du

Krake skrev:freaks menar du

Nä men var det ett stavfel. Shit oxå.

Hur som helst så är man den är oavsett vilken diagnos eller brist på sådan man än har. Det är inget som man ska bekymra sig om. Istället för att tänka vilken kategori man tillhör ska man fundera på vem man egentligen är oberoende av kategorier. Det är iof ett argument för att trådskrivaren inte har AS. De flesta med AS har svårt att inse och genomföra de förändringar som krävs för att passa in i en viss kategori.

Till alla er som tycker att personen gjorde fel som skrev om detta i AS-forum.
Det kanske var en tanke om att vi om några skulle förstå honom.

Om inte han kan acceptera sin diagnos, AS...utan har jämfört sig med andra personer med AS, kanske han tycker att de verkar freaks, som han skrev.
Vad gör det om han tycker det?

Låt honom tycka så..
Det är ju inget som skadar er personligen.

Alla är olika, sedan skiljer det rejält på om man själv har börjat ana att man har någon diagnos, före man får den, eller om den kommer som ett brev på posten.
Blir diagnosen en chock, så är det ju inte det minsta ovanligt att man försöker förneka det, så gott det går.

Jag tycker är killen är väldigt modig som skriver ner sina tankar och känslor här på forumet, jag tycker vi ska se det som en ära att han vill dela med sig av sitt inre till oss.